Dag 2

Den här dagen började i Ljusdal och slutade i Uppsala hos min son. När jag åker den här vägen stannar jag oftast i Tönnebro för att få röra på mig lite och för ett toabesök. Det finns en liten naturstig, alldeles lagom lång för att bara få igång rörelseapparaten och mota bort stelheten.

När jag kom till Uppsala sken solen fortfarande och jag fick njuta en stund av en vacker körsbärsblomning.

Min son bjöd på en supergod gryta, som även räckte till att fylla mattermosen dagen därpå. Efter middagen ville vi båda ta en promenad och då hade molnen börjat tätna. Vi har gått många promenader i Uppsala och det finns massor av fint att se men den här gången blev den nya bron över Fyrisån det huvudsakliga målet.

Det finns en hel del skogs- och naturområden centralt och vi båda tyckte att tystnaden här var väldigt skön. Helt tyst var det så klart inte. Fåglarna sjöng så fint för oss men det gjorde de under hela stadspromenaden också.

Dag 3

Vi kom iväg ca kl åtta på morgonen och dagens mål var att nå färjehamnen i Trelleborg. En lång dagsetapp alltså, drygt 70 mil. Färjan gick 22.00 så vi hade god tid på oss och vi hade även planerat in ett besök i Glotternskogens naturreservat, lite utanför Norrköping. En skön dag med en värmande sol och en fin stig. I alla fall i början. Det här är en urskog och då får oftast de träd som fallit ligga orörda. Den stig som fanns närmast sjön var röjd och med bra framkomlighet. Lite senare blev det värre.

En livrädd kopparödla som inte vågade röra sig när vi kom för nära.

Ja, ni har ju lärt känna min son via bloggen och vet att han gärna hoppar, klättrar eller gör balansövningar när han känner för det och när ett bra tillfälle dyker upp.

Men ibland står han också helt stilla och bara tar in det han ser.

Harsyra.

Mattermosen kom fram och grytan smakade om möjligt ännu bättre.

Stigen svängde bort från sjön och till att börja med var det bra framkomlighet. Ibland dök det upp något enstaka fallet träd men det kändes helt ok. Tills vi hade klivit över eller tagit oss under så många träd att vi plötsligt stod mitt i ett område där inget håll såg genomträngligt ut. De här bilderna visar inte de värsta platserna. Vi kröp, klättrade över och trängde oss igenom snåriga och trånga områden och efter ett tag började vi titta på klockan med en liten aning oroskänsla. Klockan tickade snabbt iväg och vi var ju tvungna att ta oss framåt.

Efter ett tag skrattade jag till och sa att snart ser vi nog ut att ha varit i slagsmål med vilda katter och just då tittade jag till på min arm och såg att flera rivsår blödde ganska bra. Fram med en pappersnäsduk för att hejda blodflödet (som inte var jättestort) och sedan var det bara att fortsätta med forcerandet av moder natur. Till sist kom vi fram till sjön igen och gissa om det var skönt att kunna gå som vanligt på en fin stig.

Jag kan inte avgöra om det här är en padda eller en groda men den är ganska söt i all sin fulhet. Den satt mitt på vägen och jag hoppas att den inte blev överkörd. Förhoppningsvis skuttade den iväg när vi hade försvunnit. Kanske trodde den att vi inte skulle se den om den satt helt stilla.

Vi hade inte lika mycket tid på oss som vi hade räknat med när vi for vidare men vi hann i alla fall med ett fikastopp utanför Mjölby. Det kändes extra kul att stanna till där, vid en stad där jag bodde i fyra år och var sysbo med min lillasyster. Det är en fin rastplats men jag har ju aldrig haft anledning att stanna där förr.

19.30 var vi på plats i kön för att få åka ombord på Akka, den färja som skulle ta oss till Travemünde.

Det tog ett bra tag innan nästan alla långtradare hade kört ombord och då var det dags för oss med personbilar. Vi hamnade längst fram på det nedersta bildäcket och fick köra in i ett trångt utrymme. Vi förstod att vi skulle få vänta länge på vår tur att lämna färjan morgonen därpå och att få backa ut hela vägen. Men först skulle vi sova gott i vår hytt.

På morgonen satte vi oss i bilen och var beredda på en lång väntan. Men plötsligt öppnades taket och vi blev först, på det här bildäcket, att få köra iväg. Vilken väldigt trevlig överraskning.

Som förväntat hinner jag inte med bloggande eller bloggläsande i den vanliga takten men när jag får lite tid över kommer jag på besök eller skriver ett inlägg.

Dags för avfärd och ca 13.00 kom jag iväg från Frösön. Incheckning i mitt bokade airbnb var fr o m 17.00 och effektiv restid beräknades till tre timmar. Det fanns en uträkning med att åka med god marginal eftersom bensträckare behövdes. Eller kanske snarare ryggsträckare. Mellan Kårböle och Ljusdal finns det ett antal fina platser att stanna på och strax utanför Kårböle stannade jag en stund vid Kårböle skans, enligt skylt en medeltida rastplats men som först på 1400-talet nämndes i skriftliga källor. Hur som helst, en fin plats för en paus från bilkörandet.

Vägen både före och efter Kårböle är bitvis lite spöklik. De stora skogsbränderna lämnade kvar mängder av svarta träd och aska och nu har man huggit ner alla träd. Stora grå och bruna områden längs vägen där det förr var skog och överallt sticker det upp svarta små stubbar. Men på somliga håll börjar det faktiskt spira lite grönska igen.

På en skylt fanns det mycket att läsa om dessa kanoner men jag bryr mig inte om att berätta mer än att de anskaffades under 1880-talet men att de här kanonerna inte har försvarat just den här platsen. De placerades här för att hedra det regemente som rustade och bemannade Kårböle skans när Sverige var i krig med Danmark/Norge 1644-1645.

En gammal och en lite nyare skylt.

Det finns ett litet skogsområde vid rastplatsen och stigarna går kors och tvärs. Jag gick mot Ljusnan, som passerar här, och såg ett litet hus längre bort. Dit bestämde jag mig för att gå.

Där fick jag tänka om. Det var helt klart inte meningen att jag skulle ta mig dit.

Jag for vidare och nästa stopp blev vid Lassekrog. Tidigare en välbesökt rastplats och vi har stannat till här med husvagnen otaliga gånger. Nu är toaletterna stängda och det som finns kvar är en fin kojby som visar hur skogsarbetare levde förr. En soptunna finns också och det är ju bra.

Strax efter fem var jag framme i Ljusdal och fick ett fint välkomnande. Först hejade jag på min värdinna, som var ute och fixade i trädgården. Hon sa att jag hade kunnat komma mycket tidigare men står det att incheckning är en viss tid så förhåller jag mig till det. Sedan kom Traktorn gående och ville hälsa på i min stuga. Ja, det är en katt som heter så och jag har för mig att jag har hört det namnet på ett djur förut. Jag minns bara inte vem jag har hört det från. Värdinnan sa att han brukade gå och hälsa på alla i närheten och att han fick gå in i gäststugan. Gärna för mig och här kommer en mix av kamera- och mobilbilder. Mycket gos med den spinnande Traktorn blev det också.

Jag hade ätit en rejäl lunch så jag åt bara några mackor innan jag gav mig ut på en skön promenad runt Kyrksjön.

Motljus ger bilderna en lite annan färgskala.

Efter att ha rundat sjöns södra spets kom jag fram till mer centrala delar.

Jag hörde ett plaskande och tyvärr slutade svandansen innan jag hade fått syn på dem och lyft kameran. Även här ställer motljuset till det lite. Solen sken rakt mot både mig och svanarna.

Men när de simmade en bit åt sidan och jag förflyttade mig åt andra hållet så blev färgerna mer normala.

När jag kom tillbaka var det nästan dags för rapport och jag har en stor tv i stugan som jag tänkte få igång. Men utan fjärrkontroll fungerade det dåligt och jag gav upp och tittade på svtplay i min lilla resedator i stället. Efter en skön sömn är jag nu snart redo för nästa etapp, mot Uppsala och en natt hos min son innan det riktiga äventyret börjar.