Nu har jag åkt buss samma tid två dagar i rad och jag är glad att jag bor i början av linjen. Bara några hållplatser senare är det ståplats som gäller och sedan är det lite trassel om man, som jag, vill lämna bussen innan den har nått nästan fram till centrum. Så fullt har det inte varit på någon buss jag har åkt med tidigare så om jag har möjlighet kommer jag inte att åka den tiden igen. Kanske vore det läge att sätta in en extra buss när det blir så trångt. Men jag kan ju oftast anpassa mig till bättre bussturer så jag är fortfarande positiv till att ha blivit kollektivtrafikanvändare.

Läkarbesöket på mag/tarm var ett rutinbesök. Jag kallas två ggr per år och lämnar massor av prover minst 4 ggr per år. Ännu en gång fick jag träffa en ny läkare, en överläkare från Sahlgrenska. Det spelar inte så stor roll eftersom jag aldrig har några problem. Förmodligen är det därför jag är bortprioriterad från min huvudsakliga läkares patientlista. Han brukar dock vara delaktig ibland med att signera provtagningar och jag har förstått att han även planerar mycket av min vård. T ex bestämde han att jag borde göra en extra njurfunktionsundersökning för några månader sedan, oklart varför.

Läkaren jag träffade igår var inte bara en ny bekantskap utan hon var även väldigt bra på att gå igenom allt och förklara en del samband. Som vanligt blev första frågan ”hur mår du” och som vanligt svarade jag att levern mår bra och vi trivs tillsammans. Då kom hon in på mina luftvägsbesvär och hostan. De flesta jag träffar är ganska nyfikna på vad som händer där och det syns i den del av min journal som de har tillgång till att jag har haft många besök på olika mottagningar. De märker ju dessutom att hostan kommer. Jag berättade att jag hade varit hos en logoped dagen innan och läkaren sa att även hon fick lära sig något nytt när jag berättade varför det är bättre att hosta än att harkla sig. Jag trodde att det var något som de flesta läkare känner till men tydligen är det mest bara specialister som har den kunskapen.

Jag hade, också det som vanligt, förberett mig inför besöket genom att skriva upp en veckas blodtrycksmätningar. En aning för högt tyckte hon att det är så nu har jag höjt dosen blodtryckssänkande. Så mycket mer fanns det inte att prata om så efter en kort undersökning och några receptförnyelser tackade jag för mycket bra information och började min promenad hem. För jag hade bestämt mig för att promenera hela vägen och tanken var att jag skulle gå på Medvinden. Men den var inte iordningställd från Badhusparken och när det varken fanns en plogad isväg och inte heller ledmarkeringar längs den led som går snett över till Frösön så fanns inget annat val än att gå över bron och sedan följa gångvägen längs sjön. Kanske kunde jag ändå ha gått på isen för jag tvivlar inte på att den är tjock. Men jag chansar aldrig så det får bli en annan dag.

När jag passerade statyn ”far och son” såg jag att någon har lämnat blommor där. Riktiga blommor som var rejält frusna. Jag undrar vad som har hänt. Någon har förmodligen råkat riktigt illa ut för det fanns fler blommor, några i plast eller tyg, och en krans runt omkring. Även ett gravljus. Jag ska inte påstå att jag blev ledsen för den känslan förtränger jag ofta. Men visst påverkade det mig genom en stresskänsla i magen.

Det var runt 20 minusgrader även den här dagen så det gällde att hålla sig i rörelse. Tack vare att det var vindstilla så var det inga problem. Det skulle ha varit en strålande solskensdag men dimmor och dis lyssnar inte alltid på prognoserna.

När jag kom till värmebänken satte jag mig där och det var så skönt både för rumpa och rygg att jag stannade ca fem minuter. Mitt emot såg jag rådhuset och även om det var lite disigt så syns både rådhus och Thomée ganska bra. Det började kännas lite väl varmt om ryggen så jag reste mig från den sköna sittplatsen och fortsatte hem.

Idag är det en sådan vacker och solig dag som det skulle ha varit igår men jag behöver en dags vila känner jag. Men om det fortsätter så här så blir det nog en promenad på den del av Medvinden som är plogad utanför mitt område i morgon.

Jag måste erkänna att jag inte hade några som helst förväntningar inför det här besöket. Men det vore ju dumt att tacka nej till något som minst två olika läkare har nämnt och som jag även fick en remiss till. Men det kändes lite som ett sista desperat försök.

Bussarna går ca var 20:e minut men om jag tog den som vid en första anblick såg ut att vara den bästa så skulle det bli ganska snärjigt. Ca två minuter till godo enligt google maps. I stället tog jag en buss som gick tidigare, kl 07.44. Min bokade tid var nästan exakt en timme senare. Det var en skön men kall morgon, ca -18, och jag klädde mig för att kunna promenera över bron från Frösön. Det blir nog så jag gör de flesta kommande vårdbesök också för det är skönt att veta att jag har marginaler och en promenad är ju sällan fel. Det var inte en färgsprakande himmel men ganska fint ändå.

Snöborgen är på god väg att bli klar och det är nog inga problem att få den färdig till invigningen av Vinterparken den 31:a. Förra veckan såg jag hur Medvinden plogades upp på isen så även den delen är avbockad.

Logopedmottagningen ligger inte i sjukhusbyggnaden utan på Campus. Den här längan, som ser ut som en ombyggd, lång lada, ser så mysig och inbjudande ut och där finns bla a folktandvård, frisör, fotvård och logopedmottagning. När jag kom in blev jag lite förvånad över hur stort, modernt och rymligt det var. Det var inte alls den känsla jag fick när jag stod utanför. Jag har många gånger passerat här men aldrig haft anledning att gå in.

Jag fick sitta ner och vänta en stund och då hamnade blicken på den här lilla trion.

Vad ledde då besöket till. Jo, vi var ganska eniga om att efter att jag har blivit undersökt på längden och tvären och att det inte fattades någonting att undersöka så hade nog läkaren på Öron/näsa/hals rätt i att det förmodligen är funktionella besvär. Det finns ju orsaker till att det kan anses vara så. Jag skrev ganska mycket om vad det innebär i ett tidigare inlägg så det ska jag inte upprepa. Kontentan är att eftersom min hjärna, mycket pga att jag dissocierar, blockerar känslor som borde komma fram när jobbiga situationer uppstår så yttrar det sig i stället i fysiska besvär. Det har jag flera andra exempel på och den trevliga logoped jag träffade idag tyckte inte alls att det var konstigt att det kan resultera i luftvägsbesvär och hosta.

Luftvägarna ingår inte i hennes kompetensområde men det gör däremot stämbanden och rösten. Hon förklarade varför jag inte bör harkla mig i stället för att hosta, vilket jag trodde var bättre. När jag hostar slås stämbanden ihop i två korta stötar men när jag harklar mig gnids de mot varandra en längre stund. Tydligen inte bra. Jag ska försöka svälja när jag känner att jag vill harkla och försöka samma sak även när jag vill hosta. Gärna genom att dricka vatten. Jag lyckades faktiskt hindra flera harklingar när jag var där. Jag ska helst prata något långsammare och göra en paus för att svälja om det behövs.

Det är även viktigt att andas rätt. Den andningen kan jag och jag vet att den är bra men ofta hamnar jag ändå i den ytliga andningen uppe i övre luftvägarna. Så är det nog för många. Det är också något jag ska träna på att få till oftare. Djupa andetag in genom näsan, för att det renar och fuktar inandningsluften. Hur utandningen sker är inte lika viktigt. Det funkar bra att andas ut både genom munnen eller näsan. Vid inandning ska magen märkbart buktas ut och vid utandning ska magen återgå. Den fylls ju med luft när man andas in och töms vid utandning. Många av er kan så klart det här men jag vet att många gör fel. Jag har själv i ungdomen insett att jag på något märkligt vis drog in magen vid inandning och tvärtom. Det vi ska göra kallas bukandning och det andra är bröstkorgsandning. Om ni inte har testat förut så lägg handen på magen och gör bukandningsövningar. Jag tycker att det känns skönt att andas så men när man inte är van kan det bli lite som att blåsa upp ballonger. I alla fall blev jag lite yr när jag försökte göra rätt under hela besöket. Man måste börja med korta teststunder.

Det finns fler sätt att försöka få hjärnan, för det är den som krånglar, att fatta att den ska sluta vara dum. Men det här får räcka för stunden och om ca en månad ska vi göra en utvärdering. Ännu mer att träna alltså. Jag tränar fötter, händer och gör styrketräning för hela kroppen och det är något jag mår bra av. Självklart ska jag ge det här en riktig chans också.

Så nästa gång jag pratar med någon i telefon så får de vara med på att jag ska prata långsammare och ta många små pauser för att svälja i stället för att harkla mig eller hosta. Samtidigt ska jag andas på rätt sätt. Logopeden sa att jag inte behöver hålla ut med allt det här under långa samtal men jag ska helst göra det i korta perioder. Det ska bli väldigt spännande att få se om det hjälper. Enligt henne har ju kroppen vant sig vid det här beteendet i mer än ett och ett halvt år så det kan bli lite lurigt att få till det.

I morgon är det ännu ett läkarbesök på gång men det är bara rutin och förmodligen pratar vi mest mediciner och konstaterar att levern mår bra.

Som vanligt när jag nördar ner mig i något så har jag full förståelse för om inte alla vill eller orkar ta del av det här. Då kan man i stället skrolla ner till bilderna som visar hur det har sett ut här några dagar den senaste veckan.

Ni kanske minns att jag för ett tag sedan skrev ett inlägg om att jag insåg att jag varken är osocial eller asocial. Då tog jag med bara några få rader om skillnaden mellan de begreppen och så här löd de orden:

Skillnaden mellan ”osocial” och ”asocial” är att ”osocial” betyder att man inte är intresserad av kontakt med andra medan ”asocial” betyder att man bryter mot samhällsnormer och kan vara synonymt med kriminell.

Jag är intresserad av psykologi och även mina barn tycker att det är spännande att gräva lite i det ämnet. I familjechatten dök ännu ett ord upp. Jag vet inte om jag har hört det förut men i så fall har det nog bara blivit ett av alla ord som man tror att man förstår men där det finns mer att ta reda på. Ordet är antisocial. Det är lätt att tolka det som bara ännu en variant på att vara osocial men det finns en djupare betydelse och kan t o m i vissa fall kopplas till psykopati. Ja, ni märker ju att det kommer fler och fler begrepp att fundera på och ju mer man letar desto fler begrepp dyker det upp. Intressant för oss som gillar ämnet.

Jag har nyligen sett den fascinerande serien ”I huvudet på en narcissist” på Svt play. Den satte igång många tankar och en misstanke bekräftades då en av experterna i en intervju faktiskt nämnde Donald Trump. Kriterierna är så klockrena när det gäller honom. Ganska ruskigt faktiskt att han är så mäktig. Det är spännande att inse att personligheterna eller störningarna ibland går in i varandra och det är inte underligt om en del begrepp blandas ihop av många. Jag börjar från början med några av de ord jag redan har berört och sedan fortsätter jag med ord som dök upp allteftersom.

• Osocial: En person som kan vara enstöring, blyg eller inte känner behov av socialt umgänge. Det är oftast inget skadligt beteende.
• Asocial: En person som inte anpassar sig efter samhällets normer och regler. Det beskriver ofta en person som står utanför det sociala livet.
• Antisocial: En person som aktivt bryter mot andras rättigheter, är impulsiv, våldsam eller kriminell. Detta är starkt kopplat till antisocial personlighetsstörning (t.ex. psykopati/sociopati). 

Medan asocial i svenskan traditionellt beskriver normavvikelse, används antisocial ofta om beteenden som skadar omgivningen och samhället. 

Att vara antisocial är en personlighetsstörning och karaktäriseras av antisocialt beteende. Exempel på detta kan vara bristande respekt för andra, oförmåga att känna skuld, ångest och empati eller att inte bry sig om sociala normer. Psykopati är en grav variant av antisocial personlighetsstörning.

Psykopati är ett personlighetssyndrom som kännetecknas av manipulation, känslokyla, brist på empati och skuldkänslor. Ofta med en charmig fasad men med bakomliggande antisocialt beteende. Det är ingen formell diagnos i Sverige, men kopplas till antisocial personlighetsstörning, och drabbade personer utnyttjar ofta andra för egen vinning. Drag inkluderar grandios självbild, impulsivitet, patologiskt lögneri och ett ytligt känsloliv, med en hög förekomst inom kriminalitet. 

Narcissism är ett personlighetsdrag som kännetecknas av en överdriven självuppfattning, ett starkt behov av beundran och en brist på empati för andra. Begreppet kommer från den grekiska myten om Narcissus, en vacker yngling som blev förälskad i sin egen spegelbild.Följande personlighetsdrag förknippas ofta med narcissism: Grandiositet – en överdriven känsla av egen betydelse, ständiga fantasier om obegränsad framgång, makt, skönhet eller genialitet, tror sig vara speciell och unik, kräver överdriven beundran, känsla av berättigande, utnyttjar andra för att uppnå egna mål, saknar empati för andras känslor och behov.

Det är viktigt att förstå att dessa drag finns på ett spektrum och de flesta har en liten del av vissa av de här dragen. Men det krävs mycket för att få diagnosen narcissistisk personlighetsstörning.

Det som för min egen del känns lite spännande och kanske även till viss del skrämmande är att om jag gräver vidare och börjar se en del små likheter med t ex borderline så finns det även en liten koppling till dissociation (som ni ju vet att min hjärna utsätter mig för i varierande grad). Men då ska det vara betydligt mer och allvarligare symptom och jag är väldigt tacksam för att jag inte på långa vägar når kriterierna för någon slags dissociativ diagnos. Jag har bara symptomet dissociation och det får jag innerligt hoppas fortsätter så. Inget tyder på något annat. Men tanken kittlar ändå lite och jag märker just nu, när jag skriver om detta, att hjärnan inte vill veta av de tankarna. Så nu tar jag en liten paus och väntar tills dimman försvinner.

Borderline är en psykisk funktionsnedsättning som kännetäcknas av intensiva känslor, snabba humörsvängningar, impulsivitet, svårigheter att reglera känslor, instabila relationer och en skakig självbild – ofta driven av en stark rädsla för att bli övergiven. Det kan leda till självskadebeteende, destruktiva handlingar, missbruk och stora problem i vardagen och t o m stressrelaterad psykos eller dissociation (mest med overklighetskänslor eller att tappa kontakten med verkligheten under stress). Det sista känner jag till viss del igen men som tur är i lägre grad och utan stark stress.

Så där, nu känner jag mig klar med nörderiet för den här gången. Jag vill ju så gärna dela med mig av det jag fascineras av men jag inser att det kan bli lite för mycket av det goda. Jag fortsätter i stället med att visa hur det en dag i veckan som gick var mulet men med snö både på marken och i träden.

Jag kom ner till sjön och en bit ute på isen stod en spark helt ensam och väntade på att någon skulle komma och sätta sig. Jag gissar att den står där för att någon vill komma dit och pimpla ibland. Pimpla som i att fiska med ett pimpelspö (eller pimpelsticka) och inget annat.Eller så är det en förberedelse för ett annat slags fiske, nämligen nätfiske under isen. Det kan också vara så att den står där bara för att erbjuda en sittplats de dagar då solen skiner och värmer.

Några dagar senare var all snö i träden bortblåst eller borttinad för det var några få plusgrader. Men solen sken och jag fick en väldigt skön promenad. Kameran kom inte fram förrän jag kom fram till en bra plats att se fjällen från. Först en del av Oviksfjällen.

Här tittar Åreskutan fram.

Sparken stod fortfarande kvar ute på isen och den såg lika ensam ut den här dagen.

Jag är väldigt glad för att plusgraderna bara besökte oss i knappt ett dygn. Inte alltför stor skada alltså. Kanske blev det lite isigare någonstans men det hann inte töa särskilt mycket. Jag passade dock på att ta in ljusslingorna från balkongen när snö och is inte höll fast dem längre. Så nu är julen helt bortplockad hos mig.

I torsdags hade jag en tid hos frissan på morgonen och jag var helt inställd på att det skulle bli en promenad både dit och hem. Det tar knappt 40 min dit i vanliga fall men den här gången tog det lite längre tid. Det snöade och blåste så att snön verkade komma från alla håll utom uppifrån. Ett tag funderade jag på om jag skulle välja bussen i stället men jag peppade mig själv med att jag är ju norrlänning och då får jag tåla lite flurvär. Det var inga problem. Jag valde kläder efter väder och varken frös eller tyckte att det var särskilt jobbigt. Det blir en väldig skillnad bara genom att använda luvan på jackan. Det blir så varmt och skönt där inne och på något märkligt sätt hamnar inte all snö på glasögonen. Kameran tog jag bara fram ur väskan en gång och den bilden får illustrera hur snön yrde.

Vilken skillnad det var idag. En kall (runt -20 grader) dag men nästan helt vindstilla och solen sken från en stundtals molnfri himmel. Eftersom jag såg tecken på att det även den här dagen var en halo på gång så valde jag att promenera in till stan. Hem tänkte jag ta bussen för annars skulle jag bli rätt sliten. Återigen var jag helt rätt klädd och kunde njuta av en superhärlig dag.

Det har varit ett antal dagar med halos än så länge under januari så lika märkvärdigt känns det inte längre. Men det är klart att jag ändå ville vända kameran mot ljusfenomenet.

Men även åt andra håll var det vackert. Ganska disigt men ändå fint. Jag gick under Vallsundsbron och fortsatte förbi Storsjöodjursspaningsplatsen.

Så här ska det se ut när det är vinter. Synd bara att den kom först efter jul. Min frisörska berättade att en av hennes döttrar hade kommit hem till Sverige för att fira jul och det var 11 år sedan sist. Jag förstår att det kändes väldigt trist att det mest bara var barmark och isiga gångvägar när det var en vit jul som önskades.

När jag stod på gångbron till Badhusparken var några vänliga tjejer där och kastade ut mat till fåglarna. Det är synd om alla djur som måste vara ute i kylan.

Halon fanns där hela tiden men den vill liksom aldrig bli riktigt hel.

Förberedelserna för Vinterparken har börjat så smått men det är mycket jobb som ska hinnas med innan den invigs i månadsskiftet.

Jag kollade bussturlistan och såg att min buss skulle gå om en kvart och det passade mig perfekt. Jag gick upp mot Stortorget, där julgranden fortfarande står, och fortsatte mot centrumhållplatsen. Det var otroligt skönt att komma in i bussen och sätta mig tillrätta. Då hade jag varit ute i nästan två timmar och det kändes att det räckte. Men jag insåg snabbt att något var fel för busschauffören startade och stängde av motorn flera gånger, gick ut och fixade något på utsidan två gånger men fick ändå inte igång bussen. Vi fick helt enkelt gå av igen. Det var nästan en halvtimme kvar till nästa buss skulle gå (söndag och en sämre busstäthet) och jag bestämde mig genast för att där kunde jag inte stå och bli kall. Jag tänkte att jag skulle ta en promenad över bron till Frösön och hoppa på bussen där. Resan var dragen från busskortet men inom 70 minuter kostar det inget extra att hoppa på en annan buss.

Det stod en hel del folk och tittade mot halon. Det var nu väldigt disigt och det var inte mycket färg i bågen. Men det var ändå en båge och dessutom en liten ljusklump ovanför själva solen, en s k bisol. Väldigt otydligt alltihop men ändå…

Det här är en speciell bänk och det finns bara tre stycken i Östersund. Jämtkraft har installerat dessa tre bänkar med inbyggd infravärme, ca 38 grader är det som kan värma frusna rumpor en stund. Det är överskottsvärme från fjärrvärmens returledningar och bara en liten del går till bänkarna. Projektansvariga säger att de vill ge något tillbaka till kommuninvånarna eftersom det har varit lite stökigt när fjärrvärmen har byggts ut. Jag slog mig ner en stund på bänken och det var faktiskt en skön värme. En liten pratstund blev det med min bänkgranne och när jag sa att jag skulle fota men inte så att han kom med så sa han att det gjorde inget alls om han blev fotad där på bänken. Så blev det och jag tackade och gick vidare.

Jag vände kameran mot stan och Stora kyrkan innan jag vände upp mot HC där jag hade tänkt ta bussen hem. Men jag hade tagit lite väl lång tid på mig och jag räknade ut att om jag skulle vänta på nästa buss, som skulle komma ca en kvart senare, så skulle det ha gått lite mer än 70 minuter sedan jag betalade biljetten och då skulle jag få punga ut med drygt 25 kr extra. Ingen stor kostnad men tillsammans med väntetiden blev det mer lockande att fortsätta min promenad hela vägen hem. Det skulle ta ca en halvtimme att gå och jag samlade ihop mina sista krafter och med en liten ursäktande tanke till mina fötter gav jag mig iväg igen.

Det gick ganska bra att gå men det blev lite väl långt. Promenerandet varade i totalt 3 timmar och en kvart. När jag kom hem stretchade jag ordentligt och jag hoppas att fötter, ben och ländrygg inte ska vara sura på mig i flera dagar. Men om de bråkar lite med mig så gör det inget för jag var faktiskt inte särskilt snäll mot dem och nu ska jag låta dem vila i flera dagar. Nåja, nästan i alla fall. Det blir nog några mil på motionscykeln för det är ju viktigt att inte bli helt stillasittande.

Jag hann precis hem i tid för att få se systrarna Öberg hamna på prispallen båda två och sedan tittade jag även på herrarnas stafett. Jag hade lyckats undvika att få veta hur det hade gått och även där blev det ett bra resultat. Tre pallplaceringar alltså och en väldigt lyckad tävlingsdag för det svenska skidskyttelandslaget.

Någon kanske undrar om jag tänker kontakta regionen för att få tillbaka pengarna för den busstur som inte blev av. Men jag orkar helt enkelt inte bry mig. Jag tänker att eftersom betalautomaterna har varit trasiga och jag har sluppit betala 5 gånger så kan jag stå ut med att bli av med den här lilla summan.

Nu får ni acceptera att det blir som kaka på kaka för jag hade svårt att väja ut bara en eller två bilder. Termometern visade -28 grader i morse så jag bestämde mig för att det fick bli en städ- och laga matdag. Samtidigt kunde jag ha koll genom fönstren om det hände något där utanför. Det var ganska dimmigt men jag anade tecken på en halo genom slöjorna. Så småningom skingrades dimmorna och jag gick ibland ut på balkongen för att föreviga skådespelet. Det blev ingen hel halo men närmare än så här kanske jag inte kommer en sådan. Men jag får nog vara nöjd över det jag fick se under några timmar idag.

Solen flyttade sig (ja, jag vet att det är jorden som snurrar) men det syns inte jättemycket i bilderna eftersom jag ställde mig på olika positioner på balkongen. Det är ingen liten grej och det förstår ni nog när ni ser några skridskoåkare i en bild. De stannade till och beundrade ljusfenomenet på sin väg västerut.

I några bilder kan man ana hela bågen uppåt men jag vet inte om det är hjärnan och ögonen som fyller i det som inte syns tydligt. Så kan det ju bli i andra sammanhang så det vore inte underligt om det hände här. Den nedre bågen kan ju inte bildas eftersom det är is i vägen. Det finns nog bättre platser att se en hel halo på. Från stan t ex för där vet jag att en sådan har synts. Där är det mer öppet så det är nog där man ska vara.

Någonstans i min kamera sitter något som ger fläckar i bilderna. De här bilderna är tagna med två olika objektiv så det måste finnas damm eller fukt, eller något annat, längre in. Jag ska se efter om jag behöver putsa lite där jag kommer åt för det är ju synd att fläckarna ska vara där.

Dagens matresultat blev en portion för i dag och sju matlådor i frysen. En väldigt god kikärtsgryta där även linser, morötter, broccoli, vegoprinskorv, hackad lök, vin, krossade tomater och kokosmjölk hamnade. En hel del kryddor också så klart. Ris som tillbehör. Nu måste jag bara fundera ut vilken sorts kakor jag ska baka med den aquafaba som blev över, ca 4 dl. Kanske kärleksmums. De brukar bli väldigt goda. Kanske kan det bli någon pannkaka till middag någon dag också. Jag växer aldrig ifrån att gilla pannkakor men det är inte ofta jag gör sådana nu för tiden.