Jag ser en hel del tända ljusslingor utomhus i trädgårdar och i en del fönster lyser redan både ljusstakar och stjärnor. Jag har inga åsikter om det förutom att alla ska göra som de vill och om de blir glada av att lysa upp tillvaron med diverse julbelysningar så är det ju bara bra. Men jag håller hårt i traditionerna. Eller rättare sagt i de traditioner som vi som familj skapade. Jag har monterat två ljusslingor på balkongen men jag ska inte tända dem förrän till helgen. Där ruckade vi faktiskt lite på vår egen tradition och jag har för mig att det var min man som ett år tyckte att det gick bra att tända allt redan på fredagen i stället för att vänta till söndagen. Så har jag gjort ända sedan dess så på fredag kväll kommer det att lysa på min balkong och i alla mina fönster. Jag har många stjärnor och ljusstakar efter att ha bott i hus med fler fönster så det kommer att synas att det är första advent om man lyfter blicken mot mina fönster.

Fotona i det här inlägget är tagna olika dagar och den här bilden är från en dag med rimfrost. Den rimfrosten försvann dagen efter och sedan har det i stället kommit lite snö. Inte mycket och den kommer att försvinna snart igen om jag ska tro på väderleksprognoserna.

Jag får se många vackra soluppgångar från min lägenhet. Den här tyckte jag var extra fin så den vill jag gärna visa er. Min äldsta dotter lärde sig som barn, genom texten på ett paket med havrefras, en ramsa där det bl a stod ”röd natt, vått hatt”. Det kom lite snö den här dagen så det finns nog en viss sanning i det. Jag låter AI bjuda på en liten lektion om just det.

”Röd natt våt hatt” är en variant av ett gammalt ordspråk från bondepraktikan som betyder att morgonrodnad förutspår regn. Uttrycket är en del av en jämförelse där en röd himmel på kvällen (aftonrodnad) istället betyder vackert väder. Uttrycket bygger på hur väderfronter rör sig västerifrån och hur solljuset reflekteras i atmosfären. 

Jag behövde egentligen inte handla något den här veckan men eftersom det blir en del tunga varor att bära hem till jul så bestämde jag mig för att dela upp köptillfällena för att slippa kämpa jättemycket. Dessutom var det ett erbjudande om kokt julskinka så jag tog bussen in i morse för att köpa en sådan, julmust och en del annat. Jag kombinerade det med en promenad i det väldigt sköna vädret.

På busshållplatsen var det jag och en annan kvinna som väntade och vi började prata med varandra. Ett samtal som fortsatte på bussen och ända tills jag gick av. Trevligt och precis så lång samvaro som jag lever upp av. Vi konstaterade att vi bor i varsin ände av samma bostadsområde men vi presenterade oss inte och jag är inte säker på att jag skulle känna igen henne om vi skulle stöta ihop igen. Hon fortsatte till stationen för att ta tåget och jag gick av bussen innan den åkte över bron från Frösön. Här började min promenad.

Älgen har återigen hamnat här men det var lite i senaste laget att fota den. Det var för ljust så det syns knappt att den lyser. Jag hann bara knäppa några bilder så slocknade belysningen. Jag får en ny chans på torsdag då jag ska till sjukhuset på morgonen. Om jag väljer att gå av bussen vid samma hållplats igen så kommer det att vara ganska mörkt när jag går förbi här.

Rosa toner på himlen i norr.

Snökanonerna jobbar på för fullt i Gustavsbergsbacken.

Jag gick längs sjön så länge jag kunde och när jag vände mig om var det fortfarande ett rosa sken norrut.

Solens strålar nådde bort till fjällen .

När jag nästan var i nivå med Willys svängde jag upp mot bebyggelsen. Det gick inte att komma längre på den här vägen även om jag hade velat eftersom det nya vattenreningsverket är under byggnation och vägen avspärrad.

När jag kom hem sken solen från en klarblå himmel och jag tänkte att jag borde ha väntat med att gå ut. Men en promenad till orkade jag inte ge mig ut på och det var ju skönt även tidigare. Jag avslutar med månen i kvällsljus. En liten del av månen men ändå…

Det skulle vara solsken hela dagen i dag, i alla fall de få timmar som solen hade möjlighet att visa sig. Jag bestämde mig redan i går för att gå en promenad och njuta av hur solen skulle få all frost i naturen att glittra. Men dimmolnen ville inte lätta och jag var beredd att ge upp. Men så plötsligt såg jag små blå flikar i allt det gråa och strax efter halvtvå chansade jag och gick ut i förhoppning om att flikarna skulle växa till sig. Då var det bara ca en och en halv timme kvar till solnedgången så jag ville inte vänta längre.

Jag hade tur och fick uppleva hur det glittrade i skogen där solstrålarna nådde in. Det var oändligt mycket vackrare än några små foton kan visa.

Som ni ser hade solen fortfarande en bit kvar innan den försvann men ni vet ju att det är svårt att fota rakt mot solen och få det att se lika ljust ut som det faktiskt var. Lite solnedgångskänsla och ändå har jag redigerat ljuset lite.

Jag byter inte objektiv när jag fotar olika motiv så det är inte alltid jag får till närbilderna jättebra. Men de får duga. Jag är ju lite lat och tycker att det är bekvämt att bara använda mitt objektiv som är 18 – 300 mm.

Jag blev glad när jag stötte på familjen rådjur. Jag har förut berättat om att rådjursstammen minskade kraftigt på Frösön av olika orsaker. Bl a sköts många pga att bilolyckorna ökade och många rådjur drabbades av en diarrésjukdom och dog. Jag har saknat dem. De dök upp nästan varje gång jag var ute och promenerade så det kändes tomt när jag inte såg till dem längre. Men nu finns det i alla fall fyra stycken här och det är nog troligt att de blir fler så småningom. Titta så snällt de ställde upp för fotografen. Om sanningen ska fram så sprang de så fort de såg mig men här stannade de och tyckte tydligen att jag var för långt bort för att vara ett hot. Så från närbilder av frost till att utnyttja hela de 300 mm som erbjuds tycker jag går bra med det här objektivet. Inte helt perfekt men det duger gott åt mig.

Jag kom ner till sjön även den här dagen men vände sedan hemåt. Den här bilden tog jag ganska precis en halvtimme innan solens nedgång. Hade jag orkat så hade jag kanske varit ute lite längre för att få se om det blev en fin färgexplosion. Men det kändes mer lockande att gå hem och bara ha det skönt i värmen inomhus.

Jag blev förvånad i går eftermiddag när jag tittade ut och tolkade det jag såg som om isen hade lagt sig redan. Det började med en liten vit skiftning i vattnet en bit ut och sedan gick det ganska fort tills det vita hade spritt sig så här mycket. Jag tänkte att det här är nog nästan rekordtidig isläggning men eftersom det både var kallt och vindstilla så fanns förutsättningarna.

I morse var det dimmigt men när både mörker och dimma lättade kände jag att jag måste ut och se om det verkligen var is på sjön och om det fanns något annat fint att se. Dimma och kyla brukar resultera i dimfrost på träden. Ja, det finns både rimfrost och dimfrost men för enkelhetens skull brukar jag oftast bara skriva rimfrost. Strax efter nio på morgonen gick jag ut och jag blev faktiskt en liten aning besviken när jag kom ner till sjön. Ingen is men en hel del sjörök. Jag gillar ju lättande dimma och även sjörök så besvikelsen la sig väldigt fort.

Is finns i många former och jag gillar de flesta av de varianterna. Isiga vägar och gångbanor hör inte till mina favoriter men när naturen nu återigen bjuder mig på sin alldeles egen utsmyckning i form av diverse isformationer, då blir jag glad och tacksam för att jag får uppleva det. Jag fick hålla tillbaka fotolusten rejält för det finns hur mycket is som helst att fota. Men jag kan inte låta bli att visa er en del av vad jag såg. Två bildgallerier med en annan bild emellan och så mycket att säga om det har jag inte. Titta och klicka på bilderna om ni vill.

Dimfrosten hade satt sig väldigt lokalt. Vissa träd var helt kala och en del såg ut så här. Förmodligen för att dimman också var lite selektiv i var den placerade sig.

En skön och härlig morgonpromenad som fick glädjen att hoppa omkring inom mig. Nu vill jag först ha is på sjön och sedan kallt ett tag. Sedan välkomnar jag snön och hoppas på en lång och väldigt fin vinter.

Vilken himla tur att det fungerar så och att det kommer att vara så under hela min och nästa generations livstid (troligtvis och förhoppningsvis ännu längre). Just i dag sker soluppgången 08.32 och solnedgången 15.02. Korta dagar alltså och ännu kortare blir de innan ljuset letar sig tillbaka. En morgon gick jag ut på balkongen och beundrade soluppgången och jag har haft turen att få se flera sådana den senaste tiden.

För någon månad sedan plingade det på dörren och eftersom jag inte väntade besök så struntade jag i första plinget. Men efter en liten stund kom ett dubbelpling och då kände jag mig lite elak som inte öppnade. Jag gick ner för min trappa och öppnade och där stod två pojkar och undrade om jag ville köpa kakor. Jag trodde att jag skulle slippa undan när jag påpekade att jag är vegan men stora leenden mötte mig när en broschyr vecklades upp och de visade att det fanns minsann ganska många veganska alternativ. Ja, vad gör man då? Två leende, förväntansfulla pojkar kan jag inte motstå så jag tittade en stund på vad som fanns och beställde en burk med godis och en burk med pepparkakor. Pepparkakorna kan byggas ihop till 10 pyttesmå pepparkakshus men det hade jag ingen avsikt att göra. Till saken hör att jag har erfarenhet av just den här tillverkaren sedan den tid då mina barn sålde kakor för klassens räkning. Inga kakor var speciellt goda och den sort jag ändå hade stora förväntningar på gick knappt att äta, kladdkakebollar doppade i choklad. Jag såg att de fortfarande är med i sortimentet och kanske har de förbättrat receptet.

Jag kände mig alltså väldigt snäll när jag trots dåliga erfarenheter beställde de väldigt dyra kakorna och godiset. Burkarna med innehåll kostade 75 kr styck för ca 500 g. Godiset känner jag till och gillar men jag skulle kunna köpa det för halva priset i en vanlig livsmedelsbutik. Nåja, det får väl räknas in bland de goda gärningar jag faktiskt ägnar mig åt någon gång ibland. När jag tog bilden hade jag redan nallat lite ur båda burkarna. Pepparkakorna var riktigt goda så även om de var dyra så blev det inte så dåligt som jag förväntade mig. Vilken positiv överraskning!

I går gick jag ut lite senare än jag brukar och fick då se hur solen försvann i väster. Jag har sett fantastiska, väldigt röda kvällshimlar skymta fram mellan träden när jag har stått på min balkong men den här eftermiddagen blev färgerna mer åt det här hållet.

Åt andra hållet var tonerna mer rosa och blå.

Tvärs över sjön, mot söder och inte alls särskilt nära själva solnedgången, såg det ut så här. Man kan nästan tro att solen lyser där bakom men strålarna kommer från en plats en bra bit längre västerut.

Jag kom upp på en liten höjd och vände kameran även mot själva Östersund, som tittar fram bakom Frösö Strand.

Jag avslutade min promenad med att gå in på Ica för att köpa jäst. Rätt som det är sätter baklusten in och då blir det lussebullar. Då är det bra om det finns jäst hemma. Ett gott tunnbröd är ett måste till julen och på Willys, där jag mestadels handlar, har de ingen god, kryddad sort utan mjölk. På ”min” dyrare Icabutik hade de ett erbjudande om två påsar för 32 kr så sex förpackningar hittade ner i min varukorg. Bra, då är den detaljen fixad så nu får mina barn sina skinkstutar. Ja, ni kanske minns att jag gör den eftergiften. Jag köper en liten julskinka och en förpackning med ägg. De skulle inte klaga om jag inte gjorde det men jag vet hur mycket julkänsla det är i att ha just de godsakerna på julbordet. Regeln är dock att inget lämnas kvar hos mig om det blir rester.

Hahaha, jag sitter här och skrockar och skrattar lite för mig själv när jag inser att det blev en hel del text. Jag hade för avsikt att bara skriva om hur det i perioder kan vara lite si och så med blogglusten även om man mår bra. Det visade sig att blogglusten och skrivandet kommer bara jag sätter mig ner och lägger in några bilder. Så kan det bli ibland.

Det finns inte så mycket att säga om den mer än att den kom och nu smälter den snart bort. Det är precis som det ska vara. Det sägs ofta att det ska snöa tre gånger innan det blir ett snötäcke som stannar kvar. Som ni vet så gillar jag snö men jag vill helst att det ska bli rejäl tjäle i marken först så att snön får ett hårt och bra underlag. Så ser det inte ut att bli den närmaste tiden utan det ska bli ömsom regn och ömsom sol. Sedan kommer några minusgrader så kanske kan jag ändå hoppas på åtminstone hårda stigar utan lera till första advent. Då vill jag gärna även ha gott om snö men det är kanske att begära för mycket.

Jag gick ut en runda i morse och då var det redan på gång att bli isigt på vägar och gångbanor. Innan jag var hemma igen var mina glasögon helt täckta av regndroppar. Ett stilla men ettrigt regn och kanske var det t o m underkylt. Då var det skönt att komma in i värmen igen. Och varmt är det i min lägenhet. Jag har ännu inte ett enda element igång. Termometern håller sig runt 22 grader och mer än så vill jag inte ha. Helst lite lägre faktiskt.

Ja, jag har inget att skriva om så nu ska jag sluta svamla om vädret och avsluta det här inlägget med några bilder.