Febrig overklighetskänsla

Jag gömmer mig för världen. Inte för att jag inte tycker om den men för att jag just nu inte orkar med den. Jag var så glad i våras. Mina abstinensbesvär, de jag får för att min hjärna vill ha mer av mina starka smärtstillande piller, hade nästan helt avtagit och jag var inte riktigt lika trött längre. Nu är de tillbaka. De senaste dagarna har jag undvikit sådant som kräver koncentration. Dit hör tyvärr att fortsätta korrekturläsa min systers bok men jag vet att andra också har den uppgiften så det spelar nog inte så stor roll. Jag orkar inte med värmen. Jag skrev för ett tag sedan att jag var glad för att jag gjorde det men nu känner jag lite ångest inför de kommande fina sommardagarna.

För några timmar sedan ringde det på dörren och utanför stod en glad pojke klädd i en väst med tryck från röda korset. Han ville berätta om deras verksamhet men när jag sa att jag inte mådde bra och var för trött för att orka lyssna tittade han på mig och ryggade baklänges. Ja, han gjorde faktiskt det. Jag tittade mig i spegeln när han hade gått och jag ser faktiskt febrig ut. Trots att det inte är äkta feber utan bara abstinensbesvär så ser mina ögon febriga ut. Stackars pojke. Han såg så orolig ut, som om han var rädd för att jag hade en farlig, smittsam sjukdom. Men jag var bara glad för att han accepterade det jag sa och inte framhärdade. Jag hann säga att jag är med i rädda barnen och stöder dem och att jag tycker att även röda korset gör ett bra jobb, innan han hade hunnit ner för trappan utanför min dörr. Jag vill ju inte verka ogin och som om jag inte bryr mig.

Jag skriver inte detta för att jag tycker synd om mig själv. Det gör jag inte och jag vill inte ha medlidande. Det råkar bara vara så att det är så mitt liv ser ut de här dagarna och jag brukar skriva om mitt liv. Så länge jag inte har några krav på mig så går det bra. Jag håller mig undan och blundar en stund då och då. Men för att inte bli helt uttråkad samlar jag ibland kraft till någon liten aktivitet. I dag har jag rensat ogräs i en kvart. Det var mulet då så det gick nästan bra. På eftermiddagen har jag bakat ännu en brödsort. Nu har jag fått riktigt blodad tand och fler sorter väntar. Sedan, när jag har bakat alla brödsorter jag har planerat att baka, så dröjer det förmodligen väldigt länge till nästa brödbakningsskov.

Jag har i alla fall en liten frist från min febriga overklighetskänsla. På morgnarna mår jag skapligt och kan fortfarande njuta av mina långsamma små skogspromenader.  Men i dag blir det inga bilder från skogen. Ni får i stället se det nyaste som har hänt i vår trädgård.

CSC_0019CSC_0021CSC_0022CSC_0024CSC_0025DSC_0012


  1. Unna dig nu att koppla av och vila. Ibland känner man att man behöver förklara sig men det är faktiskt inte helt nödvändigt. Inte alltid

    ljuvliga bilder i fina gula färgtoner!

    Kram

    Gilla

    • Ja, jag gör det. Måste det för att orka någonting alls. Men du vet hur det är när det finns massor att ta itu med och jag vill helst inte lägga över allt ansvar för utearbetet på min syster. Men kanske blir det bättre om några dagar och då väntar en ny omgång med trimmern.
      Tack, det finns så mycket att lägga märke till 🙂
      Kram.

      Gilla

  2. Inte fy skam med trädgårdsbilder heller 🙂
    Trist med måendet men kanske tur att du ändå vet vad det beror på, du slipper ovissheten i alla fall! Förhoppningsvis ger det sig inom en snar framtid!

    Gilla

    • Nej, det finns en del fint i närmiljön 🙂
      Det är skönt att veta vad orsaken är men det är lätt att man skyller allt på det man vet. När jag hade njurproblem trodde jag att alla mina smärtproblem i rygg och njurområdet berodde på det. När sedan smärtorna var kvar efter operationen tyckte jag att det var konstigt. Tills jag fick veta att jag har de problem som ställer till det nu. Det gjorde nog ingen skillnad i min behandling men i andra fall kan det kanske vara riskabelt att tro att allt beror på det kända problemet. Men jag är inte en orolig person och det är ändå väldigt skönt.

      Liked by 1 person

  3. Åh låter jobbigt men skönt ändå att du kan dra dig tillbaka utan några måsten. Tänker om man varit småbarnsmamma t ex och några verkligen varit beroende av en, hur gör man då? Jag var ensam med mina barn under största delen av deras uppväxt. Har ett minne när jag var magsjuk och behövde avlastning med barnen men deras pappas nya kvinna vägrade ta emot dom. Pappan hade eget boende och jag kommer fortfarande ihåg hur barnen vädjade om att få vara med honom där men han nekade. Sånt sätter spår, känslan av att vara helt ensam.

    Gilla

    • Ja, jag beundrar alla er som har varit ensamma om ansvaret när barnen var små. Det enda jag måste är att ta ut hundarna en gång på morgonen och någon extra gång då min syster inte är hemma. Men sen kan jag krascha i soffan om jag behöver det. Vår storasyster har sju barn som kom tätt inpå varandra. Jag tänkte med medlidande på henne när hon och alla barn var magsjuka samtidigt och hennes man var tvungen att sköta om djuren på gården. På det sättet har jag haft det väldigt bra. Min man var borta en vecka i taget ibland men jag kände ändå aldrig att jag var ensam. Men alla ni, som har haft det så, ska vara stolta över hur bra ni har klarat av det.

      Gilla

  4. Så otroligt jobbigt för dig med den jobbiga abstinensen … hoppas att det lugnar ner sig igen. Skönt ändå att du har lite bra stunder på morgonen för att komma ut en stund med kameran och för att baka. Fina trädgårdsbilder – även den närmaste miljön har något för oss som gillar att fota 🙂
    Önskar dig en bättre dag idag!

    Gilla

    • Tack 🙂
      Den här dagen har redan varit ganska trevlig (ett inlägg kommer) men nu orkar jag inte med mer trevligheter så resten av dagen blir det vila och småslummer. Det är ingen fara. Man vänjer sig vid det mesta och jag har ju möjlighet att ta det lugnt. Jag hoppas bara att jag har en bättre dag när det är dags för bröllop om en dryg månad. Men vid ett sådant tillfälle kanske jag kan tillåta mig att ta ett extra piller bara för att minska abstinensbesvären 😉

      Liked by 1 person


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s