Nu har det hänt igen. För andra gången har en kvinna valt att ta sitt liv genom att placera sig framför det tåg som min son var lokförare på. De första tankarna handlar så klart om min son och hur han mår och sedan kommer funderingarna om hur tågvärden och alla passagerare hanterar en sådan händelse. Därefter finns det nog en del ilska inom mig, som jag inte riktigt känner men som ändå vill fram. Jag har ingen aning om varför någon ställer sig på spåret när tåget närmar sig, korsar armarna över bröstet och tittar rakt mot lokföraren. Min första tanke om att välja ett sådant sätt att begå självmord på är att hur kan man vara så egoistisk att man utsätter någon annan för det traumat? Men det är nog mamman i mig som känner så. Någon har utsatt min son för något hemskt och då väcks mina instinkter som mor.
Jag tänkte likadant förra gången men då fick min son in mig på andra tankar. Han blev så klart chockad och mådde inte särskilt bra men när han fick veta lite mer om den kvinna som då gjorde det här valet så tänkte han mest på henne och på att hon borde ha fått mycket mer hjälp. Det var inte första gången hon försökte och räddningspersonalen kände väl till henne. Samhället sviker om och om igen och kanske hade även den kvinna som igår ställde sig på spåret ropat på hjälp bildligt talat utan att någon kom till undsättning.
Visst är jag fortfarande inne på att det är egoistiskt att utsätta någon annan för det här men det finns så mycket jag inte känner till om varför och hur tankarna har gått. Kanske var det i ren desperation som någon tog en impulsiv väg bort från ett hopplöst liv utan att ha förmågan att tänka på vad hon gjorde mot någon annan. Kanske borde ilskan riktas mot det samhälle som sviker…om det nu är så. Det är inte självklart för man kan få hjälp och ändå själv landa i att livet inte är värt att leva. Det kan också ha varit ett väl planerat agerande. Just det känner jag till ett exempel om från när jag bodde i Optand. En person där planerade, städade och underlättade för sina (vuxna) barn innan han gick ner till rälsen. Det har jag väldigt lite förståelse för. Har man planerat och tänkt igenom allt så borde man kunna hitta ett sätt som inte påverkar andra på ett så chockartat sätt.
Kanske är jag lite för hård i min uppfattning och det här är verkligen inte lätt att ha en klar uppfattning om. Det finns så många komplexa faktorer och det är svårt att sätta sig in i hur en suicidal person tänker och känner. Jag har min begränsade erfarenhet som har gett mig en aning kunskap men det finns säkert oändligt många vägar som leder fram till ett beslut om att inte vilja finnas kvar. När man väl hamnar där kanske man är så långt borta i beslutsamheten att man tar till den lösning som känns mest tillgänglig. Ja, jag funderar en del på det här men när det gäller att ställa sig framför ett tåg så tar mammainstinkterna över. Lika illa är det så klart att utsätta någon i andra trafiksituationer för samma sak.
Ni kanske undrar hur min son mår idag. Jag pratade med honom när han precis hade sprungit en halvmara i Uppsala och det hade gått bättre än förväntat. Kanske fanns det någon slags energi från det han var med om som satte lite extra sprutt i benen eller så var han i bättre form än han trodde. Han sa att han mådde bra och att det var lättare att gå vidare den här gången. Precis som då fick han mycket stöd och hjälp. Först av tågvärden och sedan av en polis som råkade vara passagerare. Hon kom fram och kramade om min son och sedan pratade de igenom händelseförloppet. Tack vare det slipper han den här gången ett formellt förhör. Sedan blev han tagen ur tjänst tills läkare bedömer att han är redo att återgå. Han och tågvärden fick åka taxi till Uppsala där en kamratstödjare mötte upp för att bara finnas där och lyssna och prata igenom allt som de behövde prata om. Men han träffade också flera av sina kollegor och fick stort stöd av dem. Hans bästa vän var också ett stort stöd och i och med att han känner sig så omhuldad av omtanke och välvilja så känns det just nu väldigt bra. Han är snart redo att återgå i tjänst men vill åka med en annan lokförare innan han själv blir ansvarig för ett helt tåg igen. Om det kommer en reaktion senare vet vi så klart inte men förhoppningsvis ska det inte behöva bli så. Den viktigaste insikten är ju att han inte hade någon som helst chans att undvika den här situationen.
Igår skulle det ha varit solsken och blå himmel men dimman låg tjock hela dagen. Jag åkte till sjukhuset för att göra en datortomografi och det märktes på den långsamma trafiken att det var ovanligt tät dimma. Sent på eftermiddagen började något hända och det första som syntes en bit bort var masten på Annersia.
När det började skymma lättade det lite till…
…och lite till…
…och så här såg det ut när mörkret var på väg att ta över.
Då hade jag precis fått hem min motionscykel och naturligtvis kom den i ett antal delar som skulle skruvas ihop.
Jag orkade inte ta itu med det direkt men vid åttatiden på kvällen satte jag igång. Det var inte särskilt svårt men lite tidskrävande. Vid halvtio satte jag mig på cykeln för en första provcykling. Jag hade fått till en bra lutning, en bra höjd på sadeln så att fötterna hamnade perfekt på pedalerna och det kändes väldigt bekvämt och bra. Då hade jag inte satt i några batterier till färddatorn. Jag vet inte om den kallas färddator men den har ju koll på en massa siffror under cykelturerna. Jag satt bara en kvart innan jag kände att det var dags att börja göra mig iordning för sängen.
I morse testade jag en liten cykelrunda innan frukosten och innan lunch blev det också en tur. Nu hade batterierna kommit på plats och totalt har det hittills idag blivit 1,2 mil. Men en omgång till ska det bli. Jag har kommit fram till att det är bäst för mig att dela upp cyklandet i flera omgångar så att rumpa och andra delar av mig ska må bra. Det blir mycket sittande i soffan och då är det bättre att få flera perioder med rörelse. Jag avbryter när jag börjar bli varm men inte har hunnit bli svettig. Då slipper jag duscha flera gånger varje dag. Det här känns bra och dessutom sitter det två handtag under färddatorn. De är anslutna till elastiska linor och där kan jag dra åt olika håll så att armarna också tränas. Jag gör inte det hela tiden men jag har så klart testat lite.
Inte så dumt att sätta sig på cykeln och trampa iväg i det här fina vädret 😀
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Kan inte ens föreställa mig hur det är att köra på någon på det viset, hoppas grabben kan få bort tankarna på det, tar för givet att han får hjälp av sin arbetsgivare…men tufft är det ju hursomhelst, att få stöd som han fick där är ju guld värt.
Bra sätt att motionera tycker jag, vi köpte ett gåband men vi insåg att det nog hade varit bättre med en cykel…bra val således.
Ha nu en fin kväll.
GillaGilla
Nej, och att titta in i ögonen på någon som så uppenbart vill och ska bli påkörd är inte en kul minnesbild att ha på näthinnan. Det verkar som om både den första händelsen och den fina stöttning han fick både då och nu har varit till stor hjälp. Det här är ett stort problem och många lokförare drabbas. För att inte tala om de som måste rensa bort resterna av den påkörda.
Ja, jag är jättenöjd och för mig passar cykeln bäst nu när jag inte ska stödja så mycket på hälen 😀
Tack Mikael och detsamma!
GillaGillad av 1 person
SV: Har fått för mig att om bara frugan har vaccinet så behöver inte jag då det inte gör något om jag får influensa, anar att jag kommer ångra mig när jag väl åker på det. 😉
Ha en fin dag nu.
GillaGilla
Ja, så kan det ju vara och jag hoppas att du slipper få reda på hur det blir om du smittas 😀
Tack och detsamma!
GillaGillad av 1 person
Att vara med om en sådan händelse är ett trauma och jag blir lättad att höra att det blev en god uppslutning och ett fint stöd för din son. Jag vill inte ens tänka tanken att vara med om samma sak. Det är en stor sorg när någon mår så dåligt att livet inte är värt att leva och det är nog mycket som vi inte förstår eller kan sätta oss in i. När personer väljer denna metod utsätter man någon annan för en händelse som personen i fråga inte förstår vidden av och vilka följder kan ge. Hoppas sonen din får fortsatt gott stöd.
Vilken behändig och nätt motionscykel! Annat än tunga och klumpiga som de var förr. Hoppas du blir nöjd med den. Det låter väldigt klokt att dela upp i kortare pass.
Önskar en fin kväll nu!
Kram
GillaGilla
Ja, visst är det ett trauma och jag är väldigt glad för att det finns stöd att få när något sådant händer. Förra gången arbetade han för ett annat tågbolag men det verkar vara ungefär samma system för hur de ska hjälpa. Skillnaden nu är hans väldigt goda vänner bland kollegorna. I det här inlägget fokuserade jag på sonens och omgivningens upplevelser men det finns mycket att diskutera när det gäller personer som väljer att ta sina liv. Ja, du vet ju vad vi har varit med om så det är klart att det väcker många tankar.
Jag gillar min motionscykel och även om det var en av marknadens billigaste cyklar så verkar den vara bra. Tyst och stadig och det är viktiga detaljer.
Tack Znogge och detsamma!
Kram
GillaGilla
Vilken fruktansvärd händelse din son fått vara med om, och dessutom för andra gången. Hörde en gång att en lokförare i genomsnitt får vara med om dessa förskräckliga händelser två ggr. under sitt arbetsliv. Om detta är sant vet jag inte, men vilket hemskt jobb de har i så fall…
Den här gången känner jag en av passagerarna som satt med på just detta tåg. Han sprang för övrigt också samma lopp som din son.
Önskar dig fina cykelturer. Utsikten är perfekt.
GillaGilla
Ja, självklart var det hemskt att se kvinnan där och inte kunna göra något för att förhindra det som hände. Min son konstaterade att statistiskt sett så borde han inte råka ut för det här fler gånger. Tyvärr kan man nog inte tolka statistiken så och jag önskar att inga lokförare, eller annan tågpersonal, skulle behöva vara med om det här.
Vilket sammanträffande att den du känner var med på tåget och dessutom sprang halvmaran. Kanske fick även han någon slags energipåfyllning så att det gick bättre än förväntat att springa.
Tack! Där sitter jag bra medan jag cyklar 😀
GillaGilla
Fruktansvärd upplevelse för din son så klart! Vad fin utsikt du har där på din cykel, perfekt placering tycker jag. Och så fint att du känner dig nöjd med ditt köp. Kram
GillaGilla
Ja, det är inget som någon skulle behöva vara med om.
Utsikten från min cykel är det inget fel på så det var absolut den bästa placeringen 😀
Kram
GillaGilla
Den där placeringen av motionscykeln måste väl vara en av de bästa man sett. Win-win-situation.
Ett ❤️ till sonen och dig.
Så fint att läsa om allt stöd han fått.
Kram/Barbro
GillaGilla
Ja, bästa naturupplevelsen när jag inte kommer ut 😀
Tack Barbro ❤ Han verkar få allt stöd han behöver men bäst är nog ändå kollegor och vänner.
Kram
GillaGilla
Det är en fruktansvärd händelse din son varit med om och han har all min sympati. Bra att det finns så bra organisation runt omkring när det händer. För det är ju tyvärr vanligt. Det är svårt att föreställa sig hur den personen känner som väljer att ta sitt liv på det här sättet. Jag tycker också att det är fruktansvärt att utsätta andra för detta. Det finns nog en desperation som gör att man inte förmår tänka på hur illa och faktiskt egoistiskt handlande det är. Jag har en arbetskamrat vars man hängde sig i garaget, det var hon som hittade honom. Helt oförberett. Jag tror inte alltid det är samhället som svikit utan man har helt enkelt inte sökt hjälp utan bara bestämt sig. Hemskt för de efterlevande och i detta fallet din son
Fantastiska bilder! Bra att du fick ihop motionscykeln! Autocorrect ville skriva motorcykel men det får vi hoppas du inte skaffat 😊
Kram
GillaGilla
Ja, det här är något man önskar att ingen ska behöva uppleva. En stöttande organisation måste nog finnas eftersom det är alldeles för vanligt och det är också bra att läkare måste göra en bedömning och att sedan den drabbade lokföraren får åka med en annan lokförare innan återgång till arbete sker. Det är så klart otroligt sorgligt att så många mår så dåligt att de inte vill leva längre och jag ömmar väldigt mycket för den gruppen. Men det är ändå hemskt att utsätta andra för något som det här. Men man tänker nog inte helt klart eller så har tanken aldrig ens slagit dem att det här blir ett trauma för andra. Jag har också hört om en man som hängde sig i en lada medan barnen satt inne i huset. Det är så klart också hemskt och så är det hur man än väljer att ta sitt liv. Nej, man kan inte skylla allt på samhället även om det bevisligen inte räcker till i många fall. Men om samhället inte får chansen att hjälpa så kan man inte beskylla det för svek.
Tack Marie ! Hahaha, nej någon motorcykel vill jag inte ha. Jag är så nöjd med en lugn cykeltur i lägenheten 😀
Kram
GillaGilla
Det verkar som om din son har fått hjälp i eländet i alla fall. Svårt att förstå hur man kan ställa sig framför ett tåg. Nog skulle man försöka ta tabletter om man skulle ta livet av sig men det är förstås inte så lätt att få tag i och kanske ska det bli genast så man inte kan vänta. Fy sjutton. Bra att du fått din cykel så du kan träna lite grann. Här har det inte varit dimma förrän idag. Bara lite men regn. Hörde att till och med nere på Hammarstrand var det dimma hela dagen. Här är det väldigt sällan det är dimma och man blir så förvånad när man kommer ner mot Ragunda och kör in i ett täcke av dimma. Ha det bra och cykla på.
GillaGilla
Ja, tågbolagen har tyvärr en del vana vid att hantera sånt här och de är duktiga på att ta hand om sin personal. Det måste de ju för att få tillbaka dem i arbete. Det är jättesvårt att förstå hur man kan ställa sig framför ett tåg både för att det är ett hemsk sätt att dö på och för att det sätter andra i en hemsk situation.
Ja, jag blir tokig av att bara vara stilla så den här cykeln var ett bra köp. Jag har sett att du har haft fint väder och många dagar har varit fina här också. Det var bara en dag med dimma men idag har det regnat.
Tack Anita, jag tar mina små cykelturer när jag behöver få igång kroppen lite 😀
GillaGilla
Vilken otroligt jobbig upplevelse för din son. Kan inte ens sätta mig in i hur det måste kännas och jag ser ju att det var inte första gången heller. Men så skönt ändå att han får så mycket stöd och hjälp, både via arbetet och även av sin goda vän. Bra också att han får åka tillsammans med en annan lokförare till att börja med när han är redo att återgå i tjänst.
Och så är cykeln på plats ser jag. Och vilken fin plats sedan. Med den utsikten kommer det nog att gå bra att träna. Hoppas förresten att du börjar känna dig lite bättre i foten även om det tar sin tid innan det försvinner.
Kram
GillaGilla
Ja, en jobbig upplevelse som jag önskar inte någon lokförare ska behöva vara med om igen. Statistiskt sett är det något de dock tyvärr måste räkna med. Allt stöd har nog hjälpt honom för han mår ganska bra nu. Men det återstår att komma tillbaka till arbetet och att först följa med en annan lokförare.
Cykeln står där och jag sätter mig och trampar 3-4 ggr per dag. Det känns lagom att cykla 15-20 minuter per gång och att ha något som håller igång kroppen. Foten har inte blivit bättre men om jag har förstått det rätt så kan det ta ett antal månader. Vi får väl se hur länge jag klarar av att avstå från promenader.
Kram
GillaGilla
Jag är överväldigad av förvåning och sorg, både för den avlidne och för din son! Det ska ju inte kunna hända att samma person råkar ut för detta trauma två gånger! Det enda jag kan säga är att jag tror att är en människa så desperat att hen ställer sig framför tåget då har man inte längre några insikter om andra människors känslor och mående. Det finns inte plats för annat än den egna smärtan tänker jag.
Stod det i pressen om händelsen? Jag tycker mig inte sett någon gång nån notis om sådana händelser även om jag förstår att det sker. Kanske är det en överenskommelse att när det inte är en olycka utan tragisk utväg för någon så basunerar man inte ut det i medierna.
Din son är stark och klok, men självklart blir man berörd av en sådan händelse. De har tydliga rutiner i företaget hur man tar hand om en sådan situation och det är klokt att han får pröva sig fram hur det känns innan han återgår till normala jobbrutiner. All omtanke till honom och hans mamma!
Det låter toppen med din cykel, o med den utsikten du har när du kommer upp en bit på sadeln skulle jag också välja att cykla flera rundor varje dag, klokt att inte börja med att överanstränga kroppsdelar var de än sitter! Kram
GillaGilla
Enligt statistik är det nog så att två gånger är nog det genomsnittliga antalet påkörningar. Min son sa i alla fall att statistiskt sett borde han slippa fler nu. Det är säkert så att man i läget, när man ställer sig framför tåget, inte har förmåga att tänka på andra. Men i planeringsstadiet, och många planerar i förväg, borde man kunna inse att det inte är schysst mot lokföraren och även andra inblandade. Tänk bara på de som måste rensa bort resterna. Jag har empati med de som mår riktigt dåligt och väljer den här utvägen samtidigt som jag som mamma ser det ur en annan vinkel.
Jag har inte sett något men jag har inte letat efter någon artikel om det här. Jag tror inte att man vill uppmuntra andra genom att skriva om det. Men det är bara en gissning och du verkar vara inne på samma linje.
Ja, jag har så kloka barn och det är starkt av min son att i det läget tänka på hur lite hjälp någon eventuellt fick. Han har fått väldigt bra hjälp båda gångerna från två olika tågbolag så det är säkert den vanliga rutinen. Tack för omtanke om oss ❤
Jag är jätteglad för att jag skaffade den här cykeln. När jag känner att jag behöver röra på mig så kan jag sitta där och trampa en kvart eller lite mer och då gör blodcirkulationen att en stor del av kroppen mår ganska bra. Jag har tydligen gjort rätt för någon träningsvärk har jag inte fått och ändå har jag cyklat flera mil varje dag 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Ja du har rätt i att det kanske skulle trigga fler som mår dåligt om man skrev om vilka metoder som används vid självmord…lika bra att inte öka risken för att fler får såna tankar
GillaGilla
Det är ju bara en gissning från min sida men faktiskt så är det väldigt sällan jag har läst om självmord eller sett på tv. Skönt för drabbade familjer om det finns den hänsynen och om det triggar igång tankarna hos någon annan så är det väldigt bra att det göms undan lite.
Kram
GillaGillad av 1 person
Verkligen lika hemskt varje gång … tur att det finns bra uppbackning för den som drabbas. Bara att hoppas att det var sista gången din son behövde uppleva ett sådant trauma.
Vad som driver en människa att välja att avsluta sitt liv vet jag såklart inte, men jag tror att det handlar om en någon som helt enkelt inte ser någon annan utväg. Tragiskt är det i alla fall!
Så bra att du kan ge dig ut på cykeltur närhelst du vill, oberoende av väder och vind. Vacker utsikt har du ju i alla fall! Heja dig!
Kram
GillaGilla
Ja, det är hemskt och självklart är det fruktansvärt att någon ska må så dåligt att det här blir utvägen. Men i det här fallet är jag ju min son närmast och jag hoppas verkligen att det här inte ska hända fler gånger. Det finns många orsaker till att inte vilja leva längre och jag har viss förståelse för att man tar till något som är lättillgängligt. Jag har svårt att förstå hur någon klarar av att ställa sig framför tåget men det är ganska vanligt. Det är tragiskt att det sker men jag tänker ändå att det borde finnas andra sätt, där inte utomstående drabbas på det här sättet. Jag kan komma på flera alternativ även om de verkar skrämmande för mig de också.
Ja, väldigt skönt att kunna sitta där och trampa en lagom lång stund och att kunna göra det flera gånger per dag om jag vill.
Kram
GillaGillad av 1 person
Kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att behöva uppleva något sådant. Tragisk att någon annan ska behöva uppleva och vara avgörande till det slut de själva borde kunna göra på annat sätt än att utsätta andra människor i sitt arbete för det. En vän till mig som också är lokförare berättade att han råkat ut för detta sju gånger hittills. Det är just detta att de står framför tåget med armarna i kors och stirrar in i tåget. Två gånger har det hänt att de legat på spåret. Så tragiskt. Min kompis berättade att de har fått väldigt fin hjälp med samtal och uppföljning.
Skönt att din son mår bättre!
Kramar
GillaGilla
Ingen, som inte har varit i samma situation, kan nog förstå hur det känns. En jättesvår sits för kvinnan men jag tycker ändå att hon kunde ha valt ett annat sätt. Själva måendet och viljan att vilja försvinna har jag respekt för dock och jag önskar att alla kunde få all den hjälp de behöver. Men oj, sju gånger…det är säkert lika hemskt varje gång men kanske blir det lättare att bearbeta det efter flera gånger. Det verkar vara rutin från tågbolagen att ta bra hand om sina anställda i de lägena och det känns väldigt bra.
Ja, min son vet att han inte kunde ha gjort någonting för att förhindra det här och den insikten är viktig. Självklart är det ändå hemskt att se in i ögonen på en människa som snart hamnar under tåget.
Kram
GillaGilla