Det blir spännande att se hur många av mina bloggföljare som hittar hit till mitt nya hem i bloggvärlden. Alla ni som besöker mig, både gamla vänner och nya bekantskaper, är varmt välkomna och jag ser fram emot att fortsätta min berättelse tillsammans med er. Om ni vill skriva ett litet ”hej” i kommentarsfältet så tveka inte. Jag blir glad för alla tecken på att ni finns där.

I dag, dagen efter den stora musiktävlingen, är jag ännu tröttare än vanligt. Man skulle kunna tro att en ovanligt sen kväll resulterar i ett något senare uppvaknande än vanligt. Men inte när det gäller mig. Klockan 05.03 vaknade jag och alla försök att somna om misslyckades. Halvsex gick jag upp och efter ca fyra timmars sömn är jag en tröttis i dag.

En sådan dag är det ganska skönt att ha något att göra. I går var jag och syrran iväg och köpte några buskar. Vi vill förbättra insynsskyddet och vi hittade fyra buskar som alla blir ganska höga. Den som är allra minst nu, en fläder, ska bli ca fyra meter hög men det lär nog dröja lite. De andra tre är magnolia, någon slags röd spirea och något som jag inte kommer ihåg namnet på nu. Det viktiga är att den blir stor, inte vad den heter. Om den blir fin så är det en bonus. Arbetsfördelningen hos oss är följande: min syster gräver och gör det tunga jobbet medan jag vattnar och fyller på med jord runt nyplanteringarna. Ändå är det jag som tar slut fortast. Återigen inser jag att jag har tur som kan bo med min starka syster.

När någon sätter sig ner på huk så är det ett tecken till Nalle att nu är det pusskalas. Det gäller att hålla munnen stängd för det hjälper inte att vrida bort ansiktet. Han är som en igel och vill visa att han är med och att han kan hjälpa till på sitt sätt.

Nu är vi nöjda med vad vi har åstadkommit den här dagen och jag konstaterar att vi måste bo här i många fler år för att få se hur allt växer och gör vår tomt insynsskyddad.