Jag har precis idag varit hemma en vecka efter hemkomsten från Gotland och tack vare de inlägg jag har skrivit under den tiden har jag ändå levt kvar lite i den vistelsen och har kunnat påminna mig om hur fin hela upplevelsen var. Men jag har njutit väldigt mycket av att komma in i mina vanliga rutiner och att gå mina vanliga promenader. Även styrketräningen, den som jag mår så bra av, har jag kommit igång med igen. Jag hade semester från den under resan och så brukar det bli när jag inte är hemma. Kameran har inte fått arbeta särskilt mycket den här veckan men några bilder blev det ändå och här kommer en sammanfattning av den gångna veckan. Ni känner igen alla platser vid det här laget så ord är egentligen överflödiga. Men om nu någon har missat var jag bor och vad som finns i mina hemtrakter så kan jag berätta att det här är en vy från Frösön mot Oviksfjällen. Solen sken hos mig men där borta var det lite mörkare.
Dagen efter hemkomsten fick jag träffa min yngsta dotter igen. Hennes man har fullt upp med kompisar och släktingar när han har några dagar här i Jämtland men min dotter ville komma till mig och stanna över natten och det är jag så klart jätteglad för. På vår gemensamma bilresa hit upp från Örebro frågade jag henne om hon verkligen såg någon mening i att komma till mig när jag inte klarar av att prata mer än det nödvändigaste. Hon ville ändå komma och det blev en ganska tyst samvaro, precis som under bilresan. Men vi hade ändå en samvaro som kändes lugn och skön och inte ett dugg obekväm. Men så ska det ju fungera när man är familj.
Min dotter hade med sig en present till mig från sin svärmor och jag blev så glad för det fina armbandet, som givaren själv har tillverkat. Jämtlands färger så klart. Jag har många gånger tittat på liknande armband men inte köpt något av två skäl. Dels är priserna ofta ganska höga och dels är jag vegan och armbandet är delvis av läder. Men i det här fallet blev jag så glad och efter en väldigt snabb första reaktion, som nog var så snabb att den inte märktes, tog glädjen över den fina och välmenta presenten över. Man får helt enkelt låta bli att vara fanatisk i vissa situationer och här lät jag glädjen ta överhanden. Enligt min dotter har hennes svärmor länge pratat om att hon ville göra ett armband till mig och det gör det ännu mer självklart att jag vill göra ett undantag. Det får nu husera på min arm tillsammans med det armband jag lät tillverka av min mans guldsmycken i stället för att låta dem bara ligga i en låda någonstans. Jag skrev genast och tackade och berättade hur glad jag blev och naturligtvis nämnde jag inget om den korta stunden med tvekan.
Morgonen därpå gick jag en tidig promenad innan min dotter vaknade och när hon senare var klar med frukost och andra bestyr så skjutsade jag in henne till stan och till hennes svärmors lägenhet. Där fick jag en möjlighet att med en kram tacka ännu en gång för den fina presenten. De hade planer för dagen och jag åkte hem till mig för att återigen vila luftvägarna några dagar. Dagen innan hade jag pratat med min läkare och eftersom försöket med omeprazol inte hjälpte så har jag nu i stället slutat ta blodtrycksmedicinen. Efter två veckor ska jag börja ta den igen oavsett vad resultatet de här två veckorna visar. Nu har det gått sex dagar utan medicinen och jag märker ingen som helst skillnad. Men det är ju åtta dagar kvar att hoppas på.
Under en annan promenad kom jag till den plats där tidigare en strandskata har försökt locka bort mig från boet där minst en unge fanns. Nu fick jag syn på hela familjen och jag gissade först att det var ungen som stod lite för sig själv bakom föräldrarna. Men jag googlade för jag var inte säker och jag hade en svag aning om att jag tidigare läst att hona och hane är lika förutom att honan har en längre näbb. Mycket riktigt. Det är juvenila, dvs unga, fåglar som har de mer gråaktiga benen och mörka näbbspetsar så här är det två ungar och en förälder. Om det är mamma eller pappa kan jag inte säga eftersom båda tar hand om sina ungar. Jag höll ett så pass stort avstånd att de inte kände sig hotade och jag stod där ett tag och tittade på dem.
Ungen verkar undra vad syskonet har för sig och varför det står där borta.
Kom och var med oss i stället för att vara här borta helt ensam, kanske det något större syskonet säger.
Den lite mindre strandskatan lyssnade och nu kom den in i familjegemenskapen. Man ska inte förmänskliga djur men jag tyckte att det såg ganska sött ut.
Här hålls det måsmorgonmöte.
Men nu blev det lite märkligt för plötsligt satt en strandskata där och ville vara med. Inga protester från något håll så det gick tydligen bra. Måsungarna har blivit riktigt stora.
Under en tredje promenad kom kameran också fram några få gånger och den stiliga råbocken fastnade på bild.
Det gjorde även den del av den här rönnen. Ni minns säkert den vackert höstfärgade rönnen som aldrig tappade sina blad. Inte ens när snön kom och låg tung på grenarna föll löven. Jag var bortrest när de nya bladen kom så jag kunde inte hänga med i hur skiftet gick till men alla höstfärgade blad föll inte och nu finns några klungor av dem kvar mellan allt det gröna. För inte kan väl nya höstfärger finnas redan, utspridda bland de gröna löven i ett träd?
I morse gick jag till Ändsjön, runt halva sjön och tog en extra sväng innan jag gick hem. Den ö som sist jag var här var överbelamrad med måsar, några tranor och en del andra fågelarter såg vid en första anblick nu helt öde ut. Men om man tittar riktigt noga så kan man se två pyttesmå vita prickar på ön därute.
Två sångsvanar låg och sov gott. Inte förrän jag kom hem och såg bilderna i datorn såg jag att det skymtar något i gräset mellan svanarna. Kan det vara deras ungar kanske. De är ju lite mörkare i färgen ett bra tag innan de blir vita.
Plötsligt ställde sig båda svanarna upp och spanade åt varsitt håll. Just då hördes skränandet från massor av änder av olika slag så kanske det var det som väckte dem. Jag såg änderna och även sothöns och skäggdoppingar långt bort och de var inte inom fotoavstånd. Men jag kunde i alla fall se dem lite halvbra genom kameran.
Det var några av den här veckans promenader. De övriga blev helt fotofria och det var ganska skönt att låta kameran ligga kvar i väskan. Den kan behöva vila upp sig lite den också efter en intensiv period.
I morgon kanske det blir en tur till Andersön och lite stolpletande där. Vi får se hur jag känner när jag vaknar men just nu låter det lockande.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Vilket jättefint armband! Mina favoritfärger, grönt och blått.
Kanske för att jag själv uppfattar mig som o-händig, så uppskattar jag sådant här extra mycket.
Köpte faktiskt tre halsband av en smyckestillverkande kvinna här i närheten som sålde sina skapelser i en butik i grannbyn. Hon hade gjort dem i någon slags makramémetod. Fascinerande.
Vilken ynnest att kunna njuta av djur och natur i sin omgivning. Tycker att bilderna på strandskatorna är väldigt charmiga Ingrid.
Kram/Barbro
GillaGilla
Ja, visst är det fint. Grönt, vitt och blått är färgerna i Jämtlands flagga så det är kul att ha ett armband med den kombinationen. Plus en del silvermetalltrådar också.
Jag känner likadant. Jag själv är helt hopplös när det gäller de lite mer konstnärliga förmågorna. Men jag kan slå i en spik rakt i stället 😀
Vad fint att du hittade så fina halsband i närheten. Det är extra kul med smycken om man vet vem som har tillverkat dem eller om de har en historia man kan relatera till.
Ja, det är fint att, precis som ni, kunna gå ut i naturen nästan direkt. Tack Barbro, det var kul att stå där och titta på de söta fåglarna 😀
Kram
GillaGilla
Så fina bilder, som vanligt! Jag blir så glad när jag läser att du gjorde ett undantag för armbandet, för det är som du säger att allt inte är svart eller vitt. Båda dina armband är jättefina. Kram
GillaGilla
Tack Anna! Jag är också glad för att jag inte lät mitt motstånd mot animaliska produkter ta över. Jag mår inte ett dugg dåligt av att jag tog emot det här armbandet, bara glädje. Men jag skulle inte ha köpt det själv. Det är gåvan och tanken bakom som gör att det känns så bra 😀 Tack, mitt guldarmband betyder också mer pga historien bakom 😀
Kram
GillaGilla
Välkommen hem! Din nya kamera verkar bra. Det tycker jag när jag ser på dina bilder.
Armbanden är jättefina… jag har ett liknande som ligger i en låda. Själva ”låsningen” har börjat gå sönder och jag vågar inte ha det på mig av rädsla för att tappa det. Måste fråga någon om det går att laga innan det händer.
GillaGilla
Tack så mycket! Jag är nöjd med min kamera och kanske speciellt med det nya objektivet. Mycket bättre än det gamla med lång zoom.
Visst är de fina de här armbanden och jag är jätteglad för att jag fick det. Jag har också tänkt på att snodden som ska träs över en liten knapp kan vara den mest ömtåliga delen. Men då har jag ju tillverkaren i min bekantskapskrets och kan säkert få hjälp om någon skulle bli fel. Det är synd att du inte vågar använda ditt armband och jag hoppas att du hittar någon som kan hjälpa dig.
GillaGilla
Välkommen hem igen … även om du nu varit hemma en vecka! Så många fina minnen att njuta av och så fina nya upplevelser på hemmaplan! Fina bilder som alltid och du verkar ha blivit bra kompis med nya kameran!
Ett fantastiskt vackert armband! Ja bägge armbanden är fina … så klokt av dig att göra så med din mans guldsmycken!
Önskar dig fina dagar och hoppas dina besvär får en förklaring och framför allt att de försvinner.
Ha nu en fortsatt bra vecka!
Kram
GillaGilla
Tack så mycket 😀 Ja, nu har jag skaffat mig ännu fler fina minnen att glädjas åt och det är precis som du skriver att det blir fina nya upplevelser även här hemma. Tack Anki! Jag gillar den här kameran och särskilt det nya objektivet.
Visst är armbandet jag fick fint. Jag ville inte bara låta min mans guldsmycken bli liggande och inte heller göra mig av med dem så det här blev en bra lösning.
Tack! Jag hoppas också att en lösning ska komma men nu, efter halva tiden utan blodtrycksmedicinen, märks ingen skillnad.
Tack och detsamma till dig!
Kram
GillaGillad av 1 person
Ett toppenfint armband där ju, vilken fin gåva.
Gillar verkligen dina djurbilder idag, också, men visst förmänskligar man dem lite, vad vet vi om hur de tänker, kanske som oss ?
Ha nu en fin fortsatt hemmavistelse.
GillaGilla
Ja, jag blev väldigt glad och lite generad över att få den fina presenten. Jag har lite svårt för att folk är så snälla mot mig.
Tack så mycket! Kanske ska vi faktiskt förmänskliga djur men jag vet inte om det är så mycket att stå efter i vissa fall. Vi är inte de bästa föredömena jämt. Vi är ju de som förstör även deras planet på olika sätt. Men nu gick jag lite längre än vad du menade och kanske är djur ganska lika oss på en del positiva sätt 😀
Tack och detsamma!
GillaGillad av 1 person
Vad trevligt att få ett sånt fint armband!
Strandskatorna är så fina och det såg roligt ut när en sån satt bland alla fiskmåsarna!
Hoppas verkligen du kan få hjälp med dina luftrör, min son har haft mycket hosta och besvär och speciellt när han är hos mig. Det gjordes en allergiutredning när han var liten som inte visade något men jag tror det kan finnas en allergi ändå, att han har reagerat på katthår hos mig.
Kram
GillaGilla
Ja, jag blev väldigt glad 😀
Visst såg det kul ut med en svart pippi bland alla måsar men de verkade komma bra överens.
Jag hoppas också på att få svar och att det kan ordna upp sig snart. Kanske har din son en allergi som var för svag för att ge utslag på testet när han var liten.
Kram
GillaGilla
Ni har verkligen varit iväg på en fantastiskt fin resa och upplevt mycket men det hindrar inte att det är skönt att komma hem igen. Vardagens rutiner med allt vad det innebär står för en ganska så behaglig struktur tycker jag.
Så fint att du fick sällskap av din ena dotter. När det är nära och kära så kan man vara ganska så tysta tillsammans men ändå få ut mycket av samvaron. Ok, då har du och läkarvetenskapen inte kommit närmre till en förklaring kring ditt mående. Ja, de får helt enkelt klura vidare.
Vilket vackert armband och en så fin gåva! I det läget hade jag också valt att inte vara fanatisk faktiskt utan med glädje tagit emot den. En egentillverkad present ligger det mycket omtanke bakom.
Önskar en god tisdagskväll nu!
Kram
GillaGilla
Ja, det har varit en väldigt bra resa ur alla aspekter 😀 Men hemma är alltid bäst ändå. Som tur är sätter inte min hemlängtan igång innan jag är på väg på sista etappen och så brukar det oftast vara. Men när jag kommer hem är det otroligt skönt att få komma in i de vanliga rutinerna igen.
Jag tror att även hon uppskattade lite lugn och ro och bara lite småprat emellanåt. Vi har ju inte babblat hela tiden medan hon bodde hemma så det är egentligen ganska naturligt att det blir så. Men lite mer önskar jag att jag kunde klara av att prata.
Nej, vi har inte kommit närmare en förklaring men kanske kan man säga att vi ändå har kommit en bit genom att utesluta mycket. Det är synd att det ska ta sådan tid men jag kan ju i alla fall vara ute och promenera.
Ja, jag gillar mitt nya armband och jag varken ville eller kunde avstå från gåvan. Jag blev så glad för den så alla betänkligheter försvann snabbt.
Tack och detsamma!
Kram
GillaGilla
Så bra att du kunde bortse från råmaterialet till det fina armbandet du fick, ibland måste man eller ska man göra avkall på sina principer! Tror att du håller med mig, att få bära denna gåva istället för att bara tacka nej av princip hade känts orimligt tycker jag. Men , jag är inte rätt person att tycka till, jag har inga så starka principer som du.Glad också att återse de fina strandskatorna som jag aldrig sett i verklighenen, har blivit riktigt förtjust i dem! Du har så mycket att glädjas åt, din fina familj framför allt, även om ni inte kan träffas så ofta. Nu har du många minnen tillsammans med dem att se tillbaka på tills ni träffas igen
Kram från pörtet
GillaGilla
Ja, att få en gåva som är gjord speciellt till mig betyder mer än mina principer. De principerna är vanligtvis starka och jag tänjer inte gärna på dem men den här gången blev det självklart att ändå göra så. Jag har för mig att jag har sett strandskator på bild i din blogg men kanske blandar jag ihop det med en annan blogg. Fina är de i alla fall och de var riktigt söta den här gången 😀
Ja, jag har väldigt mycket att glädjas åt och jag tar vara på de tillfällen jag får, särskilt med min familj. Om några veckor kanske sonen kommer hit och i september blir det ett litet äventyr med yngsta dottern. Så det finns fler trevligheter framöver 😀
Kram
GillaGilla