Skitkroppar

Ja, så tänker både jag och min svägerska faktiskt just nu men vi tänker även att vi har det väldigt bra som kan vara ute och klara av så mycket som vi kan. Men när det gäller mig så blir jag ibland less på allt som plötsligt dyker upp, sådant som begränsar och som det inte finns någon logisk förklaring till. När vi kom hem från Andersön i förrgår så kändes allt helt ok. Inga stora problem med någonting och då räknar jag även in prat- och ansträngningsproblematiken. Jag har ju hittat något som fixar så att jag orkar gå. Prata får jag göra så lite som möjligt. Så länge jag kan gå ut och röra på mig ute i naturen så är jag ganska nöjd. För min svägerskas del så är det de problem hon alltid har med länd- och bröstrygg som ställer till det mest. Ja, vi har många liknande problem och även hon har stor hjälp av en tens.

Men helt plötsligt, utan någon klar anledning, kom det en intensiv smärta en bit ovanför hälsenan på vänster ben och jag skrek faktiskt till när jag en kort stund inte kunde stödja på foten och det högg till rejält. Det kändes som om något gick sönder. Jag gjorde inte något konstigt med foten just då utan gick bara från vardagsrummet till köket. Sedan kunde jag gå försiktigt några steg men så plötsligt högg det till igen. Så höll det på resten av kvällen och för att kunna sova tog jag två citodon. Förmodligen har det något samband med att jag stukade foten för över ett år sedan och att jag efter det hade problem med hälsenan länge. Faktiskt är den fortfarande inte helt bra. Men den här smärtan sitter några cm högre upp mot vaden.

Dagen därpå, som var igår, var det inte bättre men jag tog fram mitt elastiska fotledsstöd och drog åt det rejält runt den onda delen. Det gav så bra stöd så jag kunde gå utan att den mest intensiva och plötsliga smärtan högg till. Då konstaterade jag att ingenting kunde ha gått sönder i alla fall. Jag lät stödet sitta på och sa till min svägerska att det skulle troligtvis fungera bra att gå ut och gå.

Vi åkte ingenstans utan utgick från min lägenhet och gick bort mot Peterson-Bergers Sommarhagen. Kameran var med men kom bara fram för att fota de två hästar som stod i en hage nedanför Sommarhagen. De närmade sig nyfiket när jag kom närmare men efter att ha sträckt sig fram för att nosa lite på min hand vände de om och gick iväg. Inget klappande på mjuka mular där inte.

Det gick förvånansvärt bra att stödja på foten och det var skönt att vi kunde gå hela den här rundan. Vi hade med oss små plastpåsar även den här dagen ifall vi skulle få syn på mogna lingon längs vägen. Vi fick ihop en del och den här gången vägde min påse 570 g. Jag frös in den för att så småningom göra sylt av allt och nu hade jag drygt ett kg i frysen.

När vi kom hem lindade jag ett annat fotledsstöd, som hade en frusen del, runt fotleden och det var väldigt skönt. Men utan något stöd kom samma skärande och huggande smärta tillbaka när jag försökte gå. Jag testade att sova utan starka smärtstillande och det gick bra…ända till tvåtiden. Jag försökte somna om men vid halvtre gav jag upp och tog två citodon igen. Smärtan försvann så småningom men det blev inte mycket mer sömn.

Jag tänkte att jag borde nog vila foten men vi hade pratat om att åka till Bynäset, både för att få en skön promenad och för att titta efter fler lingon. Jag satte fotledsstödet på plats men sa att jag inte ville utsätta fotleden för några stora strapatser. Därför gick vi bara en liten runda innan vi kom fram till den plats vi har sett lingon på förr. Det var återigen en skön dag och lingonen lyste så vackert röda mot oss. Jag tänkte fota min svägerska med de lingon vi hade plockat men hon tyckte att det var bättre att hon tog min kamera och fotade mig. Så blev det och ni ser ju att jag ser ganska nöjd ut över skörden. Den här gången fick jag ihop 850 g så nu har jag 2 kg lingon i frysen. Nu får det räcka för jag har fortfarande kvar drygt en burk sylt från förra året.

I morgon blir det förmodligen ingen promenad alls för det är kanske inte så bra att anstränga fotleden så mycket som jag har gjort nu. Inte om jag vill att den ska bli bättre i alla fall. Även min svägerska har påverkats av våra aktiviteter, mest av att böja på ryggen vid lingonplockningen, så hon vill också ta det lugnt i morgon. Och återigen, vi är riktigt less på de här skitkropparna. Är det inte det ena så är det det andra och så fort vi tror att något blir bättre så dyker det upp något annat. Men som tur är sätter det sig inte på humöret. Vi är fortfarande mestadels glada och hoppfulla även om vi kan bli trötta på att så ofta begränsas av diverse krämpor. Vi kan ändå ofta skratta åt våra olika begränsningar och åt hur lika vi är på många sätt.

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Alltid bra att ha sylt för framtida bruk, verkligen.

    Smärtan där var ju inget vidare, så surt när man hindras i sin vardag av sådant, hoppas allt fungerar bra snart igen, men det är ju fint att ni kan skratta åt eländet trots allt.

    Ha nu en fin afton.

    Gillad av 1 person

    Svara

    • Ja, så är det absolut och gott är det också med egen sylt.
      Framför allt så är det märkligt att den intensiva smärtan bara helt plötsligt kommer utan förvarning. Jag är glad att jag var hemma då men det hade nog löst sig på något sätt ändå. Skratta måste man kunna när det är som värst. Det vet säkert du också. Det gör livet både roligare och lättare.
      Tack och detsamma!

      Gillad av 2 personer

      Svara

      • Fick själv en smärta i hålfoten för många år sedan, halvvägs till vagnen på väg hem från kneget, hujeda mej, men den försvann på en timme eller två, fick halta mig hela vägen hem.
        Smärta som kommer plötsligt utan förvarning eller orsak är väl det värsta.

        Gilla

  2. Nej men så jobbigt med den plötsliga smärtan. Du kan nog ha rätt att det är sviter från din skada som spökar igen. Vilken tur att foten blir bättre av att lindas men det är nog bra med lite vilopaus. Fina hästar. Och mera lingon blev det. En jättefin bild på dig med lingonpåsarna. Och så bra att ni håller humöret uppe.

    Krya nu på er båda två!

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Ja, jag trodde verkligen att jag skulle kunna hålla igång med promenader men så dyker det här upp och förändrar läget. Förhoppningsvis går det över på någon vecka om jag ser till att vila. Jag ska inte pressa den som jag har gjort några dagar nu för även om det funkar så känns det att det inte är bra. Jag gillar hästar, och nästan alla andra djur, så det var trevligt att stöta på dem. Synd bara att de inte ville ha mer kontakt än att bara nosa lite.
      Tack Anita! Bilden blev helt ok 😀 Nu får det räcka med lingon för i år. Det går inte åt så mycket men de håller sig ju länge när man har kokat sylt på dem. Både jag och min svägerska är bra på att hålla uppe humöret. Det kan kännas jobbigt ibland men vi hittar alltid det som ändå är bra.
      Tack!
      Kram

      Gilla

      Svara

    • Ja, det är trist. Jag brukar oftast vara positiv och se framåt med glädje men det blir lite svårare när det dyker upp nya hinder så ofta. Just nu blir det nog vila ett tag men jag ska och måste vara mycket bättre i fotleden om ca tre veckor då nästa lilla äventyr väntar.

      Gilla

      Svara

  4. Nu har jag läst igenom de blogginlägg som jag har missat de senaste dagarna. Är lite förundrardöver din smärta ovanför fotlrdan. Vet att du inte vill… men kanske skulle du kontakta sjukvården. En undersökning och förklaring till det onda vore ju bra.

    Gilla

    Svara

    • Jag tror att smärtan måste komma från hälsenan. Den har känts bra de senaste dagarna men känns av lite då och då. Den kommer nog alltid vara lite känslig. Nu sitter smärtan högre upp men ändå runt samma sena (tror jag för det känns som om den fortsätter upp där det gör ont). Nej, jag vill inte ha mer läkarkontakt än jag ändå har just nu så jag avvaktar. Jag tror att det här kanske mer är något jag borde kontakta sjukgymnasten för om det inte blir bättre. Hon var ju den jag blev hänvisad till sist. Jag är inte ett dugg svullen eller har något blåmärke så jag tror inte att det är någon fara med att vänta. Bara ännu en smärta att vänta ut. Och jag är ju så vårdtrött…

      Gilla

      Svara

    • Egen hemmagjord lingonsylt är ju så mycket godare än den köpta så det känns bra att ha fyllt på förråden nu 😀
      Ja, skitkropp och skitfotled! Men om tre veckor ska den vara bra. Det måste den vara för då ska jag och yngsta dotter ut på lite äventyr.
      Kram

      Gilla

      Svara

  7. ja, är det inte det ena så är det det andra! Onda ryggar känner jag väl till för Husse har ju problem med sin. Han åkte dessutom på en rejäl sträckning för några dagar sedan och har mer ont än vanligt. Vilken maximal otur med din fot. Det verkar inte som om det vill sig riktigt med den. Imponerande att ni kunde vara ute så pass mycket ändå som det blev. Glöm inte bort att vila den också.
    Grattis till en god lingonskörd! Det var verkligen inte dåligt 😀

    Önskar en glad måndag nu och att foten bättrar sig!

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Så är det och det får vi nog acceptera. Det är klart att besvikelsen visar sig först men många av oss är bra på att gå vidare så småningom. Husse har en del att hantera han också och han är säkert tacksam för de bättre dagarna. Min fot kommer säkert att bråka från och till hädanefter men jag har många fina perioder däremellan och de perioderna tar jag vara på 😀 Jag ansträngde foten lite för mycket, bara för att jag ville, men nu är det nödvändig vila som gäller.
      Tack Znogge! Nu är lingonsylten klar och burkarna står i kylen.
      Tack och detsamma! Foten blir säkert bättre snart.
      Kram

      Gilla

      Svara

  8. Jag tycker verkligen att du haft tillräckligt med krämpor, det behöver inte komma mera nu. Tur att både du och din svägerska ändå är på gott humör. Men om du fortfarande har smärtor och längre upp kanske du ska kolla upp det. Jag fick trocanterit efter jag bröt foten, det är någon inflammation i höften, men det har blivit bättre. Jag är tacksam varje dag att kroppen funkar, något man tyckte var självklart när man var yngre.

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Ja, nu räcker det tycker jag också. Men tyvärr kan vi inte själva bestämma vilka krämpor som ska dyka upp och när. Bara göra så gott vi kan för att förebygga. Det är skönt att vi behåller vårt goda humör. Jag har ingen lust att kontakta vården för det här. Det räcker med allt jag redan håller på att bli utredd för. Jag skulle gissa att det är sjukgymnast som gäller och jag har redan fått hjälp med de rörelser som är bra. Jag är också tacksam för att jag ändå kan göra så mycket som jag kan 😀
      Kram

      Gilla

      Svara

  9. Hej, det var ett tag sedan märker jag nu när jag ser hur mycket jag fick läsa ikapp! Du har haft mycket roligheter för dig, passat på när årstiden är den rätta liksom vädret! Dessutom har du trevligt sällskap! Jag har läst men inte kommenterat, sitter samtidigt och tittar på Diamond League och är lite splittrad…

    Visst är det skit när kroppen inte funkar som den ska. Tyvärr får vi dras med krämpor och göra det bästa av situationen. Och du är absolut glad och positiv ändå, o då är livet enklare att leva. Att gräma sig gör ingen glad… Jag har inte plockat bär alls i år, ingen svamp heller, det känns konstigt, men samtidigt har jag inte varit i tassemarkerna alls och flytten har tagit all min energi. Nu önskar jag dig/er en riktigt skön helg! Kram från nya pörtet

    Gilla

    Svara

    • Det har varit jättekul att ha min svägerska på besök, precis som det brukar vara.
      Det är nog oundvikligt att kroppen blir skröpligare med åldern men jag önskar att det kunde räcka för ett tag nu. Men man mår inte bättre av att gräva ner sig djupt. Lite kan man behöva beklaga sig men det bästa är om man ändå kan gå vidare och hitta nya vägar. Jag hade nog inte plockat några lingon om inte svägerskan hade velat göra det. När man väl börjar är det svårt att gå förbi de röda små bären. Du hinner fortfarande om du hittar något bra ställe i dina nya skogar. Men kanske behöver du först och främst vila ett tag nu.
      Tack Paula och jag önskar dig detsamma!
      kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  10. Fy för smärta och andra kroppsliga hinder, men som tur är så hittar ni alltid till leende och kan skratta ihop. Jag måste ta en tur upp i skogen för jag blev verkligen sugen på lingon. Hade vi kommit upp till dig så hade jag nog blockat resterande av lingonen i din skog :-).

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Det är inte kul men så länge jag vet att det troligtvis blir bättre så är det ändå ok. Skratta måste man kunna när det ena eländet efter det andra dyker upp. Ja, du vet ju att jag inte är den som gräver ner mig i ett djupt, mörkt hål 😀
      Hoppas att du hitter lingon och om inte så lägg till det på listan för nästa sommar.
      Kram

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar