Igår hade jag årets sista terapisamtal med Gunnar. Jag ska erkänna att de är lätt beroendeframkallande och något jag ser fram emot. Jag har alltid känt att jag har varit bekräftad och älskad och det har jag också varit. Men när det gäller att bekräfta mig själv är det tydligen värre. Det var jag inte medveten om. Ni kanske minns att jag berättade om att Gunnar mitt i vårt första samtal sa ”om jag kunde skulle jag anmäla dig för att du har behandlat dig själv så illa”. Han kan vara väldigt målande i sina uttryck och igår sa han något om att han skulle vilja hänga upp mig och… Resten minns jag inte men han sa det med ett leende. Syftet var att få mig att förstå att jag gör mig själv illa som vägrar släppa fram det som behöver komma fram, dvs känslor och medvetenheten om dem. Det var absolut inte någon skuldbeläggning i det han sa. Bara fakta om hur hjärnan kämpar hårt för att skydda mig, och mitt eget motstånd mot att vara i behov av tröst och stöd.
Så fort vi närmar oss något som gör ont eller väcker ilska så kan jag bara uppge att det känns som ökad stress i magen och att dissociationen blir kraftigare. Jag försöker verkligen leta i mitt inre men det tar aldrig lång tid innan jag i stället leder in samtalet i något annat. Då är det Gunnars jobb att föra mig tillbaka men inte för snabbt utan varligt. Jag säger till honom att han ska pressa och vara hård mot mig men då skrattar han och fortsätter samtalet som han tycker är bäst. Så klart. Det är ju han som är den kunniga om hur det ska gå till.
Rätt som det var sa han ”du är en social person”. Det ifrågasatte jag. Jag kan vara social men sedan vill jag ta mig hem till lugnet och bara vara för mig själv i min egen lugna vrå. Att gå på en fest eller något mingel skulle jag aldrig utsätta mig för eftersom jag vet att det då är troligt att jag hamnar i ett zombieliknande tillstånd. Men vi ser nog på ordet social på olika sätt. Han sa att jag är verbal, snabb i huvudet och så något mer som jag självklart har glömt. Det gör mig tydligen social. I nästa andetag klargjorde han också att han inte såg något autistiskt i mig. Det trodde jag inte heller men vi konstaterade, båda med ett litet skratt, att autistiska drag finns hos de flesta liksom drag av andra tillstånd och funktionsnedsättningar. De är bara för obetydliga för att märkas.
Nu frågar jag mig: vem blir jag om vi lyckas tränga igenom alla försvarslinjer i min hjärna och även i min egen uppfattning om hur jag vill vara? Förmodligen är det en rädsla i den funderingen som förstärker försvarslinjen ytterligare. Jag vill veta och jag vill släppa fram allt men jag vet att det hjälper inte att bara vilja. Det omedvetna och alla signaler i hjärnan måste också vara med på noterna. Det är ju faktiskt märkligt att min vilja att komma närmare något bra förstörs av att jag intellektualiserar när vi närmar oss, dvs flyr genom att resonera mig bort. Varför kan jag inte styra mig själv bättre? Visst är det spännande. Nu har jag bestämt mig för att när vi träffas nästa gång, i januari, så ska jag vägra intellektualisering. Tror ni att jag lyckas?
När jag promenerade till parkeringen tog jag vägen ner från Stortorget mot Badhusparken. Då upptäckte jag den här renen. Jag har gått här ett antal gånger de senaste månaderna utan att lägga märke till den. Det fanns fler likadana block mellan väg och gångbana och nästa gång ska jag se om det finns fler renar eller om det kanske finns andra figurer också.
Mitt emot parkeringen finns en byggnad med bastu och omklädningsrum för badande personer. Där lyser Jämtlandshjärtat så fint. Jag har för mig att den här symbolen togs fram för ett antal år sedan då Östersund arrangerade VM i skidskytte. Men jag kan minnas fel och jag hittar inget om det när jag googlar.
I dag är det dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dopparedagen 🎅🎄🤶
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Här närmar du dig min stora fasa, att inte kunna ta in något som en sk. expert kan säga om mig. Om jag vill försöka förstå mig själv bättre, kanske komma till insikt om saker jag förtränger, vart vänder jag mig? Du har ju uppenbart hittat rätt i djungeln, du har fattat förtroende för din kurator, och du känner att era möten ger dig insikt i vem du är och hur du tänker och känner. tycker det är spännande att läsa om era träffar, och jag blir glad för din skull att du får redskap och hjälp. En samtalspartner vore bra att ha, för oss alla. Kram
GillaGilla
Man måste nog ha inställningen att man dels vill lyssna och ta till sig och dels berätta så sanningsenligt man kan. Jag sväljer inte allt med hull och hår men när jag resonerar lite med mig själv inser jag att det mesta som Gunnar säger stämmer. Jag försökte först hitta en psykolog eftersom jag trodde att det var en sådan jag behöver. I stället blev jag rekommenderad att kontakta en viss psykoterapeut och när jag kollade upp honom såg jag att han har massor av erfarenhet av liknande besvär som mina. När vi pratade i telefon började jag med att fråga om dissociation är något han förstår sig på och det bevisade han snabbt att han gör. Jag hade nog en väldig tur som kom till honom. Precis som du skriver så får jag massor av insikter och det kanske kan hjälpa mig framåt. Men mina känslor är nog svåra att få fram. Fint att du gillar att följa med mig på den här resan i mitt huvud 😀 Jag är också glad och visst borde de flesta ha en kunnig samtalspartner.
Kram
GillaGillad av 1 person
Kan nog inte säga det tillräckligt ofta, jag gillar verkligen de här inläggen extra mycket. Intellektualisering, ett nytt ord för mig. Det ska jag fördjupa mig i. Så bra du har förtroende för Gunnar och att du ser fram emot era möten. kram
GillaGilla
Tack Anna, det gör mig glad 😀 Jag är lite av en språknörd och jag gillar nya ord. Det här ordet kom upp i något av våra första samtal och det stannade kvar hos mig. Jag kände tillit till Gunnar från första mötet. Mycket för att han bevisade att han visste vad det handlade om. Förutom att jag har svårt att nå vissa delar inom mig så är det verkligen spännande och givande samtal.
Kram
GillaGilla
Det är väldigt intressant att läsa om dina terapisamtal. På något vis skyddar du dig själv genom att undvika det som är jobbigt att tänka på. Jag tror att man kan vara både social men ändå gilla att vara hemma i sitt eget. Ibland tänker jag att det är svårt att ändra på ett beteende men jag förstår att du skulle vilja slippa dissocation. Jag kan själv känna att det är skönt med en acceeptans, att faktiskt tänka att jag är good enough. Jag hoppar över saker jag inte vill och det känns helt ok
Kram
GillaGilla
Tack Marie! Vad fint att du tycker så 😀 Ja, du har förstått hur det är. Jag beskriver det ofta som om hjärnan och jag är två olika parter men vi är så klart samma person. Men det är ändå så att hjärnan inte alltid gör som jag vill.
Jag har nog tänkt att sociala personer är väldigt utåtriktade och gillar att träffa folk hela tiden och det stämmer inte alls med hur jag är. Men kanske ska man tänka på det som att man har sociala förmågor och trivs med viss social samvaro.
Beteenden är absolut svåra att förändra men i mitt fall kanske det mer är att det blir en automatisk förändring om jag tillåter ilska, ledsenhet, rädsla och andra negativa känslor ta plats. Om jag med Gunnars hjälp kommer till det läget så får jag säkert bra handledning av honom om hur jag ska hantera dem. De får ju inte ta överhanden. Jag har egentligen inget emot att slippa de negativa känslorna men när jag dissocierar mår jag inte särskilt bra så visst vill jag helst bli av med den. Jag är också bra på att acceptera och gilla både läget och mig själv och det hoppas jag fortsätter så 😀 Skönt att du också tänker så.
Kram
GillaGilla
Vår hjärna är väldigt komplex minst sagt och det är intressant hur den kan styra oss till att inte göra vissa saker. Nästan som om den överlistar oss, om du förstår vad jag menar. Sedan är såklart hjärnan jag men ändå. Härligt att du har gott förtroende för Gunnar och jag tror att han kan sina saker. Kanske är det lagom med ett litet jullov även på den fronten för ibland behöver vi tid för att komma vidare. Bearbeta, reflektera och låta sjunka in helt enkelt.
Jag kan uppleva mig själv som en social person men samtidigt så behöver jag också lugnet hemma. I min värld tror jag inte att det är svart eller vitt. Jag har haft elever som har varit extremt sociala men det har nästan nuddat vid gränslöshet så skillnaden kan vara hårfin. Vi är alla olika och det ska vi få vara.
Önskar en god lördagskväll!
Kram
GillaGilla
Väldigt komplex och det är en märklig insikt att jag, och säkert många andra, inte styr den utan att den styr mig/oss till viss del. Jag förstår precis hur du menar för det är ju precis så det är i mitt fall. Jag känner mig överlistad och det var en ny insikt. Tack för den 😀
Jag har känt förtroende för Gunnar sedan vårt första möte. Vilken tur jag har som hamnade så rätt. Jag är medveten om att dissociationen kanske inte helt försvinner men alla förbättringar, små eller stora, är välkomna. Lite tid för eftertanke är aldrig fel och nu hinner jag komma på fler funderingar att ta upp nästa gång.
Jag har nog haft en lite felaktig bild av hur sociala personer är. Visst tycker jag om att interagera med andra personer men inte för länge eller för ofta. Det har fått mig att tro att jag inte är särskilt social. Men jag får tänka om där och inse att jag har social kompetens och att jag därför kan sägas vara social. Men jag är hellre social på min nivå än på den nivå du nämner, en extremt social personlighet. Fy, vad jobbigt. Jag tror att vi som är bekväma med, och faktiskt gillar, att vara ensamma har lättast för att trivas. Jag känner mig aldrig ensam även om jag tillbringar mycket tid med bara mig själv. Helt klart är det bra att vi alla är olika, även om vi har många likheter också.
Tack Znogge och detsamma!
Kram
GillaGilla
Det er kanskje litt godt også å kunne senke skuldrene og nyte jula som nærmer seg. Jeg gleder meg veldig til juleferie, jeg vil ha mer snø så jeg kan gå på ski. Men nyte romjula og bare kose meg, det skal jeg i alle fall!
GillaGilla
Visst ska vi njuta så mycket vi kan av julen och jag ser fram emot en lugn och skön julhelg tillsammans med mina två äldsta barn. Här har vi snö så det räcker. Tyvärr är det någon plusgrad nu men det ska bli kallare och komma mer snö innan julafton 😀
GillaGilla