Det blev en busstur in till stan i dag igen men den här gången hade jag en bokad läkartid först kl 13.00. Jag tycker bäst om att göra saker på morgonen/förmiddagen men läkartider får man ta när man får dem. Det är inga stora problem. Jag tycker bara att det är skönt att komma iväg och ha en stor del av dagen kvar när jag kommer hem.

Jag fick träffa en väldigt trevlig läkare från Skellefteå. Jag gissar att den överläkare som har en fast tjänst här i stan tar hand om de besvärligare fallen och att jag, som aldrig har några problem, lika gärna kan träffa olika läkare som gästar oss. Vi gick igenom mediciner och mående, pratade blodtryck och konstaterade att det var helt ok med den dos blodtryckssänkande jag har nu. Han hade sett att jag har luftvägsproblem och hosta och eftersom han frågade om något mer var inplanerat gällande det så frågade jag om han kunde se att det verkligen har gått iväg en remiss från lungmottagninen till öron/näsa/hals. Han kunde inte hitta någon sådan men erbjöd sig att skriva ett internt meddelande där han frågade ansvarig läkare hur det förhöll sig. Snällt gjort tycker jag. Det hade jag inte räknat med men jag tog tacksamt emot hjälpen. Sedan ville han känna och klämma på min mage. Allt kändes som förväntat bra och han uttryckte, med viss förvåning i rösten, att mitt ärr verkligen är fint. Det är det faktiskt och kanske beror det på att jag fick testa en sorts plåster över hela ärret som skulle göra att det läkte fint. Det är bara som en lång, tunn, vit linje från mellan revbenen, ner mot naveln och sedan i en böj till höger ut mot sidan.

Kanske hade han förväntat sig ett rött och lite svullet ärr och kanske hade jag turen att, när ärret var färskt, få prova något som då var nytt. Några av er vågade titta på bilden av hur det såg ut när jag var nyopererad och det är verkligen en stor skillnad. Jag lägger inte in den bilden här men om någon blir nyfiken så finns det inlägget här. Jag hade en blogg som bara handlade om min leversjukdom och som jag slutade skriva inlägg i när transplantationen och eftervårdens mest intensiva period var över.

Det börjar bli lite tjatigt att gå från sjukhuset och hem. Tre gånger på ganska kort tid. Visserligen tog jag bussen halvvägs förra gången och jag trodde att jag skulle göra det den här gången också. När jag kom över till Frösön gick jag gångvägen längs sjön.

Så småningom vek jag av och gick upp mot HC. Där gick jag in till apoteket och hämtade ut de mediciner som nyss skrivits ut. När jag kom ut igen tvekade jag lite vid busskuren men bestämde mig sedan för att testa att promenera resten av vägen också och belasta foten rejält ännu en gång. Det var både envishet och snålhet som fick mig att göra det valet. Varför slösa pengar på en busstur när det bara var en halvtimmes promenad hem.

Sista kilometern var jobbig men jag tänker att det är bra att träna upp de delar av kroppen som påverkas. Någon eller några dagars vila blir det nu men sedan ska jag ge mig ut och leta efter svamp. Jag har inga fler planerade ärenden i stan framöver så busskortet får också vila ett tag 😀

Ni vet det där proverna som jag inte riktigt förstod om de skulle tas eller inte men som visade sig inte finnas inlagda i systemet när jag besökte sjukhuset. De skulle tas. Det fick jag veta igår när en sköterska från mag/tarm ringde upp mig. Hon frågade vänligt om jag hade möjlighet att lämna prover dagen därpå eftersom de behövs inför läkarbesöket på måndag. Jag förklarade att jag hade sett meddelandet på 1177 och besökt provtagningen men att beskedet var att de inte kunde se några begärda prover i systemet. Märkligt, sa sköterskan. Hon hade lagt in ordinationen innan hon gick på semester så något hade blivit fel. Hon såg att de fanns där, precis där de skulle vara och jag sa att visst kan jag göra ett nytt försök. Därför tog jag bussen strax före sju på morgonen igen och den här gången gick det bra.

Bussturerna är tätare nu när skolorna har börjat och nu går min buss var 20:e minut åt båda hållen. Men när jag kom ut från sjukhuset hade bussen precis gått så jag började gå hemåt med tanken att den här gången skulle jag faktiskt inte vara lika envis utan stanna vid hållplatsen vid Frösö hälsocentral. Jag gick förbi kören i ett hörn av Stortorget och den här gången hörde jag att de sjöng. Väldigt svagt men det var ändå något som lät. Var och en får bedöma om det är fint eller inte i den korta filmsnutten under den här bilden.

Långbänken vid Badhusparken var helt tom men det är ju inte konstigt när klockan inte ens var 08.00 och temperaturen var ca 7 grader.

Några änder och en måsunge verkade dock inte lida av den relativa kylan. Men änderna hoppade ner i vattnet när jag kom medan måsungen lugnt stod kvar. Den hade några syskon en bit bort och inte heller de verkade brydda över att jag kom ganska nära.

Jag spanade efter föräldrarna men de syntes inte eller hördes någonstans. De här ungarna var ganska stora men jag trodde ändå att föräldrarna skulle vilja jaga bort farliga människor från dem.

På skylten står det parkgolf men det är nog samma sak som minigolf eller bangolf. Kärt barn…

En Ölandstok blommade så fint.

Jag fick en fråga från Anna för någon vecka sedan om ifall jag hade haft med gångbron mellan Östersund och Frösön på bild någon gång. Det har jag säkert men kanske mest i bakgrunden av andra motiv. Den är inte ett dugg märkvärdig på något sätt utan bara en bro, som mellanlandar på en liten ö och sedan gör en högersväng och fortsätter en liten bit till. På den lilla ön finns det önskemål om att anlägga ett kallbadhus. Jag vet att planerna har blivit godkända i någon instans men jag tror att de har överklagats. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det hela. Det kan nog bli fint men det kan också bli något som stör utsikten. Det får andra bedöma och besluta om.

Jag kom fram till den hållplats jag hade planerat att sluta min promenad vid och enligt turlistan var bussen några minuter försenad. Det var tur för annars hade jag missat den även här. Det är väldigt bra att alla förseningar anges i appen och för just den tur man söker på. Nu kunde jag lugnt sitta och vänta eftersom jag visste att den snart skulle komma.

När jag hade klivit av bussen passade jag på att ta en bild på avstånd över hur långt takbytet har kommit. På den här sidan har pappen lagts på plats och läkten har börjat hamna där också. När de slänger det gamla materialet så är de duktiga på att sortera. Allt trä hamnar i en container, pappen i en annan och takpannorna har hämtats i två omgångar i stora containtrar. Vad som sedan händer med allt och hur det tas omhand vet jag inte men jag hoppas att takpannorna kanske kan återvinnas på något sätt. AI-översikten via google berättar att takpannor återvinns antingen genom att återbrukas för att de är så hållbara eller så krossas de och blir fyllnadsmaterial för vägbyggen och mark. I det här fallet tror jag på det senare eftersom de inte hanterades särskilt varsamt. Takpapp återvinns som energiåtervinning, i alla fall i Östersund. Takläkt av trä återvinns genom att den krossas till flis eller spån. Detta material kan sedan användas som biobränsle för energiutvinning i värmeverk, eller så kan det återvinnas till nya träprodukter som spånskivor. Allt kommer till någon slags användning med andra ord och det är ju bra.

Proverna var som vanligt bra. Några hamnar utanför gränsvärdena men det brukar de göra. Det gäller bl a två olika njurvärden och det beror delvis på medicinerna och delvis på att min ena njure är både förkrympt och har ganska liten funktion efter problem och en operation för många år sedan. Jag gick med en slang från njuren ut genom nedre delen av ryggen och till en påse i 7-8 månader innan det till sist bestämdes att njuren skulle få vara kvar eftersom viss funktion ändå fanns. Jag tror att den hade 15% funktion sist den kollades. Jag märker inget av det eftersom vi alla har en överkapacitet i flera organ, bl a njurarna. Jag skulle i princip klara mig med den mindre njuren enligt läkarna. Men det är inte underligt om värdena visar att något inte är helt som det ska. Varken jag eller mina läkare bryr oss om att dessa värden inte håller sig där de ska eftersom det finns så bra förklaringar. Alltså konstaterar vi varje gång att allt ser bra ut.

Jag klipper mig bara var 10:e vecka och det funkar bra eftersom jag för flera år sedan övertalade min frissa att maskinklippa i nacke och fram mot öronen så kort att det nästan ser rakat ut. En bit högre upp får håret vara lite längre så jag snaggar mig inte helt. Det var med viss tveksamhet hon tog itu med min begärda frisyr första gången men hon vande sig snabbt och nu är maskinen alltid nyladdad när jag kommer. Hon är duktig på att få till skarven mellan det väldigt snaggade partiet och det som är klippt med sax så jag brukar bli nöjd. Kanske inte det allra vackraste men vad spelar det för roll när jag nu slipper klippa mig oftare och dessutom trivs väldigt bra med hur det blir.

I morse promenerade jag i ca 35 minuter dit och efter klippningen tog jag en lite längre väg tillbaka. Jag blir glad varje gång jag går förbi Sjöstugan och konstaterar att här är en gammal stuga som tas väl omhand och dessutom används. För flera år sedan såg jag att de hade buggkurser här men nu är det bara olika slags yoga-aktiviteter och enligt schemat så verkar det hända något nästan varje dag.

Det är ett tag sedan jag gick här och nu har grillplatsen fått nya bänkar som dessutom sitter fast i cementklumpar. Kanske är det bra att de inte kan flyttas men om man samlas ett gäng för att grilla så kanske man inte vill sitta så långt från varandra eller från själva grillplatsen. Förmodligen överväger fördelarna.

Svampsäsongen har tydligen startat. Jag såg några soppar men de var fulla med mask så jag fick inte med mig någon hem. Det finns nog fler och finare svampar i skogarna så kanske blir det en promenad i bättre svampmarker någon dag.

Hallon fanns det gott om men ni vet ju att jag behöver halstabletter för att luftvägarna ska vilja låta mig promenera och halstabletter och hallon är ingen lyckad kombination.

Det knakade till och jag skymtade tre rådjur som snabbt försvann in bland träden. Jag blev glad för det finns inte så många rådjur på Frösön längre. Det skedde så många olyckor så de både lockades bort med mat och en hel del jagades och sköts. När dessutom någon slags diarrésjukdom spred sig bland rådjuren så minskade antalet ännu mer. Men några finns bevisligen kvar och jag gissar att de snabbt ökar i antal igen. Jag hoppas bara att de håller sig borta från vägarna så att vi kan leva här på vår ö tillsammans.

Blomflugorna finns i nästan alla gula blommor. Någon humla syns här och där också men de är i minoritet.

Det var skönt att komma ut på promenad men jag ska nog vänta ett tag till nästa gång. Kanske dröjer det till om en vecka då jag återigen har ett ärende in till stan. Det är ju bättre att gå färre promenader och kunna återhämta mig mellan de tillfällena än att överanstränga foten och bli tvingad till lång vila igen. Den där balansen som man bör hitta är ju ganska viktig.

De som bor i huset bakom det jag bor i har fin utsikt över hur arbetet med takbyte fortskrider. Jag ser inte särskilt mycket inifrån min lägenhet men jag hör att de raska gossar, jag ibland skymtar när de rör sig i byggställningen, jobbar på. Utifrån har jag vid några tillfällen bara sett att en allt större del av taket blir täckt med presenningar. Det är nog bra för igår kom det ett rejält åskoväder med störtskurar och starka vindar. Då hade takläggarna redan slutat för dagen så där hade de lite tur.

Arbetsdagen igår började prick 07.00 och då körde det här fordonet in på gångvägen och fällde ut sina stora stödben. Vad som hände sedan dröjde ett bra tag innan jag kunde se. Ja, jag erkänner att jag har blivit en fönstergluttande tant men jag tittar bara ut genom mina fönster och sysslar inte med något läskigt fönstergluttande in till andra. Jag står så klart inte där och tittar ut hela tiden men jag ville gärna se vad som var på gång. Att en lång arm (kran, lyftgrej) sträckte sig från lastbilen såg jag och att den var behjälplig med något förstod jag.

Efter en stund kom svaret på vad som hände. En liten container, full med takpannor, lyftes ner och placerades i en mycket större container. Handtaget fälldes ner och hakades fast i någon slags låsanordning och sedan lyftes minicontainern upp tills den tippade och innehållet föll ner i storcontainern. Ni märker nog att jag inte är så hemma på byggvokabulären men jag vet faktiskt att under takpannorna finns både papp och läkt och de har också avlägsnats. I alla fall till viss del. Jag vet ju inte om läkten kanske duger till att lägga nytt taktegel på. Nu hade min nyfikenhet stillats och jag kunde lämna resten av aktiviteten åt sig själv och ägna mig åt annat.

I förrgår ringde min tandhygienist och sa att nu är det dags igen och kunde jag komma redan på fredag (idag). Det har gått drygt två år sedan sist och det var den intervall vi hade kommit överens om. Jag fick tid kl 07.40 så det blev en tidig busstur. När jag klev av i centrum var det 25 minuter kvar tills det var dags så jag gick en liten promenad. Jag hade en väldig tur för precis innan jag åkte regnade det men det var en stunds uppehåll medan jag gick en runda för att fördriva lite tid. Det var inte många människor i farten den här tiden så jag hade gågatan för mig själv.

Jag vände vid Stortorget och gick in på Storgatan. Birger känner ni igen vid det här laget men jag såg faktiskt inte många varianter av honom den här morgonen.

Där skymtar ännu en Birger.

En badBirger.

Jag har aldrig haft några hål eller andra problem med tänderna och inte nu heller. Inte fanns det mycket tandsten heller så jag fick beröm. Det är alltid trevligt. Tack vare tre tandvårdsbidrag, två års bidrag av det allmänna och ett särskilt bidrag pga mina mediciner, blev det billigt. Bara 280 kr. Förra gången blev det gratis men priserna har höjts utan att bidragen har gjort detsamma. Men det särskilda bidraget ska tydligen höjas vid årsskiftet och som 65-åring får jag om två år även höjt allmänt bidrag. Jag tackar och tar emot. Men 280 kr på två år är ju nästintill ingenting det också.

Det regnade när jag lämnade tandhygienisten och jag kände inte för att gå hem från stan ännu en gång. Jag kollade på klockan och såg att min buss skulle gå om två minuter. Det var lika långt till centrum som till nästa hållplats så jag valde att gå med raska steg till den senare. Jag hann precis ställa mig i kuren när bussen närmade sig. Jag satte mig bekvämt och konstaterade för mig själv att jag gillar att åka buss. Än så länge saknar jag inte bilen det minsta.

Regnet upphörde efter några timmar och takläggarna fick lite sol på sig. De har haft några fina dagar i början av veckan och jag tror nog att de har njutit av utsikten där uppifrån och kanske har de tagit fikapaus där också. Det skulle jag ha gjort om jag hade haft möjlighet. När klockan närmade sig ett drog ett riktigt oväder in från fjällen. Det gick så snabbt så jag blev lite orolig för gossarna på taket. Riktigt kraftiga kastvindar och en störtskur som kom från sidan. Jag såg hur sjön gjorde uppror och hur vatten kastades upp i luften som rök. Ingen åska dock. Jag föstod att de var tvungna att täcka för taket innan de kunde ta sig ner och vad jag vet så klarade de sig bra. I morgon ska det blåsa rejält så det är bra att det är helg så ingen behöver gå upp på taket.

Hur skulle ni tänka om ni fick ett meddelande på 1177 som påminde om ett läkarbesök och om det sist i meddelandet fanns en ruta med en triangel med ett utropstecken inuti och följande text:

Inför ditt besök

Ta dom ordinerade proverna inför besöket. 

Jag var lite fundersam eftersom jag tog de ordinerade proverna i juni och nästa provtagning borde ske i september. Men läkarbesöket sköts upp, pga min resa till Lappland, till slutet av augusti och jag tänkte att de kanske ville ha nya prover tagna inför det mötet. Jag kunde ha ringt och frågat men jag bestämde mig för att ta bussen in till sjukhuset och så fick det visa sig om proverna fanns inlagda i systemet. Det fanns inga prover inlagda för mig och det gjorde egentligen inget för nu fick jag en anledning att ta en promenad hem. Lite för långt men jag tänkte att jag kunde ju alltid ta bussen någonstans längs vägen om det blev för besvärligt.

Igår kväll dök den här lite ovanliga molnformationen upp. Den for framåt ganska snabbt men inte så länge. Efter bara några minuter blev den bara till en molnklump och smälte ihop med resten av molnen. Ganska fascinerande att se hur snabbt den rörde sig framåt i förhållande till övriga moln.

Det blev alltså en skön men lite för lång morgonpromenad hem och i Badhusparken hade den här skylten placerats på en ny plats. Den flyttas runt till olika platser lite då och då.

Inne i parken finns ett café. Jag har fikat där några gånger och ännu oftare köpt mjukglass men nu är det länge sedan.

Det var nog för tidigt på morgonen för att det skulle vara någon aktivitet i surfbukten.

Jag gick över gångbron till Frösön.

Ett gäng vitkindade gäss spatserade omkring framför mig .

Jag har aldrig gått här när utegymmet har varit helt tomt förut så jag passade på att fota,

Här skulle jag kunna sitta och trampa lite men jag har ju min motionscykel hemma så jag hoppade över det. Jag har börjat cykla lite på den igen och nu vet jag att jag inte ska cykla för snabbt och för långt varje dag.

Efter ett pass i gymmet kan det vara skönt att sitta ner och kanske ta fram sin medhavda fika.

Här brukar det inte heller vara tomt och eftersom jag är lite obekväm med att fota barn så passade jag på.

När jag kom ungefär halvvägs, till busshållplatsen utanför hälsocentralen, kände jag att det skulle vara ganska skönt att sitta resten av vägen. Men när jag kollade turlistan såg jag att jag skulle få vänta en kvart. Det kändes inte alls lockande så jag traskade vidare. Det tog totalt 1 timme och 20 minuter att gå de drygt 7 kilometerna. Det gick alltså inte jättesnabbt och jag stannade ju till för en del fotande också. Även den här morgonen blev det lite hundgos. En sju månaders schäfertik ville hälsa och jag är ju inte svårflirtad när det gäller hundar. Hennes husse sa att det var ok och jag och hunden var nog lika glada över att få hälsa. En liten pratstund med hantverkarna blev det också när jag kom hem för de stod och väntade på att en lastbil skulle backa in med sin last. Trevliga killar och min erfarenhet är att de flesta byggjobbare är väldigt trevliga.