Två morgnar i rad har jag gett mig ut på härliga morgonpromenader i god tid innan soluppgången. Igår påbörjade jag min promenad ca en halvtimme innan solen skulle visa sig och jag insåg att jag var lite för sen för att få se den allra första morgonrodnaden. Men jag gick ändå mot stan och chansade på att ett nytt färgsprakande sceneri skulle uppstå. Så blev det.

Jag hade tänkt gå landvägen tillbaka men kom på att det vore fint att efter promenaden mot soluppgången vända och gå mot den tidiga solbelysningen av fjällen.

I morse kom jag ut lite tidigare och konstaterade att himlen är som vackrast minst tre kvart före soluppgången.

Och så lite språknörderi. Det var ju ett tag sedan 😀

Jag hajade till när jag första gången, i den situation som nu är och då det pratas mycket om sanktioner, hörde ordet sanktionera i betydelsen att införa sanktioner. Det snurrade till i mitt huvud och jag fick inte ihop det. Språkutveckling pågår hela tiden och efter att ha hört verbet sanktionera användas på samma sätt flera gånger, bl a av vår utrikesminister Ann Linde, förstår jag att det ordet förmodligen kommer att ha två motsägelsefulla betydelser hädanefter. Hon sa att vi nu ska sanktionera Putin och Lavrov. Hade hon sagt att vi inte kan sanktionera kriget i Ukraina och i förlängningen Putin utan i stället införa sanktioner så hade det låtit bättre. Det är så ordet har använts tidigare men det är så klart lätt att använda ett verb som redan finns när det ligger så nära substantivet sanktion. Inte i betydelse men i hur det ser ut och låter.

Ja, jag vet att jag är en nörd och jag tog så klart fram fakta om ordet.

Synonymer till sanktionera

Enligt synonymer.se: Godkänna, ge bifall till, ge tillstånd, godta, stadsfästa, tillåta, auktorisera, fastställa, ge sitt bifall till, ge sitt stöd till, tillstädja.

Och så från Svenska Akademiens ordlista: sankt·ion·­era verb ~de ~t • stad­fästa, god­känna

Visst blir det lite konstigt att säga att man sanktionerar Putin och Lavrov. Men som sagt, språket utvecklas och förändras.

Jag vet i alla fall vad jag skulle välja. Jag är inte med på någon av bilderna men jag skulle gärna inta samma position som kvinnan i den första bilden.

Eftersom jag aldrig utsätter mig för faran av att plumsa i plurret på vintern så känner jag inte av tvånget att träna på att ta mig upp ur en vak. Den träningen passar däremot en del andra modiga personer och det brukar arrangeras sådana upplevelser av diverse skolor. Visst är de som vågar duktiga? Den här killen blev kvar så länge i vattnet att jag hann plocka fram kameran och ta en bild. Jag har för mig att jag någon gång har läst att de måste svara på någon sorts fråga innan de får komma upp. Varför vet jag inte men jag tror att det ingår i den erfarenheten.

Efter en stund kom en tjej och gjorde samma sak. Först lite instruktioner medan hon sattes fast i en säkerhetsanordning, sedan första steget mot det hemska och så ett plums. Jag promenerade den här gången med C, min volontärkollega från katthemmet, och vi stannade inte kvar för att se om den stackars tjejen kom upp. Men det har jag inga tvivel om att hon gjorde.

Det tog ett tag innan jag kom iväg från parkeringen. När det inte snöar så sysslar snöröjarna med att forsla bort de snömassor som har plogats upp i högar överallt. De måste få en chans att göra detta så jag stängde av motorn och satt och bara betraktade arbetet tills de var klara. Jag beundrar dem för det systematiska arbete de lugnt utförde när många bilar ville komma fram från båda hållen. Att jobba på parkeringen vid Badhusparken en härligt skön dag när många vill ut på isvägarna, det kan inte vara kul. Men jag hade inte bråttom så jag satt där i lugn och ro och väntade. Snöröjarna får tyvärr ta emot mycket skit i sociala medier och det gör deras lugn ännu mer beundransvärt.

Det finns många ord som man kan använda för att beskriva den verklighet vi alla vaknade upp till igår. För min del är det naturligtvis en verklighet men jag har en stark overklighetskänsla. Det här är en situation som sätter igång min hjärnas skyddsvilja rejält och den blockerar många av de känslor jag vet att jag ska känna och som jag anar finns där. Jag kanske borde vara lite tacksam för att dissociationen stänger ner vissa delar men samtidigt önskar jag att jag kunde radera den luddighet och känsla av att vara drogad som kommer som en följd av känsloblockeringen. Men helt tom på känslor är jag inte. Jag såg ett inslag i nyhetsrapporteringen där man hörde en explosion och sedan en liten kort sekvens av ett barn som grät av skräck. Där kom alla mina känslor fram och mitt i all min empati och önskan att kunna rädda alla barn kände jag också hatet. För det är ett rent hat jag känner mot i första hand Putin och i förlängningen de som ställer upp för honom. Inte mot de egna trupper han skickar in i en eventuell död men mot de som ingår i ledningen av landet. Men i övrigt är jag känslomässigt nerstängd gällande kriget.

Det var väldigt skönt att ha några aktiviteter inbokade igår så att jag fick anledning att slita mig från nyhetsrapporteringarna. På förmiddagen träffades jag och C för ännu ett pass på katthemmet och som vanligt blev det mycket skratt och kattmys. Självklart berörde vi även kriget i Ukraina men vi fördjupade oss inte.

Efter lunch träffade jag Anna-Lena för en skön promenad i solen. Vädret motsvarade inte riktigt förväntningarna men solen tittade fram ibland och vi höll oss varma trots att vinden bet i när vi gick västerut. Vi pratade så klart också om situationen i Ukraina men lät inte det ämnet ta upp lång tid av samtalet. Man måste kunna släppa eländet och ha trevligt också. Fjällen och Medvinden har jag visat många bilder av men här blir det lite variation i form av en fotande Anna-Lena. Vi fortsatte på isen en bra bit till men vände innan vi kom fram till där jag brukar vika av hem till mig.

I stället gick vi till Badhusparken/Vinterparken och köpte lite gofika. Vi var lite tveksamma till att sitta ute men enades ändå om att vi skulle ta årets första utefika på långbänken längs muren. Det var skönare än vi hade trott och där satt vi en stund och kände faktiskt att solen värmde lite.

Det är tur att jag gillar chokladbollar för det är ofta just de som erbjuds som veganska. Den här smakade som hembakad och jag tror inte att någon skulle kunna känna att den hade bakats med mjölkfritt margarin i stället för smör.

Det är kanske lite tidigt för de flesta att ha sommarplaneringen klar redan nu men jag är en planerande person som vill ha koll på vad som väntar. Därför vet jag nu att jag har väldigt mycket kul och härligt framför mig och det kan jag tänka på och se fram emot under de tre månader som återstår tills jag ger mig iväg. Det blir en resa både till väst- och östkusten, Öland och lite däremellan. Jag ska träffa mina barn och annan släkt och det blir även kul möten med tre bloggvänner. Två av bloggvännerna följer sedan med mig hem när det är dags att vända hemåt.

Men innan dess är det mer vinter att ta vara på och sedan hinner det bli både vårvinter och vår innan planerna ska verkställas. I morse blev det ännu en härlig promenad i fantastiskt väder. Termometern visade -14 grader men det var vindstilla och solen sken på mig.

Det var lugnare på Medvinden i morse än i helgen men en liten traktor gjorde mig sällskap. Den hade plogen nerfälld men jag tror inte att den gjorde så stor skillnad mot innan. Jag kan konstatera att den här isvägen blir smalare för varje snöfall. Men än så länge får jag och alla andra plats ändå.

Det började dyka upp fler och fler skridskoåkare och de åkte mot markdimman längre bort.

In i dimman. Men jag vek av precis här och var snart hemma igen.

Jag gick ut på balkongen och försökte skyffla undan lite snö så att en stol kan ställas där när solen börjar värma lite mer. Snart är vårvintern här.

Nu är vintern som den ska vara…nästan. Det är lite för varmt men nu har jag lärt mig att jag bara ska ha en t-shirt under jackan och relativt tunna långkalsingar när jag går ut. Jag tror att jag har blivit varmare med åren för jag tror inte att det bara är klimatet som har förändrats. P4 Jämtland har redovisat statistik som visar att under de senaste 30-åren har antalet isdagar på Storsjön minskat med i genomsnitt 10 dagar per decennium. Det är alltså en hel månad mindre med is än när jag var hälften så gammal som jag är nu. Jag kan inte heller minnas att vi hade så här milda vintrar innan jag flyttade till Östergötland för sju och ett halvt år sedan. Det har inte varit en enda period med under -30 grader sedan jag återvände hit. Jag saknar inte de temperaturerna men isen och de mildare vintrarna är tydliga indikationer på det som alla vet händer.

Nu kom jag in på ett ämne som jag inte hade tänkt beröra men det är lätt att hamna där och det är ett viktigt ämne. Jag skulle ju skriva om hur bra jag trivs nu när solen visar sig varje dag. Inte hela dagarna men den tittar fram lite då och då. Igår var det rimfrost i träden och det gjorde mig ännu gladare.

Mitt på dagen en lördag är det folkvandring till isen och folk tar sig fram på alla möjliga sätt. Närmast land är det två skidspår och lite längre ut går och åker alla andra på valfritt sätt. Jag nöjer mig med dubbskor men de flesta åker långfärdsskridskor. Vanliga skridskor syns också under fötterna på några. I övrigt är det sparkar eller cyklar och många barn får känna fartvindarna i barnvagnar när föräldrarna skrinnar fram med vagnarna framför sig. Jag trodde inte att det skulle bli så fina förutsättningar för Medvinden den här vintern men jag är väldigt glad för att jag hade fel.

Jag gick uppe på land bort mot stan…

…och här gick jag ut på isen och tog den vägen hem igen.

Idag gick jag en annan runda och jag undersökte nya vägar ovanför Frösö camping. Några av de vägar och stigar jag brukar vika av på var inte framkomliga och några snöröjda vägar var återvändsgränder. Men nu har jag i alla fall kollat in var man inte kommer fram. Jag lyckades till sist hitta en liten runda där jag kunde ta mig förbi de lite större campingstugorna och sedan ta en annan väg tillbaka till nästan samma utgångspunkt. De här campingstugorna ligger en bit från själva campingområdet och utsikten kan ingen klaga på. Sommartid kommer man lätt till en stig där man även ser åt andra hållet, mot fjällen. Jag gick in mellan två av stugorna och tog de här bilderna. Tyvärr har rimfrosten försvunnit, troligen för att solen har värmt grenarna. Till vänster syns baksidan av Gustavsbergsbacken. Enligt Wikipedia en skidanläggning med fyra nedfarter och tre liftar. Så är det kanske men jag har bara sett två backar. Mitt i bilden syns Mjälleberget, det berg där jag har letat efter ruiner efter Mjälleborgen men inte lyckats hitta mer än spår efter en jätteterass. Till höger är Vallsundsbron men den vyn är nog välkänd bland mina läsare vid det här laget.

Jag beskar en annan bild ganska rejält för att dela upp bilden i två och komma lite närmare. Här syns även Frösötornet, ett utsiktstorn som ser väldigt litet ut men där man bjuds på en fantastisk utsikt.

Som jag började med så är det så här jag vill ha det för att trivas och känna mig riktigt nöjd med vintern.