I svampskogen

I slutet av september brukar trattkantarellerna titta fram just på den plats där jag har hittat lagom mycket de senaste åren. Jag och min svägerska var i det här området för några dagar sedan men då valde vi att ta oss upp en bit på fjället och det gjorde vi helt rätt i. Igår blev det också en väldigt skön dag och då bestämde jag mig för att åka och hämta mina svampar. De växer inom ett väldigt litet område och det är inga ofantliga mängder som finns att skörda. Men de räcker åt mig och till de tillfällen jag lagar mat åt någon annan.

Ni vet nog vid det här laget att både kantareller och trattisar är så gott som obefintliga i skogarna här runt omkring. Man måste ta sig upp på en viss höjd och då är fjällområden de bästa platserna. Jag följde samma rutt som i lördags men åkte förbi vägen till Fjällhalsen och fortsatte till Höglekardalen där jag stannade vid vägens slut. Jag swishade en liten parkeringsavgift och tog mig vidare till fots. Efter en stund kom jag fram till grinden som ska stoppa obehöriga att köra vidare. Det är den trögaste låsanordning jag någonsin stött på. Jag har tänkt förut att jag ska ta med mig något verktyg som hjälp att dra kolven bakåt men det har jag så klart glömt varje gång. Jag stod länge och vred och tryckte på från andra sidan innan jag lyckades öppna grinden. Jag lät kolven bara gå tillbaka så långt att grinden höll sig stängd och hoppades på att ingen skulle sätta tillbaka den i ursprungsläge tills jag kom tillbaka.

Nu kunde jag börja min vandring mot Storforsen och strax innan plocka de svampar jag kom dit för.

Jag skulle absolut inte välja att gå den här leden om det inte vore för att jag vill ha trattkantareller. Bitvis är stigen fin och lätt att gå på men största delen är antingen blöt, lerig, stenig, full med hala rötter eller alltihop samtidigt. Det gäller att hålla tungan rätt i mun, blicken riktad neråt och känna sig för med fötterna så att man inte antingen halkar eller fastnar i leran. Efter allt regn var det extra lerigt men jag tog mig bevisligen både fram och tillbaka. Jag halkade till några gånger men lyckades få tag i en gren att hålla mig i vid båda tillfällena. Just för att stigen är så trist får jag behålla mina svampar för mig själv. Det är i alla fall vad jag tror men faktiskt så såg jag några fotspår i leran.

Då och då skymtade jag ett fjäll eller något vatten och visst finns det en del fint att titta på. Men då gäller det att stå still och titta.

Det är inte alltid så dumt att ha blicken riktad neråt. Jag lyckades inte hålla kameran helt stilla när jag hukade men bilden får ändå duga.

Nytt och överraskande för mig var att över några av de värsta blöthålen hade en spång byggts. Tänk om fler spångar kunde läggas ut lite längre fram, det vore nog många tacksamma för.

Det fanns en del öppna platser att stanna till på.

Jag kom fram till Storfallet och insåg att jag hade missat mitt svampställe. Kanske fanns det inga trattisar där i år eller så hade någon varit där och plockat dem. Jag satte mig i alla fall ner och åt min matsäck medan jag lyssnade på forsen och fallet som dånade ganska bra.

Det går att komma till forsen på en annan mer lättgången stig och då kommer man till andra sidan och får se fallet nerifrån. Där har jag gått förr och kanske gör jag det igen någon gång. Men inte i år. Ska jag till något mer fjällområde så blir det nog någon annanstans.

Jag lämnade Storfallet och strax efteråt hittade jag mina trattisar. Det fanns inte riktigt lika mycket som åren före men jag hittade tillräckligt för att jag skulle bli nöjd. Det såg ut som om någon hade varit där och plockat men antingen hade de flesta svamparna gömt sig bra eller så kanske det var något djur som lämnat rester och avbrytna svampar efter sig.

Jag lyckades ta mig tillbaka till bilen utan att ramla eller tappa min skörd och det var lite av en bedrift. Låskolven vid grinden var tillbaka i sitt ursprungsläge och jag trodde ett tag att jag skulle bli tvungen att vada över ån. Men till sist lyckades jag ändå få upp grinden och ännu en gång bestämnde jag mig för att ha med en stor skruvmejsel eller liknande för att kunna använda hävstångsteknik nästa gång. Vi får väl se om jag kommer i håg det då.

En ganska liten men god skörd som nu har körts i svamptorken och krympt rejält.

Nu ska jag alldeles snart göra mig i ordning för att ta mig till Gunnar, min psykoterapeut. Vi har bara träffats två gånger men jag har redan fått en hel del att fundera på. Känner jag känslor över huvud taget eller är det bara minnet av hur det ska kännas som får mig att tro att jag känner dem? Jag är ganska säker på att jag känner glädje och kärlek till mina barn men allt annat kanske hjärnan helt blockerar… alltid. Spännande och intressant. Kanske skrämmande men det känner jag i så fall inte.

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Älskar de där små rönnarna med sina starkt höstfärgade blad. ❤

    Den här frågan är ju väääldigt intressant: "Känner jag känslor över huvud taget eller är det bara minnet av hur det ska kännas som får mig att tro att jag känner dem?"
    Den formuleringen satte igång en himla massa tankar hos mig.
    Hur vet man skillnaden då?
    Jag tycker att jag känner mig ganska avstängd numera, som ett slags skydd eller en mur. Orkar inte känna och reagera. Vet ju att för många/mycket intryck gör mig trött.
    Däremot känner jag lätt glädje, lycka och kärlek (särskilt mycket till barnbarnet). Nedstämdhet och hopplöshet infinner sig ibland, oftast kopplat till fysiska försämringar. Blir lätt (be)rörd av böcker, serier och filmer.
    Är de känslorna på riktigt då tro?

    Hoppas att du vill och orkar berätta om hur man vet skillnaden, efter dina/era samtal.

    Kram/Barbro

    Gilla

    Svara

    • Ja, visst är de fina 😀
      Samma funderingar finns hos mig men det kommer nog ta ett tag innan jag kan besvara de frågorna och funderingarna. Känslorna finns där. Så mycket kunde han säga och någon liten reaktion lyckades han få fram. Men det var mer hjärnans försvar som slog in när han närmade sig något känsligt. Jag lovar att berätta om vi kommer närmare svaren. Glädjen känner jag och kärleken är besläktad med den. Men jag kan fortfarande inte svara på var i kroppen de känslorna känns. Men de negativa känslorna blockeras nästan hela tiden. Men jag vill gärna tro att de känslor vi faktiskt känner är äkta. Det är nog de slentrianmässiga känslorna som kanske inte känns på riktigt. Vi vet ju att vi känner så och reflekterar vanligtvis inte över om de känns på riktigt. Lite luddigt men jag tror att du förstår ❤
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  2. Oh så kul att du hittade svamp efter dina vedermödor! Även om naturen är så vacker som den du har så är det inte ett dugg roligt när man ska gå o spänna hela kroppen maximalt för att ta sig fram i terrängen. Skriv till kommunen och tacka för spången o önska fler! Jag gör så ibland, det är lätt att kontakta dem, ibland har jag också fått respons.
    Det är ju så behändigt med de torkade trattisarna, tar så liten plats och all arom finns kvar! Jag kommer ofta på precis när jag står o lagar mat att det vore gott med lite svamp i, då tar jag bara en näven som jag smular direkt ner i såsen. Varma höstkramar från pörtet, har fått träffa Simon, barnbarnet som bor i Stockholm o hans dotter Freja idag en sväng, de har tagit semester några dagar här hos dottern. Imorgon kommer de på fika.

    Gilla

    Svara

    • Ja, jag blev lite besviken när jag trodde att jag inte skulle hitta några svampar men där fanns de, precis bredvid stigen 😀 Den stigen är inte ett dugg kul att gå på men om man stannar till en stund kan man ibland få se lite fina vyer. Jag vet inte om kommunen är inblandad i spångar i det här området. Jag kan tänka mig att det är företagarna i området som vill få dit turister. Men kanske delar de på ansvaret. Du är så trevlig som tackar för spångar. Kanske något jag borde ta efter 😀
      Torkade trattisar tar liten plats, luktar gott och är lätta att använda och nu klarar jag mig ett år igen.
      Kul att du Stockholmsdelen av familjen kommer på besök. Hoppas du mår så bra då så att du verkligen kan njuta av att träffa dem 😀
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  3. Tack för att jag fick hänga med på denna promenad! Så vackra bilder och vilken fin natur. Jag tycker att skörden ser helt okej ut faktiskt men jag vet inte hur mycket man kan förvänta sig att hitta. Lite jobbigt med grinden men du får komma ihåg en mejsel nästa gång.

    Hoppas det blev ett bra möte med din psykoterapeut. Bra att du fått lite saker att fundera över.

    Önskar en god kväll nu!

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack Znogge! Det är alltid kul att du hänger med 😀 Skörden är helt ok men mycket vill ha mer och man blir aldrig riktigt nöjd. Jag har förr varit med om oändliga mattor med trattkantareller men jag vet inte om jag hittar till den platsen nu när jag kör själv. Men så mycket behöver jag inte heller. Nästa gång ska stor mejsel eller liknande packas 😀
      Hittills är jag väldigt nöjd med våra terapimöten. Det märks att han kan det här området. Terapi ska vara jobbigt och det märks tydligt att min hjärna går in i försvarsställning. Det är det vi måste överlista.
      Kram

      Gilla

      Svara

  4. Så fin promenad det blev ändå, fast det var en snårig väg. Fina bilder bjuder du på som vanligt och att ha en skörd av trattisar med dig när du kom hem är underbart! Jag är en stark känslomänniska. Skrattar, gråter och reagerar på så mycket. Jag känner. Och det är jag glad för även om det är smärta ibland också. Kram

    Gilla

    Svara

    • Ja, det blev en fin promenad trots underlaget 😀 Tack Anna! Trattisarna är nu torkade och ligger i en stor glasburk. Gott att ha när jag blir sugen 😀 Jag skulle gärna känna alla de känslorna men tyvärr är det inte något jag kan styra. Men kanske så småningom.
      Kram

      Gilla

      Svara

  5. En fin utflykt blev det … underbart väder var det också – och till det en lagom stor skörd av tratisar. Grattis till dem!
    Hoppas det blev ett givande och bra möte med din psykoterapeut. Spännande det där med känslorna …
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Ja, det blev det och vädret var härligt 😀 Jag är nöjd med skörden av trattisar men lite mer skulle inte ha varit dumt.
      Det blev ett givande möte. Det märks att han kan det här och han är väldigt observant på mina reaktioner. Det kan bli ett bra resultat till slut 😀
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  6. Åh vilka fina bilder, hösten har kommit längre hos dig. Du är modig som ger dig ut på såna turer, vilken tur att allt gick bra!
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack Marie! Hösten borde ha kommit längre här uppe men jag ser många höstbilder från platser längre söderut också. Haha, jag känner mig inte särskilt modig men tack för det 😀 Mobiltäckning fanns hela vägen så den tryggheten fanns. Det gäller så klart att vara försiktig också och det var jag.
      Kram

      Gilla

      Svara

      • Grattis till trattisarna! Kände nästa lukten av nystekt svamp, jag är nästan alltid hungrig vid denna tiden när jag jobbar. Så fina foton, och Storfallet är ju en favorit hos mig. Så vackert höstligt du har det. Tur att du slapp vada över ån 🙂
        Önskar dig en härlig lördag!
        Kram

        Gilla

      • Tack Lotta! Trattisar har en speciell och väldigt god doft och även smak. Men jag har inte ätit några än utan alla ligger torkade i en stor glasburk. Storfallet är fint men det är svårt att se hela samtidigt. Det börjar bli ganska många och fina höstfärger nu. En härlig tid 😀 Jag fick ta mig igenom både lera och vatten på fler ställen så gummistövlarna satt fint 😀
        Kram

        Gilla

  7. Här finns det både trattisar och rödgul trumpetsvamp men inga gula kantareller. Någon enstaka bara Jag har varit och kollat ett ställe men det var dåligt men jag har i alla fall en hel hink rödgul trumpetsvamp och det har jag torkat och frusit in och en massa karljohan så jag klarar mig med det.

    Gilla

    Svara

  8. Allltså, som jag har njutit av dina bilder! Hösten, oj vad vacker den är. En liten skörd men ändå en naggande god skörd. Jobbigt med grinden men tur att du lyckades få upp den båda gångerna.
    Hoppas att träffen med din psykoterapeut gick bra.
    Önskar dig en fin söndag!

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack Anita! Hösten kommer mer och mer och jag trivs väldigt bra med den 😀 De trattisar jag hittade räcker bra men man blir nog aldrig helt nöjd. Tyvärr så glömmer jag oftast bort att jag har svamp och därför har jag kvar en del även från förra hösten. Men nu ska det bli skärpning. Det är ju så gott 😀
      Jag fick kämpa ganska länge med grinden och särskilt när jag kom tillbaka. Men som tur var lyckades jag till sist.
      Jag är positivt överraskad över hur mycket psykoterapeuten kan om dissociation. Psykologer berör inte det ämnet särskilt djupt i utbildningen men den här terapeuten har både stor kunskap och mycket erfarenhet.
      Tack Anita och detsamma!
      Kram

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar