Det har snöat en hel del men eftersom temperaturen är opålitlig och ligger på plussidan en stor del av tiden, kan man inte vara säker på hur länge det ser ut som i bilderna nedan. Jag ville inte missa chansen att få vara ute i ett vintrigt Frösön så när det ljusnade klädde jag på mig och gick ut. Dubbskorna var så klart på. Det var en skön morgon, nästan vindstilla. Solen lös med sin frånvaro men det gjorde inget för den tunga kramsnön hade klibbat fast i det mesta och jag njöt. Så mycket mer behöver jag inte säga om den här morgonen så här kommer en del av det jag såg.

Jag hade turen på min sida även när det gällde hundmöten. Inte mindre än fyra vovvar ville hälsa på mig och jag är alltid med på noterna om hundarnas husse eller matte säger att det är ok. Först träffade jag en liten lurvig, vit tik som var blind. Men hon gick mot ljudet från mina skor och senare mot min röst. En annan fin hund av okänd ras ville bara nosa på mig och var nöjd efter det. Sedan mötte jag en labrador och han var precis som labradorer ofta är och viftade på hela sig när vi möttes på en smal stig och han förstod att jag var med på att gosa. Sist men absolut inte minst kom en eurasier. Den mjuka vovven ville också bara hälsa och var sedan mer intresserad av alla dofter omkring oss. Trevliga små samtal med hussar och mattar blev det och det piggar alltid upp.

När jag kom in i mitt område tänkte jag att jag skulle fota de hus som har blivit målade. Men jag hann inte ta mer än det här fotot innan en stor traktor kom för att snöröja. Då svängde jag in mellan de två första husen för att hålla mig ur vägen. Ni kanske minns att jag och en granne funderade på om det blev fel färg på huset bredvid vårt (vårt gröna hus syns inte här men ligger precis bakom huset längst bort i bilden). Huset längst bort skulle ha en mörkare gul nyans och det som har byggställningar på en sida skulle få en ljusare nyans. Det skiljer nästan ingenting så jag vet inte om något har ändrats i beslutet eller om det faktiskt har blivit fel. Det hus som syns till vänster i bilden ska enligt planen bli mörkare grönt men vi får väl se. Inget verkar vara säkert.

När jag kom in mellan husen stod en kvinna och skottade för fullt. Jag hejade och sa något om att inte behöver du skotta allt för det kommer snöröjare snart. Men hon och hennes dotter var nästan nyinflyttade och visste inte hur det fungerar. Det blev en ganska lång pratstund där och en jättetrevlig sådan. Sedan gick jag hem i förvissningen om att det är riskfritt att vara vänlig och pratsam med någon som bor flera hus bort och som dessutom är i en annan åldersgrupp. Ingen av oss kommer att plinga på hos den andra. Det är som jag har skrivit tidigare väldigt trevligt med korta möten och jag pratar gärna bort en stund men sedan vill jag gå hem och vara tyst.

Det blev en fin andra advent med bl a en skidskyttemedalj, och kanske herrarna också kan göra bra resultat om en stund. En lussebulle till kaffet blev det också 😀

Ja, vad gör man då. Att gå ut lockar inte alls. Antingen hänger regnet i luften och blir till duggregn emellanåt eller så snöar det blöt och ettrig snö i små flingor. Just nu är det snö som faller men när den landar blir det bara ännu blötare än förut. Men jag brukar få dagarna att gå ändå och det finns alltid något att sysselsätta sig med.

I går var jag ändå ute i ett småregnigt väder men det var bara för att jag hade en tid på sjukhuset. Jag har många förmåner eftersom jag är transplanterad och även om det inte alltid är så kul med alla vårdbesök så får jag ju ofta veta hur bra jag mår. Den här gången var det ännu en helkropsskanning för att se så inga födelsemärken ser misstänkta ut. Jag ombads att klä av mig och lägga mig på britsen. Underkläderna fick jag ha på men medan undersökningen pågick lyftes de undan för ingenting fick undgå läkaren. Hon var snabb och effektiv när hon, med hjälp av något slags förstoringsglas med lampa i skärskådade varje del av min kropp. Det kan absolut inte ha tagit mer än 10 minuter, om ens det. Jag fick godkänt både för fram- och baksidan och det var ju väldigt bra men jag förväntade mig inget annat heller. Om två år ska jag kallas igen och om jag ser någon konstig leverfläck ska jag höra av mig till hudmottagningen. Det här kan jag tacka den lilla hudförändring jag hade för några år sedan och även transplantationen för. Visst är jag tacksam. Tänk om alla fick komma till olika läkare för att få veta att de mår bra. Det får jag. Synd bara att det som inte fungerar riktigt som det ska inte finns några svar på.

Men det var ju hur jag sysselsätter mig när vädret inte är så inbjudande det skulle handla om. Här känner jag att jag måste göra en liten utsvävning. Ni som prenumererar på min blogg via e-post får alltid den första publiceringen och det händer ganska ofta att jag inser att oj, där skrev jag något som inte blev helt korrekt. Så var det i mitt förra inlägg och ordet var just ”inbjudande”. Jag skrev att jag inte är den mest inbjudande personen och då menade jag att jag inte är den som ofta bjuder in folk till mig. Men betydelsen blev ju egentligen att jag inte är den mest lockande, frestande eller attraktiva personen och det var inte riktigt så jag menade. Jag tror visserligen inte att jag är direkt motbjudande, som ju är motsatsen, men det blev mer korrekt när jag ändrade till att jag inte är den mest sällskapliga personen. Så där ser ni, jag som är en sådan språknörd får ofta till orden på ett lite konstigt sätt 😀

Nu äntligen ska jag berätta om hur jag får de här dagarna att gå. Jag har bl a lagt färdigt ett pussel som jag har haft på gång någon månad. När jag lägger pussel så blir det lite i taget och när jag känner för det. Men nu fick jag lite extra lust att göra klart det. Men det är lite trist att när man är färdig så är det bara att ta isär det igen och lägga ner bitarna i kartongen. Jag har en del pusseltavlor med personliga motiv och även om det här är från en välbekant plats så vill jag inte ha det som tavla.

Jag har även fyllt julgodisburken med sötsaker. Samma gamla vanliga godis som jag och mina barn gillar. Det är Mozartkulor, mandelmasselimpor och en egen variant av rocky road. Allt är så klart veganskt.

Fyllningen i min rocky road är mandlar, cashewnötter, valnötter, rispuffar, russin och skumgodis med kola- och banansmak. Chokladen är gjord med rispulver i stället för mjölk. Mina Mozartkulor innehåller nötcreme i stället för nougat.

Jag har även förberett det som får ersätta revbensspjäll på julbordet. Vegobullar, vegoprins och en del substitut för sill brukar jag köpa färdigt. Allt i bilden har jag i dubbel uppsättning så det kommer att räcka mer än väl.

Det kommer så klart att finnas mycket mer på vårt julbord men det mesta kan jag inte förbereda redan nu. Det blir bl a en vegansson, rödkåls- och rödbetssallad, svillsallad, min egen skagenröra. Brysselkål är ganska gott men i år ersätter jag den med mycket godare broccoli men med samma recept. Ni vet ju redan att jag för mina barns skull har både julskinka och ägghalvor också men jag vill inte ha något att göra med dem. Förmodligen får min son fixa griljeringen av julskinkan och min dotter får ta hand om äggen. Det blir vegansk majonäs och tångcaviar som topping och det brukar hon tycka blir bra.

Som ni märker har jag svårt att hålla mig till ämnet men ni har nog förstått att jag kan fördriva tiden även lite tristare väderdagar. Sedan har jag ju min vanliga träning, bloggvärlden och en del tv-tittande. På något märkligt sätt försvinner tiden och jag har nästan aldrig långtråkigt.

Det kom snö som la sig både på marken och allt som växer i naturen. Ja, på hustak också så klart. Men ni som följer skidskyttetävlingarna kanske återigen får se hur det mesta har smält bort redan. Tur att det finns mycket snö i skidspåren i alla fall. Jag gick ut en stund för att få uppleva lite vinter och det var mest bara jag och en hel del snöröjare ute.

Som sagt, i dag ser det mycket tristare ut men vintern är ju i ett tidigt skede så det kan bli väldigt mycket bättre.

När jag stod färdig för att gå ut ringde min granne. Hon som ramlade i förra veckan och bröt armen. Hon hade även ringt tidigt på fredagsmorgonen och då sa hon att hon visste ju att jag är uppe tidigt på morgnarna och skulle jag kunna komma och hjälpa henne lite. Självklart, sa jag och gick genast ner till henne. Hon skulle duscha innan den operation som väntade några timmar senare och hon klarade inte av att tejpa fast en plastpåse över armen. Det var snabbt gjort och jag var noga med att tala om att det var bara att ringa om hon behövde hjälp med något mer. När hon ringde igen i går morse trodde jag att det var något hon inte klarade själv men så var det inte. Hon verkade bara vilja prata lite. Som jag skrev så var jag påbyltad för en promenad och det var lite för varmt för ett långt samtal. Jag föreslog i stället att hon skulle komma över på en fika lite senare så kunde vi fortsätta prata då. Vi bestämde att så skulle det bli.

När jag var ute och njöt av vintern kom jag på att det vore inte en dum idé att höra om en annan granne ville komma samtidigt. Jag har två grannar som jag har en del samröre med och det kändes bra att kunna bjuda på lite adventsfika. Lussebullar hade jag ju bakat någon dag tidigare och pepparkakor finns det också. När jag ringde hörde jag att det var med en rejäl dos förvåning men också med glädje hon svarade. Som ni vet är jag ju inte den mest sällskapliga personen men ibland händer det. Tyvärr så var den grannen uppbokad på annat men vi kom överens om att ifall hon kom hem i skaplig tid så skulle hon titta in.

Det blev totalt ca två timmar tillsammans med först bara den ena grannen och så småningom även med den andra. Väldigt trevligt och något jag kan tänka mig att bjuda in till igen. Men inte för ofta för jag blev väldigt trött, både i huvudet och i luftvägarna. Men det är ju bra att ha lite kontakt med grannarna för rätt som det är så kanske det är jag som behöver lite hjälp och nu skulle jag våga fråga. Ni ser, lite kommer mitt egoistiska jag framkrypande 😀

Det är faktiskt helt omöjligt när man inte har någon koppling till det språket. Ändå har jag varit tvungen att krångla mig igenom en hel radda finska instruktioner och frågor när jag satte igång min nya lilla laptop. Jag vill ha en liten laptop att ha med på resor och jag hittade en relativt billig med en skärm på 11,6 tum. Det fanns fler som var billiga men jag vägrar köpa saker från Kina eller något ospecificerat land. Den här kom från Finland och då är det ju inte konstigt att det är finska som är det primära språket. Den har i alla fall ett svenskt tangentbord och det har jag lärt mig att man ska se upp med. Skulle man ändå få ett tangentbord utan å, ä och ö så kan man enligt google fixa till det. Jag gillar att den är återvunnen och i ett skick som ny.

När jag startade min nya lilla dator så kunde jag direkt konstatera att här skulle jag få problem och som en extra bekräftelse på det så kom plötsligt en kvinnlig röst med en harang på finska. Jag hade inget annat val än att bara ignorera det.

Det krävs en hel del inställningar och godkännanden när man startar en dator för första gången. Allt var så klart på finska så jag chansade och lyckades faktiskt komma en bit innan det tog stopp. I ett tidigt skede verkade det som om jag kunde välja språk och vilken lättnad jag kände. Men hur jag än letade så hittade jag inte svenska. Jag kan några få ord på finska och jag vet att Sverige heter Ruotsi och kanske är det samma ord för svenska. Jag klickade på Ruotsi och trodde att det hade löst sig. Men det blev ingen skillnad alls. Jag insåg att jag var tvungen att gå några steg tillbaka och gå grundligt tillväga för att det skulle bli rätt. Jag tog fram min andra laptop och startade google translate. Men det var väldigt mycket text i alla moment att översätta så det tog sin tid. Lite chansade jag fortfarande men trots det lyckades jag till slut ta mig igenom hela raddan av frågor och alternativ. Om det blev helt enligt mina önskningar vet jag inte men jag tänkte att det kan jag ändra efteråt.

Jag började med att gå in på inställningar. Jag kände igen ikonen och med hjälp av google lyckades jag hitta tid och språk. Jag fortsatte med översättningen och hittade återigen var jag skulle välja Ruotsi. Då började ett svenskt språkpaket laddas ner. Nu är vissa delar på svenska men allt som har med inställningar att göra är fortfarande på finska. Klockan har jag inte lyckats få till så att den visar rätt tid men jag gav upp försöken och ägnade mig i stället åt att få in de webbplatser jag använder. De var alla på svenska så det kändes i alla fall bra. Det är bl a wordpress, yahoo mail, inoreader (där jag får in alla era blogginlägg), min bank och en del andra sidor. Hur jag ska lyckas med att allt ska bli på svenska, eller engelska kan också vara acceptabelt, vet jag inte men så småningom ska jag ta itu med det igen. Kanske är det dags för att lära mig ett nytt språk. Finska skulle jag kanske ha en del användning av 😀

I går gjorde jag som traditionen bjuder och bakade lussebullar. Det brukar jag oftast göra dagen innan första advent.Jag gjorde en dubbel sats och med dubbelt så mycket saffran än det stod i receptet. Jag bryr mig aldrig om att få snygga bullar för min kropp, och nu även min hand, vill inte hålla på för länge. Det gick alltså undan och nu har jag drygt 60 vanliga lussebullar och så tre blaffor till min äldsta dotter. Hennes far ville ha degiga bullar och sa varje gång att ”grädda dem inte för länge nu”. Dottern följer i hans spår och jag brukar göra stora klumpar som gräddas lika länge som de mindra lussekatterna. De är rejält degiga men det är så hon vill ha det. De normala bullarna blev väldigt goda så jag är nöjd.

Nu är förvandlingen från normalt till julpyntat komplett och jag visar gärna upp delar av hur mitt hem ser ut nu. I normala fall har jag nästan inga röda inslag alls. Bara köksmattan och detaljer i gardinerna i gästrummet. Men sovrummen och min lilla extrasmatt får ni tänka er. Där är det lika mycket jul som i övriga lägenheten. Det finns t o m tomtar och annan utsmyckning inne i badrummet.

Vardagsrummet.

Köket.

Hallen.

Jag avslutar med att önska alla en riktigt glad och fin första advent. I Östersund firas nu det första guldet i skidskytte. Andra medaljen hittills. Kanske kan det bli ännu bättre innan dagen är över.

En morgon var det ismönster på mitt sovrumsfönster och kameran hämtades.

I januari infaller årsdagen av min och min nya levers start på vårt liv tillsammans. Hela åtta år har gått och vi har trivts tillsammans nästan från dag ett. Den försökte sig på ett litet uppror första dagarna men det dämpades snabbt och nu är vi sedan länge bästa vänner. Inför varje årsdag sker en utökad provtagning och någon gång ibland vill läkarna även att det ska göras en Iohexol belastning. Dvs ett kontrastämne sprutas in i ett blodkärl och efter ett antal timmar (4 timmar för min del enligt någon slags uträkningsmodell) ska ett blodprov tas där det framgår om njurarna har lyckats bra med hanteringen av det injicerade ämnet.

Halvnio på morgonen hade jag en bokad tid på mag/tarm och jag gjorde som två dagar innan och klev av bussen på Frösösidan och promenerade över bron och mot sjukhuset. Den här gången lyste älgen upp i mörkret.

Det snöade och blåste en del och det syns i de följande bilderna.

Den här bilden tog jag bara för att det skulle bli tydligt. Det var tung, blöt snö som föll och senare blev det även någon plusgrad.

Jag kom upp till Stortorget.

Granen är på plats men den invigs digitalt först på lördag. Men för att kunna visa hur den tänds så måste väl både de som sköter den delen och Patrik´s combo, som ska sjunga in granen (ja, så står det i informationen) vara där. Eller kanske inte. Det går ju att tidsinställa allt och underhållarna kan säkert vara var som helst. Lite trist. Det vore roligare med en invigning där de som vill bevittnar grantändningen gemensamt. Jag lär komma förbi och se hur den lyser nästa vecka eftersom det är ett nytt sjukhusbesök bokat då.

Efter det första momentet i det här testet fick jag äta min medhavda macka och blev bjuden på lingondricka. Det var nämligen fasta som gällde innan. Jag fick inte heller äta något de två sista timmarna innan nästa delmoment så den där mackan behövdes även av det skälet. När jag var klar gick jag iväg men stannade vid apoteket för att lämna in mediciner som jag inte längre ska ta. Sedan fortsatte jag ut och då hade jag ca tre och en halv timme att fördriva. Nu hade det slutat snöa.

Jag hade redan bestämt mig för att inte åka hem utan jag skulle promenera samma väg som sist bort mot ÖoB, som ligger mitt emot Willys. Det tar ca 40 minuter. Där skulle jag bl a köpa några glödlampor till en adventsljusstake och dessutom en del röda ljus, både levande och batteridrivna. Naturligtvis hamnade en tomte i varukorgen också och när jag såg att det fanns delicato chokladbollar till ett rabatterat pris så åkte tre sådana kartonger med 15 gobitar i varje förpackning också ner i min korg. De förpassades senare till frysen där de håller länge. För jag kan ju inte leva på chokladbollar den närmaste tiden. Det blir tillräckligt många sötsaker ändå framöver. En stor Heinz ketchup ville också följa med mig hem

Det här konstverket, som jag inte sett förut, är ett examensarbete av elever vid Centrala Verkstadsskolan i Östersund. Det satt på en husgavel och jag tror nog att de fick med beröm godkänt.

Jag hade fortfarande mycket tid kvar att fördriva efter mitt besök på ÖoB. Båda fötterna protesterade lite men jag var envis och ville inte ta bussen tillbaka. Men jag stannade ungfär halvägs och gick in på stationen där jag satte mig och vilade i nästan en halvtimme. Det behövdes men sedan var jag redo att gå vidare. Det gick inte snabbt men jag hade fortfarande inte bråttom. Inne i stan gick jag in på Telogott och köpte mig 2 hg romté. 175 kr för 2 hg gör att jag inte köper mitt favoritté särskilt ofta men i dag kände jag att jag var värd det.

Jag gick in på en tvärgata för att fortsätta och den som känner till Östersund vet att hela stan sluttar ner mot sjön. Det var alltså en viss lutning på den här gatan och jag tänkte inte på att det kunde vara halt. Det var ju nysnö på trottoaren och jag trodde att det skulle dröja någon dag innan det blev isigt och halt. Men oj, vilken vurpa jag gjorde. Benen bara försvann och jag föll rakt på rumpan och svanskotan. Två vänliga personer kom och frågade hur det gick och även om det gjorde rejält ont så tog jag mig upp så snabbt jag kunde och sa med ett leende att ja, det gick bra men jag blev lite förvånad. En man, som kom från samma håll som jag, reagerade lite lustigt och sa tack, tack om och om igen. Han kanske inte var så bra på svenska och jag tror att han var glad för att jag hade visat att där skulle han gå försiktigt.

Nu hade jag ont i båda fötterna och i rumpan. Men det var inte långt kvar och när jag kom in på sjukhuset kunde jag faktiskt sitta ner och vänta på att få sista delen av det här provet gjort. När jag tog av mig jackan kände jag plötsligt hur ont jag hade i utsidan av handen så förmodligen tog jag emot mig med den när jag föll. Nåja, den går att använda om jag är försiktig. Efter att blodprovet hade tagits tog jag bussen hem och jag gick väldigt försiktigt ner mot mitt hus. Nästan framme mötte jag en granne som med stöd av sin dotter också gick väldigt försiktigt. Hon hade också halkat omkull, var blåslagen i ansiktet och hade en bruten, gipsad arm som hon skulle in till sjukhuset och röntga. Sedan blir det operation. Jag tänkte tacksamt att så illa kunde det ha gått för mig också men jag fick bara lite ont. Den där benskörheten som det sägs att jag har verkar inte vilja bråka med mig. Min granne skulle få mycket hjälp både med det vardagliga och inför julen. Inte alls kul att råka ut för något sådant och för min del blir det dubbskor hädanefter.

Alla prover visade som vanligt att jag mår väldigt bra 😀