Fastlandet är i det här fallet Östersund och ön är då så klart Frösön. Jag hade ärenden att uträtta och efter att ha lämnat in min lilla reselaptop för garantireparation och besökt banken, passade jag på att köpa mig ett par vandringskängor. Ärligt talat vet jag inte om jag kommer att använda dem under resan norrut, som det är tänkt. Det beror på hur varmt det blir. Jag har sett många med kängor när jag har gått i fjällmiljö under tidigare somrar och kanske är de bättre än mina vanliga trekkingskor. Tiden får utvisa hur det blir. De går ju att använda höst och vårvinter också. Jag har även fallit till föga och köpt fritidsbyxor, ni vet sådana som nästan alla har när de är ute och vandrar i naturen. Så nu kanske mina jeans får se sig utmanövrerade av byxor med en del förstärkta delar. Man kanske ska följa modet även i fjällvärlden och vildmarken.

För övrigt konstaterar jag att språket förvandlas även inom bankvärlden. Jag förklarade att jag ville lösa ett lån som ska konverteras om några veckor. Den unga lånehandläggaren tittade lite frågande på mig. På min fråga om det ordet inte används längre log han rart mot mig och sa att nej, det gör det inte men han förstod vad jag menade. Min tid inom bankväsendet var förra seklet så kanske borde jag inte vara förvånad över förenklingen av språket. Nu heter det helt enkelt att lånet kan förlängas till vald bindningstid. Bra för alla som inte är bekanta med den tidigare terminologin.

Eftersom jag var på den här sidan av bron tog jag en liten promenad från Badhusparken och bort mot Jamtlibryggan. Ni kanske minns att alla popplar närmast sjön var så dåliga att de togs bort. Nu har de nya små popplarna satt fart och förhoppningsvis ska de trivas bra här. En liten undran har jag dock om varför de stolpar som ska agera stöd står i påsar. Och inte alla utan bara två vid varje poppel.

Tillägg: flera av mina kunniga bloggvänner visste att det här är bevattningspåsar där det droppar ner på trädets rötter och att trädet då tror att det regnar. Tydligen en vanlig metod och den som först berättade om detta var Znogge vars kommentar ni ser under inlägget.

Storsjöodjuret är tillbaka på sin plats nära lekplatsen. Fritt fram för klättring och lek på henne. Hon är ju mamma till Birger och måste därför vara en hon, om det inte funkar annorlunda i sjöodjursvärlden.

De orangea blafforna har inte helt undgått klotter trots att det finns andra möjligheter längre bort.

Tivolit är i stan. Kanske för att det ska finnas där till Storsjöyran. Men Yran är igång i slutet av juli så i så fall är de lite väl tidigt ute. Men å andra sidan, vem vill inte tillbringa tid i Jämtland och Östersund 😀

Plats för en skön stund i solen.

Här verkar det som om det redan förbereds för alla campare under Yran. Det blå som syns längre bort är sopkärl. Förmodligen kommer ett gäng bajamajor dit också så småningom. Jag har hållt mig på behörigt avstånd härifrån under Yranveckan tidigare men jag gissar att det blir både skräpigt och en del stök. Måsarna verkar förstå att det här blir ett spännande område med mycket gott att hitta. Men de får vänta i en och en halv månad till.

Jag vet inte vad det är som växer men hädanefter ska det som kanske kommer hit få växa ifred.

I dag är det en varm högsommardag och jag gick, min vana trogen, ut på promenad tidigt på morgonen. Den här gången höll jag mig först nära sjön.

Den här lilla stugan har varit med här tidigare. Här vill jag bo.

Jag svängde bort från sjön och upp mot den stig jag avslutade med efter promenaden till Sommarhagen i förrgår. Floxen har börjat blomma.

Fler blommor i det som blir en vacker sommaräng.

Igår fick jag hem den nya Tele2-hub som jag fick i stället för den inspelningsbara dekoder jag haft tidigare. Jag hade inget val eftersom min gamla dekoder snart skulle sluta fungera. Själva installationen var inget problem men nu måste jag lära mig hur jag hittar allt och hur det fungerar. Massor av fördelar, som att jag nu inte behöver se Viaplay via en sladd från datorn, men jag kan inte spela in program från t ex 4:an och spola förbi all reklam eller annat ointressant. Men kanske överväger fördelarna och det känns som om den här utrustningen kanske är lite mer i tiden och kanske borde jag inte vara så fast i det som alltid har fungerat bra 😀 Ja, hej och hå och snart kommer det säkert något ännu mer modernt. Den här hubben kostar mig i alla fall inget extra.

Ja, de här stigarna blev snabbt min favoritrunda när jag nyligen hade flyttat till Frösön. Nu har jag många alternativ som också är fina men kanske vinner ändå just de här stigarna och vyerna. Det kan också vara så att återseendets glädje fick mig att återigen känna så. Jag har promenerat lite närmare sjön vid något tillfälle sedan jag ramlade men upp till Frösövallen och sedan vidare mot Sommarhagen var det länge sedan jag gick. Jag tror att jag och mina barn gick dit när de var hos mig under julhelgen men redan 5:e januari klantade jag till det och förstörde mina möjligheter att gå här. I morse struntade jag i allt vad stolpjakt heter och valde att bara gå och njuta här utan att leta efter något.

Syrenerna sprider nu sin väldoft. Samtidigt blommar häggen på många platser så det där med ”mellan hägg och syren” vet jag inte var det kommer ifrån.

Det ser grönt och frodigt ut…än så länge. Vi brukar inte få samma problem med torka som söderut men kanske går vi åt det hållet.

På den här bänken brukar många sätta sig ner en stund för en stunds vila och kanske för att bara ta in allt det vackra.

Vägen hit upp till Frösövallens café, som för övrigt inte verkar ha öppet i sommar, gick mestadels uppför men härifrån höl sig pulsen lite lugnare. Min första sommar på Frösön gick jag hit och köpte en våffla med hjortronsylt och vaniljglass (allt veganskt vilket jag verkligen uppskattade). Sedan satte jag mig ute på verandan och bara mådde gott och jag avslutade med att gå upp på taket där utsikten är fantastisk.

Utsikten är fin även från verandan men inte riktigt lika storslagen.

Frösö kyrkas klocktorn skymtar där borta.

Ser ni Hacke där bland alla löv?

Jag började min promenad halvsju på morgonen för att slippa värmen senare på dagen. Så kommer det att bli de flesta dagarna framöver men kanske ändrar jag mig om det fläktar skönt. Jag ska förresten följa med på en fjärilsutflykt i Brunflo på lördag tillsammans med naturskyddsföreningen och den dagen får jag snällt följa med den tid som är bestämd. Det funkar säkert också bra och jag får se till att ha mycket vätska med mig.

Här spanade jag efter kossor men de har så stor hage så de kan vara svåra att hitta.

Men där borta ligger ett litet gäng och ser ut att ha det bra.

Sommarhagen, Wilhelm Peterson-Bergers hem på Frösön, är numera ett turistmål och jag borde stanna till och fika här någon gång när de öppnar för säsongen. Men hittills har jag bara promenerat förbi.

Jag stannade till bredvid P.B. en stund och tillsammans tittade vi ut över hans ägor och det som finns längre bort.

Jag bestämde mig för att inte fota fjällen mer den här dagen och i stället vände jag blicken neråt när jag fortsatte hem. Inte bara för att hitta fina blommor utan även för att inte snubbla på alla rötter.

Gullviva.

Maskros.

Humleblomster.

Igår var det dags för studenterna här i Östersund att springa ut, vifta med mössorna och brista ut i ”Sjungom studentens lyckliga dag”. Det kom jag på när jag satte mig i bilen för att åka tvärs genom stan för att gå på stolpjakt i närheten av Lillsjön. Visserligen var jag ute tidigt och flakåkandet skulle inte börja förrän 12.00 men jag ville inte chansa på att det var lugnt på stan. I stället tog jag ett snabbt beslut om att leta stolpar på Östberget i stället. Då kunde jag hålla mig på Frösön i lugn och ro.

När jag parkerade log jag för mig själv. Ibland bestämmer jag mig för att inte ha med några fjällbilder inom överskådlig tid men nu har jag släppt alla sådana föresatser och låter dem vara med närhelst de dyker upp. Och dök upp gjorde de här. Först Oviksfjällen…

…och sedan Åreskutan.

Det var en väldigt skön morgonpromenad i kuperad terräng. Stigarna går kors och tvärs på berget men ändå valde jag emellanåt att gå utanför stigarna för att komma närmaste vägen till olika stolpar. Ibland glesnade träden och jag kunde titta ut över stan. Till vänster gångbron mellan Frösön och Östersund och om ni tittar noga så ser ni Thomèe ligga vid kajen. Nya förslag, och kanske är det nu också en plan, innebär att ett kallbadhus ska byggas på den lilla ön där gångbron mellanlandar. Jag såg en bild på hur det ska se ut och det var inte ett litet skjul. Vi får se hur det blir. Jag tror inte att det blir ett förskönande inslag men vem vet?

Jag kom fram till toppen av Gustavsbergsbacken där en liftpinne hade lyckats fånga två små solar.

Efter en stund kom jag till en av två fina utsiktsplatser. Här satt jag en stund och vilade och fyllde på vätskenivån.

Fota måste man ju också.

Så småningom kom jag fram till utsiktsplats nr 2 och det blev samma procedur där.

Det är Brunfloviken som till höger i bild syns leda bort mot Brunflo. Ungefär halvvägs dit bort bodde vi i huset i Optand.

Lite då och då hörde jag dunkadunka från högtalare i stan och även studentsången. Kanske en repetition för att kolla att allt fungerade.

En av alla sorters vitfjärilar, jag har svårt att avgöra vilken. Kanske rovfjäril eller rapsfjäril. Den tillhör i alla fall helt klart vitfjärilarna.

Thomée låg inte kvar vid kajen hela dagen. Vid middagstid hörde jag ett välbekant TUT och där kom hon farande med hög musik och säkert studentfirande personer ombord. Men det var det enda jag märkte av firandet under kvällen. Hos mig var det lugnt och tyst. Lite underligt eftersom jag i morse såg en studentpyntad samlingslokal här i området. Det måste ha varit ett stilla firande.

I morse gjorde jag det jag hade tänkt igår och förhoppningen var att kanske få se nykläckta små dunbollar i den lilla pölen innan man kommer till Lillsjön. Men återigen fick jag tji. Någon vecka till tar det nog. En ensam vigghane låg där och såg ut att ha tråkigt och kanske väntar han ivrigt på sin fru och alla ungar.

Med glädje noterade jag att nu blommar rödblärorna. Ännu ett steg mot sommar och nu börjar det också märkas på temperaturen.

Jag passerade Lillsjön och stannade till för att se om det var något fågelliv där. Men jag hörde och såg bara skrattmåsar.

I det här området, mellan Lillsjön och Odensala, har jag promenerat en hel del förr men nu kom jag in på en del nya stigar. Upp på en kulle bl a med utsikt mot Brunfloviken.

Och nu går det ju inte en dag utan att jag ser fjällen. Svagt och på stort avstånd men de är där.

Jag kände att jag nog hade ansträngt min fot lite för mycket både igår och den här rundan så jag avbröt letandet efter stolpar och vände tillbaka mot parkeringen. Då kom jag förbi en annan del av Lillsjön och nu fick jag syn på en svarthakedopping. Lite mer spännande än skrattmåsar. Om någon vecka får förhoppningsvis även denna pippi sällskap av fru och många ungar.

Badplatsen har fått en översyn och en badbrygga för funktionsnedsatta personer finns nu där. Tänk så finurligt men ändå så självklart att man ska kunna ta rullstolen ner i vattnet. Jag tror i alla fall attt det är det som är meningen. Men än så länge är det bara några änder som nyttjar den fina badplatsen.

Under de år jag har letat efter stolpar att registrera har det ibland tillkommit nya områden och en del har försvunnit. I år kom ett område på Annersia (andra sidan men de som bor där säger Bettersia) med och jag har faktiskt aldrig gått på stigarna där tidigare. Men idag var det dags. Men först några blommor från gårdagens promenad. Det kommer fler och fler och det är nu i början som det är som roligast att fota dem.

Bergklint

Skogsnäva/midsommarblomster

Klematis

Ännu fler klematis.

En av mina favoriter, Akleja.

I morse for jag över bron till Annersia och parkerade vid Sandviken, där många har svängt sina lurviga till både kända och mindre kända dansband. Där finns även en liten camping och stugby. Jag visste inte att det fanns både elljusspår och många andra stigar i området ovanför men det fanns gott om alternativa stigar. Jag tog fram kartan i mobilen och började min stolpjakt. Det var mycket uppför men å andra sidan var det mycket nerför på slutet så i genomsnitt kan man nog säga att det var ganska plant. Jag kom ganska snart fram till en liten lägereldsplats. Tältet ser inte ut att vara till för övernattningar utan mer som en alternativ eldplats. Lite senare kom jag till ett vindskydd och som den gamla scout jag är var jag ju tvungen att gå fram och kolla att dubbelt halvslag och najning såg bra ut. Det var helt ok.

När man letar stolpar följer man inte en stig utan man får leta sig fram mellan stigar och även in i stiglöst land emellanåt. Det kan vara så att stigarna tar alltför långa omvägar och om terrängen ser ok ut är det bättre att bara försöka ta sig rakt fram till nästa checkpoint och det är då den lilla blå gps-pricken är bra att ha. I alla fall för mig. Jag skulle ha gått vilse jämt och ständigt utan den pricken. Jag blir ofta helt virrig och märker inte att jag går åt fel håll förrän jag kollar hur pricken har rört sig.

Här kommer jag ut ur skogen uppe på höjden.

Ett gäng svanar svepte helt tysta förbi ovanför mig.

Och titta! Nog sjutton syns fjällen härifrån också.

Kul att få se vyerna från det här hållet. Längst till höger kan man ana de hus där jag bor.

En orange prick på min balkong.

Rakt fram ser ni Bynäset och till vänster om det ligger Andersön. Det blåste rejält här så jag skyndade vidare mot nästa stolpe och vidare mot mindre blåsiga platser.

Det var inte en dag som många skulle kalla sommardag men vad gjorde det att det bara var ca 10 grader och mulet med några regnstänk emellanåt när allt var så trevligt ordnat? Ingenting, och från början blåste det inte vilket kan vara ganska avgörande. Lite vind kom senare i samband med lite mer regn men då hade det viktigaste i programmet redan avklarats. Jag är inte ironisk när jag kallar det för ett fint och kul firande en skön dag.

Jag hade precis klivit ur bilen när ett gäng medlemmar i MC-klubben, som hade ett speciellt uppdrag, kom körandes förbi och in på Jamtli.

På torget, och på andra platser, hade föreningar informationsbord och bl a uppmärksammades diverse funktionsnedsättningar. Men man kunde också ägna sig åt t ex porslinskrossning, fiskedamm, lyckohjul och att åka i den gamla karusellen. Jag stannade till en stund vid djurskyddets lilla bod där jag pratade bort en liten stund och kelade med den kisse som hade fått följa med. De som var där kom från katthemmet och jag vill så klart stödja dem. Jag köpte en söt liten katt i betong och la på lite på det begärda priset.

Volontärandet är nog över för min del. Det var länge sedan jag var där och tyvärr har jag konstaterat att den lilla hjälp jag och min kropp klarade av nu har minskat och att det inte är värt följderna. Men jag bidrar på andra sätt, tex genom att delta i en del undersökningar som genererar småsummor till katthemmet. Många av de nätbutiker jag ibland handlar från är anslutna till ”sponsorhuset” och allt jag handlar där ger också lite bidrag till den förening jag har valt, katthemmet. Man blir förvånad när man ser hur många butiker som deltar i det här, även olika apotek finns med. Så det är en bra möjlighet att bidra utan att det kostar något. Jag och katthemmet får alltid halva ersättningen var men när min summa är uppe i 200 brukar jag klicka i att jag skänker även de pengarna.

Jag gillar gamla handelsbodar och allt som brukar finnas där. Min favorit är den i Gamla Linköping men att komma in i JP Gulles handelsbod var också en trevligt upplevelse. Personalen ställde gärna upp som motiv och jag köpte en handgjord tvål som tack.

Senare skulle det bli en veteranmopedkavalkad och här stod alla gamla moppar uppställda i väntan på den.

Det var ett tag kvar tills firandet från scenen skulle börja så jag gick en liten promenad mellan alla gamla gårdar från olika tidsepoker. Jag har tagit med er på en omfattande vandring här i ett tidigare inlägg så nu koncentrerar jag mig på djuren. Den här söta tjurkalven kan väl ingen motstå. Han och (kanske) hans mamma och moster hade det bra vid Lillhärdalsgården.

Minns ni att jag åkte till bloggvännen Anita i Fisksjön för några veckor sedan och att vi bl a besökte Håsjö kyrka? Anita berättade då att kyrkan på Jamtli är en exakt kopia och nu fick jag det bekräftat av kvinnan, som syns lite otydligt i bilden. Kopian är också väldigt fin men är absolut inte lika vackert belägen som originalet och har inte samma vackra röda färg eller det fantastiska klocktornet bredvid. Jag kunde inte komma in och titta i kyrkan eftersom det pågick drop in-vigslar så det får bli en annan gång.

Men vilken tur att jag inte kunde komma in i kyrkan för i stället kom jag precis lagom vidare för att delta i buföringen. En lång svans av människor följde efter när getterna skulle föras till sitt sommarbete. Kanske något som görs varje dag här och det får nog mest ses som en liten hint om vad det innebar förr. I rask takt gick getterna och alla vi andra (som synes gick jag mest på sidan av gruppen och inte i kön och det var jag inte ensam om) runt en stor del av området och kom så småningom till det fina, gröna sommarbetet.

Kulning är en gammal lockteknik som användes på fäbodarna förr och har kommunikation över långa avstånd som främsta syfte./kularkraft.se

Jag hann få med kulning i en liten filmsnutt för att illustrera det som hörde till livet på fäbodarna och buföringen.

Fina hästar betade lite längre bort.

Nu var det dags att gå till scenen där programmet började kl 12.00. Snart hördes trummor från Hemvärnets musikkår och där kom de gående fram till scenen. Jag har satt ihop ett litet potpurri av några framträdande där både Svergies nationalsång och Jämtlandssången ingår. Den som känner sig hugad kan få en liten aning om vad som bjöds men stillbilderna kan också räcka bra för det syftet.

Det hölls en del tal och det var bara bra och lättlyssnade tal. Det mest efterlängtade hölls av vår, Repuliken Jämtlands, president Eva Röse. Det kan inte ha känts lätt att efterträda Ewert Ljusberg men hon gör det med den äran. Hennes tal bjöd både på humor och ganska mycket allvar. Hon framhöll allt vi i Sverige har och tar för givet, att vi t e x har friheten att själva välja mycket i vår vardag och att vi lever i fred i en demokrati med allt som hör till. Men efter varje mening om vilka förmåner vi har la hon till ”än så länge”. Jag nämner det för att ni ska förstå skrattet till hennes slutord i klippet nedan.

Flera av de som höll tal framhöll att Sverige firar 500 år men då, när Gustav Vasa kröntes, tillhörde Jämtland och Härjedalen fortfarande Norge. Sverige ockuperade ”oss” i två perioder under den tiden men det var först vid freden i Brömsebro 1645 som vi blev en del av Sverige. Vi i de här landskapen har alltså 122 år kvar till vårt 500-årsjubileum. Men det sägs med lite humor eftersom vi så klart numera alla är svenskar, även om det faktiskt finns de som tar vår republik på fullaste allvar. Jag är en stolt jämtlänning men jag ser vår republik och vår president mer som roliga traditioner och något som ger oss en gemenskap.

Trio Quinta spelade bl a två stycken av Wilhelm Peterson-Berger och det är musik jag känner igen och tycker om.

En organisation som hyllades med en flagga och som jag redan från start har känt en stark stolthet över, trots att jag inte har deltagit, var ”Hej Främling”. Emma Arnesson heter eldsjälen som helt ideellt satte igång verksamheten alldeles i närheten av där vi bodde. Om jag hörde rätt så finns nu Hej Främling i 50 olika orter.

Hej främling startade 2013 som ett litet initiativ som ville göra skillnad för nyanlända som bodde på Grytans flyktingförläggning utanför Östersund. Genom enkla hälsofrämjande aktiviteter möttes människor med olika bakgrund för att må bra tillsammans. Idag finns vi på flera platser i Jämtland Härjedalen, då liksom nu så bjuder vi in alla som vill till våra aktiviteter som alltid är gratis och öppna för alla./hejframling.se

Emma Arnesson tar emot flaggan av vår landshövding Marita Ljung.

Och så kommer vi till MC-klubbens uppdrag. Varje år får, enligt traditionen, privatpersoner önska sig en flagga och jag har tidigare hört att det enda krav man måste uppfylla är att ha en flaggstång. MC-klubben tilldelas dessa flaggor på nationaldagen för att sedan åka ut i länet och leverera flaggorna. Ett trevligt uppdrag som ger bra uppmärksamhet till dessa personer och deras klubb och som även skänker glädje till mottagarna. Kanske blir det fikastunder och fina möten när flaggorna levereras.

Som ni kanske såg i filmklippet ovan regnade det både under nationalsången och Jämtlandssången och när vi sjungit klart reste sig majoriteten och gick därifrån. Så även jag. På väg därifrån mötte vi något besvikna moppeförare som såg hur all deras publik nu övergav dem. Men det fanns säkert många kvar och det var säkert de som verkligen var intresserade. När jag kom tidigare var det inga som helst problem att hitta parkering men nu var det något av ett trafikkaos så förmodligen lockade resten av programmet många besökare. En programpunkt var Emil i Lönneberga och en annan Teaterföreningen Arnljot. De och även annat var säkert värt att stanna en stund till för. Men jag kände mig nöjd med dagen och åkte hem till kaffe och lite lugn och ro.

Eva Röse nämnde Jamtelagen och så här lyder den.