Det var kallt i morse när jag gick i väg med lite sopor men mitt på dagen, på balkongen i lä och i söderläge, var det sommar. Kanske var det ca 15-17 grader men det var så skönt att jag satt i t-shirt och nästan somnade där ute. Jag var väldigt nöjd med att ha ett tak så att det var skugga också. Kanske kommer jag att använda balkongen lite oftare tack vare taket. Fejkblommorna har kommit på plats och mer utstyrt än så här blir det inte. En blomma sitter på den vägg som inte syns också och mer än så vill jag inte pynta. När det kommer till jul är jag maximalist men på sommaren är jag nog mer minimalist. Jag har i alla fall placerat dynor i stolarna och nu kan de tack vare taket vara kvar där hela sommaren.

Det börjar bli grönt men inte lika grönt som jag fick uppleva att det var lite längre söderut. Men snart är vi i kapp.

Snart är skatboet helt gömt i grönskan. Lite synd. Jag har ju följt skatparet hela vintern när de har byggt och slitit och det hade varit kul att få se om det kommer några ungar.

Ni kanske minns att min svägerska hade med sig tre pussel när hon besökte mig i vintras. Nu har jag lagt två av dem. Ja, jag vet. Det går inte i raketfart. De får ligga på sin kartongbit på köksbordet och så går jag dit och lägger några bitar ibland. Det här pusslet var lite klurigt eftersom många bitar verkade passa på flera platser. Inte heller stämde de alltid i storlek åt alla hål jämfört med de bitar de skulle sitta ihop med. Som ni ser har jag tre bitar över och tre platser där de borde sitta. Men de passar inte där. Jag kan trycka dit dem med våld men det syns tydligt att det inte blir rätt. Alltså sitter tre andra bitar fel men jag kan inte se var de är. Nu ger jag upp och snart plockar jag isär pusslet och lägger ner det i kartongen. Det blev i alla fall ganska fint.

Det kom ett papper i postfacket med information om att nu ska det hållas två möten där vi som bor i den här bostadsrättsföreningen ska få tycka till om kulörer på våra husfasader. När jag sa det till min äldsta dotter så var hon snabb att fråga om jag skulle gå på ett möte och rösta på blåa nyanser. Men nej, jag har haft både ett blått hus och en blå bil så jag är ganska nöjd. Jag tror inte att jag lägger mig i färgvalet över huvud taget.

I dag kom det mail där det angavs att förutom att alla 20 hus ska målas så ska även tak och fönster bytas ut. En rejäl yttre renovering med andra ord. Det tyder på att föreningen har en god ekonomi och det får man vara tacksam för. En bilaga visade vilka två alternativ för kulörer som finns att välja på. Ingen blå färg så långt ögat når. Antingen blir det de fyra färgerna till vänster eller de fyra till höger. Att det blir olika färger är både estetiskt och till viss del för att barn ska ha lättare att hitta hem. Kanske en klok tanke. Jag har faktiskt svårt för att bestämma mig för vilket alternativ jag gillar mest. Det blir nog bra hur det än blir.

Jag har inga bra bilder på hur det ser ut nu men en liten aning kan ni se nedan. Jag har inte sett att färgen spricker eller faller av så jag blev lite förvånad. Men det står i mailet att de här färgerna är omoderna. Det där förstår jag mig inte på. Kanske är det här 80-talsfärger och i så fall har de stått sig otroligt bra. Fönstren däremot behöver en översyn på utsidan men jag kan inte tycka att det finns anledning att byta ut dem. Undrar vad som händer med dem sedan. Jag hoppas att de inte bara förstörs utan att de återvinns på något sätt. Nåja, det är bara att ställa in sig på att det blir många byggställningar och en hel del buller under sommaren. Men som sagt, det blir nog fint när det är klart.

Jag var väldigt nöjd med den lägenhet jag hyrde via Airbnb. Lagom stor, väldigt fräsch och badrummet stort med en väldigt bra dusch. Just duschar kan vara av olika kvalitet. Dessutom ingick lakan, handdukar och städning, vilket inte är särskilt vanligt i Sverige. Märkligt nog har de grejerna alltid ingått i alla andra länder där jag har bokat via Airbnb. Självklart lämnar jag ändå köket snyggt och oftast tar jag bort lakan från sängen för att underlätta.

Jag hann göra mitt träningsprogram innan bloggvännen Paula hörde av sig. Vi har ju lite olika dygnsrytm. Jag fick besöka henne i hennes nya pörte, som hon kallar sina bostäder, och efter en stund föreslog Paula att vi skulle åka till Bergsmansgården i Staberg för att luncha och strosa runt lite där. Ett ställe helt i min smak med mysig restaurang, god mat och med vackra omgivningar. Vi parkerade vid den röda ringen på bilden, åt lunch i den röda, långa byggnaden intill parkeringen och gick sedan en runda i Barockträdgården. Vi vek av vid dammarna och gick tillbaka via en hästhage. Det blev alltså lite djurinslag även i det här inlägget.

Paula, en blomma bland alla tulpaner utanför restaurangen.

Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk när jag insåg att den veganska rätt som erbjöds den här dagen var kålpudding. En rätt som jag inte har ätit sedan lågstadiet och minnet är inte särskilt positivt. Men det var buffé så jag tänkte att jag kunde lassa på mycket av den ugnsrostade potatisen och grönsaker och ge kålpuddingen en chans och dränka den i sås. Men oj, vad gott det var. Jag mumsade i mig allt och sa till Paula att nu ska jag hem och leta efter recept. Jag var faktiskt helt förundrad över att något jag minns med nästan avsky nu smakade så himmelskt gott. Där ser man. Man måste våga prova igen…och kanske igen. Efteråt hämtade jag en mugg kaffe och en hallonmuffin, som också var god. Paula var nöjd med sin fisk så vi var båda mätta och glada när vi gick därifrån.

Här växer Humlen. Jag vet hur fort den växer så snart har den nått upp till toppen av stolparna.

En fin plats att vila på om man behöver det. Eller så sitter man här och bara njuter en stund. Vi traskade vidare.

Det blev några meter extra för hästarna måste ju få ett besök också. En av dem rullade runt och kanske kliade det på ryggen. Eller så är det som med hundar att rätt som det är kommer lusten att rulla runt lite.

En liten stund kom alla tre fram till mig för att se om jag hade något gott. Jag hann klappa en av dem lite försiktigt på mulen men de andra två bara nosade på min hand och sedan vände de ryggen till. Då hade jag kommit på den kloka idén att riva av lite färskt gräs till dem men då var det för sent.

Nu är de på gång. Någon vecka till så kan man nog få till en fin bukett. Men här hemma dröjer det nog lite längre. Tidigast i månadsskiftet kan man ha tur att hitta några utslagna liljekonvaljer.

Vi vände tillbaka mot restaurangen och parkeringen.

Ännu en jättetrevlig dag och förutom att det var himla kul att träffa Paula igen så tar jag med mig minnet av den goda kålpuddingen och insikten om att jag har fått ännu en favoriträtt.

Jag lämnade av Paula och fortsatte resan hem. Det var egentligen lite för långt att sträckköra, lite drygt fem timmars resande, men både jag och bilen hade hemlängtan. Jag stannade bara till för en kisspaus i Ytterhogdal och strax före sju på kvällen var jag hemma. Jag kan inte säga att jag mådde bra då men det var otroligt skönt att låsa upp dörren och komma hem. Ännu en resa med massor av fina minnen men nu ska jag isolera mig ett tag och vila upp mig. Foten mår inte särskilt bra och luftvägarna behöver återhämtning. Men vad gör det när livet är härligt på så många andra sätt?

Det har varit med många hundar och katter i mina inlägg från den här resan och till min stora glädje är det fler av mina vänner som kan erbjuda gos med vovvar. Redan strax efter åtta på morgonen kom jag till bloggvännen Anki och hennes fina kompis Muffin i Finspång. Jag vet att Anki är uppe tidigt på morgnarna så det kändes inte fel att komma så tidigt. Som vid tidigare tillfällen när jag har hälsat på hos dem fick jag en liten Muffin i famnen så fort dörren öppnades. Självklart satte jag mig ner på huk så att han skulle nå upp och kanske var det jag som var ivrigast att få närkontakt. Jättekul att få sitta där, fika lite och prata bort en stund. Vi har träffats ganska många gånger nu och vi har aldrig haft svårt för att hålla samtalet flytande. Muffin är en riktig kelgris och en mysprick och jag fick ha honom nära en stor del av tiden. Matte fick också rå om honom lite.

När det var dags för mig att åka vidare följde Anki och Muffin med mig ut till bilen. Jag blir så imponerad av de stora kastanjeträd som jag har sett på flera platser under resans gång. De finns inte i mina hemtrakter så jag passar på att titta lite extra på dem när jag får tillfälle. Tittar ni noga så ser ni en hög stolpe längst till höger i bilden.

Högst upp på den stolpen sitter en uggla och flaxar med vingarna. Det finns en uggla lite längre ner också men jag fick ingen bild som duger på den.

Lagom till lunch var jag framme hos väldigt goda vänner utanför Strängnäs. De bor nu bara några hundra meter från det hus vi byggde och bodde i men de flyttade dit när vi flyttade därifrån. Men vi har hållit kontakten och ibland passar jag på att besöka dem när jag är i närheten. Jag blev bjuden på väldigt god lunch och även efterrätt så mätt blev jag. Det går ju inte att äta lagom mycket när det smakar så bra. Här bor det tre hundar och jag fick hälsa på allihop. Keligast var lilla Freja. Jag skriver lilla eftersom hon tydligen är lite för liten att avla på men hon får följa med sin husse på eftersök och det är hon inte för liten för. Freja, och även Herman som är en äldre och större hund av samma ras (hannoveriansk viltspårhund) är mysiga vovvar men det är Freja som helst aldrig vill att man ska sluta gosa.

Här bor även Olga, som liknar en jämthund men som är en blandning av två raser som jag nu har glömt bort vilka de är. Men fin är hon och väldigt mjuk. Duktig på att posera är hon dessutom men det blir jobbigt att sitta och se vacker ut länge så efter en stund blev det en roligare men kanske inte lika tjusig bild.

Jag lämnade ett soligt Strängnäs och några timmar senare kom jag fram till det Airbnb som var bokat i Falun. Här har jag bara tagit det väldigt lugnt. Jag är väldigt trött och känner att det har blivit lite väl intensivt. Men det har ju varit en helt fantastiskt rolig vecka och roligt blir det även i morgon. Då har jag ännu ett möte med en bloggvän och ni vet ju redan vem den vännen är.

Rocky valde att sova hos mig hela natten. Först hoppade han upp i sängen men när han tyckte att jag bökade lite för mycket för att få lite täcke så hoppade han ner på golvet. Där låg han tills han märkte att jag vaknade och då blev det lite morgonmys. Sedan gick vi nerför trappan till resten av lägenheten och efter att ha väckt sin matte och fått komma ut en liten sväng somnade matte om och Rocky intog en av sina vanligaste sovställningar. Det ser inte bekvämt ut men det viktigaste är tydligen att få ha en kudde under rumpan.

Jag hängde inte med på den längre promenaden lite senare, då det var dags för veckans gemensamma hundpromenad med ett gäng som brukar gå tillsammans. Det var synd att jag inte är redo för den sortens ansträngning än eftersom det hade varit kul att få träffa många vovvar. Men jag fick ju massor av Rockygos i stället.

Innan middagen ville jag i alla fall hänga med på en liten runda i Vadstenas många spännande och vackra kvarter. Det var inte meningen att vi skulle gå så långt som vi gjorde men när allt ligger inom ett relativt litet område så är det svårt att avstå från att gå till nästa sevärdhet. Det finns mycket mer att upptäcka men till sist kom förnuftet fram. Längst bort i bilden syns Rödtornet.

Vi var inte de enda som var ute på promenad.

Om ni vill kan ni nu hänga med på stadsvandringen och antingen bara titta på bilderna eller läsa texterna helt eller delvis. Min syster hittade en sida där många byggnader beskrivs kortfattat och därifrån har jag lånat en del info. De texter som har kursiv text är kopierade från upplevvadstena.se/kulturhistoriskabyggnader.htm

Rödtornet
En romansk kyrka i kalksten var belägen norr om Rödtornet på 1100-talet men kyrkan förstördes vid en stor stadsbrand 1423. 1460 byggdes kyrkan S:t Per men på grund av svåra sättningar i koret revs kyrkan 1829. Tornet och vissa delar av kyrkan blev dock kvar och fungerar än idag som klocktorn till Klosterkyrkan.

Biskopshuset
Biskopen i Linköping, Henrik Tidemansson, lät bygga det nuvarande huset 1473. Det hade ett enda rum, med tegelgolv och kalkputsade väggar täckta med delvis ännu bevarade religiösa texter på gammalsvenska. Huset byggdes till för residens av Gustav Vasa 1528 som sägs ha bott här under slottsbygget.

Munkträdgården och Gamla teatern
Munkträdgården var den ena av klostrets båda fruktträdgårdar under början av 1500-talet. Trädgården utgör en av Sveriges äldsta bevarade fruktträdgårdar med olika sorters äppel- och päronträd. 1847 byggdes den nuvarande teatersalongen som är Sveriges äldsta, bevarade, privatbyggda landsortsteater och som än idag används för olika teater- och operauppsättningar.

Klosterkyrkan
Vadstena klosterkyrka är en av de största medeltida kyrkobyggnaderna i Sverige. Än idag vallfärdar många till Klosterkyrkan med den heliga Birgittas relikskrin. Klosterkyrkan har tre stjärnor i Michelinguiden med sina närmare 300.000 besökare varje år!

Vadstena klosterhotel

Vadstena folkhögskola.

Mårten Skinnares hus och Hospitalmuseet – Stora dårhuset.

 Hospitalmuseet – Stora dårhuset
”Stora Dårhuset”, det första sjukhuset i Sverige som uppfördes uteslutande för mentalt sjuka, stod klart 1757. Sedan 1977 finns Hospitalsmuseet här.

Mårten Skinnares hus
Den rike köpmannen Mårten Nilsson som drev handel med pälsverk och skinn, därav smeknamnet ”Skinnare”, fick tre tomter vid stranden av klostret för att bygga ett hospital, en sjukstuga för fattiga och pilgrimer. Idag finns ett sällsynt bevarat senmedeltida bostadshus på tomten

Toaletten/dasset, som sticker ut från fasaden på andra våningen är en av Sveriges mest fotograferade toaletter. Enligt obekräftade uppgifter var det förr i tiden vanligt att man hade grisarna under toaletten eftersom de älskar mänsklig avföring. Då blev man både av med den direkt och behövde mindre foder till grisarna. Var och en får välja att tro på det eller inte.

Gamla hospitalet & Trefaldighetskyrkan
År 1520 grundar Mårten Skinnare ett hospital i Vadstena. 1704 flyttade hospitalet till nuvarande plats och 1860 uppförs en ny byggnad bestående av två långa längor med en kyrka i mitten. Idag huserar Vadstena folkhögskola och Vadstena-Akademien i lokalerna.

Birgittasystrarnas gästhem och längre in på gården finns Sankta Birgittas kloster och kyrka.

Sankta Birgittas kloster och kyrka
De nuvarande klosterbyggnaderna, S:ta Birgittas kloster Pax Mariae, byggdes 1972-1973. Klosterklausuren, som inte är öppen för allmänheten, är avsedd för tjugo nunnor och inrymmer en traditionell ”gräsgård” omgiven av en hög tegelmur. I murens utsida finns stenfragment från olika birgittinerkloster.

Strandpromenaden.

Vadstena fick sina stadsprivilegier år 1400 av unionsdrottningen Margareta och troligtvis började borgarna i staden att bygga sitt rådhus ganska snart. Första gången nämns det 1417. Först byggdes den två våningar höga salsbyggnaden med rådhussalen i den övre våningen, och i den undre våningen fanns en bod och ett större rum, idag restaurang Rådhuskällaren. Rådhuset restaurerades genomgripande 1915 och 1958. Idag används fortfarande rådhuset för kommunalförvaltningens sammanträden, enstaka domstolsförhandlingar och restaurang Rådhuskällaren. Rådhuset är ett byggnadsminne. radhuskallaren.one/historik/

Det blev lite för många steg men det var det faktiskt värt. Och som min kloka lillasyster sa så är det kanske ändå bra att komma igång med att använda foten lite mer så att den inte får en alltför stor chock när jag och min yngsta dotter ska till Stora Sjöfallets nationalpark och vandra i början av juli. Jag får helt enkelt försöka hitta en balans.

Jag sov gott ännu en natt med Rocky på golvet nedanför sängen. Så småningom fortsatte jag min resa och den här dagens första mål var att hälsa på hos en kompis från högstadiet. En väldigt god vän som det alltid är kul att träffa. Ni kanske kommer ihåg hennes hundar från tidigare besök. Det är de som får representera min kompis och hennes man och det gör de med den äran. Två väldigt snälla och mysiga golden, Nova och Pepsi. Gissa om jag var glad när jag hade en hund på var sida om min stol när vi fikade. Bara att sträcka ner händerna så fanns det mjuka pälsar att klappa.

Efter en stund kom Nisse, deras kisse, gående och även den pälsen var mjuk och skön att klappa.

Efter några timmar fortsatte jag mot Norrköping där jag träffade min storasyster. Vi fikade och pratade och även här försvann några trevliga timmar snabbt. Nu har jag landat för natten i ett airbnb och min röst och luftvägarna blev glada för att de får vila ett tag. I morgon väntar fler trevligheter.

Klockan 10.00 igår hämtade jag och min son de handbuketter vi hade förbeställt till oss och till mina döttrar. Vi var i väldigt god tid men marginaler är bra att ha och det var skönt att inte behöva känna stress vid ett vägarbete med långa köer eller vid den broöppning där vi fick stanna en stund och vänta. Vi hann äta vår matsäck och även göra en liten rekognoseringsrunda till både tågstationen och kapellet. Vi har bott utanför Strängnäs och alla tre barn föddes under den tiden men oj, vad många förändringar och nya områden som har förändrat mycket i stan sedan dess. Strax innan döttrarna kom med tåget från Örebro var vi på plats vid resecentrum och vi hann gå upp en liten bit på Långberget för att få lite utsikt. Strängnäs resecentrum byggdes när vi hade flyttat norrut och på en helt annan plats än den gamla, mindre trafikerade stationen.

Domkyrkan, där våra två äldsta barn är döpta och där vi har varit på en del skolavslutningar. Men när vi skulle gifta oss sa min då blivande man att han vägrade gå den långa gången fram till altaret så vi gick en mycket kortare bit i Toresunds kyrka.

När jag och mina tre barn var samlade for vi till kapellet där begravningsceremonin för min svärmor skulle äga rum. Ett helt outbyggt område när vi bodde i närheten.

Det var bara de närmaste som närvarade men med alla barnbarn och barnbarnsbarn blev det ändå ganska många som var med.

Efter ceremonin for vi till en restaurang där vi serverades väldigt goda baguetter och sedan kaffe med kaka. Mina tre små veganska brownies med hallonfrosting var både goda och fina. Alla de andra fick jättestora chokladtårtbitar och de var tydligen fantastiskt goda. Jag var så nöjd med min variant av baguette och de sötsaker jag fick till kaffet och jag blev väldigt mätt.

Det var trevligt att träffa alla i min mans släkt trots att anledningen till att vi samlades var sorglig. Vi satt kvar och pratade ganska länge och när vi väl gick ut genom dörrarna var personalen snabba att låsa bakom oss. Innan vi kramade om alla och sa hejdå hann vi träffa ett litet nytillskott i en av familjerna, nämligen Astrid som är en supersöt Maltipoo. Alltså en blandning av malteser och pudel. Hennes husse åkte och hämtade henne så att vi skulle få se henne. Ett litet 7-månaders yrväder som hade fullt upp med att hälsa på alla.

Vi skjutsade min son till stationen och sedan fortsatte jag och mina döttrar till Örebro. Vi lämnade av äldsta dottern och den jättestora matta jag ville bli av med och som hon gärna ville ha. Just nu bor katterna Solvind och Felle där och båda är skygga kissar som helst håller avstånd. Min dotter har lyckats få Felle att känna tillit till henne och nu är han en kelgris. Men bara med henne. Solvind har nyligen flyttat in och det tar nog ett tag innan hon förstår att min dotter är någon att vara trygg med. Så småningom kommer de här kissarna att flytta till sina foreverhomes och då har min dotter återigen lyckats socialisera och göra fina kissar trygga.

När vi hade hjälpt till att få mattan på plats fortsatte vi hem till yngsta dottern där hennes man stod och lagade en väldigt god gryta. Den slank lätt ner trots allt vi hade ätit tidigare.

Hemma hos min yngsta dotter möts man av två riktigt kelsugna kissar. Jag har verkligen tagit chansen att gosa och mysa med kattbröderna Pixel och Grixis. De är så roliga för de pratar väldigt mycket. I den andra bilden nedan är det prat på gång och han är inte ett dugg arg, som man kanske kan få intryck av. När jag hade bäddat i ordning min säng på kvällen så tog de här två herrarna genast sängen i besittning. Men jag fick ha den i fred när det var sovdags.

I morse kom jag iväg från Örebro vid 7.30 och styrde mot Vadstena där min lillasyster har bott sedan årsskiftet. Jättekul att få komma dit och dels träffa henne och Rocky och dels att få se den nya lägenheten. En stor lägenhet med en lite annorlunda planlösning men samtidigt väldigt mysig. Rocky har aldrig varit så här välkomnande och kärleksfull mot mig tidigare. Visst har jag fått en del gos men den här gången blev jag överöst med kärlek. Från det jag klev ur bilen och en bra stund efteråt blev det kramar och massor av mys. Han stod på bakbenen och kramade mig när jag stod upp och när jag satte mig fick jag ännu fler kramar. När vi provade min säng tillsammans kramades vi också.

Till slut var han nöjd och kunde koppla av bredvid sin ”mamma”. Men jag hoppas på fler kramar under de dagar jag är här.

Eftersom min syster bor så nära slottet så sa jag att jag ville hänga med på en liten kort promenad runt det. Jag har varit här tidigare men det känns ändå synd att inte se mer av Vadstena än min systers lägenhet när jag är här.

Man kan inte gå runt hela slottet så för att göra en runda gick vi över bron in till slottsgården och ut genom en annan öppning.

Rocky är en fin fotomodell.

Inne på slottsgården var det någon slags näringslivsmässa men det var nästan inga besökare alls där och den enda aktivitet vi såg var en stövelkastningstävling. Den intresserade inte oss så vi gick vidare.

Nedanför slottet finns det en liten strand och där ville Rocky så klart bada.

Vi följde inte gångvägen vid vattnet utan vände tillbaka genom parken. Det räckte så och nästa promenad blir längre och utan mitt sällskap.

Slottet sett från Vättern.

Tulpanerna blommade så fint i många rabatter.

Nu har jag fått väldigt god mat både till lunch och middag och har placerat mig i en skön fåtölj medan min syster och Rocky är ute på promenad. Jag har blivit lovad snacks, nämligen veganska ostbågar, senare så jag behöver absolut inte svälta. Men jag ska nog göra mina fotrörelser ännu en gång när jag har fått iväg det här inlägget. Då rör jag ju i alla fall lite på mig.