När vi kom fram till Åre var vädret som väntat, blåsigt med snöbyar och en temperatur runt nollan. Incheckning är tidigast kl 16.00 och vi var där ganska precis då. Det blev snabbt mörkt och efter uppackning och middag var det inte särskilt lockande för min svägerska att gå ut. Jag själv har insett att jag förblir krympling ett antal veckor till. Upp till 10 veckor står det att det kan ta på det papper med träningsinstruktioner jag fick på besöket på sjukgymnastiken och när min svägerska pratade med sin dotter, som är sjukgymnast, sa hon att jag kan nog räkna med mellan 8 och 12 veckor för den här stukningen. Men jag satsar på att det går lite snabbare än så och tron kan ju försätta berg…eller? Om några dagar har det gått 4 veckor så kanske blir det inga fler härliga vinterpromenader för min del. Men sedan kommer vårvintern och den hoppas jag kunna njuta av på långa promenader.
I förrgår, på söndagen, snöade det så fint på förmiddagen. Sikten var dålig men mot grannhuset såg jag i alla fall hur flingorna föll.

När jag vände blicken mot fjällen var de helt försvunna i gråvädret.

Jag ville gärna prova foten och efter lunch hängde min svägerska med på en kort promenad, mindre än 500 steg i väldigt långsamt tempo. Mer än så klarar jag inte men det var i alla fall något.

Vi hade inte varit tillbaka i lägenheten länge innan snöandet övergick i regn och senare visade termometern nästan fyra plusgrader. Som tur var hade min svägerska hunnit gå en längre promenad på förmiddagen så det gjorde inte så mycket att vi blev innesittare resten av dagen. Ibland kom sikten mot backarna tillbaka och vi kunde sitta där och titta på alla som inte brydde sig om vädret där de susade ner.

Igår var det stormstyrka i vindbyarna och trots att termometern fortfarande visade en plusgrad kom det snöbyar med vassa små isflingor. Jag avstod från att gå ut men svägerskan klädde på sig och gav sig ut på en timmes promenad. Men nu, tisdag, blir det en ny belastning på foten (jag ska belasta den) eftersom jag glömde packa salt. Utan salt är den mat vi ska ha inte god så det är ett måste. I alla fall för mig som älskar salt. Matbutiken ligger inom ett avstånd som jag bör klara så en liten promenad blir det idag. Äntligen har temperaturen fallit till lite under noll och vindarna ska mojna lite så förhoppningsvis blir det finare ute. Kanske får vi t o m se solen.