När livet gör en vändning åt ett håll dit man inte vill följa med, då svallar känslor och tankar och varierar mellan hopp, uppgivenhet, sorg och maktlöshet. Jag har ett behov av att skriva men kan inte berätta eftersom det inte är upp till mig att göra det. Därför låter jag det vara med de här orden. De är kryptiska och jag ber om ursäkt för det. Jag kände att för att kunna komma vidare till ett vanligt bloggande måste jag ta mig över en tröskel. Det går inte att låtsas som om allt är precis som det ska när det inte är det. Det är svårt just nu att skriva om något annat än det jag inte kan skriva om. Därför vill jag låta er, mina fina bloggvänner, få veta att något har hänt som påverkar mig starkt och kommer att påverka mig länge. Jag kommer inte att beröra det här igen (hoppas jag). Jag ska försöka att skriva mina inlägg så som jag brukar men, som jag skrev, behöver jag ta mig över den tröskel som hindrar mig från att komma vidare.
Solnedgång över Vättern sommaren 2017.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Jag förstår precis hur du känner det. Även om man skulle vilja skriva av sig så är inte bloggen rätt forum och kanske är man inte rätt person för att göra det heller. Då får man vara kryptisk och så är det inte mer med det. Jag hoppas att du kommer över den där tröskeln men det kan vara en process som kan ta lite tid.
Kram och fin 1:a maj!
GillaGilla
Tack! Vi har alla ämnen som vi inte helt kan bestämma själva om att dela med oss av. Mitt inlägg har blivit godkänt men mer får jag inte lämna ut. Det kanske inte är så viktigt att berätta allt heller men det känns bra att kunna vara öppen med att allt inte står rätt till. Det är inte värst för mig men det kommer ändå att ta sin tid.
Kram
GillaGilla
Att kunna berätta att allt inte står rätt till kan många gånger räcka långt!
Kram och ha en fin onsdag.
GillaGilla
Ja, det gjorde faktiskt skillnad och jag vet att flera av oss försöker hantera delar av livet samtidigt som vi måste fortsätta leva som vanligt.
Kram och detsamma.
GillaGilla
Så jobbigt. Önskar verkligen att det löser sig på något sätt. Det är så konstigt det här med bloggvänner, man kan nästan ana när något hänt. Jag kan tyvärr inte heller vara helt öppen med allt, önskar jag kunde vara det. Tänk om vi varit vänner som kunde prata med varandra och bott lite närmare varandra, då kunde man stöttat.
Kram ❤
GillaGilla
Ja, med tiden hoppas jag att det lägger sig. Det brukar ju bli så.
Det hade varit fint att bo nära och kunna prata om både glädje och svårigheter. Jag har förmånen att ha flera personer i min närhet att prata väldigt öppenhjärtligt med men när det blir svårt behöver man prata mycket och gärna gå igenom tankarna om och om igen. Då är det nog bra med flera samtalspartner så att man inte tröttar ut de som finns i närheten. När det gäller mina egna svårigheter så kan jag vara ganska öppen här på bloggen men jag vill inte lämna ut någon annan. Då får det bli så här kryptiskt.
Även om vi inte träffas så känner jag din stöttning och är tacksam för den ❤
Kram
GillaGilla
Aj då. Håller med föregående ”talare” om att det är okej att vara kryptisk när det så krävs. Sånt är livet ibland och så måste det få vara. Förstår det där med att bli lite ”blockerad” när en vill skriva en sak men det är något annat som verkligen vill skrivas.
Hoppas det reder ut sig på bästa sätt i slutänden och ta hand om dig, dina nära och kära!
GillaGilla
Det kan kännas lite meningslöst att skriva utan att någon förstår men det är ändå som en liten lättnad att få öppna sig bara det väldigt lilla. Hade det bara gällt mig själv kunde jag ha sagt lite mer men när andra är berörda måste man hålla igen. Det kanske tar några dagar men snart kommer ni inte att märka något av det här.
Tack, vi ska göra så gott vi kan.
GillaGillad av 1 person
Livet tar sin egna vägar ibland … och ibland måste man få vara lite kryptisk om vad som händer. Hoppas nu bara att det löser sig och att du tar dig över tröskeln för att gå vidare.
Tänker på dig …
Kram
GillaGilla
Ja, allt kan man inte styra över utan ibland är det bara att konstatera att nu är det så här och försöka ta sig vidare. Nu har jag fått pysa ut lite av det som gnager och om några dagar kommer ni inte att märka något mer. Som alltid får man stöd av sina vänner här trots att ni inte vet vad som gäller. Helt fantastiskt 🙂
Tack snälla Anki.
Kram
GillaGillad av 1 person
Jag förstår, men förstår ändå inte, detta då jag inte har gjort den resa du har gjort, visst kan jag försöka tänka tanken men kommer säkerligen ändå aldrig förstå fullt ut. Sedan finns det ju säkerligen saker som jag inte känner till och som jag om jag kände till dom inte skulle kunna förstå ändå.
GillaGilla
Det här är nästan lika kryptiskt som det jag skrev 😉 men kanske är det verkligen så att du förstår till viss del. Kan inte bekräfta eller förneka och jag vet ju inte i vilken riktning dina tankar går.
GillaGilla
Känner så väl igen mig, nickar instämmande. Inte alltid man behöver veta varför, bara veta att det är något. Hoppas avståndet över tröskeln minskar med tiden. Trotts allt så fortsätter våren att bjuda på underverk och vattnet i bäcken porla.
Många kramar!
GillaGilla
Jag tror att med livserfarenhet kommer både glädje och svårigheter och det gäller oss alla. Jag har fått massor av stöd här i bloggvärlden när jag har behövt det och det är en del av det fantastiska i att komma varandra nära på nätet. De flesta relaterar till något de själva inte kan skriva riktigt öppet om. Naturen helar – det har vi konstaterat många gånger och visst kan man glömma för en stund när man vandrar iväg längs stigarna.
Kram tillbaka!
GillaGilla
Läser om Kasper och det gör ont fastän det är livets gång.
Bra att du tar detta med bloggande med ro och att du inte berättar vad som berör dig.
Var bara i nuet och försök att läka dig själv så gott det går/ kram
GillaGilla
Ja, det gör ont att tänka att det kanske snart är över men han är fortfarande väldigt pigg så jag tror och hoppas att det dröjer 🙂
Det är av hänsyn till någon annan som jag inte vill berätta men det kändes ändå nödvändigt att kunna berätta att något är fel. Jag är tacksam för alla mina vänner här som bryr sig. Tack för din omtanke.
Kram
GillaGillad av 1 person
Det var tråkigt att höra! Man kan ju bara dela med sig av det som är ens eget och som inte utlämnar någon annan. Det är en balansakt när man bloggar. En del har valt att ha lösenordsskyddade inlägg, en del bloggar helt anonymt, jag har inte känt mej dragen till något av det. Men självklart finns det saker som jag väljer att inte ta upp. Och jag försöker ta hänsyn till alla omkring mig. Dock är det klokt av dig att avslöja så pass att något i livet gnager och är inte som det ska. Då har ju vi läsare större förståelse för om du kanske vill ta en paus rentav eller om du känner dig extra frustrerad. Önskar att jag kunde hjälpa till och hoppas att du har de människor omkring dig som du behöver. Och självklart att det går bra för dig och eller dem det berör!
GillaGilla
Det är många tankar och funderingar i huvudet nu och de kommer att vara kvar länge. Men jag tänker precis som du. Man ska vara försiktig med att lämna ut andra personer och jag vill ha deras godkännande innan jag skriver om något som kan vara känsligt. Men något var jag ändå tvungen att skriva. Nu kan jag gå vidare i bloggandet och skriva som vanligt igen. Det visade sig att en god vän är i en liknande situation och där finns förståelsen. Jag behöver prata mycket och det får jag göra med flera nära och kära så där är jag lyckligt lottad.
Tack för din omtanke ❤
GillaGilla