Nu går solen upp så pass sent att jag hinner se fina himlar när de visar sig från sin bästa sida. Kl 06.04 gick solen upp i morse och när jag några minuter tidigare drog upp rullgardinen såg jag det här.

Men sedan mulnade det och det såg ut som om det fanns risk för regn så jag tog det lugnt och inte förrän halvtio gick jag ut. Mitt mål för dagens promenad var att se om lingonen var mogna. Jag har inte gått den här rundan sedan förra hösten och då hittade jag alldeles lagom stor mängd lingon. Jag tog den kortaste vägen eftersom jag kände att det var bäst att inte göra en allför stor ansträngning. Därför valde jag att gå längs en asfalterad väg ganska länge men när jag kom till Frösö kyrka svängde jag till höger och kom in i en skog.

Jag upphör aldrig att fascineras av fjälliga bläcksvampar. Här är två övermogna exemplar.

Stigen var torr och fin och skogen grön och lummig i början. Senare blev det ganska lerigt bitvis och skogen tätnade.

Jag kom fram till den plats där jag hittade lingon förra hösten och där lyste det rött lite överallt. Men lite uppmärksam måste man vara när en annan sorts röda bär smyger sig in i lingonriset. Här syns de rödaktiga bladen till den slingerväxt som är väldigt vanlig men ofta såg jag bara bären. De är inte svåra att se skillnad på om man är medveten om att de finns där men om man t ex går med en plockare och rafsar åt sig många bär samtidigt så kanske misstag kan ske. För mig är det inga problem. Jag plockar för hand och försöker rensa så gott det går på plats.

I början var alla bär riktigt röda och fina men när jag flyttade mig en bit dök fler och fler inte helt mogna lingon upp. Jag tyckte att jag hade fått ihop tillräckligt, minst en liter, så jag lämnade resten av bären och fortsatte min runda för att ta mig hem.

En blomfluga och en annan sorts fluga delar på de godsaker de hittade i en cikoria.

Jag tror att det här är en ung tjur men jag är ingen expert och därför inte helt säker. Jag kände lite medlidande med den där den stod i lervällingen. Ville han och hans kompisar ha hö så var de tvungna att ställa sig där.

De övriga låg på ett bättre underlag och njöt av sol och skön temperatur (ca 14-15 grader). Det fläktade lite och det tyckte jag bara var skönt. Kanske tyckte det här gänget likadant.

Jag var tacksam för att jag hade klarat av alla uppförsbackar i början av promenaden och här kunde jag njuta av att orka lite mer. Men visst är det märkligt att det blir skillnad med halstabletter.

Jag lyfte kameran mot en fin timrad lada och inte förrän jag kom hem upptäckte jag att det gick tranor längre bort. Det blev alltså inga inzoomade bilder på dem.

Lite längre fram såg jag en del av Ändsjön och bort mot den nyaste slalombacken på baksidan av Östberget. Även utsiktstornet sticker upp lite ovanför träden. Jag mötte en man med två siberian huskies i koppel och en liten söt vovve som gick lös, jag tror att det var en terrier av något slag. Den lilla hunden vinglade och verkade inte kunna hålla upp huvudet ordentligt. När jag närmade mig vinglade den över grusvägen och stannade mitt framför mig. Jag sa ”men lilla vän, håller du på att blåsa bort?”. Sedan hukade jag mig så klart ner när jag fick ett ok från hennes husse och det blev en fin liten mysstund. Hennes husse sa att hunden var 14 år och hade en sjukdom som motsvarar det som vi människor kallar kristallsjukan. Men hon mådde bra i övrigt. Han visste inte om det går över eller om hon måste vara yr resten av livet. Vi konstaterade att det är ju inte kul för oss heller att gå omkring med yrsel och jag hoppas verkligen att denna glada och fina vovve får må lite bättre snart. Jag fick några pussar även av de andra två vovvarna så jag var riktigt nöjd med mötet.

När jag kom hem sköljde jag min lingonskörd och mätte både vikt och mängd. Det blev 1,5 liter och det klarar jag mig bra med till nästa höst. Men det är klart att om jag råkar få syn på fler så är jag beredd med nya plastpåsar att stoppa mina fynd i. Jag fick även med mig en sopp och två fina fjälliga bläcksvampar. Det blir inte mycket varje gång men flera små bäckar… I morgon stannar jag nog hemma och låter bli att anstränga det som känns som motstånd, vad det än må vara. Eller så kan jag inte motstå höstvädret om det skulle råka bli ännu en fin dag