Det är faktiskt helt omöjligt när man inte har någon koppling till det språket. Ändå har jag varit tvungen att krångla mig igenom en hel radda finska instruktioner och frågor när jag satte igång min nya lilla laptop. Jag vill ha en liten laptop att ha med på resor och jag hittade en relativt billig med en skärm på 11,6 tum. Det fanns fler som var billiga men jag vägrar köpa saker från Kina eller något ospecificerat land. Den här kom från Finland och då är det ju inte konstigt att det är finska som är det primära språket. Den har i alla fall ett svenskt tangentbord och det har jag lärt mig att man ska se upp med. Skulle man ändå få ett tangentbord utan å, ä och ö så kan man enligt google fixa till det. Jag gillar att den är återvunnen och i ett skick som ny.

När jag startade min nya lilla dator så kunde jag direkt konstatera att här skulle jag få problem och som en extra bekräftelse på det så kom plötsligt en kvinnlig röst med en harang på finska. Jag hade inget annat val än att bara ignorera det.

Det krävs en hel del inställningar och godkännanden när man startar en dator för första gången. Allt var så klart på finska så jag chansade och lyckades faktiskt komma en bit innan det tog stopp. I ett tidigt skede verkade det som om jag kunde välja språk och vilken lättnad jag kände. Men hur jag än letade så hittade jag inte svenska. Jag kan några få ord på finska och jag vet att Sverige heter Ruotsi och kanske är det samma ord för svenska. Jag klickade på Ruotsi och trodde att det hade löst sig. Men det blev ingen skillnad alls. Jag insåg att jag var tvungen att gå några steg tillbaka och gå grundligt tillväga för att det skulle bli rätt. Jag tog fram min andra laptop och startade google translate. Men det var väldigt mycket text i alla moment att översätta så det tog sin tid. Lite chansade jag fortfarande men trots det lyckades jag till slut ta mig igenom hela raddan av frågor och alternativ. Om det blev helt enligt mina önskningar vet jag inte men jag tänkte att det kan jag ändra efteråt.

Jag började med att gå in på inställningar. Jag kände igen ikonen och med hjälp av google lyckades jag hitta tid och språk. Jag fortsatte med översättningen och hittade återigen var jag skulle välja Ruotsi. Då började ett svenskt språkpaket laddas ner. Nu är vissa delar på svenska men allt som har med inställningar att göra är fortfarande på finska. Klockan har jag inte lyckats få till så att den visar rätt tid men jag gav upp försöken och ägnade mig i stället åt att få in de webbplatser jag använder. De var alla på svenska så det kändes i alla fall bra. Det är bl a wordpress, yahoo mail, inoreader (där jag får in alla era blogginlägg), min bank och en del andra sidor. Hur jag ska lyckas med att allt ska bli på svenska, eller engelska kan också vara acceptabelt, vet jag inte men så småningom ska jag ta itu med det igen. Kanske är det dags för att lära mig ett nytt språk. Finska skulle jag kanske ha en del användning av 😀

I går gjorde jag som traditionen bjuder och bakade lussebullar. Det brukar jag oftast göra dagen innan första advent.Jag gjorde en dubbel sats och med dubbelt så mycket saffran än det stod i receptet. Jag bryr mig aldrig om att få snygga bullar för min kropp, och nu även min hand, vill inte hålla på för länge. Det gick alltså undan och nu har jag drygt 60 vanliga lussebullar och så tre blaffor till min äldsta dotter. Hennes far ville ha degiga bullar och sa varje gång att ”grädda dem inte för länge nu”. Dottern följer i hans spår och jag brukar göra stora klumpar som gräddas lika länge som de mindra lussekatterna. De är rejält degiga men det är så hon vill ha det. De normala bullarna blev väldigt goda så jag är nöjd.

Nu är förvandlingen från normalt till julpyntat komplett och jag visar gärna upp delar av hur mitt hem ser ut nu. I normala fall har jag nästan inga röda inslag alls. Bara köksmattan och detaljer i gardinerna i gästrummet. Men sovrummen och min lilla extrasmatt får ni tänka er. Där är det lika mycket jul som i övriga lägenheten. Det finns t o m tomtar och annan utsmyckning inne i badrummet.

Vardagsrummet.

Köket.

Hallen.

Jag avslutar med att önska alla en riktigt glad och fin första advent. I Östersund firas nu det första guldet i skidskytte. Andra medaljen hittills. Kanske kan det bli ännu bättre innan dagen är över.

En morgon var det ismönster på mitt sovrumsfönster och kameran hämtades.

I januari infaller årsdagen av min och min nya levers start på vårt liv tillsammans. Hela åtta år har gått och vi har trivts tillsammans nästan från dag ett. Den försökte sig på ett litet uppror första dagarna men det dämpades snabbt och nu är vi sedan länge bästa vänner. Inför varje årsdag sker en utökad provtagning och någon gång ibland vill läkarna även att det ska göras en Iohexol belastning. Dvs ett kontrastämne sprutas in i ett blodkärl och efter ett antal timmar (4 timmar för min del enligt någon slags uträkningsmodell) ska ett blodprov tas där det framgår om njurarna har lyckats bra med hanteringen av det injicerade ämnet.

Halvnio på morgonen hade jag en bokad tid på mag/tarm och jag gjorde som två dagar innan och klev av bussen på Frösösidan och promenerade över bron och mot sjukhuset. Den här gången lyste älgen upp i mörkret.

Det snöade och blåste en del och det syns i de följande bilderna.

Den här bilden tog jag bara för att det skulle bli tydligt. Det var tung, blöt snö som föll och senare blev det även någon plusgrad.

Jag kom upp till Stortorget.

Granen är på plats men den invigs digitalt först på lördag. Men för att kunna visa hur den tänds så måste väl både de som sköter den delen och Patrik´s combo, som ska sjunga in granen (ja, så står det i informationen) vara där. Eller kanske inte. Det går ju att tidsinställa allt och underhållarna kan säkert vara var som helst. Lite trist. Det vore roligare med en invigning där de som vill bevittnar grantändningen gemensamt. Jag lär komma förbi och se hur den lyser nästa vecka eftersom det är ett nytt sjukhusbesök bokat då.

Efter det första momentet i det här testet fick jag äta min medhavda macka och blev bjuden på lingondricka. Det var nämligen fasta som gällde innan. Jag fick inte heller äta något de två sista timmarna innan nästa delmoment så den där mackan behövdes även av det skälet. När jag var klar gick jag iväg men stannade vid apoteket för att lämna in mediciner som jag inte längre ska ta. Sedan fortsatte jag ut och då hade jag ca tre och en halv timme att fördriva. Nu hade det slutat snöa.

Jag hade redan bestämt mig för att inte åka hem utan jag skulle promenera samma väg som sist bort mot ÖoB, som ligger mitt emot Willys. Det tar ca 40 minuter. Där skulle jag bl a köpa några glödlampor till en adventsljusstake och dessutom en del röda ljus, både levande och batteridrivna. Naturligtvis hamnade en tomte i varukorgen också och när jag såg att det fanns delicato chokladbollar till ett rabatterat pris så åkte tre sådana kartonger med 15 gobitar i varje förpackning också ner i min korg. De förpassades senare till frysen där de håller länge. För jag kan ju inte leva på chokladbollar den närmaste tiden. Det blir tillräckligt många sötsaker ändå framöver. En stor Heinz ketchup ville också följa med mig hem

Det här konstverket, som jag inte sett förut, är ett examensarbete av elever vid Centrala Verkstadsskolan i Östersund. Det satt på en husgavel och jag tror nog att de fick med beröm godkänt.

Jag hade fortfarande mycket tid kvar att fördriva efter mitt besök på ÖoB. Båda fötterna protesterade lite men jag var envis och ville inte ta bussen tillbaka. Men jag stannade ungfär halvägs och gick in på stationen där jag satte mig och vilade i nästan en halvtimme. Det behövdes men sedan var jag redo att gå vidare. Det gick inte snabbt men jag hade fortfarande inte bråttom. Inne i stan gick jag in på Telogott och köpte mig 2 hg romté. 175 kr för 2 hg gör att jag inte köper mitt favoritté särskilt ofta men i dag kände jag att jag var värd det.

Jag gick in på en tvärgata för att fortsätta och den som känner till Östersund vet att hela stan sluttar ner mot sjön. Det var alltså en viss lutning på den här gatan och jag tänkte inte på att det kunde vara halt. Det var ju nysnö på trottoaren och jag trodde att det skulle dröja någon dag innan det blev isigt och halt. Men oj, vilken vurpa jag gjorde. Benen bara försvann och jag föll rakt på rumpan och svanskotan. Två vänliga personer kom och frågade hur det gick och även om det gjorde rejält ont så tog jag mig upp så snabbt jag kunde och sa med ett leende att ja, det gick bra men jag blev lite förvånad. En man, som kom från samma håll som jag, reagerade lite lustigt och sa tack, tack om och om igen. Han kanske inte var så bra på svenska och jag tror att han var glad för att jag hade visat att där skulle han gå försiktigt.

Nu hade jag ont i båda fötterna och i rumpan. Men det var inte långt kvar och när jag kom in på sjukhuset kunde jag faktiskt sitta ner och vänta på att få sista delen av det här provet gjort. När jag tog av mig jackan kände jag plötsligt hur ont jag hade i utsidan av handen så förmodligen tog jag emot mig med den när jag föll. Nåja, den går att använda om jag är försiktig. Efter att blodprovet hade tagits tog jag bussen hem och jag gick väldigt försiktigt ner mot mitt hus. Nästan framme mötte jag en granne som med stöd av sin dotter också gick väldigt försiktigt. Hon hade också halkat omkull, var blåslagen i ansiktet och hade en bruten, gipsad arm som hon skulle in till sjukhuset och röntga. Sedan blir det operation. Jag tänkte tacksamt att så illa kunde det ha gått för mig också men jag fick bara lite ont. Den där benskörheten som det sägs att jag har verkar inte vilja bråka med mig. Min granne skulle få mycket hjälp både med det vardagliga och inför julen. Inte alls kul att råka ut för något sådant och för min del blir det dubbskor hädanefter.

Alla prover visade som vanligt att jag mår väldigt bra 😀

Jag ser en hel del tända ljusslingor utomhus i trädgårdar och i en del fönster lyser redan både ljusstakar och stjärnor. Jag har inga åsikter om det förutom att alla ska göra som de vill och om de blir glada av att lysa upp tillvaron med diverse julbelysningar så är det ju bara bra. Men jag håller hårt i traditionerna. Eller rättare sagt i de traditioner som vi som familj skapade. Jag har monterat två ljusslingor på balkongen men jag ska inte tända dem förrän till helgen. Där ruckade vi faktiskt lite på vår egen tradition och jag har för mig att det var min man som ett år tyckte att det gick bra att tända allt redan på fredagen i stället för att vänta till söndagen. Så har jag gjort ända sedan dess så på fredag kväll kommer det att lysa på min balkong och i alla mina fönster. Jag har många stjärnor och ljusstakar efter att ha bott i hus med fler fönster så det kommer att synas att det är första advent om man lyfter blicken mot mina fönster.

Fotona i det här inlägget är tagna olika dagar och den här bilden är från en dag med rimfrost. Den rimfrosten försvann dagen efter och sedan har det i stället kommit lite snö. Inte mycket och den kommer att försvinna snart igen om jag ska tro på väderleksprognoserna.

Jag får se många vackra soluppgångar från min lägenhet. Den här tyckte jag var extra fin så den vill jag gärna visa er. Min äldsta dotter lärde sig som barn, genom texten på ett paket med havrefras, en ramsa där det bl a stod ”röd natt, vått hatt”. Det kom lite snö den här dagen så det finns nog en viss sanning i det. Jag låter AI bjuda på en liten lektion om just det.

”Röd natt våt hatt” är en variant av ett gammalt ordspråk från bondepraktikan som betyder att morgonrodnad förutspår regn. Uttrycket är en del av en jämförelse där en röd himmel på kvällen (aftonrodnad) istället betyder vackert väder. Uttrycket bygger på hur väderfronter rör sig västerifrån och hur solljuset reflekteras i atmosfären. 

Jag behövde egentligen inte handla något den här veckan men eftersom det blir en del tunga varor att bära hem till jul så bestämde jag mig för att dela upp köptillfällena för att slippa kämpa jättemycket. Dessutom var det ett erbjudande om kokt julskinka så jag tog bussen in i morse för att köpa en sådan, julmust och en del annat. Jag kombinerade det med en promenad i det väldigt sköna vädret.

På busshållplatsen var det jag och en annan kvinna som väntade och vi började prata med varandra. Ett samtal som fortsatte på bussen och ända tills jag gick av. Trevligt och precis så lång samvaro som jag lever upp av. Vi konstaterade att vi bor i varsin ände av samma bostadsområde men vi presenterade oss inte och jag är inte säker på att jag skulle känna igen henne om vi skulle stöta ihop igen. Hon fortsatte till stationen för att ta tåget och jag gick av bussen innan den åkte över bron från Frösön. Här började min promenad.

Älgen har återigen hamnat här men det var lite i senaste laget att fota den. Det var för ljust så det syns knappt att den lyser. Jag hann bara knäppa några bilder så slocknade belysningen. Jag får en ny chans på torsdag då jag ska till sjukhuset på morgonen. Om jag väljer att gå av bussen vid samma hållplats igen så kommer det att vara ganska mörkt när jag går förbi här.

Rosa toner på himlen i norr.

Snökanonerna jobbar på för fullt i Gustavsbergsbacken.

Jag gick längs sjön så länge jag kunde och när jag vände mig om var det fortfarande ett rosa sken norrut.

Solens strålar nådde bort till fjällen .

När jag nästan var i nivå med Willys svängde jag upp mot bebyggelsen. Det gick inte att komma längre på den här vägen även om jag hade velat eftersom det nya vattenreningsverket är under byggnation och vägen avspärrad.

När jag kom hem sken solen från en klarblå himmel och jag tänkte att jag borde ha väntat med att gå ut. Men en promenad till orkade jag inte ge mig ut på och det var ju skönt även tidigare. Jag avslutar med månen i kvällsljus. En liten del av månen men ändå…

Det skulle vara solsken hela dagen i dag, i alla fall de få timmar som solen hade möjlighet att visa sig. Jag bestämde mig redan i går för att gå en promenad och njuta av hur solen skulle få all frost i naturen att glittra. Men dimmolnen ville inte lätta och jag var beredd att ge upp. Men så plötsligt såg jag små blå flikar i allt det gråa och strax efter halvtvå chansade jag och gick ut i förhoppning om att flikarna skulle växa till sig. Då var det bara ca en och en halv timme kvar till solnedgången så jag ville inte vänta längre.

Jag hade tur och fick uppleva hur det glittrade i skogen där solstrålarna nådde in. Det var oändligt mycket vackrare än några små foton kan visa.

Som ni ser hade solen fortfarande en bit kvar innan den försvann men ni vet ju att det är svårt att fota rakt mot solen och få det att se lika ljust ut som det faktiskt var. Lite solnedgångskänsla och ändå har jag redigerat ljuset lite.

Jag byter inte objektiv när jag fotar olika motiv så det är inte alltid jag får till närbilderna jättebra. Men de får duga. Jag är ju lite lat och tycker att det är bekvämt att bara använda mitt objektiv som är 18 – 300 mm.

Jag blev glad när jag stötte på familjen rådjur. Jag har förut berättat om att rådjursstammen minskade kraftigt på Frösön av olika orsaker. Bl a sköts många pga att bilolyckorna ökade och många rådjur drabbades av en diarrésjukdom och dog. Jag har saknat dem. De dök upp nästan varje gång jag var ute och promenerade så det kändes tomt när jag inte såg till dem längre. Men nu finns det i alla fall fyra stycken här och det är nog troligt att de blir fler så småningom. Titta så snällt de ställde upp för fotografen. Om sanningen ska fram så sprang de så fort de såg mig men här stannade de och tyckte tydligen att jag var för långt bort för att vara ett hot. Så från närbilder av frost till att utnyttja hela de 300 mm som erbjuds tycker jag går bra med det här objektivet. Inte helt perfekt men det duger gott åt mig.

Jag kom ner till sjön även den här dagen men vände sedan hemåt. Den här bilden tog jag ganska precis en halvtimme innan solens nedgång. Hade jag orkat så hade jag kanske varit ute lite längre för att få se om det blev en fin färgexplosion. Men det kändes mer lockande att gå hem och bara ha det skönt i värmen inomhus.

Jag blev förvånad i går eftermiddag när jag tittade ut och tolkade det jag såg som om isen hade lagt sig redan. Det började med en liten vit skiftning i vattnet en bit ut och sedan gick det ganska fort tills det vita hade spritt sig så här mycket. Jag tänkte att det här är nog nästan rekordtidig isläggning men eftersom det både var kallt och vindstilla så fanns förutsättningarna.

I morse var det dimmigt men när både mörker och dimma lättade kände jag att jag måste ut och se om det verkligen var is på sjön och om det fanns något annat fint att se. Dimma och kyla brukar resultera i dimfrost på träden. Ja, det finns både rimfrost och dimfrost men för enkelhetens skull brukar jag oftast bara skriva rimfrost. Strax efter nio på morgonen gick jag ut och jag blev faktiskt en liten aning besviken när jag kom ner till sjön. Ingen is men en hel del sjörök. Jag gillar ju lättande dimma och även sjörök så besvikelsen la sig väldigt fort.

Is finns i många former och jag gillar de flesta av de varianterna. Isiga vägar och gångbanor hör inte till mina favoriter men när naturen nu återigen bjuder mig på sin alldeles egen utsmyckning i form av diverse isformationer, då blir jag glad och tacksam för att jag får uppleva det. Jag fick hålla tillbaka fotolusten rejält för det finns hur mycket is som helst att fota. Men jag kan inte låta bli att visa er en del av vad jag såg. Två bildgallerier med en annan bild emellan och så mycket att säga om det har jag inte. Titta och klicka på bilderna om ni vill.

Dimfrosten hade satt sig väldigt lokalt. Vissa träd var helt kala och en del såg ut så här. Förmodligen för att dimman också var lite selektiv i var den placerade sig.

En skön och härlig morgonpromenad som fick glädjen att hoppa omkring inom mig. Nu vill jag först ha is på sjön och sedan kallt ett tag. Sedan välkomnar jag snön och hoppas på en lång och väldigt fin vinter.