På kvällen dan före dan före dopparedagen drog dimman in över Annersia och stora delar av Frösön. Det gav mig hopp om att julen ändå skulle kunna bli vit och vacker. Mina förhoppningar visade sig bli uppfyllda för när jag vaknade på morgonen var min lilla värld täckt av dimfrost. Vilken tur att dimman kom tillsammans med minusgrader. Båda mina äldsta barn kom med tåget den här dagen. Först kom min son och jag tog en promenad för att möta honom. Han vill oftast promenera från stationen och numera är buss det enda alternativet till att gå.

Här möttes vi i en varm julkram.

Lite senare var det dags för äldsta dotterns tåg att komma till Östersund och jag och sonen väntade på att den buss hon skulle ta skulle ta henne hit. Alldeles för tidigt plingade det på dörren och där väntade julbonusen. Där stod min äldsta dotter men även hennes lillasyster, som hade hållt sin resa hit hemlig för alla oss andra. Först på tåget blev det uppenbart för äldsta dottern att alla syskon och deras mamma skulle fira jul tillsammans. Yngsta dotterns svärmor mötte upp vid tåget och skjutsade dem hit och därför kom de tidigare än förväntat. Ni förstår nog hur stor min glädje var och samtidigt hade jag haft en liten tanke om just den här överraskningen. Det kom nämligen en liten hint, när vi träffades i november, om att hon kanske, eventuellt skulle vilja fira jul med oss i år men min tanke om det här hade jag slagit undan nästan genast. Hennes man har så mycket annat att sysselsätta sig med så det gör inte honom något att vara hemma med katterna.

Bilden blev godkänd med den här maskeringen.

Det blev så klart en julaftonspromenad på förmiddagen. Senare även en kvällspromenad men då var det väldigt mörkt och jag fotade inte alls.

Vårt alldeles lagom omfattande julbord och allt smakade väldigt bra.

Nu är det juldagen och blåst och fyra plusgrader ger en något tristare stämning. Men ut ska vi så småningom och vi får väl hoppas att ingen av oss halkar och ramlar omkull. Jag har ju dubbar i alla fall.

Jag önskar er alla en God Fortsättning med många fina stunder.

Det här blir det sista inlägget från mig före jul och tillsammans med moder jords naturliga fyrverkeri skickar jag en julhälsning.

Som ni ser är det lite snö kvar och eftersom det är minusgrader idag och ska vara så även i morgon så kanske vi ändå kan säga att det blir en vit jul. Det varierar lite. På vissa platser är det mer snö och inne i skogen nästan ingen snö alls.

Ont om snö men spegelblankt vatten. Tänk om det kunde vara så här några dagar till så att isen får en chans att lägga sig.

Jag bad AI om hjälp med att skapa fina julkort med tomten och Rudolf och jag fick svårt att välja mellan de här två resultaten. Jag gillar den första men kan inte riktigt förstå eller gilla att Rudolf har ett rep runt halsen och tomten har dessutom inga händer. Men glädjen och kärleken mellan de två är tydlig och det får mig att le när jag ser dem.

Här ser de också ut att trivas tillsammans men det ser mer ut som om tomten har berättat en rolig historia. Men förmodligen är det bara så att Rudolf blev glad för att tomten frågade om han vill dra släden.

Med dessa bilder önskar jag er alla en väldigt God Jul.

Mina två äldsta barn kommer hit till mig i morgon så jag vet att jag får en härlig jul.

I nyhetsprogrammen har det visats listor där Östersund har haft solsken totalt en timme i december, fram till den 16:e. Men nu kanske det har blivit en halvtimme till, eller i bästa fall en hel timme. Det är ungefär så länge den har visat sig idag om man slår ihop de korta stunder den har lyckats tränga undan dimmolnen. När jag mitt på dagen såg att molnen sprack upp och solen kom fram skyndade jag mig att göra mig i ordning för att komma ut och njuta av en ljusare värld. Men tji fick jag för på den korta stunden hade dimman tagit över igen.

Nu var jag ju ändå ute och tack vare att det just idag var några minusgrader var stigarna hårda. Isiga och hala men hårda. Dagarna innan var det blött och isigt och det är värre. Dubbskorna bet tag bra i underlaget så det var ingen fara för vurpor. Det är fortfarande snö på marken och dessutom var det idag frusna droppar och isskorpa i en del träd och på buskar.

Solen gjorde en del försök att vinna över dimman.

Plötsligt sken det upp och delar av naturen blev gyllene.

Det dröjde dock inte länge innan den lågt stående solen förlorade kampen igen. Himlen ovanför dimbanken är i alla fall blå. Men när solen inte kommer högre upp än så här så spelar det ingen roll.

Det var en väldigt skön dag och jag fick uppleva en kort stund med solsken. Det är inte så illa jämfört med hur den här månaden har varit hittills. Nu väntar fyra dagar med plusgrader dagtid och minusgrader på nätterna. Jag hoppas verkligen att minusgraderna ska göra att det fortfarande är vitt när dagarna före jul blir kyligare.

Det har verkligen varit många väderväxlingar de senaste veckorna. Det snöar och sedan blir det plusgrader. Och så samma visa om och om igen. Nu har det snöat ganska rejält några dagar men återigen ser de där envisa tödagarna ut att komma när jag tittar framåt i prognoserna. Kanske är det ändå så mycket av den vita varan nu så att plusgraderna inte kan få bort särskilt mycket. Det blir väl det som gör träden så fina som försvinner men vitt lär det fortsätta att vara. Dubbskorna är de enda skor jag vågar ge mig ut i nu för isen lurar under snön. Tack och lov för dem.

Jag funderade några dagar på om jag skulle åka till biblioteket eller till Jamtli för att se ett Luciatåg. Biblioteket hade ett fint Luciatåg för några år sedan men där har jag ju redan varit och upplevt alla fina sånger. Jag bestämde mig för att åka till Jamtli där Jämtlands Lucia med följe skulle göra ett kort framträdande utomhus. Det kunde ju bli lite spännande i det ettriga snöfallet. Det var gratis inträde just idag. Jag gick förbi tornet och huvudentrén och gick in lite längre bort.

En liten grind bredvid den här fina grinden i smide var öppen för oss som valde den här vägen in.

Luciatåget var inte stort men de har massor av företag och instanser att idka skönsång på, i år till förmån för cancerfonden. Denna skönsång kommer inte riktigt till sin rätt i utomhusmiljö och med snön yrande omkring dem. Men de gjorde det ändå bra och applåderades efter varje sång av oss som var där. Jag tycker att det blev en kul effekt när de kommer gående och det ser ut som om det är dubbla tåg när de speglas i glaset i byggnaden. Om ni undrar över färgerna i tärnornas band så är det tillsammans med den vita klädseln Jämtlands färger.

När de bara hade några sånger kvar att sjunga frågade Lucia om några barn ville komma upp och vara med och sjunga. Jag brukar undvika att fota barn men om föräldrarna tycker att det är ok att de står där och är med så utgår jag från att de får synas i diverse sammanhang. Jag var inte direkt ensam om att fota eller filma. De sjöng inte med särskilt mycket men de stod i alla fall där och fick vara lite stolta över det.

Finalen blev lite gullig och det märktes att det som hände var lite impulsivt. Men barnen var med på noterna och tärnorna tog efter Lucia. Sången hörs inte så mycket men däremot ljud från publiken.

Jag hade ingen lust att vandra omkring på området för det har jag sett så många gånger. Men jag fotade karusellen och sedan gick jag vidare.

Jag kollade busstidtabellen och såg att jag hade gott om tid tills nästa buss skulle gå. Den var dessutom åtta minuter försenad. Jag gick en liten runda på stan för att se om det var någon julstämning där. Granen på Stortorget är helt ok men det är lite trist att de har slutat låta olika personer designa den med diverse utsmyckningar. Nu är det bara belysningen och förmodligen är det sparkrav som är orsaken. Torget brukar inte upplåtas för parkering men det görs ett undantag nu för att främja julhandeln.

Jag kunde inte låta bli att fota några granar utanför en del butiker. Alla lika anskrämliga men de har i alla fall gjort försök att piffa upp dem. Snön är också fin som pynt. En liten snögubbe i ett skyltfönster får också plats här. Om inte annat så för att vara lite söt.

Jag fortsatte på gågatan men det var fortfarande lite för ljust för att belysningen i träden skulle vara riktigt effektfull. Det gör inget för jag gillar min stad ändå.

Jag hann gå upp till rådhuset innan jag gick till busshållplatsen och även där lyser en gran så fint.

Jag började den här dagen med att titta på Svt:s Lucia och jag blev både glad och rörd. Jag som har en hjärna som blockerar negativa känslor fick faktiskt tårar i ögonen och en stor klump i magen när en barnkör sjöng så fint utomhus. Lite av samma känsla fick jag även när de lite äldre sjöng vackert men det var barnen som påverkade mig mest. Inte så konstigt egentligen att det kom några tårar. Det var ju inte negativa känslor utan jag blev helt enkelt rörd till tårar av hur fint det var. Det var enligt mig det finaste Luciamorgon jag har sett på länge, kanske någonsin.

Det har snöat en hel del men eftersom temperaturen är opålitlig och ligger på plussidan en stor del av tiden, kan man inte vara säker på hur länge det ser ut som i bilderna nedan. Jag ville inte missa chansen att få vara ute i ett vintrigt Frösön så när det ljusnade klädde jag på mig och gick ut. Dubbskorna var så klart på. Det var en skön morgon, nästan vindstilla. Solen lös med sin frånvaro men det gjorde inget för den tunga kramsnön hade klibbat fast i det mesta och jag njöt. Så mycket mer behöver jag inte säga om den här morgonen så här kommer en del av det jag såg.

Jag hade turen på min sida även när det gällde hundmöten. Inte mindre än fyra vovvar ville hälsa på mig och jag är alltid med på noterna om hundarnas husse eller matte säger att det är ok. Först träffade jag en liten lurvig, vit tik som var blind. Men hon gick mot ljudet från mina skor och senare mot min röst. En annan fin hund av okänd ras ville bara nosa på mig och var nöjd efter det. Sedan mötte jag en labrador och han var precis som labradorer ofta är och viftade på hela sig när vi möttes på en smal stig och han förstod att jag var med på att gosa. Sist men absolut inte minst kom en eurasier. Den mjuka vovven ville också bara hälsa och var sedan mer intresserad av alla dofter omkring oss. Trevliga små samtal med hussar och mattar blev det och det piggar alltid upp.

När jag kom in i mitt område tänkte jag att jag skulle fota de hus som har blivit målade. Men jag hann inte ta mer än det här fotot innan en stor traktor kom för att snöröja. Då svängde jag in mellan de två första husen för att hålla mig ur vägen. Ni kanske minns att jag och en granne funderade på om det blev fel färg på huset bredvid vårt (vårt gröna hus syns inte här men ligger precis bakom huset längst bort i bilden). Huset längst bort skulle ha en mörkare gul nyans och det som har byggställningar på en sida skulle få en ljusare nyans. Det skiljer nästan ingenting så jag vet inte om något har ändrats i beslutet eller om det faktiskt har blivit fel. Det hus som syns till vänster i bilden ska enligt planen bli mörkare grönt men vi får väl se. Inget verkar vara säkert.

När jag kom in mellan husen stod en kvinna och skottade för fullt. Jag hejade och sa något om att inte behöver du skotta allt för det kommer snöröjare snart. Men hon och hennes dotter var nästan nyinflyttade och visste inte hur det fungerar. Det blev en ganska lång pratstund där och en jättetrevlig sådan. Sedan gick jag hem i förvissningen om att det är riskfritt att vara vänlig och pratsam med någon som bor flera hus bort och som dessutom är i en annan åldersgrupp. Ingen av oss kommer att plinga på hos den andra. Det är som jag har skrivit tidigare väldigt trevligt med korta möten och jag pratar gärna bort en stund men sedan vill jag gå hem och vara tyst.

Det blev en fin andra advent med bl a en skidskyttemedalj, och kanske herrarna också kan göra bra resultat om en stund. En lussebulle till kaffet blev det också 😀