Nu har jag stått i köket och rensat rabarber till diverse godsaker igen. Tyvärr blev det ingen glass eller semifreddo, som jag hade tänkt göra. Jag har ingen vispgrädde hemma och det måste man ha. Jag trodde att jag skulle kunna använda den vispbara soyagrädde, som blev kvar efter mina barns besök, men när jag såg att fetthalten var alldeles för låg vågade jag inte chansa. Det får bli nästa gång jag skördar rabarber. I stället blev det rabarbermarmelad, en ny omgång lemonad, fler rabarberkakor och naturligtvis några pajer. Inte allt på en gång. Jag delade upp det på några dagar för det blev lite för mycket sist när jag envist skulle göra så mycket samma dag. Nu är jag väldigt nöjd med att både ha fyllt på i frysen och att ha använt en stor del av den rabarber som behövde skördas.

Marmeladen blev väldigt god och jag har ätit den på smörgås tillsammans med ost. Mumsigt men lite för sött. Första gången jag gör något följer jag oftast receptet men sedan brukar jag rätta till ingredienserna lite efter min egen smak. Ganska mycket mindre socker nästa gång alltså.

I dag fyller vår storasyster år och naturligtvis ringde vi och sjöng för henne på hennes dag. Den här gången var vi så smarta att vi gjorde ett gemensamt framförande. Vi satte på högtalaren för att båda skulle kunna prata samtidigt och när vi fick kontakt sjöng vi samstämmigt och väldigt vackert…inte den traditionella ”ja må du leva” utan den för oss så självklara ”ekorrn satt i granen”.

Det är tradition i vår familj sedan vår storasyster som barn fick bestämma vilken sång som skulle sjungas. Det var den sång hon kunde och sedan dess har det varit vår födelsedagssång. Det har lockat fram många skratt hos andra personer och kanske en del rynkade ögonbryn. Jag skrattade väldigt gott när min farmor en gång skulle ringa och sjunga den sången för mig men när jag svarade kunde hon bara fnissande (ja hon fnissade faktiskt, min drygt 90-åriga farmor) få fram att hon först hade ringt fel och sjungit ”ekorrn satt i granen” för en annan tant.

Vår syster blev glad för vår sång. Vi firar inte med mer än så oss syskon emellan och det räcker. Kanske hade jag åkt dit om jag hade mått bättre men det får jag se fram emot kommande födelsedagar. Hon har så många barn och barnbarn som firar henne så kanske är det skönt att alla inte kommer samtidigt.