Jag har tidigare berättat om den bok min syster har arbetat länge på och som nu ska släppas ut på marknaden om några dagar. En bok som vill hjälpa människor och grupper att, som titeln säger, Hitta rätt i stället för att leta fel. Den handlar inte om att vi ska ignorera problemen, snarare om att lägga fokus på det som fungerar bra och hur man kan göra mer av det.

I boken blandas forskning, målande beskrivningar, exempel och konkreta verktyg för att se och förstärka det goda, hitta lösningar, tillvarata styrkor och lära av framgångar. Den riktar sig både till privatpersoner och till arbetsgrupper. Jag är väldigt stolt över min syster och allt det arbete hon har lagt ner för att sammanställa det hon brinner för i en bok som alla kan få inspiration och hjälp av. Nu har ett antal böcker levererats hem till henne och jag har fått äran att vara en av de första att få ett signerat exemplar.

Ja, ni ser ju själva hur glad jag är. Det är inte så konstigt när jag nu får hålla hennes väldigt inspirerande bok, där jag dessutom omnämns som ett gott exempel, i mina händer.

Ni som har lärt känna mig genom min blogg förstår värmen i de ord min syster skrev till mig. Att hon inte tycker att jag behöver boken är en komplimang och alla ni vet ju att koncentrationssvårigheter hindrar mig från att läsa den. Men jag ska titta och läsa i små omgångar och jag har redan hittat både roliga bilder och bra citat. Eftersom jag förekommer i boken som ett exempel får ni återigen läsa om hur min syster uppfattar mig.

Mina barn får också varsitt signerat exemplar och jag tar även med mig en bok hem för senare leverans till en bloggvän som uttryckte sitt intresse tidigare. Så Skogsnuvan, nu vet du att den kommer och att jag levererar den till dig när det passar.

Det här är inte ett sponsrat reklaminlägg utan en stolt storasysters vilja att visa hur jag beundrar min lillasyster och det hon har åstadkommit.Jag fick en bok så jag blev inte lottlös men den hade jag fått ändå. Boken, skriven av Gunnel Ryner, finns att beställa både på Bokus och Adlibris och den klättrar redan på topplistorna, trots att den inte finns tillgänglig förrän om några dagar.

Om några av er är intresserade av boken kan ni genom att klicka HÄR komma till Bokus kampanjsida där ni får både rabatt och en möjlighet att anmäla er till en digital föreläsning och bokrelease.

Plutt kanske inte är riktigt överensstämmande med sanningen men han är otroligt mysig och ibland verkar han tro att han är ganska liten. Jag menar så klart min systers vovve som jag nu äntligen har fått träffa.

Men jag börjar med frukosten igår, på restaurangen bredvid Hotell Mellanfjärden där jag bodde. Den var rejält tilltagen för att vara lågsäsong då jag tror att det bara var jag och en eller två andra gäster på hotellet. Det fanns ingen vegansk yoghurt, t ex soygurt, men jag blev mätt och belåten ändå. Några smörgåsar med marmelad och vegoost och jordgubbar och hallon på sidan om räckte gott och väl. Det fanns även vegansk kaviar, en burk aioli och havredryck till mitt té.

Inte den sämsta frukostplatsen. Lugnt och skönt men lite underligt att vara helt ensam om allt detta. Men kanske kom det någon mer frukostgäst senare. Jag hoppas det.

Jag hann bara åka en liten bit på min väg mot delmålet Uppsala när jag upptäckte en trana på en åker. Det var ingen annan på vägen så jag stannade och fotade genom bilrutan. Första tranan för min del i år men den räknas inte riktigt eftersom jag inte såg den hemma.

Min son anslöt i Uppsala och därifrån körde han resten av vägen till Motala. Skönt att kunna sitta i passagerarsätet och ha möjlighet att variera sittställning. Vi hann bara innanför dörren hos min syster innan den ”lilla” mysplutten Rocky ville visa att han är en knähund. Här blev det mobilen som fick agera kamera.

Min son tog ett gäng fina selfies med Rocky och jag fick lov att använda dem här i bloggen.

Han gav mig även en bild han hade där jag också fick uppleva att få knähunden placerad på mig. Eller rättare sagt rumpan på knähunden.

För min del blir det tyvärr inga promenader men när min syster och min son kom tillbaka efter en promenad fick de med sig Rockys bästa vän Moltas. Tydligen är Moltas alla hundars bästa vän medan Rocky verkligen favoriserar just Moltas. Och vem gillar inte en gosig golden?!

När det var sovdags fick jag sällskap en stund av min nya kompis men när jag släckte lampan och slutade klappa honom hoppade han ner och gick till sin matte (eller mamma som hon säger själv).

Det är jättekul att få träffa min syster igen men hon har full förståelse för att Rocky är huvudpersonen den här helgen. Men oj, vilken god vegansk middag hon gav oss igår. En pizza med vitlöksolja, lök, pinjenötter, havrefraiche, tunna och saltade citronskivor, massor av grönkål och vegansk parmesan. Mums!!! Jag kommer absolut att försöka mig på det hemma. Doftade underbart och smakade lika bra. Det är alltid roligt när någon går in för att erbjuda något veganskt, inget jag begär, och att få se glädjen när de förstår att det blev så uppskattat. Min och min sons glädje över den goda maten var minst lika stor.

Jag hade inte behövt oroa mig för väglaget för även om det finns mycket snö kvar hemma så var vägarna helt fria från både is, snö och slask. Men jag väntade till efter tio innan jag gav mig iväg för att den snö som föll i natt och i morse skulle hinna bli till vatten på de fortfarande varma vägbanorna. Ju närmare Sundsvall och kusten jag kom desto mindre snö låg det i markerna. Här, omkring hotell Mellanfjärden (några mil söder om Sundsvall), syns inga spår av snö alls. Det kändes bra att jag inte bestämde mig för att vänta med att byta till sommardäck för det finns absolut inget behov av dubbar. Det hade inte varit kul att åka omkring med vinterdäck längre söderut även om jag säkert skulle få förståelse vid en eventuell poliskontroll. Det var ju vinter när jag åkte och vem vet hur det är när jag ska hem igen om drygt en vecka.

Hotellet ligger på en mysig plats och även om det ser ganska skamfilat ut så är rummet rent och fräscht och sängen känns skön.Fönstret på andra våningen och längst till vänster är mitt och den placeringen ger mig också ett fönster på gaveln. Dörren i andra änden av huset går till en swishbutik. Det är precis som det låter, en butik där man handlar och swishar det belopp man ska betala. Bild inifrån butiken kommer lite senare. Den mörka dörren lite längre till höger går in till teatern och där har de tydligen uppträdanden och konserter med alla möjliga välkända personer. Jag tycker att de borde måla hela fasaden så att första intrycket blir lite bättre.

Jag har inte bara en utan två sängar men jag nöjer mig med att använda den ena. Det är inte tre fönster men ni har nog på egen hand räknat ut att det är en spegel till vänster.

Självklart är det trist att inte kunna gå på en lång upptäcktsfärd men jag strosade omkring lite i närheten av hotellet. Mysiga hus, vatten och en kul bro är en väldigt lockande kombination. Det är klart att jag gick över bron.

Då kom jag till en pir där jag kunde blicka ut över hotellet, längst till vänster och längst bak i bild, några fiskebåtar och en rad spännande hus precis vid och på pålar i vattnet. Jag har inte nämnt att det är havet som når in hit men det har ni säkert listat ut.

När jag bokade mitt rum här trodde jag att jag skulle få bo i något av de här husen eftersom det var många bilder på dem. Lite besviken blev jag när jag fick veta att mitt rum ligger där det gör men det är i alla fall inte ett väder som inbjuder till en kväll ute på en liten veranda framför ett eget litet hus. Nu känner jag mig nöjd och glad igen.

På en pir en bit bort lyfte en flock fåglar när jag närmade mig. Men den här kanadagåsen blev kvar och det var nog bra att hon inte lämnade sina ägg. Det var både ett stort avstånd och vatten mellan oss så hon kände sig nog trygg.

Den blivande fadern stod lite längre bort och spanade och kanske höll vakt. Fotat i motljus och med ett underligt ljus som följd.

Här ska jag få frukost i morgon och det är ju trevligt.

Mörka moln tornar upp sig men solen når ändå fram till restaurangens inglasade veranda.

Sist blir det en bild inifrån swishbutiken. Det var mest bara onyttigheter och godsaker och jag fick på något sätt med mig en chipspåse därifrån. Och ja, jag både skrev upp summan i den bok som låg på bänken och swishade vad påsen kostade.

Nu ser jag fram emot en skön kväll, kanske med lite smaskande på chips, och i morgon fortsätter resan.

Jag är inte förvånad för det brukar kunna snöa runt första maj men jag hade hoppats att slippa det här väderomslaget i år. Våren var på gång efter en lång och fantastisk vårvinter och nu var det dags för vintern att göra comeback. Det hade inte bekymrat mig om det inte vore för att jag just idag hade en bokad tid för däckbyte och för att jag om några dagar ska åka iväg i vinterlandskapet, med sommardäck. Den här vyn mötte mig i morse när jag drog upp rullgardinen och termometern visade -3 grader.

Min tid på bilfirman var kl 10.00 och jag kände mig inte särskilt orolig. Snön byggdes på överallt men just de asfalterade gångvägarna och gatorna var mestadels bara blöta. I några skuggpartier såg det lite halt ut men tack vare att tjälen var borta och att solen lyckades ge en viss strålning genom molntäcket hade jag inga som helst problem att ta mig hem efter däckbytet. Just nu snöar det för fullt igen och det ska fortsätta så i stort sett hela dagen i morgon tisdag och tidvis under onsdagen. Tidigt, redan 05.30, på torsdag har jag lovat att skjutsa en granne till stationen och lite senare är det dags för min roadtrip att starta. Snön ska fortsätta att falla då också men jag håller tummarna för att vägarna ska vara i bra skick även då. Efter att jag har åkt ska det fortsätta snöa några dagar till men då är jag någon annanstans och bryr mig inte.

När jag hade lämnat in bilnyckeln till serviceavdelningen på bilfirman gick jag och satte mig i en av fåtöljerna för att vänta på att min bil skulle bli kvar. Det satt ett par i varsin fåtölj och naturligtvis hejade jag när jag slog mig ner. Det borde jag kanske inte ha gjort för det satte igång en svada från kvinnan som jag inte ens kände att jag orkade försöka få stopp på. Jag småpratar gärna lite men under tiden jag väntade fick jag veta allt om hennes nytagna körkort (hon var i min ålder så det var bra gjort), hennes barn och barnbarn och var de bor, parets hund, deras reseplaner, hennes hälsoproblem och massor om olika trafikregler och alla fel som folk gör. Det brukar ta ca 20 minuter för däckbyte men just idag hade de lite extra snärjigt så jag fick lyssna på allt om det här parets liv i nästan en timme.

En väldigt trevlig kvinna men sista halvtimmen hängde min hjärna inte med och jag försökte nicka och låta lite vid bra tillfällen. Första halvtimmen deltog jag lite i samtalet men hon fick inte tillstymmelsen till lika mycket information om mig som jag fick om dem. Jag fick dessutom se ett antal foton på hund och barnbarn. Jag funderade på om jag på ett enkelt sätt kunde upplysa henne om att min hjärna inte orkar hänga med så länge men det krävdes för mycket energi att försöka förklara så det var lättare att låtsas lyssna och nicka ibland. Mitt i en mening kom en kille med min nyckel och kvinnan såg nästan lite besviken ut när jag inte stannade kvar och lyssnade mer. Jag sa i alla fall hejdå och lycka till med bilen och resan så jag var inte otrevlig. Jag känner mig lite elak som beklagar mig över en trevlig kvinna som säkert hade ett stort pratbehov men jag var inte riktigt rätt person att ta emot allt. I ärlighetens namn gjorde jag ju inget för att upplysa henne om det heller. Hur skulle ni ha gjort? Artigt lyssnat och deltagit lite i samtalet eller kanske vänt er bort och tittat ner i mobilen?

Ja, så kan man kalla tussilago när de tittar upp som små solar ur den bruna marken. De är senare än vanligt i år men nu är de på gång. Så här i mitten av april brukar jag hitta blåsippor men det finns inga spår av dem ännu. I alla fall inte där jag brukar hitta dem. Men snart så…

Jag tog bilen till en plats nära där jag ville leta efter vårblommor och vad glad jag blev när jag hittade de första knopparna. Inte helt utslagna än men det dröjer inte länge innan det är alldeles gult just där.

Vårglad Mjällebäck på väg mot Storsjön.

Jag kände mig ganska nöjd med mitt tussilagofynd trots att det var några ynkliga exemplar jag hittade. Jag förstod att jag inte skulle hitta blåsippor men jag tyckte att en promenad till min vanliga fyndplats kändes som en bra idé. Som jag trodde så fanns det inga blåsippor men fjällen fanns där borta…

…och herr och fru domherre hade hittat varandra och hoppade omkring på grenarna. Tyvärr ställde bara herr domherre upp på bild men man får inte begära för mycket.

En liten blåmes letade efter något, förmodligen något ätbart, och jag hoppas det fanns något riktigt smarrigt där.

Jag gick ner på stranden för att ta mig tillbaka till bilen. Jag hade en liten förhoppning om att solen skulle ha lockat fram små gula solar i slänten.

Vilken tur att jag höll koll för jag hittade dessa två helt utslagna exemplar. Visst blir man glad när man hittar sin första tussilago för säsongen?

Jag såg att isen fortfarande var tjock så jag vågade gå fram till utloppet av Mjällebäcken. Is och bubbligt vatten är en fin kombination som jag har svårt att motstå.

Snart börjar harren vandra upp i bäcken igen och då är det många som går dit för att försöka se några firrar.