Hur skulle ni tänka om ni fick ett meddelande på 1177 som påminde om ett läkarbesök och om det sist i meddelandet fanns en ruta med en triangel med ett utropstecken inuti och följande text:

Inför ditt besök

Ta dom ordinerade proverna inför besöket. 

Jag var lite fundersam eftersom jag tog de ordinerade proverna i juni och nästa provtagning borde ske i september. Men läkarbesöket sköts upp, pga min resa till Lappland, till slutet av augusti och jag tänkte att de kanske ville ha nya prover tagna inför det mötet. Jag kunde ha ringt och frågat men jag bestämde mig för att ta bussen in till sjukhuset och så fick det visa sig om proverna fanns inlagda i systemet. Det fanns inga prover inlagda för mig och det gjorde egentligen inget för nu fick jag en anledning att ta en promenad hem. Lite för långt men jag tänkte att jag kunde ju alltid ta bussen någonstans längs vägen om det blev för besvärligt.

Igår kväll dök den här lite ovanliga molnformationen upp. Den for framåt ganska snabbt men inte så länge. Efter bara några minuter blev den bara till en molnklump och smälte ihop med resten av molnen. Ganska fascinerande att se hur snabbt den rörde sig framåt i förhållande till övriga moln.

Det blev alltså en skön men lite för lång morgonpromenad hem och i Badhusparken hade den här skylten placerats på en ny plats. Den flyttas runt till olika platser lite då och då.

Inne i parken finns ett café. Jag har fikat där några gånger och ännu oftare köpt mjukglass men nu är det länge sedan.

Det var nog för tidigt på morgonen för att det skulle vara någon aktivitet i surfbukten.

Jag gick över gångbron till Frösön.

Ett gäng vitkindade gäss spatserade omkring framför mig .

Jag har aldrig gått här när utegymmet har varit helt tomt förut så jag passade på att fota,

Här skulle jag kunna sitta och trampa lite men jag har ju min motionscykel hemma så jag hoppade över det. Jag har börjat cykla lite på den igen och nu vet jag att jag inte ska cykla för snabbt och för långt varje dag.

Efter ett pass i gymmet kan det vara skönt att sitta ner och kanske ta fram sin medhavda fika.

Här brukar det inte heller vara tomt och eftersom jag är lite obekväm med att fota barn så passade jag på.

När jag kom ungefär halvvägs, till busshållplatsen utanför hälsocentralen, kände jag att det skulle vara ganska skönt att sitta resten av vägen. Men när jag kollade turlistan såg jag att jag skulle få vänta en kvart. Det kändes inte alls lockande så jag traskade vidare. Det tog totalt 1 timme och 20 minuter att gå de drygt 7 kilometerna. Det gick alltså inte jättesnabbt och jag stannade ju till för en del fotande också. Även den här morgonen blev det lite hundgos. En sju månaders schäfertik ville hälsa och jag är ju inte svårflirtad när det gäller hundar. Hennes husse sa att det var ok och jag och hunden var nog lika glada över att få hälsa. En liten pratstund med hantverkarna blev det också när jag kom hem för de stod och väntade på att en lastbil skulle backa in med sin last. Trevliga killar och min erfarenhet är att de flesta byggjobbare är väldigt trevliga.

Nu är morgnarna som skönast. Under 15 grader är perfekt för promenader och i morse gick jag ut ca halvåtta i strålande solsken och nästan ingen vind. Det blir allt färre blommande blommor men fortfarande ser jag t ex midsommarblomster. Den kan inte konkurrera med de blommor som vanligtvis blommar den här tiden men ofta sätter en del växter igång med en ny blomning när förutsättningar för det finns. De övriga blommorna är kardborre, vit knölklocka, en okänd sort och renfana. Humlorna är igång fortfarande men i en del fall verkar de lite sömniga.

Som sagt, en fin morgon. I dag mötte jag ingen hund men däremot en kvinna med ett betsel och en bytta med någon slags pellets. Hon såg stressad ut och frågade om jag hade sett en häst. Tyvärr hade jag inte det och en sådan hade jag nog inte missat att se. Jag hoppas att hästen kom tillrätta och att den mår bra.

För ett tag sedan blev det tillåtet att hyra ut elsparkcyklar i Östersund och sedan dess syns de lite här och där på mer eller mindre lämpliga platser. Jag kollade upp vad som gäller och de här reglerna måste man hålla sig till:

Begränsningar för de hyrda elsparkcyklarna

Du kan inte åka med de hyrda elsparkcyklarna hur som helst. De är begränsade med teknikens hjälp:

• Du kan bara åka inom ett begränsat område inom Östersunds tätort.
  Du kan inte åka på fotbollsplaner och liknande ytor som är tänkta för annan spontan rörelse.
• På vissa sträckor, som exempelvis på gågatan, kan du inte åka fortare än 6 km/h.
• Du kan inte åka fortare än 15 km/tim fredagar och lördagar klockan 22.00-05.00
• När du avslutar din åktur får du bara parkera elsparkcykeln inom vissa område inom Östersunds tätort.

Om Den här delen av Frösön tillhör Östersunds tätort kanske kan diskuteras men om de fungerar här så måste Valla nog räknas dit. Jag läser också att den som hyr en elsparkcykel inte behöver lämna den på en station. Det räcker om den parkeras på ett bra ställe där den inte står i vägen. Därifrån kan nästa hyrare ta elsparkcykeln. Det är dock mer ekonomiskt fördelaktigt att parkera den på en station.

Jag kommer aldrig våga mig på att testa en dylik sak men jag förstår att den är till nytta för många. Om den kunde ta mig ut till diverse naturområden så kanske jag skulle testa men för min del får det nog räcka med kollektivtrafik och apostlahästarna.

Jag mindes inte helt rätt om hur färgerna ska fördelas på de olika husen. Det hus jag bor i ska bli ljusgrönt så där hade jag rätt men huset bredvid blir inte ljusgult utan får en mörkare gul ton, nästan åt det orangea hållet. Sedan får nästa hus den ljusgula färgen och den fjärde färgen blir mörkare grön. Det är bara den nedre raden med hus som hinns med innan vintern och det mörkgröna huset blir inte helt klart utan får vänta med viss förändring till i vår. Suteränghusen, som ligger allra längst ner i bilden, ska förmodligen inte målas men ska få nya fönster.

En gammal bild som jag tog ett foto av med mobilen. Väldigt grynig men den ger en aning om hur det ser ut här nu. Min lägenhet är vid den lilla blå pilen och förutom att jag nu har tak över balkongen så stämmer det bra med hur det ser ut.

Igår kom gänget som bygger byggställningarna tillbaka och gjorde ställningarna både högre och säkrare så nu ska nog ingen av takläggarna eller målarna ramla ner och slå sig. Det känns tryggt och bra.

Det är inte jag som ska förvandlas, om nu någon trodde det, utan det är renoveringen som påbörjas nästa vecka. Jag och mina grannar är glada över att vårt hus är först ut och det kommer att ta fem år innan alla hus har fått nya tak, nya fönster och ny färg. Den här veckan har byggställningar monterats runt hela huset, växtlighet nära huset tagits bort och så här ska det se ut ca fem veckor framåt med början på måndag. Eller inte riktigt så här för färgen ska ju förändras under den tiden. Fyra olika nyanser ska det bli och det här huset ska få en ljusgrön färgskala. Jag tror att det blir fint.

Huset som skymtar längst bort i bilden kommer att få en ljusgul ton. Det blir nog också fint men jag gillar den gröna färgen mer. Fyra containrar har ställts ut och jag gissar att det gamla takteglet ska hamna där.

Här står de nya takpannorna och väntar. Det ska bli spännande att följa det här projektet. Lite störande blir det också men det får man stå ut med.

Eftersom jag har märkt att foten inte blir sämre av någon promenad då och då så gav jag mig ut på en sådan i morse. Jag kände hur glad jag blev direkt utanför dörren. Jag har varit duktig så länge med att vila foten och jag har nästan glömt hur viktiga mina promenader är för att jag ska må riktigt bra. Jag har gjort mitt bästa för att det ska vara mjukt och skönt för hälen och att klippa hål i specialsulan var en verkligt bra idé. Jag såg en snäcka som hade klättrat upp i en utblommad växt och kanske hade den somnat där. Den verkar ha satt sig fast där och gått in i sitt hus.

Av de blommor som fortfarande lever och frodas verkar de gula vara mest populära för humlor och blomflugor. Det var i alla fall bara i de blommorna jag såg att det var någon aktivitet.

En del av det jag har saknat när jag har hållit mig i stillhet är att träffa vovvar och deras hussar och mattar. De korta stunderna av interaktion är oftast väldigt trevliga och så blev det även den här morgonen. Jag mötte en labrador och han och hans husse var på besök från Holland. En pratstund medan jag gosade med vovven gav lite extra glädje och det är alltid trevligt att träffa någon som gillar mina hemtrakter. De skulle vidare till Norge och där kommer de till ännu vackrare fjälltrakter. På de här smala stigarna blir det alltid naturligt att säga något när man möts. Det kan ibland bara bli ett hej och ett tack till den som går åt sidan men om en hund visar att den vill hälsa och jag får ok från ägaren så blir det lite mer prat. Jättetrevligt. Vi fortsatte åt varsitt håll och vovven och hans husse vandrade vidare mot vyerna av fjällen.

Jag har säkert nämnt förut att det är väldigt ovanligt med ekar här. Men det finns ett fåtal och en av dem har jag sett hos bloggvännen Anita i Fisksjön. I morse passerade jag en stor ek så helt klart kan de trivas även här på Frösön. Små ekollon var på gång och det måste väl betyda att den mår bra här. Men även den här står i en trädgård så kanske behöver de vårdas lite extra om de ska klara sig.

I samma trädgård finns även den här tallen som jag gissar är en contortatall. Helt säker är jag inte men jag tror att det är en sådan.

Det blev inte en lång promenad men en väldigt skön sådan. När jag tänker tillbaka så inser jag att min fot har gett mig problem ända sedan januari 2023. Först var det den rejäla stukningen där även hälsenan fick sig en smäll. Det tog lång tid att bli av med de problemen och särskilt hälsenan ville gärna plåga mig i mer än ett halvår. Så länge kunde jag ju inte hålla mig stilla och det var nog därför det tog ännu längre tid än det kanske skulle ha gjort om jag hade varit mer försiktig. När foten kändes bättre, inte helt bra för det hann den aldrig bli, dök hälsporren upp. Kanske en följd av att jag var oförsiktig. Jag har verkligen gjort allt jag kunde för att bli av med den. I nästan nio månader har jag vilat foten och gjort de rörelser varje dag som ska påskynda tillfrisknandet. Det har inte hjälpt. I alla fall så tror jag inte det.

Jag hade redan tidigt i år bestämt mig för att jag skulle upp och vandra i Stora sjöfallets nationalpark och då skulle jag strunta i fotproblemen. Så kan man göra för hälsporre gör mest ont på morgonen eller om man vaknar och går upp en stund på natten. Då gör det så ont att det är svårt att stödja på foten. Märkligt nog blir det stor skillnad efter att man har kommit igång och fått fart på blodcirulationen. Därför har det inte gjort alltför ont att gå och jag har ju dessutom bäddat in foten och har bra skor och sulor. Men konsekvenserna kan komma senare och det är därför jag har varit noga med att inte överanstränga foten. Men nu, när det verkar fungera bra att gå ut lite då och då, ska jag göra just det. Nu får det vara slut på innesittandet. Lite måttligt mycket promenerande måste det så klart bli men nu vill jag inte avstå längre. Det blir nog inte dagliga promenader men säkert flera gånger per vecka. Jag är hoppfull om att det ska gå bra.

Igår var det dags att säga hejdå till Fuchsia (det namn som kom upp automatiskt när jag skrev FCH, som regnumret började med, i mobilen). Jag styrde mot återvinningscentralen för att göra mig av med en del elskrot och sedan for jag till den biltvätt jag brukar besöka. Strax före halvnio på morgonen lämnade jag in nycklarna hos bilfirman och började min promenad in till centrum för att därifrån ta bussen hem. Jag kände ingen som helst saknad när jag lämnade Fuchsia där utan bara lättnad över att nu har jag gjort mig av med ännu något som kräver att jag tar ett ansvar. Ännu ett krav som försvann.

Det duggade lite redan när jag började gå men inte så mycket att jag ville ta fram paraplyet. Jag hade kunnat ta en buss nära bilfirman och sedan byta men jag ville gärna ta en liten promenad. Jag passerade ett bostadsområde med ganska stora grönområden mellan husen innan jag kom till det här utegymmet. Inte någon aktivitet där och inte blev jag sugen på att testa de olika stationerna.

En liten fågelunge, kanske en gråsparv men jag är osäker, satt helt stilla en bit bort.

Jag såg många blommor men gick förbi rallarrosorna, renfanorna och stormhattarna och hukade i stället vid de här knölklockorna.

Kanske är det för att jag gillar blått som jag valde att stanna till även vid de här cikoriorna.

Jag vandrade vidare i Björkbackaparken, eller Lövbergaparken. Det är svårt att veta var gränsen går eller om det är två namn på samma park. Det kan ju lätt bli så att det ord som befolkningen använder till slut blir det som gäller. Ungefär som för Frösöberget som egentligen heter Östberget. Eller Annersia som på kartan inte har det namnet. I den här parken finns i alla fall Café Björkbacka. Ett café som jag bara har besökt en enda gång och det var i slutet av 90-talet. Men det är säkert populärt och lekparken alldeles intill hjälper nog till för att lektrötta barn och föräldrar ska komma och köpa fika eller glass. Tennisbanor finns det lite längre bort och ännu en lekplats.

Där nere ligger Tennishallen som numera heter Storsjöhus Tennis Arena.

När jag närmade mig busstationen började det regna lite kraftigare och jag fick svårare att hantera kameran samtidigt som jag höll upp paraplyet. Men en bild för att visa vad som händer i stan den här helgen lyckades jag få till. Det ser ut som om stora scenen är väldigt nära men den brukar vara långt ner på Stortorget så det är förmodligen en synvilla. Hur som helst så är det fest i stan och Storsjöyran har många år på nacken. Jag håller mig borta från all trängsel, alla scener och framträdanden och stannar hemma i lugn och ro. Några gånger har jag och min man trängts där och faktiskt haft väldigt positiva upplevelser. Men det var då och nu låter jag de som är mer festbenägna och som klarar av ljudnivåer och trängsel ha kul där i stället. Även om jag inte vill vara med så är jag glad för att Östersund lockar så många festivalsugna personer och att det alltid blir väldigt lyckat. Inte minst krogstråket, som byggs upp varje år och där folk äter, träffas, lyssnar på och skrålar med i olika uppträdanden, är ett omtyckt inslag. Dit går man dessutom helt gratis ända fram tills själva Yran öppnar och den här delen av stan stängs för alla som inte har biljett.

Jag kom fram till rätt busshållplats exakt fyra minuter innan avgång och det kändes så bra att nu tillhöra de kollektivåkandes skara. Jag kan välja att åka när det är lugnt och under den här bussresan fick jag sällskap av som mest fem andra personer. När jag nästan var framme var det bara jag och chauffören kvar. Jag hade tidigare beställt hem ett busskort och laddat det med 20 resor. Det är inte bråttom att göra av med dem för jag har mer än två år på mig. Om det är jämförelsevis dyrt eller billigt vet jag inte men de här 20 resorna kostar mig 25,60 kr styck. Hade jag köpt en biljett i taget via appen så skulle de kosta 32 kr st. Ännu billigare blir det om några år då jag blir pensionär.

Jag tyckte att det kändes väldigt bra att nu ha blivit av med bilen och jag hoppas att det fortsätter så. Lite senare kom åskan på besök. Först som ett svagt muller långt borta men det blev mer och mer intensivt. Jag tänkte att jag skulle gå ut på balkongen och försöka fånga en blixt på bild men nästan genast kom en blixt och en öronbedövande smäll samtidigt och jag tyckte att jag kände en bränd lukt. Det var lite skrämmande så då övergav jag mina fotoambitioner och gick in. Men jag fotade i alla fall att en kraftig skur studsade mot ett tak nedanför min balkong.

Tidigare på dagen fick jag ett meddelande från min yngsta dotter där hon skrev att hon och hennes man var på väg till Östersund. De stannar bara några dagar och har fullt upp men kunde de få komma och fika hos mig dagen efter (idag alltså). Självklart ville jag träffa dem. Även om det inte blev mer än några timmar så är jag glad för att de klämmer in mig i allt annat de har för sig under en begränsad tid. Jag fick ju dessutom en hel vecka tillsammans med dottern för en månad sedan. Det blev några väldigt trevliga timmar och nu är problemet med pannkakssmeten löst. Den tog de med sig så nu slipper jag fundera över hur jag ska göra med den. De tog även med sig en dunk med spolarvätska så nu kommer den till användning också.

Nu har det börjat mullra ute igen och nyss kom det en rejäl skur. Det verkar som om det är så det ska vara de närmaste dagarna och det är nog bra för naturen även om kanske alla som besöker Storsjöyran hellre skulle ha uppehåll och kanske helst solsken. Men det finns ju regnkläder och jag har också stått där och varit en del av fokhavet som inte brydde sig mycket om regnet.

Det blev ett rejält väderomslag. Från omkring 30 grader under några veckor till mestadels under 20 grader de senaste dagarna. Jag är nog inte ensam om att tycka att det är skönt och här vädrar jag dygnet runt nu för att få ut värmen. Balkongdörren är fullt öppen hela nätterna och vad underbart det är att inte behöva ta hänsyn till om det regnar (jag är så glad för att jag har tak över balkongen nu). Även fönstren i båda sovrummen är öppna så länge det inte blåser så att det regnar in. Hur själva fönstren påverkas behöver jag inte tänka på eftersom de ska bytas ut snart.

Det har varnats för skyfallsliknande regn och väldigt stora regnmängder men de varningarna gäller inte här utan längre österut. Visserligen har det varit ett ihållande regn med varierande styrka nästan hela dagen, med undantag för några få timmar med uppehåll i morse, men jag tror att det har kunnat tas tillvara av naturen och nu är det i alla fall ingen riskt för skogsbränder längre. Även dagarna innan har det kommit några skurar så marken var nog inte helt kruttorr inför det här mer ihållande regnet. Därför kanske det inte bara rann undan utan ner i jorden.

Jag har inte särskilt mycket att berätta om så därför får det handla om min sista storhandling innan bilen lämnas tillbaka. I den butik jag oftast handlar i samlar de ihop varor som närmar sig utgångsdatum eller inte är så fina som de ska vara för att folk ska vilja köpa dem och en låda kostar 20 kr oavsett inehåll. De brukar vara mer eller mindra lockande men i lördags, när jag var där, hade de ovanligt fräscha produkter i diverse lådor. Jag försåg mig med en grönsakslåda med diverse godsaker i. När jag kom hem packade jag upp, vilade en stund och sedan satte jag igång med matlagningen.

Jag köpte även morötter så det blev ugnsrostade broccoli och morötter och jag halverade även tomaterna och lät dem följa med in i ugnen. En av gurkorna blev till tzatziki (jag hade en burk havrefraiche hemma) och för att måltiden skulle kännas mer komplett stekte jag oumph med smak av timjan och vitlök. Potatis kändes överflödigt så det här fick räcka. Mums vad gott det var. Jag åt det här till middag två dagar i rad men sedan frös jag in grönsakerna till en annan dag. Den tzatziki som blev kvar fick förgylla den goda sallad som jag gjorde av isbergssalladen, resten av tomaterna, den andra gurkan, majs, vegofetaost, olja, vinäger och salladskrydda.

Oj, vad jag har ätit mycket sallad och för att få lite omväxling kokade jag pasta och gjorde en pastasallad när hälften återstod. Nu återstår bara en gurka och den använder jag som smörgåspålägg tillsammans med vegosalami och vegoost. Det blev lite stressigt att hinna göra av med allt medan det var fräscht så jag ska nog inte köpa sådana lådor fler gånger. Om det inte är frysbart så klart men de ugnsrostade grönsakerna kommer inte att vara riktigt lika goda när jag tar fram dem ur frysen. Färskt är bäst helt enkelt.

Det händer inte så ofta att mina inlägg handlar om mat men ibland får jag för mig att visa något av allt jag äter. Jag fortsätter på samma tema och berättar om ett litet dilemma. Det är egentligen ingen stor sak och det är nog svårt för en ickevegan att riktigt förstå vilket dilemma det här är. Men om ni tänker att jag har valt att vara vegan av flera orsaker och en av orsakerna är att jag inte vill bidra till att animaliska produkter produceras. Hur andra väljer att göra har jag inga åsikter om men för mig spelar det roll hur jag själv bidrar, eller helst inte bidrar.

Jag beställer ibland varor från Matsmart och jag har alltid varit nöjd. Så även med den senaste beställningen men av någon anledning packades några gratisprodukter ner i min kartong. Jag gillar pannkaka och skulle gärna ta emot de här varorna om de var veganska. Men det är de inte. De innehåller äggpulver och jag suckade tungt när jag läste det på innehållsförteckningen. Det ska tillsättas mjölk och det är inget problem eftersom havredryck går lika bra. Men jag vill ändå inte ha den här smeten och dilemmat är vad jag ska göra nu. Jag vill inte äta de här pannkakorna men jag vill absolut inte slänga smeten. Det vore på något sätt ännu värre för då har ju äggen, och därigenom de stackars hönorna, helt i onödan gått igenom en process bara för att slängas.

Jag förstår om ni skakar på huvudena nu och undrar vad problemet egentligen är men JAG VILL VERKLIGEN INTE BIDRA TILL NÅGON ANIMALISK PRODUKTION och indirekt blir det precis det jag tvingas göra. Problemet hade kunnat lösas om Matsmart hade frågat, eller låtit mig kryssa i en ruta om att jag ville ha de här produkterna, men tyvärr skickades de bara med och det var säkert någon fin tanke bakom. Jag frågade den granne jag gjorde utflykten med för en vecka sedan om hon ville ha dem men hon äter inte gluten. Det här är inget jag vill kontakta någon annan granne för och fråga om de är intresserade för mina grannar tillhör alla den generation som helst lagar mat på traditionellt sätt och inte med äggpulver.

Utgångsdatum är en bit in i november så förmodligen låter jag flaskorna stå i kylen tills jag bestämmer mig för vad jag ska göra. Grannen föreslog att jag skulle låta dem stå i kylen tills utgångsdatumet är passerat och då slänga dem. Jag skrattade gott åt den lösningen och vi får väl se. Jag skrev ett mail till Matsmart där jag sa att jag var väldigt nöjd med alla leveranser men att jag ville berätta hur fel en välment gåva kan bli. Jag höll en väldigt trevlig ton och det var sant att jag bara ville påpeka att de kanske ska fråga kunderna innan de skickar med något gratis. Till svar fick jag en ursäkt och ett löfte om att de ska se över den här delen. Dessutom fick jag en återbetalning på 49 kr. Det var inte något jag hade räknat med och inte blev jag nöjd heller. Det var säkert också en fin tanke men jag vill inte ha betalt för att jag får gratisvaror jag inte vill stödja. Det löser ju inte mitt dilemma utan visar mer på hur lite de förstår om vad problemet är. Jag förstår att det är svårt att förstå sig på hur en vegan tänker och jag tror ändå att jag är mycket mer vidsynt än många andra veganer, dvs jag accepterar andras synsätt, övertygelser och åsikter och tänker inte att jag är den som har rätt och andra fel. Jag vill bara att mitt val respekteras precis som jag respekterar andra personers val.

Hahaha, ja ni märker att jag gick igång ordentligt och det var inte riktigt meningen. Men som jag brukar göra när fingrarna samarbetar med tankarna så låter jag det vara. Jag är inte helt obeveklig när det gäller animaliska produkter men de varor jag kan handla till ickeveganska gäster är något jag själv väljer att handla och jag smakar aldrig på dem. Blir det något kvar måste den person varan inhandlades till ta med sig resterna härifrån när de åker. Till jul köper jag t ex både ägg och en liten julskinka för att de produkterna är viktiga för mina barn, särskilt min äldsta dotter. Men hon tar alltid med sig det som eventuellt blir kvar när hon åker hem igen. Det känns inte helt bra men det är ett val jag har gjort.

Egentligen borde rubriken ha något med mat att göra men nu blev det i stället att brandrisken är obefintlig för tillfället. Efter regn blir det ibland en regnbåge och en liten regnbågsstump syntes här utanför i förrgår. Så nu stämmer i alla fall början och slutet på inlägget med rubriken.