Den meteorologiska våren kom hit till Östersund/Frösön redan 10:e mars och sedan har små tecken smugit fram vartefter. Det är väldigt passande att jag just idag, när det är vårdagjämning, hörde ringduvan för första gången i år och plötsligt fick jag syn på de här snödropparna i en slänt. Det var tussilago jag spanade efter men det här är också ett väldigt fint vårtecken.

Några dagar har jag nu gått omkring i lågskor och det känns väldigt bra. Vissa stigar måste jag undvika, för det är fortfarande isigt här och där, men nu smälter snön i rasande fart. Det känns lite fel och jag blir väldigt förvånad om det inte blir minst ett rejält bakslag med ganska mycket snö. Men det gör inget om det uteblir. Isen håller säkert fortfarande men idag har jag inte sett någon där ute och eftersom termometern visar 9 plusgrader så börjar nog isen bli ganska mjuk.

Här syns det att vattennivån har sjunkit ganska mycket under vintern.

I bäckarna forsar vattnet nu fram för att komma ut i Storsjön.

Huvudet känns ganska mycket bättre nu men jag märker att hjärnan är lite känsligare för intryck fortfarande. Men vad gör det när livet känns så fint och våren lockar fram glädjen i mig. Jag är i och för sig glad för det mesta men vid varje årstidsskifte blir jag lite extra förväntansfull och ser fram mot det som väntar.