Slut på Åreveckan

Igår var solen som bortblåst och molnen täckte fjälltopparna. Promenaden gick runt hotellet och där borta hade diverse lite ovanliga bilar ställt upp sig. Jag är inte ett dugg bilintresserad och imponeras inte av dessa fordon men jag vet att en del av er gillar bilar. Det enda jag blev lite intresserad av var placeringen av avgasrören på den lilla röda bilen.

Mullfjället hade försvunnit in i dimman.

Baksidan av Holiday Club med den enligt mig lite läskiga och fula vattenrutchbanan. Vovven där framme är en lagotto och han ville gärna hälsa på oss. Han t o m pratade lite med oss.

Några isblock var placerade på stranden och när vi kom närmare såg vi att figurer var utmejslade i dem. Inga mästerverk och de var svåra att se men lite kul ändå.

I morse var vi klara för avfärd ca halvnio och då var det ingen mening att vänta längre. Lägenheten skulle lämnas senast 10.00 så någon promenad skulle inte hinnas med. I öster var himlen fortfarande rosa när vi packade in i bilen.

Nu till ett litet mysterium. Titta i bakre sidofönstret på bilen och försök förklara hur det har blivit så. Det är inte jag som syns för jag står bakom kameran och min svägerska stod en bra bit från bilen. Vi har glasögon båda två men det syns inte på ansiktet i fönstret. Vi har enats om att det måste vara min svägerska som speglas och att glasögonen på något sätt har försvunnit. Ingen annan person fanns i närheten. Det jag egentligen fotade var utsidan av lägenheten där vi tyvärr glömde att släcka en lampa. Nyckelkorten var redan inlämnade i receptionen så vi kunde inte komma in igen. Men snart kom säkert städpatrullen och fixade det vi glömt.

Efter en kort stunds färd såg min svägerska att Åreskutan var indränkt i ett rosa sken bakom oss. Jag stannade till och gick ut för att fota.

När vi hade hunnit lite längre, till Mattmars rastplats ville jag passa på att fånga de vyer vi såg med kameran. Jag har sett så lite av fjällvärlden under vår vecka i Åre så jag måste ta tillfället i akt när vädret och sikten var så bra.

När vi kom till Östersund var dimman tjock på vissa platser men på Frösön sken solen så fint. Vi packade upp och efter lunch gick min svägerska ut på Medvinden (upplogad väg på isen) medan jag stannade kvar hemma och gjorde mitt träningsprogram. Något hände när jag gick från bilen och in till min lägenhet så foten fick mer ont igen. Så kan det gå men i morgon hoppas jag komma ut en liten sväng igen. Jag ska åtminstone ta mig till huset där postfacken finns. Jag tror att det väntar något trevligt där i form av månadens två téer.

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Underbara foto, jag njuter av allt det vackra som du fångat på bild. Jag blir så sugen på en tripp uppåt. Jag tror att det inte är din svägerska på bakdörrens ruta. Utan en fripassagerare som ni säkert släppte av på Mattmars rastplats. Oavsett, väldigt häftigt, som det kan bli.
    Hoppas din fot mår bättre idag och att du kan ta dig till postfacket för att hämta hem ditt te.
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Ja, kom hit och hälsa på mig 😀 Vi kan klättra upp på ett fjäll eller vandra i lite mer låglänt terräng och njuta av Jämtland tillsammans 😀
      Hahaha, vi skämtade om att det var ett spöke men jag hoppas verkligen att det bara var min svägerskas spegelbild. Men det ser inte ut som hon så kanske har du rätt.
      Foten har tagit ett steg tillbaka 😀 i sitt tillfrisknande och i natt gick jag upp och tog citodon för att kunna sova. Men till postfacket ska jag i alla fall ta mig. Min teprenumeration är en väldigt bra födelsedagspresent som varar ett helt år. Massor av goda tesorter 😀
      Kram

      Gilla

      Svara

  2. Ja du, någon förklaring till bilden har jag verkligen inte. Lite spännande. Frågan är om det kan vara en spegling från den andra bilden…
    Härliga bilder som vanligt och så vacker natur, helt olik vårt platta landskap.
    Otur att något hände med foten men hoppas återhämtningen ska gå planenligt ändå.

    Kram och välkommen hem!

    Gilla

    Svara

    • Det är en mysko spegling helt enkelt. Du skrev ”spegling från den andra bilden” men eftersom jag inte har något ansikte i någon annan bild gissar jag att du menade den andra bilen. Där satt det ingen så det kan inte vara förklaringen. Vi lär aldrig få veta säkert och lite spänning i livet piggar upp 😀
      Det bästa med Sverige är olikheterna i olika landsdelar och jag håller med om att naturen här är vacker.
      Jag gick ur bilen och tyckte att det kändes bra men måste ha trampat lite snett för jag vet att jag sa aj några gånger. Det räckte tydligen. Men jag vet inte om det påverkar i längden. Det är bara att vänta och se.
      Tack så mycket 😀
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

      • Nu har jag läst Anitas kommentar och jag tror det kan vara som hon säger. Himlen speglar sig rutan för ansiktsfärgen är faktiskt samma som himlens. Kanske helt logisk förklaring alltså 😀

        Kram

        Gilla

      • Det här blev mer spännande än jag trodde det skulle bli 😀 En del av spänningen ligger i hur olika vi kan se. Jag kanske måste tro på er teori om moln som speglar sig men i så fall är det ändå märkligt hur det kan bli i form av ett ansikte där ögon, näsa och mun sitter så symmetriskt och riktigt. Jag ser t o m näsborrarna. Jag måste nog förstora bilden och rita ut vad jag ser i nästa inlägg för inte bara du och Anita har samma tankar utan även min son. Som sagt, spännande!
        Kram

        Gilla

  3. Vilka underbara bilder från Åre! Jag som längtar efter vår kan ändå tycka att det är fantastiskt vackra vinterbilder, något som vi aldrig får uppleva i Skåne.
    Vilken läskig bild!? Har lite svårt att förklara den.
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack! Ja, men så är det. Jag kan tycka att bilder söderifrån är fina att titta på och jag gläds åt de vintergäck och snödroppar som finns på en del platser. Men än så länge vill jag ha vinter och den är förhoppningsvis kvar ett tag till.
      Visst är bilden lite läskig och mysko. Något som vi förmodligen aldrig får en förklaring till.
      Kram

      Gilla

      Svara

  4. Så då var er Åre-vecka över för den här gången. Väldigt trist att du inte fick ta några promenader och njuta av vinterlandskapet men du fick ändå uppleva lite vackert från bilen på hemvägen och ta några bilder. Åreskutan innesluten i rosa är otroligt vacker. Ser också att du trampade till lite olyckligt och fick mer ont i foten. Hoppas att det bara var något tillfälligt och går över igen så att läkningen fortsätter.
    Har letat efter ansiktet men vet inte om jag tittar på rätt ställe. Ser himlen som speglar sig och något som kanske är små moln eller skyar som gör att det ser ut som ögon näsa och mun. Ser precis ut som ett ansikte. Tittar jag på rätt ställe tro eller har jag hittat ett annat ansikte? Spännande är det i varje fall …
    Nu sitter jag och tittar på fullmånen som har kommit fram ur molnen. Det har snöat lite idag men nu blir det kallare igen.
    Fortsätt nu att krya på dig med foten och ha en fin söndag kväll!

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Det är trist att det inte blev långa promenader men jag är ändå nöjd med vistelsen i Åre. Jag fick i alla fall se både fjäll och pärlemormoln och framför allt så fick jag sällskap av min väldigt trevliga svägerska. Det har blivit en tradition att vi är där tillsammans 😀
      Foten har blivit en följetong och det är bara att acceptera att det är som det är…tyvärr. Jag ska till sjukgymnasten igen om några dagar och kanske kan hon ge något slags besked om hur utvecklingen går.
      Ansiktet är vitt och lite diffust men jag och min svägerska ser det helt tydligt och gjorde det direkt. Men det är inget underligt med att vi kan uppfatta saker olika och för dig blev det en ännu mer diffus bild. Men du ser i alla fall ögon, näsa och mun. Du tittar nog rätt, sidorutan vid baksätet.
      Vi såg också fullmånen igår och den är alltid fascinerande och fin, t o m ännu finare ibland. Jag vet inte om du är glad för att det snöade och att det nu blir kallare men jag hoppas att det känns bra 😀
      Tack och nu har det blivit morgon så jag får önska dig en fin måndag.
      Kram

      Gilla

      Svara

  6. Jaha du. Tror att det var din skyddsängel som följde med i bilen så ni skulle få en fin hemfärd från fjällen. En spegelbild kan väl knappast trolla bort glasögon i alla fall. Tur att det då och då händer saker som man inte kan förklara. Jag har inte fått någon reda på vem som lagt den fina snickrade vedtanten i vedboden ännu men det visar sig nog så småningom. Jag ska ut och åka spark idag för det är bara 5 grader kallt men ingen blåst och ingen sol och fint sparkföre på vägen. Hoppas din fot läker fint snart.

    Gilla

    Svara

  7. Den tanken gillar jag 😀 En skyddsängel får gärna hänga med mig oftare. Allt går inte att förklara och kanske behövs det inte heller. Det kanske är troligare att du får svar på vem som varit i din vedbod.
    Ha en skön sparkåkardag!

    Gilla

    Svara

  8. Ni har gett lift åt ett spöke! Det där ansiktet liknar varken dig eller svägerskan! Haha, vilket mysterium…
    Finfina bilder och veckan är till ända. Avkopplande med ett miljöombyte när det gäller en så fin plats. De läckra åkdonen tar sig tydligen runt hela jorden om man ska tro på dekalerna. Kram

    Gilla

    Svara

    • Kanske var det en spökhistoria, det får vi aldrig veta. Men vad det än var, eller vem, så var det ett mysterium 😀
      Det var en väldigt avkopplande och framför allt kul vecka och i brist på riktiga promenader helt perfekt för mig. Jag vet inte vad bilarna gjorde i Åre men långt verkar de ha åkt och de väckte säkert en hel del intresse.
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

Lämna en kommentar