Jag har redan berättat att alla mina besök i vården har gett mig svar på att mina luftvägsbesvär inte har någon förklaring. En remiss har skickats till logoped men jag har inga höga förhoppningar. Men jag blev nyfiken när jag läste min journal där läkaren på ÖNH har gett ett remissvar till läkaren på lungmottagningen. I texten fanns bl a den här meningen: Anamnesen ter sig näst intill funktionell, men är något svårbedömd. Det tog några dagar innan jag fick för mig att kolla upp ordet funktionell i ett vårdsammanhang. Det jag hittade var väldigt intressant och jag fick en hel del insikter. Inga som ger mig hopp om förbättring men som ändå kan få mig att förstå hur massor av symptom och besvär är reella trots att inga fel kan hittas.
Jag tror att det här är relevant för väldigt många personer men om ni känner att det här inte är ett dugg intressant för er så kan ni låta bli att läsa texten efter sista bilden.
I morse bestämde jag mig för att ta bussen till Folkets Hus där det var drop in- vaccinering. Som tillhörande en riskgrupp bör jag ta både influensa- och covidvaccin och nu är det gjort. Det var en person före mig i kön men sedan var det väldigt lugnt. När jag hade fått mina sprutor gick jag in i det rum där vi skulle sitta en stund efteråt. Inte en enda vaccinationsbehövande kom under de 10 minuter jag satt där. Skönt att det gick så snabbt och smidigt.
Efteråt tog jag en promenad i det fantastiska höstvädret. Jag tog mig till Lillsjön och följde gångvägen runt den. I den lilla pölen strax innan Lillsjön trodde änderna att jag skulle dela med mig av något gott när jag stannade till. Men tyvärr hade jag inget annan än halstabletter med mig och det är nog inte en bra kost för dem.


Jag gick en liten bit längre bort för att inte fler fåglar skulle komma och hoppas på mat. Solen sken på speglingarna i den pöl som jag kanske kan kalla för Pyttesjön (den ligger ju i närheten av Lillsjön).


I Lillsjön såg jag inga fåglar alls men lite is hade bildats i en del av sjön. Det var sex plusgrader men det har nog varit minusgrader på natten.


Jag närmade mig badplatsen och slutet av rundan runt sjön men jag hade en bra bit till att gå. Jag tänkte passa på att handla lite på Willys när jag ändå var i närheten. Visserligen var jag närmare andra matbutiker när jag gick här men om jag vill slippa byta buss när jag har en del tunga varor att bära så är Willys ett bättre alternativ. Det blev en lite för lång runda och det var otroligt skönt att slå mig ner i sätet på bussen när jag hade handlat klart. Det är billigare att åka buss än det egentliga priset om man har laddat ett kort med ett antal resor. Vid tre tillfällen hittills har inte kortterminalerna fungerat och då kostar det inget. Bara att tacka och ta emot.

Nu ska jag försöka sammafatta det här med funktionella symptom och det är inte lätt att göra det kortfattat. Men jag ger er de viktigaste delarna och om några känner att det här stämmer in även på er så finns det mycket info på nätet. Som den språknörd jag är har jag för länge sedan kollat upp vilken stavning som är korrekt, symptom eller symtom och båda är lika korrekta. Jag skriver alltid symptom men i vissa texter som jag kopierar står det symtom och jag vill bara förklara varför det blir lite olika stavningar.
Funktionella symtom är långvariga symtom där det inte går att finna en underliggande fysisk eller psykisk sjukdom. De funktionella symtomen är verkliga, gör livet svårare på många sätt och orsakar olika typer av lidande./AI-sammanfattning.
Jag har hittat mycket information i en artikel i Läkartidningen och det är den jag använder mig av nedan. 1177 har ingen bra text som täcker många symptom. Här kan ni läsa hela den intressanta artikeln: https://lakartidningen.se/vetenskap/funktionella-somatiska-symtom-och-nya-behandlingsperspektiv/
Patienter med ihållande kroppsliga symtom utan påvisad patologi är mycket vanliga inom vården. Studier har visat att 30–50 procent av alla besök i primärvården utgörs av patienter med medicinskt oförklarade kroppsliga symtom.
Jag reagerar med förvåning över att så många kommer med besvär till vården och ingenting hittas.
Men även inom andra specialistmottagningar återfinns dessa patienter, dit de kommer för till exempel långvarig trötthet, smärta, huvudvärk eller plågsamma men diffusa magbesvär. Livskvaliteten är påfallande nedsatt och risken för sjukskrivning och arbetslöshet är högre än för patienter med objektivt verifierbara sjukdomar.
Nomenklaturen för dessa patienter är skiftande. En ledande forskargrupp har föreslaget termen »functional somatic disorder« (FSD) Funktionell somatisk symtomstörning. Patienter har ofta genomgått extensiva utredningar utan att någon strukturell patologi har kunnat påvisas. Därutöver föreligger ofta psykologiska faktorer som kan bidra till uppkomsten eller försämringen av de kroppsliga symtomen.
I forskningen har tre grupper av patienter med FSD beskrivits. Den första gruppen har enskilda kroppsliga symtom i form av till exempel spänningshuvudvärk eller yrsel. Den andra gruppen har ett sammanhängande kluster av kroppsliga symtom, som vid IBS eller fibromyalgi. Den tredje gruppen av patienter kännetecknas av många kroppsliga symtom i olika delar av kroppen och får ofta flera samtidiga diagnoser, till exempel både IBS och fibromyalgi.
Jag konstaterar att jag har ett antal diagnoser som räknas hit. Fibromyalgi, IBS, oförklarlig smärta i bröstryggen och nu troligtvis även de luftvägsproblem som ger mig problem när jag går och/eller pratar.
Viktigt att påpeka är att dessa patienters kroppsliga symtom inte är inbillade utan reella och att personer som simulerar eller medvetet frambringar sina symtom inte hör till denna patientgrupp.
Bakomliggande faktorer. Orsaken till funktionella symtom är inte fastställd. Ofta framhålls multifaktoriella faktorer som bidragande till symtomutveckling. Psykodynamisk teori tar dock fasta på att stressfyllda livshändelser och psykologiska trauman är viktiga riskfaktorer för symtomutveckling [16, 17]. Såväl tvärsnittsstudier som longitudinella studier har kunnat visa på att tidig förlust av nära anhörig, försummelse under uppväxten, sexuella eller fysiska övergrepp och arbetsplatsmobbning är riskfaktorer för att utveckla FSD . Erfarenheter av stark stress, omsorgssvikt och rädsla för våld har en påverkan på fysiologisk reglering i vid bemärkelse , vilket ökar risken för FSD.
Det är en utmaning att behandla patienter med FSD. Bland psykologiska behandlingar har kognitiv beteendeterapi (KBT) studerats mest ingående. Forskning visar på små effekter, och vissa av dessa effekter tenderar att försvinna vid uppföljning
Psykodynamisk korttidsterapi har sin grund i psykoanalytisk terapi men skiljer sig från den ursprungliga metoden på flera sätt, bland annat genom att terapeuten mer aktivt synliggör patientens försvar och visar vägen för patienten att våga närma sig känslomässiga sår.
En vanlig och avgörande konsekvens av att ha genomgått stressfyllda och traumatiska livserfarenheter är att förmågan att förstå egna inre känslor och reaktioner försämras, men också förmågan att reglera känslor såsom rädsla. Svårigheter med känslomässig medvetenhet och förmåga till känsloreglering har observerats som ett ganska vanligt fenomen vid FSD.
Vidmakthållande faktorer. I psykologisk behandling fokuserar man mindre på riskfaktorer och mer på att adressera vad som kallas vidmakthållande faktorer. Vidmakthållande faktorer är sådana faktorer som anses kunna leda till försämring eller förbättring när väl symtom föreligger. Några avgörande sådana för patienter med funktionella somatiska syndrom beskrivs nedan
- Svårigheter att kunna identifiera, benämna och differentiera känslor.
- Undvikande av obehagliga känslor.
- Kroppsliga symtom kan vara meningsbärande och symboliska, men betydelsen kan vara omedveten. Enligt psykodynamisk teori är kroppsliga reaktioner inte bara symtom utan kan vara omedvetna budskap.
I dagsläget erbjuds inte dessa psykodynamiska korttidsterapier i reguljär vård, trots det gedigna forskningsstöd som finns. De skulle med fördel kunna komplettera det behandlingsutbud som redan finns.
Jag tar även med några rader från https://forskning.se/2023/03/14/nar-kroppen-sager-ifran/ Den sista meningen är kanske den bästa sammanfattningen.
Olika kroppsliga symtom utan att läkare hittar något fel. De kallas funktionella symtom eller funktionella sjukdomar – och är lika vanliga som depression. Många blir uppgivna men det finns behandling som hjälper. Det kan vara trötthet som inte går att vila bort eller smärta på olika ställen i kroppen. Långvariga kroppsliga besvär där det inte går att hitta någon medicinsk förklaring, och som inte går över. Det finns alltså ingen skada på kroppen, men kroppen fungerar ändå inte som den ska. Symtomen beror på förändringar i kroppens funktion.
Någonstans har jag läst att behandlingen kan bestå av samarbete mellan läkare, sjukgymnast och psykolog och ibland även medicinering. Men nu hittar jag inte den texten. Om det är så många som upp emot 50 % av alla som söker sig till primärvården som omfattas av det här så borde det pratas mer om det och kanske bli vanligare att sätta in rätt hjälp. Det borde ju vara en stor vinst både samhällsekonomiskt och för de enskilda personerna. Även inom vården borde det resultera i stor tillfredsställelse om man kan hjälpa en stor del av alla dessa personer.
Tänk så många tankar och funderingar ett enda litet ord kan sätta igång. Funktionell…vilka insikter jag har fått. Jag har ett antal diagnoser och symptom som passar in här och jag har verkligen skyfflats omkring i vården i försöken att hitta var felen finns. Mycket sitter helt klart i hjärnan och det är inget att skämmas för. Det framkommer tydligt att problemen är verkliga och inte påhittade. Jag vet var flera av mina diagnoser och symptom kommer ifrån. Fibromyalgin kom i stället för att jag drabbades av utmattning och gick in i väggen. Dissociationen kanske också räknas hit och den har absolut flera traumatiska upplevelser som orsaker. Förmodligen beror även min IBS på stress och kanske hade mina barn rätt när de funderade på om mina luftvägsbesvär hade något samband med att de satte igång någon vecka innan 10-årsdagen av min mans död. Jag och sonen hade veckorna innan dessutom råkat ut för diverse problem under vår roadtrip i Storbritannien. Jag kände ingen stress över det då men till saken hör ju att hjärnan blockerar jobbiga känslor.
Även om jag skulle bli erbjuden behandling så är jag nog svårbehandlad. Jag rör mig redan ganska mycket och tränar styrketräning, jag har testat både KBT (som bara förvärrade symptomen) och en annan samtalsterapiform. Läkare har nog redan gjort allt de kan och så har vi ju det där med dissociation. Om behandlingen till stor del går ut på att närma sig svåra känslor så vet vi ju hur det går. Inte bra alls för då protesterar hjärnan genom att sätta in alla skyddsåtgärder den kan. Men jag tycker ändå att det här var intressant och kanske kan någon av er andra få någon aha-upplevelse.



































