Jag fortsätter med förra inläggets tema eftersom jag hade turen att stöta på andra sorters djur den här dagen. Att hönans fötter heter just hönsfötter är nog ingen överraskning. Men det var nytt för mig att de lätt drabbas av sjukdomar som fotskabb (kalkben) och bölder (bumblefoot). Håller man efter deras fötter noga och ger dem ett bra underlag att vistas på så kan man undvika de problemen. De här tre hönsdamerna sprang från andra änden av sin bur när jag stannade till några meter från dem. De kanske trodde att jag hade mat med mig till dem.

Alla vet också att katter har tassar. Jag är så inne på djurfötter nu så jag googlade även kattens tassar. Det finns massor att läsa men jag går inte in på allt det nu utan det hoppas jag att alla kattägare har koll på. Jag såg flera fina katter under den här promenaden men det var bara den här pälsfluffen som ville posera.

När jag kom till en myrstack började jag så klart att fundera på deras fötter. Har de ens fötter och hur ser de i så fall ut? Jo, de har faktiskt fötter längst ut på benen. Myrfötter, som kallas tarsi, har fem ledade segment, där ändsegmentet har ett par klor. Klorna är formade som en katts och kan gripa tag i ojämnheter på väggar. Det finns massor att läsa om alla djur men eftersom jag själv har svårt att fokusera på fakta så får det räcka så här. Men inte kunde jag tro att djurfötter skulle fascinera mig så pass mycket.

Mjällebäcken porlar och gör sitt bästa för att komma ut i Storsjön.

Jag kände på långt håll att det luktade brasa. Jag gillar den doften. Jag stannade till en stund hos det här paret och när jag frågade om jag fick fota deras mysiga fikastund vid brasan så sa de att det fick jag gärna göra.

Inne vid Badhusparken har jag sett att mycket av isen är borta men den är förmodligen fortfarande tjock på andra platser. Men den ger vika där bäckar rinner ut och här skulle jag inte våga ge mig ut. Jag såg ingen annan på isen heller.

Isen börjar se rejält mörk och rutten ut. Kanske blir det ett nytt islossningsrekord i år. Tyvärr går vi ju mot kortare vintrar och isperioder.

Jag har spanat efter tussilago ett tag nu men de verkar inte bry sig om den tidiga våren utan följer sina egna invanda rutiner. Idag såg jag såg inga exemplar på de platser de brukar vara tidiga på heller så jag trodde att jag skulle få vänta några dagar till. Men så plötsligt lyste något gult i en slänt och det var nog det bästa med den här promenaden. Jag tänkte att det måste vara ett rekordtidigt fynd. Eftersom jag för statistik över de vanligaste vårtecknen så var det lätt att kolla. Sedan jag flyttade till Frösön har jag inte sett tussilago så här tidigt. Rekord med två dagar blev det. Men om jag tittar tillbaka till när vi bodde i Optand så var både 2012 och 2014 år då de gula små solarna lyste tidigare mot mig. Jag brydde mig inte om någon statistik när jag bodde i Mjölby. Dels hade jag ingen lust eftersom jag sörjde och det var min man som började med den här statistiken och dels var det ju helt andra förutsättningar så mycket längre söderut. Tre små yrvakna tussilago, inte helt utslagna, men tänk så mycket glädje de ger.

Nu är det blåsippor jag ska spana efter och kanske kan de visa sig redan om en vecka.