Dagens etapp var knappt 20 mil lång men jag, Gunnel (min syster) och William (Gunnels son) kom inte iväg förrän ca halvelva så innan vi var framme hann klockan passera 19.00. Men vad gör det när solen aldrig går ner? Jag gissar att många av er inte har jättestor koll på Norges karta så här långt norrut så jag lägger ut en mindre inzoomad kartbild för att ni ska kunna orientera er. Norr om Skarsvåg ligger vårt huvudmål Nordkap (eller Nordkapp på norska). Som ni ser var vi redan längre norrut än den nordligaste punkten i Sverige. Treriksröset ligger vid Ö i ordet Ödemarksområdet på den högra kartan och där är även Sveriges nordligaste punkt.
I strålande solsken, men inte någon hög värme, gav vi oss iväg och den här dagen var det min tur att sitta i baksätet, nära Rocky och hans söta öra. Han låg för det mesta ner i sin jättesköna bädd där bak men lite då och då ville han se vad som hände.
Det gick skapligt bra att fota från baksätet också men de foton jag tog framåt, mellan de som satt fram, fick jag senare beskära för att inte få med backspegel och datorskärm (Teslor är i huvudsak datorer). Därför ser en del bilder ut som panoramabilder. Här lägger jag in en liten fråga. Någon har sagt att mina bilder blir väldigt konstiga i mobilen. Väldigt utdragna och med helt fel proportioner. Det ordnade sig med en inställning men eftersom jag inte har märkt det själv undrar jag om någon annan har samma problem?
Här kom vi fram till Djupvik där vi körde in på en liten väg och kom till parkeringen vid leden som går upp till Dalbergshyttan, alltså en liten stuga på Dalberget.
Leden började som en smal grusväg men förändrades senare till en fin stig som bara gick uppför, uppför och åter uppför.
Budskapet i den här skylten tog jag till mig och kände mig genast lite hurtigare.
Ni kanske redan har förstått att det var härifrån bilden i mitt inlägg, där jag skrev att jag inte hade tid med bloggvärlden, kom ifrån.
Vi gick mellan två bäckar och Rocky kunde dricka och blöta tassarna ganska ofta. Vid något tillfälle stod han länge i bäcken och bara njöt utan att vilja gå därifrån.
Som sagt, uppför och uppför. Men här var lutningen ganska snäll. Det var ändå en härlig vandring och vi stannade ofta och njöt av utsikten bakom oss.
Dags för en svalkande stund i den andra bäcken.
Det är absolut inget konstigt med att leden på ett fjäll går uppför men här var det inte minsta lilla paus i uppförslutningen. Min ork var av förklarliga skäl inte på topp men jag tog det lugnt och upp till hyttan tog jag mig. Inte upp på en fjälltopp men alldeles tillräckligt högt ändå. De andra gick lite snabbare men jag kom ikapp när de stannade till av olika orsaker. Det kändes bra att de inte bara rättade sig efter mig för annars hade jag känt mig lite stressad.
Kärlek ❤ Jag hann inte riktigt med när kramen var som mest innerlig och här är stunden nästan över.
Jag är så van vid att jag dissocierar och därmed alltid känner mig en aning avskärmad och lite dimmig i hjärnan så jag tänker inte så mycket på det. Men ibland blir hjärnan av oförklarliga skäl väldigt benägen att skydda mig från det som den upplever som en fara och sätter igång en starkare reaktion. Det hände här. Jag hade aldrig klarat av att ta mig över på egen hand för jag tror att alla mina sinnen påverkades och verkade vilja motarbeta mig. Men med hjälp av Gunnel och hennes starka hand lyckades jag först ta mig ut på den lilla bron och sedan snabbt ta mig en bra bit därifrån på andra sidan. Det var en kortvarig reaktion tack och lov.
Det märkliga är att jag mitt i den värsta stunden, då jag knappt fungerade, ändå lyfte kameran och det här blev resultatet. En snabb bild utan att kolla hur automatiken var inställd men min kamera är snäll och lättskött. Jag vet inte hur det kom sig att jag gjorde så men förmodligen har jag under en tid fått in rutinen att lyfta kameran i tid och otid och vanans makt är ju som bekant stark. Usch jag känner hur lite av känslan kommer tillbaka nu när jag skriver om det så nu lämnar jag den här bäcken.
Det här kanske var den vackraste platsen, ja t o m vägsträckan, under hela vår resa. Synd att jag inte kan förmedla helhetsintrycket av att stå här uppe.
Som jag skrev tog jag mig upp i min egen takt och det var klokt att inte försöka hinna med i de andras takt. Kanske har åldern något med det att göra också och inte bara bristen på aktivitet under lång tid. Jag är ju faktiskt nästan sex år äldre än min syster. Bra att skylla på om inte annat.
Här fans det ett röse men det är varken en topp eller vårt mål. Dock var det en vacker vilo- och fotoplats.
Vi hade en liten bit kvar innan vi var framme vid hyttan men, som ni ser, var det inte en jobbig vandring dit.
Jag tog min ryggsäck och började gå. Axlarna fick vila från tyngden av ryggsäcken den korta etappen.
En mer modern design på den här stugan än jag har sett på liknande stugor.
Fint att kunna sitta här inne och elda medan man tittar på utsikten under bistrare väderförhållanden.
Men för oss fanns det ingen anledning att sitta där inne. Vädret var helt perfekt och det var t o m skönt i skuggan.
Vi stannade kvar en stund och bara njöt. Livet kan vara ganska underbart 😀 Vi kom inte upp på en fjälltopp men vi såg ut över desto fler toppar.
Dags för dagens selfie.
Innan vi påbörjade nerfärden fick Rocky svalka sig lite i bäcken igen.
Nerför gick det snabbt och lätt. Men redan här började min hjärna bråka igen inför vad som väntade. Den här gången fick jag hjälp av William att komma över bäcken och strax efter släppte dissociationen igen. Visst är det märkligt hur en hjärna kan fungera utan att man kan göra något åt det med logiskt tänkande.
Vi åkte vidare mot nattens boende och återigen dokumenterade jag resan från bilen. Så fort en vy hade passerat kom det något nytt fint eller pampigt och ibland runt omkring oss. Det här är bara en bråkdel av alla fjäll och vyer vi passerade.
Även den här stugan låg vackert vid en fjord och jag fick lite uppskattning från de andra för att jag hade lyckats hitta så fina boenden till relativt låga kostnader.
En underbar dag var till ända och med en väldigt bra eftersmak. Dagen efter väntade en annan sorts upplevelse.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Via dina inlägg och bilder av fjäll i Sverige resp. Norge så ser jag också att det är skillnad på fjäll å fjäll.
Kul att jag/vi får ”hänga med”.
Tack för allt jobb du lägger ned på att fotografera och sedan fixa med bilder och skriva texter till bloggen.
❤
GillaGilla
Det skiljer sig ganska mycket mellan de vanligtvis runda fjällen i Sverige och de ofta mer spännande och dramatiska norska fjällen. Det känns ungefär som mellanmjölk att komma hem igen men snart har jag återgått till att gilla läget här 😀
Kul att du uppskattar mitt jobb med inläggen men jag gör det för att det är kul och för att jag själv vill kunna gå tillbaka och minnas. Men självklart är det kul om ni andra också får ut något av det 😀 Så tack för det!
GillaGilla
Det er bare å takke for at du deler, herlige naturbilder av fjell får man ikke for mange av i et innlegg. Med innlegg med mange bilder så er det nesten som man har vært på turen selv.
GillaGilla
Tur att jag tittade i spam för där hittade jag din kommentar. Jag har så många bilder att det är svårt att välja och då är det enklare att ta med många 😀 Kul att du uppskattar det 😀
GillaGilla
Det är verkligen så man tappar andan av bilderna, så otroligt vackert. Får en klump i magen av hur vackert det är på vår planet och att vi håller på att förstöra den med alla utsläpp och att temperaturen stiger.
Jag är yngre än dig men jag skulle aldrig orka vandra så, så det handlar nog inte om ålder. Jobbigt att du fick så obehagliga känslor vid bäcken.
Fantastiskt roligt att få se allt från er resa!
Kram
GillaGilla
Jag kan känna den där klumpen emellanåt jag också men oftast är jag bara i nuet när jag är i så vackra miljöer. Men visst finns tankarna och oron.
Jag har fått höra att jag har bra kondis för min ålder men jag märkte en stor skillnad sedan innan jag gjorde illa foten och det gjorde mig lite besviken. Min granne är 78 år och orkar mer än jag så du har rätt i att det inte är enbart ålder som avgör.
Det var tur att min reaktion gick över snabbt så att jag kunde fortsätta njuta 😀
Kram
GillaGilla
Vilken resa och vilka berg. Vilket väder ni verkade ha. Du var duktig som orkade gå så pass långt med din skada. Så kul att följa din resa även om jag inte är så förtjust i fjällen. Det är lite för kalt för min smak. Jag vill ha grönska och blommor och sånt men visst är det pampigt med de höga fjällen och den blå himlen.
GillaGilla
Vi hade en väldig tur med ett fantastiskt väder nästan hela tiden i Norge. Envis är jag och foten återhämtade sig bra varje natt nästan hela resan. Då prioriterade jag att få upplevelserna och tänkte att foten får läka senare. Kul att du vill hänga med och kanske kan det vara fint att titta på bilderna när du själv slipper vara där 😀 Det var inte kallt men lagom svalt för att vandra.
GillaGilla
Hur vackert kan det bli! Bilderna är magiska även i detta inlägg och naturen fantastisk.Vilken upplevelserik resa ni har haft.
När det gäller den lilla bron över bäcken så tycker jag din reaktion är intressant. Bara av att se bilden så vet jag att jag hade känt ett mycket starkt obehag över att gå över den. Hade det varit ett räcke på ena sidan hade det inte varit ett problem. Över vattnet på en av golfbanorna här går det en liknande bro. Den är tio meter lång och utan räcke. Jag gick tre meter men sedan fick jag vända om. Så reagerade jag inte förr men fick en förklaring om att balanssinnet påverkas i negativ riktning när man är äldre. Fånigt egentligen men jag kunde bara inte. Inget hade hänt om jag hade trillat i men min hjärna samarbetade inte.
Kram och god kväll!
GillaGilla
Tack så mycket! Naturen är konstnären och jag bara lyfter kameran 😀 Jag hade stora förväntningar inför resan och de infriades med råge. Jag brukar inte ha några liknande problem med bäckar. Visserligen är min balans inte den bästa men det brukar fixa sig. Men här blev det tydligen läskigt för min hjärna och då var det tur att jag kunde få hjälp över 😀 Om det är som du säger, att balanssinnet försämras med åldern, så är det säkert en del av förklaringen. Synd att du var tvungen att vända. Det är inte ett dugg fånigt och ingen annan kan ha några åsikter om hur vi reagerar. Det tror jag inte att någon hade heller för oftast är våra nära väldigt förstående.
Kram
GillaGilla
Helt makalösa omgivningar och fjäll. De människor som bebor dessa avlägsna platser måste vara lyckligare än några andra! Stämmer det tror du? För hur skulle man kunna annat med den utsikten när man öppnar dörren? Ja nu bor ju inte många just så här, men du förstår vad jag menar…livskvalitet i ett nötskal.
Jag scrollade snabbt förbi den lilla bron du hade jobbigt med, så du förstår hur jag kände…
För mig handlar det mer om att jag blivit vinglig och har dålig balans än något annat, men jag tror jag förstår din känsla.
Tack för underbart resereportage! Och du, bättre ressällskap hade du inte kunnat få! Kram
GillaGilla
Det tog aldrig slut och det blev nästan lite stressigt att hinna med allt fint. Men nu i efterhand ser jag att jag har lyckats fota massor av fjäll. Synd bara att jag inte vet var eller vilka de är. Jag tror att man blir hemmablind men om jag tänker på mig själv så är jag lycklig över att bo i den jämtländska naturen. Just nu känns den ganska blek i jämförelse men det blir nog bra snart igen. Jag hoppas att de som bor i de norska fjällmiljöerna känner lycka. Jag skulle i alla fall göra det. Jag är nog inte ensam om att reagera på den övergången vid bäcken.
Tack för snälla ord och visst hade jag ett fantastiskt resesällskap. Jag har ju turen att ha fått resa med både dem och tidigare men min son, som är minst lika bäst 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Helt underbart! Sitter på jobbet, har en stund över. Kände mig trött och seg men nu är jag pigg igen. Vilka foton. Jag njuter och läser. Fantastiskt!! Vilken resa du får uppleva. Jag kan bara tänka mig hur vackert det är i verkligheten.
Kramar
GillaGilla
Tack Lotta! Vad fint om du blev lite piggare av att läsa och titta 😀 Du kan nog ana att verkligheten, som alltid, var ännu bättre. Vilken tur jag har som får göra så härliga resor med olika fantastiska sällskap 😀
Kram
GillaGilla
Wow vilka vyer och så otroligt fina bilder med lyckade kompositioner trots att du och åker i bilen! En helt fantastisk resa förstår jag.
GillaGilla
Tack Anna! Det är kanske mycket tur om bilderna blir lyckade men jag tar ändå åt mig av dina snälla ord 😀 Ja, resan var helt fantastisk och nu är det många minnen att sortera och försöka ha kvar 😀
GillaGilla
Vilken fantastisk resa ni har gjort! Jobbigt ibland förstås, men fina upplevelser att lägga till i era minnesbankar!
GillaGilla
Ja, precis så är det och bloggen är en bra plats att samla alla minnen 😀
GillaGillad av 1 person
Ja, så är det-
GillaGilla