Äntligen!

Lagom till det inbokade besöket hos Gunnar kändes min ländrygg tillräckligt bra för att jag skulle ta en liten promenad före mötet. Jag gick varken fort eller långt och när jag kom fram till mottagningen kändes det inte sämre än innan promenaden. Otroligt skönt att äntligen komma ut och röra på mig igen. Däremot var själva samtalet något jag inte alls såg fram emot den här gången. Jag kände hur stressen i magen ökade samtidigt som obehagskänslan kombinerat med skuld och ånger gnagde i mig. Allt detta bara för att vi hade pratat om min man vid förra tillfället. Jag hade inte sagt något jag behövde ångra men det kändes ändå som om jag hade lämnat ut min man utan hans tillåtelse. Obehaget har jag känt i stort sett sedan vi träffades för två veckor sedan.

Naturligtvis berättade jag om det här och jag var beredd på att det skulle bli ännu värre. Men, som jag sa till Gunnar, min obefogade ånger och mina lika obefogade skuldkänslor var säkert tecken på att just det här behövde vi prata mer om. Han höll med om det och då drog jag av plåstret på en gång. För självklart finns det händelser och perioder i ett långt förhållande som inte är de roligaste minnena. Det var jobbigt och självklart ökade dissociationen och dimman i huvudet men när jag gick därifrån kändes det betydligt bättre. Nu behöver inte den delen gnaga inom mig mer. Men de känslor jag borde ha känt gömde sig så klart. Trots att jag verkligen försökte framkalla dem. Nu hoppas jag att skuld och ånger inte återigen ska dyka upp. Reaktionen kom när jag kom hem och jag blev så trött och dimmig så att jag faktiskt slumrade till en stund. Det brukar jag inte göra i vanliga fall under dagstid. Men än så länge inget obehag.

Innan jag gick till bilen tog jag en liten extra runda i det härliga vintervädret. Inte långt den här gången heller och farten var betydligt sävligare än vanligt. Men oj, vad jag njöt. Ni som längtar efter vår och kanske redan har hittat tydliga tecken på att den har kommit, ni kan bläddra snabbt förbi de bilder som visar det jag än så länge älskar att få uppleva.

Jag har verkligen längtat ut under den vecka jag nu har hållit mig hemma och i stillhet. Äntligen känner jag att nu kan jag börja ta mina dagliga promenader igen.

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Så härligt att ländryggen är bättre så att det var läge för en promenad igen. Dock var det nog klokt att skynda långsamt och sedan öka gradvis.

    Även om jag längtar efter våren så tycker jag att dina bilder är fantastiska. Anledningen till att jag längtar efter våren är säkert att den skånska vintern är så tråkigt som den är. Nu fick vi förvisso några fina vinterdagar denna säsong men det är inte så vanligt. Hade vintern sett ut som hos dig tror jag att min inställning hade varit en annan.

    Så bra att du sa till Gunnar om hur du kände och hade känt sedan förra samtalet. Sedan var det väl lika bra att riva plåstret och man fick väl säga att det blev bra ändå och en bra känsla efteråt.

    Önskar en god kväll nu!

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Ja, som jag har längtat 😀 Men jag har varit duktig på att ta hand om den den här veckan. Jag ska försöka hålla tillbaka vandringslusten lite nu några dagar och inte gå för långa promenader.
      Tack Znogge! Det är ju bra att man kan uppskatta något på bild som man kanske inte själv längtar efter. Jag ser fram emot fina vårbilder och berättelser om hur det blomstrar och kvittrar men sedan har jag kvar hela den upplevelsen till lite längre fram 😀
      Jag inser ju att jag måste vara öppen och berätta hur jag upplever terapin för att den ska kunna göra verklig nytta. Men visst kan det göra ont ibland.
      Tack och detsamma!
      Kram

      Gilla

      Svara

  2. Så skönt att ländryggen äntligen börjar kännas bättre igen så du kan ta dina promenader. Och jag kan tala om att jag njuter väldigt mycket av dina bilder. Det är ju så vinter ska se ut. Här är det ju fortfarande vinter men dis och dimma och smutsig snö. Ska det ändå vara vinter kan det vara som hos dig. Tack för fina bilder! Visst längtar jag efter våren men det beror ju på den ”smutsiga” vintern vi har.

    Förstår att det kändes jobbigt inför besöket men som du säger, lika bra att dra av plåstret. Och du kände dig ju också bättre när du gick därifrån. Och att du slumrade till berodde nog på anspänningen.

    Önskar dig en fortsatt fin vecka!

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Jag behandlade inte ryggen så bra förut så nu har jag gjort mitt bästa för att kompensera lite. Det verkar fungera bra så nu kan jag återgå till mina vanliga rutiner 😀 Tack Anita! Vintern är fin när den är som nu. Tyvärr väntar plusgrader runt hörnet så kanske blir det snart isigt igen. Även om vintern ofta är fin här så slipper inte vi heller de där trista töperioderna. I slutet av mars kommer jag längta efter våren.
      Tanken på att jag på något sätt svek min man genom att prata om honom skulle inte försvinna eller minska bara för att jag höll inne med det som är lite svårare så det var nog ett bra beslut att snabbt komma dit. Du har helt rätt i att det var anspänningen, men även ämnet, som tröttade ut mig så pass.
      Tack Anita och jag önskar dig detsamma!
      Kram

      Gilla

      Svara

  3. Att gå i terapi, oavsett vilken typ eller vad man kallar det eller hos vem, är rätt omvälvande. Jag tror inte att jag i nuläget skulle palla, jag skulle skämta bort hela mitt liv! Det är så jag gör när något känns jobbigt. jag tycker därför att du är duktig som rotar vidare även när du känner obehag. Varm kram

    Gilla

    Svara

    • Jag blev nog invaggad i en falsk föreställning om att det bara var intressant och spännande att gå i terapi. Men nu har vi börjat rota i djupare delar av mitt liv och det är förmodligen väldigt bra. Det kommer något skämt ibland både från mig och Gunnar men det behövs mitt i det allvarliga. Tack för ditt pepp och det är nog den där envisheten som kommer fram. Jag vill ju få resultat.
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  7. Vad skönt att din rygg är bättre och att du nu kan ut och promenera igen.

    Jag kan förstå att du kände skuldkänslor men det är nog bra att även kunna prata om mindre bra minnen. Gunnar verkar vara väldigt klok.

    Fina bilder men jag hoppas vi slipper få någon mer vinter!

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Ja, det är skönt. Jag måste fortfarande vara lite försiktig men jag kommer i alla fall ut 😀
      Jag har alltid varit noga med att inte prata illa om min familj utan det som behöver sägas säger man till den det berör. Det har varit en ganska stark princip, kanske för att jag har hört andra prata om sina familjer på ett sätt som jag inte kan förstå. Det är nog därför det kändes så fel att nu berätta om även det som kanske inte var de bästa stunderna. Men nu är det gjort och det känns faktiskt bra. Gunnar är klok och jag har ett stort förtroende för honom.
      Jag hoppas att ni slipper mer vinter. Här får den gärna stanna en månad till innan den ger upp.
      Kram

      Gilla

      Svara

  8. Underbara foton, så här bläddrades de inte förbi! Även om jag gillar våren och får uppleva den stundvis så skulle jag inte ha något emot att få traska rakt in i dina foton.

    Så skönt att ländryggen börjas att kännas bättre. Så att du kan ta dina promenader som du så väl behöver.

    Skuldkänslor är ett ord som vi samtalar mycket om nattetid på mitt jobb, både bland vårdtagare och anhöriga. Alla har vi nog ett fack med sådana samlade i vår ryggsäck. Ibland hinner de tas upp men oftast är det försent. Kanske är det då skuldkänslorna får en annan betydelse. Gunnar verkar vara en trygg person som man kan diskutera både det ena och det andra med.

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack Lotta! Jag vet ju att du gillar vinter men jag vet också att våren är välkommen till dig nu 😀
      Lite försiktighet krävs fortfarande med ryggen men jag kommer i alla fall ut och det är efterlängtat.
      Jag kan tänka mig att ni stöter på många skuldkänslor hos anhöriga och kanske även hos patienterna. Säkert finns de bland hos er också för även om man gör allt man kan så vill man helst kunna göra mer. Jag har stort förtroende för Gunnar. Det var en barriär att komma över men nu känns det bra 😀
      Kram

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar