Rocky valde att sova hos mig hela natten. Först hoppade han upp i sängen men när han tyckte att jag bökade lite för mycket för att få lite täcke så hoppade han ner på golvet. Där låg han tills han märkte att jag vaknade och då blev det lite morgonmys. Sedan gick vi nerför trappan till resten av lägenheten och efter att ha väckt sin matte och fått komma ut en liten sväng somnade matte om och Rocky intog en av sina vanligaste sovställningar. Det ser inte bekvämt ut men det viktigaste är tydligen att få ha en kudde under rumpan.

Jag hängde inte med på den längre promenaden lite senare, då det var dags för veckans gemensamma hundpromenad med ett gäng som brukar gå tillsammans. Det var synd att jag inte är redo för den sortens ansträngning än eftersom det hade varit kul att få träffa många vovvar. Men jag fick ju massor av Rockygos i stället.

Innan middagen ville jag i alla fall hänga med på en liten runda i Vadstenas många spännande och vackra kvarter. Det var inte meningen att vi skulle gå så långt som vi gjorde men när allt ligger inom ett relativt litet område så är det svårt att avstå från att gå till nästa sevärdhet. Det finns mycket mer att upptäcka men till sist kom förnuftet fram. Längst bort i bilden syns Rödtornet.

Vi var inte de enda som var ute på promenad.

Om ni vill kan ni nu hänga med på stadsvandringen och antingen bara titta på bilderna eller läsa texterna helt eller delvis. Min syster hittade en sida där många byggnader beskrivs kortfattat och därifrån har jag lånat en del info. De texter som har kursiv text är kopierade från upplevvadstena.se/kulturhistoriskabyggnader.htm

Rödtornet
En romansk kyrka i kalksten var belägen norr om Rödtornet på 1100-talet men kyrkan förstördes vid en stor stadsbrand 1423. 1460 byggdes kyrkan S:t Per men på grund av svåra sättningar i koret revs kyrkan 1829. Tornet och vissa delar av kyrkan blev dock kvar och fungerar än idag som klocktorn till Klosterkyrkan.

Biskopshuset
Biskopen i Linköping, Henrik Tidemansson, lät bygga det nuvarande huset 1473. Det hade ett enda rum, med tegelgolv och kalkputsade väggar täckta med delvis ännu bevarade religiösa texter på gammalsvenska. Huset byggdes till för residens av Gustav Vasa 1528 som sägs ha bott här under slottsbygget.

Munkträdgården och Gamla teatern
Munkträdgården var den ena av klostrets båda fruktträdgårdar under början av 1500-talet. Trädgården utgör en av Sveriges äldsta bevarade fruktträdgårdar med olika sorters äppel- och päronträd. 1847 byggdes den nuvarande teatersalongen som är Sveriges äldsta, bevarade, privatbyggda landsortsteater och som än idag används för olika teater- och operauppsättningar.

Klosterkyrkan
Vadstena klosterkyrka är en av de största medeltida kyrkobyggnaderna i Sverige. Än idag vallfärdar många till Klosterkyrkan med den heliga Birgittas relikskrin. Klosterkyrkan har tre stjärnor i Michelinguiden med sina närmare 300.000 besökare varje år!

Vadstena klosterhotel

Vadstena folkhögskola.

Mårten Skinnares hus och Hospitalmuseet – Stora dårhuset.

 Hospitalmuseet – Stora dårhuset
”Stora Dårhuset”, det första sjukhuset i Sverige som uppfördes uteslutande för mentalt sjuka, stod klart 1757. Sedan 1977 finns Hospitalsmuseet här.

Mårten Skinnares hus
Den rike köpmannen Mårten Nilsson som drev handel med pälsverk och skinn, därav smeknamnet ”Skinnare”, fick tre tomter vid stranden av klostret för att bygga ett hospital, en sjukstuga för fattiga och pilgrimer. Idag finns ett sällsynt bevarat senmedeltida bostadshus på tomten

Toaletten/dasset, som sticker ut från fasaden på andra våningen är en av Sveriges mest fotograferade toaletter. Enligt obekräftade uppgifter var det förr i tiden vanligt att man hade grisarna under toaletten eftersom de älskar mänsklig avföring. Då blev man både av med den direkt och behövde mindre foder till grisarna. Var och en får välja att tro på det eller inte.

Gamla hospitalet & Trefaldighetskyrkan
År 1520 grundar Mårten Skinnare ett hospital i Vadstena. 1704 flyttade hospitalet till nuvarande plats och 1860 uppförs en ny byggnad bestående av två långa längor med en kyrka i mitten. Idag huserar Vadstena folkhögskola och Vadstena-Akademien i lokalerna.

Birgittasystrarnas gästhem och längre in på gården finns Sankta Birgittas kloster och kyrka.

Sankta Birgittas kloster och kyrka
De nuvarande klosterbyggnaderna, S:ta Birgittas kloster Pax Mariae, byggdes 1972-1973. Klosterklausuren, som inte är öppen för allmänheten, är avsedd för tjugo nunnor och inrymmer en traditionell ”gräsgård” omgiven av en hög tegelmur. I murens utsida finns stenfragment från olika birgittinerkloster.

Strandpromenaden.

Vadstena fick sina stadsprivilegier år 1400 av unionsdrottningen Margareta och troligtvis började borgarna i staden att bygga sitt rådhus ganska snart. Första gången nämns det 1417. Först byggdes den två våningar höga salsbyggnaden med rådhussalen i den övre våningen, och i den undre våningen fanns en bod och ett större rum, idag restaurang Rådhuskällaren. Rådhuset restaurerades genomgripande 1915 och 1958. Idag används fortfarande rådhuset för kommunalförvaltningens sammanträden, enstaka domstolsförhandlingar och restaurang Rådhuskällaren. Rådhuset är ett byggnadsminne. radhuskallaren.one/historik/

Det blev lite för många steg men det var det faktiskt värt. Och som min kloka lillasyster sa så är det kanske ändå bra att komma igång med att använda foten lite mer så att den inte får en alltför stor chock när jag och min yngsta dotter ska till Stora Sjöfallets nationalpark och vandra i början av juli. Jag får helt enkelt försöka hitta en balans.

Jag sov gott ännu en natt med Rocky på golvet nedanför sängen. Så småningom fortsatte jag min resa och den här dagens första mål var att hälsa på hos en kompis från högstadiet. En väldigt god vän som det alltid är kul att träffa. Ni kanske kommer ihåg hennes hundar från tidigare besök. Det är de som får representera min kompis och hennes man och det gör de med den äran. Två väldigt snälla och mysiga golden, Nova och Pepsi. Gissa om jag var glad när jag hade en hund på var sida om min stol när vi fikade. Bara att sträcka ner händerna så fanns det mjuka pälsar att klappa.

Efter en stund kom Nisse, deras kisse, gående och även den pälsen var mjuk och skön att klappa.

Efter några timmar fortsatte jag mot Norrköping där jag träffade min storasyster. Vi fikade och pratade och även här försvann några trevliga timmar snabbt. Nu har jag landat för natten i ett airbnb och min röst och luftvägarna blev glada för att de får vila ett tag. I morgon väntar fler trevligheter.

Klockan 10.00 igår hämtade jag och min son de handbuketter vi hade förbeställt till oss och till mina döttrar. Vi var i väldigt god tid men marginaler är bra att ha och det var skönt att inte behöva känna stress vid ett vägarbete med långa köer eller vid den broöppning där vi fick stanna en stund och vänta. Vi hann äta vår matsäck och även göra en liten rekognoseringsrunda till både tågstationen och kapellet. Vi har bott utanför Strängnäs och alla tre barn föddes under den tiden men oj, vad många förändringar och nya områden som har förändrat mycket i stan sedan dess. Strax innan döttrarna kom med tåget från Örebro var vi på plats vid resecentrum och vi hann gå upp en liten bit på Långberget för att få lite utsikt. Strängnäs resecentrum byggdes när vi hade flyttat norrut och på en helt annan plats än den gamla, mindre trafikerade stationen.

Domkyrkan, där våra två äldsta barn är döpta och där vi har varit på en del skolavslutningar. Men när vi skulle gifta oss sa min då blivande man att han vägrade gå den långa gången fram till altaret så vi gick en mycket kortare bit i Toresunds kyrka.

När jag och mina tre barn var samlade for vi till kapellet där begravningsceremonin för min svärmor skulle äga rum. Ett helt outbyggt område när vi bodde i närheten.

Det var bara de närmaste som närvarade men med alla barnbarn och barnbarnsbarn blev det ändå ganska många som var med.

Efter ceremonin for vi till en restaurang där vi serverades väldigt goda baguetter och sedan kaffe med kaka. Mina tre små veganska brownies med hallonfrosting var både goda och fina. Alla de andra fick jättestora chokladtårtbitar och de var tydligen fantastiskt goda. Jag var så nöjd med min variant av baguette och de sötsaker jag fick till kaffet och jag blev väldigt mätt.

Det var trevligt att träffa alla i min mans släkt trots att anledningen till att vi samlades var sorglig. Vi satt kvar och pratade ganska länge och när vi väl gick ut genom dörrarna var personalen snabba att låsa bakom oss. Innan vi kramade om alla och sa hejdå hann vi träffa ett litet nytillskott i en av familjerna, nämligen Astrid som är en supersöt Maltipoo. Alltså en blandning av malteser och pudel. Hennes husse åkte och hämtade henne så att vi skulle få se henne. Ett litet 7-månaders yrväder som hade fullt upp med att hälsa på alla.

Vi skjutsade min son till stationen och sedan fortsatte jag och mina döttrar till Örebro. Vi lämnade av äldsta dottern och den jättestora matta jag ville bli av med och som hon gärna ville ha. Just nu bor katterna Solvind och Felle där och båda är skygga kissar som helst håller avstånd. Min dotter har lyckats få Felle att känna tillit till henne och nu är han en kelgris. Men bara med henne. Solvind har nyligen flyttat in och det tar nog ett tag innan hon förstår att min dotter är någon att vara trygg med. Så småningom kommer de här kissarna att flytta till sina foreverhomes och då har min dotter återigen lyckats socialisera och göra fina kissar trygga.

När vi hade hjälpt till att få mattan på plats fortsatte vi hem till yngsta dottern där hennes man stod och lagade en väldigt god gryta. Den slank lätt ner trots allt vi hade ätit tidigare.

Hemma hos min yngsta dotter möts man av två riktigt kelsugna kissar. Jag har verkligen tagit chansen att gosa och mysa med kattbröderna Pixel och Grixis. De är så roliga för de pratar väldigt mycket. I den andra bilden nedan är det prat på gång och han är inte ett dugg arg, som man kanske kan få intryck av. När jag hade bäddat i ordning min säng på kvällen så tog de här två herrarna genast sängen i besittning. Men jag fick ha den i fred när det var sovdags.

I morse kom jag iväg från Örebro vid 7.30 och styrde mot Vadstena där min lillasyster har bott sedan årsskiftet. Jättekul att få komma dit och dels träffa henne och Rocky och dels att få se den nya lägenheten. En stor lägenhet med en lite annorlunda planlösning men samtidigt väldigt mysig. Rocky har aldrig varit så här välkomnande och kärleksfull mot mig tidigare. Visst har jag fått en del gos men den här gången blev jag överöst med kärlek. Från det jag klev ur bilen och en bra stund efteråt blev det kramar och massor av mys. Han stod på bakbenen och kramade mig när jag stod upp och när jag satte mig fick jag ännu fler kramar. När vi provade min säng tillsammans kramades vi också.

Till slut var han nöjd och kunde koppla av bredvid sin ”mamma”. Men jag hoppas på fler kramar under de dagar jag är här.

Eftersom min syster bor så nära slottet så sa jag att jag ville hänga med på en liten kort promenad runt det. Jag har varit här tidigare men det känns ändå synd att inte se mer av Vadstena än min systers lägenhet när jag är här.

Man kan inte gå runt hela slottet så för att göra en runda gick vi över bron in till slottsgården och ut genom en annan öppning.

Rocky är en fin fotomodell.

Inne på slottsgården var det någon slags näringslivsmässa men det var nästan inga besökare alls där och den enda aktivitet vi såg var en stövelkastningstävling. Den intresserade inte oss så vi gick vidare.

Nedanför slottet finns det en liten strand och där ville Rocky så klart bada.

Vi följde inte gångvägen vid vattnet utan vände tillbaka genom parken. Det räckte så och nästa promenad blir längre och utan mitt sällskap.

Slottet sett från Vättern.

Tulpanerna blommade så fint i många rabatter.

Nu har jag fått väldigt god mat både till lunch och middag och har placerat mig i en skön fåtölj medan min syster och Rocky är ute på promenad. Jag har blivit lovad snacks, nämligen veganska ostbågar, senare så jag behöver absolut inte svälta. Men jag ska nog göra mina fotrörelser ännu en gång när jag har fått iväg det här inlägget. Då rör jag ju i alla fall lite på mig.

Den här veckan har jag sett fram emot länge. Min roadtrip var tänkt att bli av några veckor senare i maj men som ni vet ändrades planerna eftersom min svärmor ska begravas om några dagar. För min del spelar det ingen större roll bortsett från att ett besök hos Lotta, min fina bloggvän i Karlskrona, tyvärr inte kan bli av. Ett besök jag hade sett fram emot väldigt mycket. Vi har träffats några gånger tidigare och det gav definitivt mersmak. Nu får jag hoppas på att hon kan komma till mig på Frösön lite senare i sommar i stället. Det blir ändå en fullmatad vecka med mycket kul och så klart en sorgligare aktivitet däremellan.

Min rutt ser ni på kartorna nedan. Det gick inte att lägga in alla stopp på en karta så det fick bli två kartbilder.

I förmiddags lämnade jag Frösön och efter en timmes bilresa kom jag till mina väldigt goda vänner i Svenstavik. Vi har mest telefonkontakt men någon gång ibland ses vi. Det är alltid kul att träffas och det passade bra med en fikapaus hos dem. De har något som jag verkligen saknar och det är en fågelmatstation utanför ett fönster. Vi satt där och fikade då jag konstaterade att jag måste hämta kameran och försöka få några bilder.

Det fanns flera andra fågelarter där men det är inte lätt att fota genom en fönsterruta som gav en del reflexer. Men Hacke hackspett, några steglitser och en domherre blev i alla fall något så när skapliga. Jag skrev först steglitsar men kände att jag var tvungen att ta reda på pluralformen. Det ser inte rätt ut men faktum är att de heter steglitser i plural (språknördens kommentar).

Svenstavik är punkten A och vid B övernattar jag den här natten i en liten Airbnb-stuga i Lörstrand, lite söder om Järvsö. En väldigt enkel stuga men jag ska ju bara stanna en natt och sedan åka vidare. För 411 kr får man vara nöjd om sängarna är sköna, och det verkar de vara, om jag kan fixa lite fika och värma min mat. Det gick bra och nu återstår bara att invänta kvällen och sömnen. Bakom stugan åker tåg förbi med jämna mellanrum men det är inga problem om jag använder öronproppar. De tutar i alla fall inte och det är ju bra.

Jag såg att det finns en Esso nostalgimack bara en liten bit från stugan. Den korta biten var inga problem att gå så jag och kameran fick i alla fall lite luft.

Gamla pumpar från olika tidsepoker. Varför det står shell på en kur vet jag inte men de som har ställt den där tycker tydligen att den hör dit.

Det här gäller väl fortfarande. Jag har i alla fall tidigt lärt mig att man röker inte nära pumparna på en bensinstation. Den tiden, då jag behövde tänka på det, är numera för länge sedan passerad. Närmare bestämt 10 år 1:a juli i år.

Det verkar finnas en del att se inne i byggnaden men den var låst när jag var där. Jag skymtade en skyltdocka där inne bakom disken och den gamla radion i fönstret påminnier om en som mina föräldrar hade. Tänk vad mycket vi har sett genom åren och numera är nog radion på väg att försvinna helt. Men jag har några stycken kvar även om de inte är lika antika som den här. Kanske får radion en liten revansch nu när vevradion ingår i mångas nödutrustning.

I morgon bär det av mot Uppsala där jag ska stanna till hos min son en natt. På vägen dit har jag en leverans att utföra. Jag har äntligen konstaterat att jag aldrig kommer att få användning av alla barnleksaker som jag för säkerhets skull har sparat. Jag kunde ju inte vara helt säker på att mina barn inte skulle ändra uppfattning. Men nu får en kompis till min son och hennes sambo ta emot det här lasset i morgon. De väntar barn om bara några veckor och de ville gärna ha de här sakerna. Kul att de kommer till användning och kanske kan de tycka att det känns fint att min son, deras kompis, har lekt med de flesta av de här grejerna. Jag har träffat den blivande mamman när hon följde med till Åre ett år så det är ett extra plus även för mig att leksakerna hamnar där.

Från Uppsala far vi till Strängnäs, där begravningen genomförs. Därefter får min son ta tåget hem igen medan jag skjutsar hem Örebroarna och stannar där över natten. Sedan väntar ett besök i Vadstena hos min lillasyster och Rocky några dagar. Färden fortsätter via en av mina äldsta kompisar utanför Vikingstad till min Storasyster. Var vi ska träffas är inte helt klart ännu men natten tillbringar jag i Sunkerstad. Morgonen därpå besöker jag Anki, som många av er känner via bloggen, och senare samma dag är jag bjuden på lunch utanför Strängnäs hos kompisar som jag har känt sedan jag träffade min man. På kvällen kommer jag till Falun och dagen därpå ska jag träffa ännu en bloggvän som många av er känner, nämligen Paula. Sedan åker jag hem och jag räknar med att hela min kropp och kanske särskilt mina luftvägar, kommer att behöva några dagars fullkomlig tystnad och skön vila. Men det är alltid värt att bli lite uttömd på ork när så mycket roligt är orsaken till det.

Jag har inte sett någon som helst anledning till att lägga undan mina ringar. Både förlovningsringen och vigselringen har suttit kvar på mitt vänstra ringfinger i nästan 11 år efter att min man omkom i en arbetsplatsolycka. Några gånger, i samband med operationer eller röntgenundersökningar, har jag med viss möda och en del tvål lyckats få av mig dem men så fort det var ok satte jag på mig dem igen. Men nu, kanske äntligen enligt någon, tog jag av dem och la undan dem i ett smyckeskrin. Det var inte lätt och trots att det nu har gått några veckor så syns det fortfarande på fingret att något har suttit åt lite för hårt där.

Först kändes det tomt och naket men nu känns det helt ok. Det finns inga regler för det här och var och en gör det som känns bäst. Hade de inte suttit åt så hårt så hade jag nog aldrig tagit av mig dem. Kanske magrar jag av när jag blir äldre. Det gör ju en del. Då kanske jag tar på mig dem igen. Men just nu får de ligga där de ligger och det innebär ju inte att alla minnen försvann med dem.

Jag har fått rapport om att storspoven har kommit. Det är inte en hemlighet vad den betyder för mig så det är oftast någon som hör av sig och berättar att den har synts, hörts eller båda delarna. Den är punktlig för det är precis i mitten av april den brukar komma. Jag kan ju alltid lyssna på den genom att googla och det har jag gjort. Om någon är intresserad så klicka här.

I slutet av förra veckan somnade min fina svärmor in. Jag har alltid tyckt om henne men vi kom extra nära varandra och blev goda vänner efter att hennes son/min man omkom. Vi hade långa telefonsamtal varje vecka och vi skrattade mycket tillsammans. Samtalen ebbade ut de sista åren när hon inte orkade längre. Det var alltid roligt att hälsa på henne och det gjorde jag lite då och då när jag bodde i Mjölby. Det var ju lite närmare och lättare då. Men jag har även stannat till några dagar ibland efter att jag flyttade norrut igen. Några gånger har jag besökt henne på det äldreboende hon till sist flyttade in på. Men det är inte de stunderna jag vill minnas. Jag vill tänka tillbaka på alla fina stunder och våra samtal om både sorg och glädje. Det har många gånger skämtats om att min svärmor oftast lyckades göra konstiga miner när kameran kom fram men jag har hittat två bilder där hon ser naturligt glad ut och där jag tycker att hennes personlighet kommer fram. Inte den bästa bildkvalitén men jag blir ändå glad när jag ser dem. I den första bjuder hon mig och min yngsta dotter på middag och i den andra bilden är vi hemma hos min son i Uppsala. Vi gjorde en dagstur dit och det märktes hur roligt hon tyckte att det var. Min fina svärmor och väldigt goda vän blev nästan 91 år och hon lämnar många fina minnen hos mig. Dessutom har min yngsta dotter helt rätt i att det nu känns som om ännu en del av hennes pappa/min man försvann.

Jag hade planerat en resa söderut för att hinna träffa släkt och vänner innan jag lämnar tillbaka min leasingbil. Rutten var klar och jag hade bokat in flera roliga möten. Nu är det bara att boka av allt och göra en ny planering eftersom jag så klart vill utgå från när begravningen ska ske. Det är inga stora problem med det och förhoppningsvis ska jag kunna träffa vänner och bloggvänner ändå. Barnen och min mans familj får jag ju så klart träffa och mina systrar ska nog också kunna klämma in mig i sina scheman. När jag vet hur min rutt kommer att se ut så ska jag höra av mig till de jag inte hade bestämt något med ännu och jag hoppas att de har möjlighet att träffa mig en liten stund.

Egentligen tycker jag inte att det här är ett bra rekord för det ger ett visst obehag. Men vi går ju helt klart mot varmare tider och jag visste redan att tiden som isen ligger på Storsjön minskar med i snitt en dag per år. I år slogs det tidigare rekordet för när islossningen blir officiell och troligtvis blir det dagens datum som gäller. Den 8:e april. Det tidigare rekordet var den 21:a april så om det blir i dag det händer, är det 13 dagar tidigare än det rekord det slår. Enligt Andreas Gyllenhammar, som för statistik över Storsjöns isläggning, brukar isen under ett normalt år ligga ca 150 dagar men den här säsongen blir det bara ca 95 dagar.

Jag blev sugen på att försöka hitta en plats där isen har tryckts upp mot land och bildat stora högar med små isblock. Det är just när islossningen sker som det finns bäst möjlighet att få se de högarna. Jag kan redan här berätta att jag inte hittade några sådana men jag såg mycket annat fint i stället. Men för att ni ska veta vad jag letade efter så visar jag en bild från ett tidigare år, tagen den 6:e maj 2022, nästan exakt en månad senare än årets islossning. Det krävs en längre promenad än jag är villig att göra just nu och kanske ångra efteråt för att komma till den här platsen. Då är gamla foton och minnen bra att ha.

Men jag såg i alla fall de vanliga vyerna som ni också har sett många gånger här hos mig. Nu blir det inte så ofta jag kommer ut så därför snålar jag inte med fjällbilderna. Jag tog bilen på en liten rundtur och stannade till på några olika platser. Först låg dimmolnen tjocka över fjällen och jag trodde ett tag att sikten snart skulle försvinna.

Men det kan vända väldigt fort och bara en väldigt liten stund senare såg det ut så här.

Jag zoomade in på Åreskutan också. Där finns det mer snö än i de fjäll som ligger närmare.

Kriterierna för att det officiellt ska kallas för islossning är från 1870 och då är det på Storsjöflaket, runt den lilla ön Åsön, som isen ska ha släppt. Jag är inte helt 100 % säker på att det är just Åsön jag fick med på bild här men jag tror att det är den som ligger där. I så fall tycker jag att det ser ut som om isen har släppt runt ön. Jag får göra min egen personliga bedömning och föra in i min statistik (ja, jag för statistik) att dagens datum gäller.

Jag for vidare för att fortsätta sökandet och stannade till på andra sidan Rödöbron. Där tog jag mig ut på en något ranglig brygga men inte heller här hittade jag det jag letade efter.

Men en fjällbild blev det.

Jag bestämde mig för att fortsätta mot Andersön och på vägen dit fick jag syn på de här stora pippifåglarna. Tranor är ett fint vårtecken och skrivs också in i min statistikbok.

Jag for ut så långt man får åka bil på Andersön men där fanns det inget mer spännande att se än det jag redan hade sett. I stället stannade jag till precis där vägen svänger in och det blev ännu en fjällbild. Drommen, där jag stod uppe på toppen för några år sedan.

En ensam liten isklump flöt omkring i vattnet.

Vägen smalnar av precis här och det är vatten på båda sidorna. Jag vände mig åt andra hållet och där simmade några knipor långt bort. Två hanar och en hona men jag tyckte att jag såg fler ännu längre bort.

Jag åkte till Färjeläget och där kom färjan precis då tillbaka till Isön från Norderön. Jag vet inte hur länge isvägen har varit stängd men det var nog ett tag sedan.

Det blev en fin liten utflykt trots att jag inte fann det jag sökte. När jag kom tillbaka hem och in i garaget passade jag på att fylla bilen med diverse saker som har stått i mitt förråd där. Det är ett förråd där jag bara har fyllt på med sådant som ska slängas och nu äntligen tänker jag ta itu med det. Hälften fick plats men jag orkade inte köra till tippen direkt utan det får bli en runda dit i morgon. Sedan ska jag försöka få in resten i bilen och göra om samma sak om någon eller några dagar. Det kommer att kännas otroligt skönt när det är klart.