Kanske var det inte riktigt så många bestånd av dessa vackra orkidéer men inte långt ifrån. Jag trodde först att jag var lite tidigt ute eftersom de första jag såg inte var utslagna. Men sedan fanns de nästan överallt när jag kom till det område där de flesta av dem verkar trivas bra.

Innan jag gick in i skogen såg jag till att alla oklädda delar av mig fick en rejäl dos myggsprej och om jag förut har varit tveksam till att använda detta fantastiska medel så är jag nu omvänd och t o m frälst. I början surrade det omkring mig men ingen kom i närheten och snart verkade alla myggor försvinna. Lätt att applicera och inte kladdigt och livet blir så mycket enklare och mer trivsamt.

Det var inte bara guckuskor som växte här. Bl a fanns det massor av kattfötter (ja, de heter så i plural).

Jag vet att jag har fått hjälp med namnen på de två första blommorna förut men…minnet är kort. Den tredje är i alla fall en orkidé och förmodligen någon av alla nycklar.

På fjärilsutflykten dagen efter besöket här lärde jag mig att blomman i första bildern är majviva.

Här en en orkidé som verkligen trivs i kalkhaltig jord. Det är faktiskt ingen jord alls utan bara kalk och väldigt torrt. Flugblomster heter den och varför förstår man nog när man ser hur blommorna ser ut. Jag väljer att kopiera in en text från Wikipedia som jag tycker är lite spännande och kul.

Flugblomster är en ört i släktet ofrysar av familjen orkidéer. Den mycket specialiserade blomman har en form och även en doft som liknar den hos en insektshona, se Pouyannes mimikry. Blomman attraherar grävstekelhanar av släktena Gorytes och Argogorytes så mycket att de försöker para sig med den./Wikipedia

Enligt en skylt ska det finnas blodnycklar och ängsnycklar här och kanske är det här någon av de orkidéerna. Kalk är tydligen en bra växtplats för flera sorters orkidéer.

Och kalk fanns det gott om.

När kalkområdet tog slut fortsatte jag på den spångade leden.

Det var inte helt snustorrt överallt men det var säkert inte lika mycket vatten som vanligt.

Jag gick en liten extra runda innan jag vände tillbaka till bilen och solen lyste upp en spindelväg, som inte fångat flugor och andra insekter, utan frö av någon sort som flög omkring i luften.

Det här var ett inlägg som kanske passar växtintresserade personer bäst. I morgon ska jag på fjärilsutflykt men om jag lyckas fånga någon fjäril på bild återstår att se. Jag måste så klart kolla in brunkullorna snart också.

Men ännu inga fågelungar. Nu kan det väl inte dröja mycket längre. Däremot finns det massor av blommande träd och buskar och även många blommor i marknivå. I morse gick jag till Ändsjön och längs vägen fanns de här tre träden, men ni får bara se blommorna på de här tre träden. Syrener fanns det också i massor och många häggar blommar fortfarande. Vilken ljuvlig morgonpromenad det blev.

Stigen runt Ändsjön bjuder inte på så många blommande träd men däremot kan man från det norra fågeltornet se en del fåglar. Tyvärr ligger nog många fortfarande och ruvar på sina ägg så det var inte så gott om dem som jag hade önskat. Sista biten ut till det här fågeltornet får man balansera på en spång.

Jag hade tänkt på att ta med mig objektivet med längre räckvidd och tack vare det lyckades jag något så när fånga en skäggdopping. Det är inte lätt att hålla kameran så stilla som krävs med ett 300 mm objektiv men jag använder det så sällan så jag ger mig själv godkänt.

Kanske den här skrattmåsen tänker förbättra sitt bo. Vilken styrka det finns i den näbben.

Den lyckades få med sig sitt fynd och flög så nära gruppen med änder att de skrämt tvärvände och skyndade åt andra hållet.

Några skrattmåsar tyckte att utsikten från ett dött träd var fin. Kanske är de vaktmåsar som håller koll åt kolonin.

Jag såg även krickor, andra sorters änder och svarthakedoppingar men de var för långt bort. Jag såg dem genom kameran men lyckades inte få några bra bilder. Men nästa gång kanske jag lyckas bättre och då kanske alla söta ungar har kläckts också.

Ett knippe blyga violer försökte gömma sig i gräset.

Jag undrar om det kanske är dags för en expedition till guckuskorna snart. Kanske en utflykt för i morgon. Men då ska jag komma ihåg myggsprayen som jag så klokt ställde fram i morse och sedan glömde ta med mig.

Fastlandet är i det här fallet Östersund och ön är då så klart Frösön. Jag hade ärenden att uträtta och efter att ha lämnat in min lilla reselaptop för garantireparation och besökt banken, passade jag på att köpa mig ett par vandringskängor. Ärligt talat vet jag inte om jag kommer att använda dem under resan norrut, som det är tänkt. Det beror på hur varmt det blir. Jag har sett många med kängor när jag har gått i fjällmiljö under tidigare somrar och kanske är de bättre än mina vanliga trekkingskor. Tiden får utvisa hur det blir. De går ju att använda höst och vårvinter också. Jag har även fallit till föga och köpt fritidsbyxor, ni vet sådana som nästan alla har när de är ute och vandrar i naturen. Så nu kanske mina jeans får se sig utmanövrerade av byxor med en del förstärkta delar. Man kanske ska följa modet även i fjällvärlden och vildmarken.

För övrigt konstaterar jag att språket förvandlas även inom bankvärlden. Jag förklarade att jag ville lösa ett lån som ska konverteras om några veckor. Den unga lånehandläggaren tittade lite frågande på mig. På min fråga om det ordet inte används längre log han rart mot mig och sa att nej, det gör det inte men han förstod vad jag menade. Min tid inom bankväsendet var förra seklet så kanske borde jag inte vara förvånad över förenklingen av språket. Nu heter det helt enkelt att lånet kan förlängas till vald bindningstid. Bra för alla som inte är bekanta med den tidigare terminologin.

Eftersom jag var på den här sidan av bron tog jag en liten promenad från Badhusparken och bort mot Jamtlibryggan. Ni kanske minns att alla popplar närmast sjön var så dåliga att de togs bort. Nu har de nya små popplarna satt fart och förhoppningsvis ska de trivas bra här. En liten undran har jag dock om varför de stolpar som ska agera stöd står i påsar. Och inte alla utan bara två vid varje poppel.

Tillägg: flera av mina kunniga bloggvänner visste att det här är bevattningspåsar där det droppar ner på trädets rötter och att trädet då tror att det regnar. Tydligen en vanlig metod och den som först berättade om detta var Znogge vars kommentar ni ser under inlägget.

Storsjöodjuret är tillbaka på sin plats nära lekplatsen. Fritt fram för klättring och lek på henne. Hon är ju mamma till Birger och måste därför vara en hon, om det inte funkar annorlunda i sjöodjursvärlden.

De orangea blafforna har inte helt undgått klotter trots att det finns andra möjligheter längre bort.

Tivolit är i stan. Kanske för att det ska finnas där till Storsjöyran. Men Yran är igång i slutet av juli så i så fall är de lite väl tidigt ute. Men å andra sidan, vem vill inte tillbringa tid i Jämtland och Östersund 😀

Plats för en skön stund i solen.

Här verkar det som om det redan förbereds för alla campare under Yran. Det blå som syns längre bort är sopkärl. Förmodligen kommer ett gäng bajamajor dit också så småningom. Jag har hållt mig på behörigt avstånd härifrån under Yranveckan tidigare men jag gissar att det blir både skräpigt och en del stök. Måsarna verkar förstå att det här blir ett spännande område med mycket gott att hitta. Men de får vänta i en och en halv månad till.

Jag vet inte vad det är som växer men hädanefter ska det som kanske kommer hit få växa ifred.

I dag är det en varm högsommardag och jag gick, min vana trogen, ut på promenad tidigt på morgonen. Den här gången höll jag mig först nära sjön.

Den här lilla stugan har varit med här tidigare. Här vill jag bo.

Jag svängde bort från sjön och upp mot den stig jag avslutade med efter promenaden till Sommarhagen i förrgår. Floxen har börjat blomma.

Fler blommor i det som blir en vacker sommaräng.

Igår fick jag hem den nya Tele2-hub som jag fick i stället för den inspelningsbara dekoder jag haft tidigare. Jag hade inget val eftersom min gamla dekoder snart skulle sluta fungera. Själva installationen var inget problem men nu måste jag lära mig hur jag hittar allt och hur det fungerar. Massor av fördelar, som att jag nu inte behöver se Viaplay via en sladd från datorn, men jag kan inte spela in program från t ex 4:an och spola förbi all reklam eller annat ointressant. Men kanske överväger fördelarna och det känns som om den här utrustningen kanske är lite mer i tiden och kanske borde jag inte vara så fast i det som alltid har fungerat bra 😀 Ja, hej och hå och snart kommer det säkert något ännu mer modernt. Den här hubben kostar mig i alla fall inget extra.

Ja, de här stigarna blev snabbt min favoritrunda när jag nyligen hade flyttat till Frösön. Nu har jag många alternativ som också är fina men kanske vinner ändå just de här stigarna och vyerna. Det kan också vara så att återseendets glädje fick mig att återigen känna så. Jag har promenerat lite närmare sjön vid något tillfälle sedan jag ramlade men upp till Frösövallen och sedan vidare mot Sommarhagen var det länge sedan jag gick. Jag tror att jag och mina barn gick dit när de var hos mig under julhelgen men redan 5:e januari klantade jag till det och förstörde mina möjligheter att gå här. I morse struntade jag i allt vad stolpjakt heter och valde att bara gå och njuta här utan att leta efter något.

Syrenerna sprider nu sin väldoft. Samtidigt blommar häggen på många platser så det där med ”mellan hägg och syren” vet jag inte var det kommer ifrån.

Det ser grönt och frodigt ut…än så länge. Vi brukar inte få samma problem med torka som söderut men kanske går vi åt det hållet.

På den här bänken brukar många sätta sig ner en stund för en stunds vila och kanske för att bara ta in allt det vackra.

Vägen hit upp till Frösövallens café, som för övrigt inte verkar ha öppet i sommar, gick mestadels uppför men härifrån höl sig pulsen lite lugnare. Min första sommar på Frösön gick jag hit och köpte en våffla med hjortronsylt och vaniljglass (allt veganskt vilket jag verkligen uppskattade). Sedan satte jag mig ute på verandan och bara mådde gott och jag avslutade med att gå upp på taket där utsikten är fantastisk.

Utsikten är fin även från verandan men inte riktigt lika storslagen.

Frösö kyrkas klocktorn skymtar där borta.

Ser ni Hacke där bland alla löv?

Jag började min promenad halvsju på morgonen för att slippa värmen senare på dagen. Så kommer det att bli de flesta dagarna framöver men kanske ändrar jag mig om det fläktar skönt. Jag ska förresten följa med på en fjärilsutflykt i Brunflo på lördag tillsammans med naturskyddsföreningen och den dagen får jag snällt följa med den tid som är bestämd. Det funkar säkert också bra och jag får se till att ha mycket vätska med mig.

Här spanade jag efter kossor men de har så stor hage så de kan vara svåra att hitta.

Men där borta ligger ett litet gäng och ser ut att ha det bra.

Sommarhagen, Wilhelm Peterson-Bergers hem på Frösön, är numera ett turistmål och jag borde stanna till och fika här någon gång när de öppnar för säsongen. Men hittills har jag bara promenerat förbi.

Jag stannade till bredvid P.B. en stund och tillsammans tittade vi ut över hans ägor och det som finns längre bort.

Jag bestämde mig för att inte fota fjällen mer den här dagen och i stället vände jag blicken neråt när jag fortsatte hem. Inte bara för att hitta fina blommor utan även för att inte snubbla på alla rötter.

Gullviva.

Maskros.

Humleblomster.

Igår var det dags för studenterna här i Östersund att springa ut, vifta med mössorna och brista ut i ”Sjungom studentens lyckliga dag”. Det kom jag på när jag satte mig i bilen för att åka tvärs genom stan för att gå på stolpjakt i närheten av Lillsjön. Visserligen var jag ute tidigt och flakåkandet skulle inte börja förrän 12.00 men jag ville inte chansa på att det var lugnt på stan. I stället tog jag ett snabbt beslut om att leta stolpar på Östberget i stället. Då kunde jag hålla mig på Frösön i lugn och ro.

När jag parkerade log jag för mig själv. Ibland bestämmer jag mig för att inte ha med några fjällbilder inom överskådlig tid men nu har jag släppt alla sådana föresatser och låter dem vara med närhelst de dyker upp. Och dök upp gjorde de här. Först Oviksfjällen…

…och sedan Åreskutan.

Det var en väldigt skön morgonpromenad i kuperad terräng. Stigarna går kors och tvärs på berget men ändå valde jag emellanåt att gå utanför stigarna för att komma närmaste vägen till olika stolpar. Ibland glesnade träden och jag kunde titta ut över stan. Till vänster gångbron mellan Frösön och Östersund och om ni tittar noga så ser ni Thomèe ligga vid kajen. Nya förslag, och kanske är det nu också en plan, innebär att ett kallbadhus ska byggas på den lilla ön där gångbron mellanlandar. Jag såg en bild på hur det ska se ut och det var inte ett litet skjul. Vi får se hur det blir. Jag tror inte att det blir ett förskönande inslag men vem vet?

Jag kom fram till toppen av Gustavsbergsbacken där en liftpinne hade lyckats fånga två små solar.

Efter en stund kom jag till en av två fina utsiktsplatser. Här satt jag en stund och vilade och fyllde på vätskenivån.

Fota måste man ju också.

Så småningom kom jag fram till utsiktsplats nr 2 och det blev samma procedur där.

Det är Brunfloviken som till höger i bild syns leda bort mot Brunflo. Ungefär halvvägs dit bort bodde vi i huset i Optand.

Lite då och då hörde jag dunkadunka från högtalare i stan och även studentsången. Kanske en repetition för att kolla att allt fungerade.

En av alla sorters vitfjärilar, jag har svårt att avgöra vilken. Kanske rovfjäril eller rapsfjäril. Den tillhör i alla fall helt klart vitfjärilarna.

Thomée låg inte kvar vid kajen hela dagen. Vid middagstid hörde jag ett välbekant TUT och där kom hon farande med hög musik och säkert studentfirande personer ombord. Men det var det enda jag märkte av firandet under kvällen. Hos mig var det lugnt och tyst. Lite underligt eftersom jag i morse såg en studentpyntad samlingslokal här i området. Det måste ha varit ett stilla firande.

I morse gjorde jag det jag hade tänkt igår och förhoppningen var att kanske få se nykläckta små dunbollar i den lilla pölen innan man kommer till Lillsjön. Men återigen fick jag tji. Någon vecka till tar det nog. En ensam vigghane låg där och såg ut att ha tråkigt och kanske väntar han ivrigt på sin fru och alla ungar.

Med glädje noterade jag att nu blommar rödblärorna. Ännu ett steg mot sommar och nu börjar det också märkas på temperaturen.

Jag passerade Lillsjön och stannade till för att se om det var något fågelliv där. Men jag hörde och såg bara skrattmåsar.

I det här området, mellan Lillsjön och Odensala, har jag promenerat en hel del förr men nu kom jag in på en del nya stigar. Upp på en kulle bl a med utsikt mot Brunfloviken.

Och nu går det ju inte en dag utan att jag ser fjällen. Svagt och på stort avstånd men de är där.

Jag kände att jag nog hade ansträngt min fot lite för mycket både igår och den här rundan så jag avbröt letandet efter stolpar och vände tillbaka mot parkeringen. Då kom jag förbi en annan del av Lillsjön och nu fick jag syn på en svarthakedopping. Lite mer spännande än skrattmåsar. Om någon vecka får förhoppningsvis även denna pippi sällskap av fru och många ungar.

Badplatsen har fått en översyn och en badbrygga för funktionsnedsatta personer finns nu där. Tänk så finurligt men ändå så självklart att man ska kunna ta rullstolen ner i vattnet. Jag tror i alla fall attt det är det som är meningen. Men än så länge är det bara några änder som nyttjar den fina badplatsen.