Jag velade ett tag innan jag till sist bestämde mig för att ta mig till Stortorget och minneskonserten för Ewert Ljusberg. Vädret var nämligen inte det bästa. Termometern visade några plusgrader men ett mellanting mellan duggregn och ett fint regn fick mig att tveka. Jag tyckte inte att det såg värre ut än att jag kunde göra som jag hade planerat, nämligen parkera ca 20 minuter från torget och promenera dit. Paraplyet fick stanna i väskan och jackan och mössan klarade att hålla mig torr. Det kändes faktiskt nästan inte alls att det föll nederbörd.

Framme vid torget hade folk samlats och enligt lokala nyhetsförmedlare var vi ca 2000 personer där. Hur de har kommit fram till den siffran vet jag inte eftersom det var en gratisföreställning. Det var kul att så många kom och vi fick gott om plats utan att trängas. Jag hade inte tänkt ställa mig så nära scenen men på något vis hamnade jag där i alla fall.

Det var ett varierat artistutbud och det sjöngs på svenska, jamska, härjedalska, engelska och vi fick även höra samisk jojk. Artisterna hade blivit tillsagda att inte prata så mycket eftersom det var musiken som var viktig och tiden skulle hållas. Men flera av dem hann ändå säga några ord om hur de antingen hade inspirerats av Ewert eller lärt sig en låt av honom. Det blev en väldigt trevlig upplevelse och jag är glad att jag kom iväg. Några av artisterna och en bit av deras framträdanden kan ni, om ni vill, se och höra nedan.

Den video som kommer först finns det nog många åsikter om. Antingen tycker man att de är bra eller så vill man ta fram skämskudden. Kanske beror det på vilken generation man tillhör. Jag skulle inte köpa en skiva av dem men nog blev jag påverkad av deras glädje och energi på scenen. Det är P-Danjelsa och Johan som framför en låt till Ewert Ljusbergs minne med körhjälp från Huså-Linda. Om jag har förstått det rätt kallas sångstilen att toasta och det sker oftast på svenska med inslag av jamska. En gammal inspelning med Ewert Ljusberg hörs mellan verserna.

Toasting är en vokaliststil inom reggae där toastaren, även kallad reggae DJ, pratsjunger och rimmar till instrumentallåtar eller över låtar där det mesta av den ursprungliga sången på en reggaehit redigerats bort. Wikipedia

Peder Persson tyckte jag mer om som sångare. Han började med en svensk version av ”så skimrande var aldrig havet” men efter en vers övergick han till härjedalska, som liknar jamska ganska mycket. Jag gillar slutraden.

Kingen, eller Dan Torgny Karlsson som han egentligen heter, framförde en låt som han hade lärt sig av Ewert. Munspel, mycket stampande och bra sånginsats. Men så är han nog den mest etablerade sångaren i det här gänget också.

Killarna i Patriks combo slog ett slag för jämställdheten och framförde sin hyllning till en karl (Nils-Olov) för att uppväga bristen på sånger om vackra män.

Naturligtvis, eftersom vi är i Jämtland, så avslutades konserten med Jämtlandssången, den här gången på jamska. Vis av tidigare misstag avstod jag från att sjunga med i de delar jag kan. Det blir nämligen inte så bra när man filmar samtidigt.

När konserten var slut och vi alla skulle lämna torget fungerade knappt mina ben och ländryggen skrek till lite (eller var det jag som skrek tyst inombords). Oj, vad stel jag hade blivit på en timme men efter att ha smugit fram lite långsamt ett tag så kom jag igång och snart var jag tillbaka vid bilen. En fin eftermiddag som jag är glad att jag inte avstod från.

I dag är vädret betydligt mycket bättre och jag tog en skön förmiddagspromenad för att se om det fanns snö på fjälltopparna nu. Alla stigar är väldigt blöta och leriga eftersom de aldrig hinner torka upp. Jag längtar verkligen efter frost och några minusgrader så att underlaget blir hårt och bra att gå på. Jag träffade på ett rådjur som verkade vara van vid passerande människor.

Jag fick ingen bra bild på fjällen men man kan i alla fall se att det finns lite snö på vissa platser. Framför fjällen, över den delen av sjön, låg markdimman fortfarande tjock. Det är inte så lätt att se skillnaden mot den del av sjön där vattnet syns och i det här fallet ser ögonen både längre och tydligare än kameran.

Jag har sagt många gånger att jag inte har något emot att det blir mörkare en period men nu får jag vänta längre på morgnarna innan jag går ut. I alla fall om jag ska gå i områden utan belysning och vill se var jag sätter fötterna. Bilden nedan ljuger lite. Kameran gjorde bilden ljusare än verkligheten och då har jag ändå redigerat den lite och gjort den några nyanser mörkare. Vid halvåttatiden i morse for jag över bron mellan Frösön och Rödön och parkerade i närheten av Tibrandshögen. Bilden är tagen från just den högen. När jag kommer hit brukar jag gå och titta på alla guckuskor som växer längre bort men de har för länge sedan vissnat ner. I morse ville jag bara ta en rask och skön promenad. Det var några minusgrader och nu är de tunnaste långkalsingarna invigda. Mössa och vantar har jag använt tidigare i höst och även vinterjackan. Det enda som återstår nu är att byta ut walkingskorna mot varmare kängor.

Jag gick aldrig in i skogen utan höll mig på stigen och grusvägen som går längs sjön. Himlen var täckt av dimmoln utom just där solen går upp. Borta i Östersund blev det ännu en av alla de fina soluppgångar jag har sett den senaste tiden. Jag tänkte först strunta i att fota eftersom jag redan har så många bilder på soluppgångar men sedan tänkte jag att det aldrig kan bli för många sådana. Synd bara att en skorsten spyr ut rök mitt i motivet.

Jag hörde ett väldigt oväsen en bit bort och en stund senare såg jag hur gäss av olika slag samlades. Jag kunde urskilja kanadagäss och vitkindade gäss men jag vet inte om det var ännu fler sorter. Det här är bara en väldigt liten andel av alla de gäss jag såg. De såg ut att ta det ganska lugnt och ha det skönt. Jag såg ett stort antal även på en åker och på långt håll kom tre rådjur springandes. Två svanar flög över mig också men jag hann inte få upp kameran. Vilken härlig morgon det blev på alla sätt. Tyvärr gömdes fjällen i molnen så jag såg inte om topparna är snötäckta än. Nu, lite senare på dagen, skiner solen och himlen är blå men jag orkar inte ta mig ut en gång till. Det kommer fler fina dagar.

Inte har jag mycket att skriva om heller så det är ju tur att jag har katthemmet att berätta om. Jag var där igår igen tillsammans med en väldigt trevlig man som skrev i vår fb-grupp att han ville komma och ta hand om alla kattlådor några morgnar. Jag nappade så klart på det eftersom det var ett helt perfekt upplägg för min del. Vilken otroligt trevlig förmiddag det blev och vad mycket intressant vi hade att prata om. Både han och jag har Prinsen som favorit och det märktes att Prinsen verkligen stortrivdes hos honom. Min volontärkollega tog med sig en kopp kaffe och lyfte upp Prinsen i famnen. Under en lång stund, kanske 20-30 minuter, sov Prinsen tryggt omsluten av kollegans armar. Någon som blev glad när Prinsen äntligen kom ner på golvet igen var hans beundrarinna Stårsa och de hamnade bredvid varandra i en liten mjuk korg.

Den här förmiddagen gjorde jag allt utom att städa kattlådorna och det gjorde stor skillnad. Jag har nog aldrig haft så lite ont efter ett pass så det är helt klart lådorna som är det tyngsta jobbet. Jag delade ut mat, både våt- och torrfoder, bytte vatten i alla vattenskålar, diskade alla använda matkoppar och tog naturligtvis en del pauser bara för att gosa med de katter som ville. En bra förmiddag på katthemmet med andra ord. Det verkar ha blivit en aning bättre med tillgången på volontärer och jag har fått ett napp på min efterlysning om att dela pass. Nästa vecka ska jag och en relativt ny volontär jobba tillsammans och jag tror att det blir väldigt bra. Vi får väl se om vi fortsätter så eller om han efter ett tag känner att han gör mer nytta om han tar pass på egen hand.

I morgon verkar det bli ganska fint väder så jag kanske tar en sväng bort till Rödön och promenerar lite där. Jag hoppas att det ger mig lite fotoinspiration. På söndag blir det minneskonsert för Ewert Ljusberg på Stortorget med diverse lokala artister. Kanske känner några av er till Kingen eller åtminstone en av de grupper han har varit med i, The Boppers. Men för övrigt är det nog mest bara vi här som vet vilka de andra är. Jag känner inte heller till alla namn så det kan bli nya bekantskaper. Jag tänker att jag parkerar en bit ifrån och tar en promenad till Stortorget. Jag stannar kanske kvar en stund eller så bara passerar jag, det får jag se då. Men om det är mycket folk på plats så håller jag mig i utkanten.

Katthemmet har alltid för få volontärer men så som det är nu har inte jag varit med om förut. Särskilt morgonpassen är svåra att fylla och jag har lite svårt att få ihop att det är så. Det har tillkommit många volontärer sedan jag började på katthemmet men av någon eller några anledningar försvinner de efter ett tag. Jag vet inte om arbetet är för krävande för en del och att de inte har förstått att det är så. Det låter så bra att få mysa med katterna men det är bara en del av allt som ska göras. Jag vet att en del ungdomar har fått arbete, börjat studera eller flyttat och då är det ju inte så konstigt att de inte kan fortsätta som volontärer. Men det är inte hela förklaringen till att det är brist på volontärer.

Det är en kvinna som ställer upp väldigt mycket. 3-4 pass per vecka är hon där och jag har delat ett morgonpass per vecka med henne. Det har känts bra att kunna avlasta henne lite men min hjälp har inte inneburit att hon kan minska på antal pass. Därför erbjöd jag mig att ta ett pass på egen hand den här veckan för att hon skulle kunna känna sig lite ledig. Jag skrev en vädjan i vår fb-grupp om att det vore bra om jag kunde få hjälp så att jag inte tar slut och blir tvungen att ta en lång återhämtningsperiod. Då erbjöd sig en kvinna att åka dit tidigt på morgonen, före jobbet, och göra det hon hann. Vi möttes när jag kom och hon var på väg därifrån och då hade hon hunnit med minst hälften av arbetsuppgifterna. Skönt att det ordnade sig den här gången men jag skulle önska att fler inser att det är väldigt givande och roligt att få vara en del av den här verksamheten. Dessutom får man mysa så mycket man vill och hinner med katterna. Bara det sker på deras villkor. Om jag klarade av det skulle jag gärna ställa upp mer än jag gör nu.

Alla kattungar växer och vågar mer och mer. Den här kattmamman låter mig stöka på runt omkring henne men jag skulle inte sträcka in handen och försöka klappa någon medan hon är där. Om kattungarna är ute på golvet kan jag få kela lite med dem men de är inte helt bekväma med att lyftas upp. Då får man ta det lite pö om pö. Två av de tre syskonen sökte trygghet hos mamman medan jag var där…

…men den tredje studsade omkring och lekte, undersökte maten och lät mig komma nära med försiktiga klappar.

När man kommer in i ett av de större rummen kommer den otroligt snälla kissen Vilde/Stålis oftast och vill ha lite gos. Jag vet inte riktigt varför han har två namn. När han kom hette han Vilde och han var en riktig monsterkatt. Det var t o m läskigt att gå utanför hans bås för att han var så arg. När det upptäcktes att han var snäll mot andra katter, och dessutom tog på sig lite av en papparoll mot de andra, fick han vara ute i det stora rummet och han blev mer och mer tillitsfull och kelig. En fantastiskt trevlig kisse som jag önskar snart får komma till sitt foreverhome. Lite svårt att få en nyfiken kisse att hålla lite avstånd till mobilkameran.

• 

• 

Vi har fortfarande många kattungar hos oss och i ett bås bor en familj där både mamman och alla ungar är helt orädda och trygga med oss människor. Jag satte mig på golvet hos dem en stund och försökte få några fina bilder. Men det var lek och bus som gällde och jag hade katter som klättrade både på mig och lekte koja bakom min rygg så det var inte lätt att få till någon bild.

Jag passade på när en av dem satte sig i kattungelådan. Inte så snällt att fota just då men man måste ta tillvara tillfället 😀

Det har inte funnits särskilt mycket att fota under mina promenader den här veckan. Kanske är det så att det är jag som inte är inspirerad nu när löven nästan helt har fallit från träden för det är klart att det finns motiv om man bara letar. Jag har redan visat er flera soluppgångar så jag har inte ens tagit fram kameran för att få fler liknande bilder. Men idag kom kameran i alla fall fram ur väskan några gånger. Sommaren har inte helt gett upp utan kämpar på lite trots att hösten har varit här länge nu. En bergklint är på väg att slå ut.

Massor av Baldersbrå med en höstinramning. Här sken solen fortfarande.

Plötsligt var det alldeles mulet och jag fick avsluta promenaden i regn. Men jag stannade till för att fota den här rönnen. Inte ett löv kvar men massor av bär. Snart borde sidensvansarna vara här och mumsa i sig av alla rikedomar.

Det var väldigt länge sedan jag skrev ett inlägg om språk. Det finns en del bland er som minns att jag själv kallar mig för språknörd och att språk är ett stort intresse. Men det har skett en förändring i mitt förhållningssätt. I alla fall försöker jag förändras eftersom det ger mig mer sinnesro. Från att ha förfärats över språkets förfall och hur det används har jag mer och mer övergått till att med intresse lägga märke till hur ord och uttryck förändras i både sin utformning och sin användning. Min egen förändring har tagit lång tid och det är fortfarande en process. Min acceptans för hur vårt språk förändras, och även hur skrivregler förändras, startade nog med insikten att det är ok att börja en mening med ”och” eller ”men”. När jag gick i skolan fick jag lära mig att man aldrig sätter in ett ”och” eller ett ”men” efter punkt eller kommatecken eftersom det blev kaka på kaka. Jag kämpade länge emot men nu är det helt naturligt även för mig att gå emot det jag lärde mig. Och 😀 jag tycker till och med att det känns naturligt och bra.

Jag ska ge er några exempel på språkförändringar. En del har nog kommit naturligt och en del är bara märkliga. Men det gemensamma är nog att ju oftare de används desto mer accepterade blir de. Och där kom första exemplet helt naturligt. Ni har säkert också tänkt på hur vanligt det är att ”ju… desto…” ofta blir ”desto… desto…” eller ”ju… ju…”. Jag trodde att det var felsägningar först men jag har hört det så ofta så jag gissar att det är ditåt vi går.

Alla är inte lika språkintresserade så jag blandar upp min språkspaning med bilder från hur det ser ut här hos mig. Ryggen blir långsamt bättre och jag har börjat kunna gå lite längre promenader igen. Men några dagar var jag tvungen att hålla mig nära värmedynan och då blev det bara en bild från balkongen. Jag satt faktiskt där ute en kort stund också medan jag drack en kopp kaffe. Söderläge och nästan helt lugnt gav mig lite sommarkänsla trots höstfärger.

De två senaste dagarna har jag dock utmanat ryggen och gått mina vanliga rundor. Inte så skönt efteråt men jag återhämtar mig relativt snabbt och då vill jag inte vara utan mina promenader. I förra inlägget bjöd jag på en soluppgång och lite av samma tema blir det här. Ändå gick jag bort från soluppgången. Men molnen färgades svagt i den här riktningen också.

Inte bara molnen blev svagt rosa utan även fjällen långt därborta.

Det är lite svårförklarat hur det kan bli så eftersom solen gömde sig bakom moln och dimma. Men det är bara att tacka och ta emot när solen gör världen vackrare.

Så småningom kom solen högre upp men den står ändå ganska lågt. Den starka och låga solen gjorde det svårt att titta någon annanstans än ner i backen. Lösningen kan vara att titta genom lövverket på ett träd.

Det blir inte så många blomsterbilder nu men ibland hittar jag någon fin blomma också.

Det var gårdagens sköna morgonpromenad och nu kommer det några språkspaningar igen. Något jag har lagt märke till på senare tid, kanske sedan ett halvår, är ett uttryck som jag kommer att behöva kämpa med att acceptera. Jag hoppas att det inte ska ta över för i mina öron låter det inte klokt. Har ni också hört att det ibland sägs ”komma till bukt med”? Första gången jag hörde det log jag bara för mig själv och tänkte att hoppsan, där blev det lite fel. Men nu har jag hört samma sak från olika personer i olika tv-program och jag studsar till lite varje gång. Jag kan också säga lite tokiga saker så jag tycker inte att det är konstigt att det blir fel någon gång. Men jag skulle vilja kunna bryta in i samtalet på tv:n och tala om att det heter antingen ”komma till rätta med” eller ”få bukt med/på”. Självklart kollade jag upp det här innan jag påstår att något är fel och tydligen är det jag som får ge mig. Det här hittade jag i en frågelåda om språk.

Få bukt med är det traditionella uttryckssättet, som tas upp i ordböckerna. Komma till bukt med är det nyare, som vissa kan reagera på. Båda uttrycken används i betydelsen ‘komma till rätta med’.

Tidigare har jag noterat att ord förändras och förkortas. Ett exempel är hur ”förnyelsebar” har blivit ”förnybar”. Även med det har jag länge kämpat med mig själv och faktiskt fnyst lite åt politiker som inte orkar säga hela ordet. Men på något underligt vis har jag börjat tycka att det låter helt ok med förnybart. Jag konstaterar att det är som med mode. Jag har alltid varit ca två år efter innan jag tycker att nytt mode är fint och kanske tar det ungefär lika lång tid för mig att acceptera språkutveckling.

Något som är ganska spännande, men också tänkvärt och som kan skapa missförstånd, är hur ord har olika betydelser för olika personer. Här har jag bara ett exempel från min egen familj och det exemplet får mig att tro att det kan vara en generationsfråga. Minst ett, och jag tror att det kan vara alla tre av mina barn, sätter likhetstecken mellan ordet ”älskvärd” och att vara värd att älska. Ganska naturlig tolkning men inte alls samma som min. För mig har ”älskvärd” alltid betytt artig, trevlig, vänlig etc men det är bara någon dag sedan jag hörde en person i ett tv-program säga ”han är i alla fall älskvärd” och där lät det som om det skulle tolkas som värd att älska. Min googling av ordet gav följande:

Synonymer till älskvärd

behaglig, vänlig, angenäm att umgås med, förbindlig, ämabel, charmerande, rar, förtjusande, tillmötesgående, snäll, god, trevlig, hjälpsam, hövlig, belevad, urban, affabel, artig, godlynt, huld, lättsam, sympatisk.

Kanske kan någon hitta andra sidor på nätet som ger en annan bild av ordet men jag känner mig nöjd med att få bekräftelse på min tolkning 😀 Man kan nog säga att har man de egenskaper som anges ovan så är man även värd att älskas och då är det ju inte helt fel att tolka det så.

Ett ord som ofta används helt fel, och som jag med bestämdhet kan säga är fel, är ordet ”borgenär”. Som ekonomistudent (på gymnasiet), dotter till en bankkamrer och med en egen kort bana inom bankväsendet ser jag rött när jag hör hur totalt fel det blir ibland när det ordet används. En borgenär är en person som man har en skuld till och inte en person som går i borgen för ett lån. Borgar man för ett lån så är man en borgensman. Den som har en skuld till en borgenär är en gäldenär. Så där, nu fick jag utlopp för lite av min språkfrustration och kanske kunde jag även sprida lite kunskap.

Det här får räcka för den här gången. Jag ska inte ens börja skriva om grammatik för då är jag svår att stoppa.

I stället visar jag vad dagens morgonpromenad bjöd på. Jag hade ingen tanke om att få se ännu en soluppgång eftersom det skulle vara mulet, men vilken överraskning jag fick.

När solen väl hade kommit upp en bit fick jag en stunds promenad tillbaka med det härliga sken som en nyuppstigen sol kan ge.

Vilken tur jag hade. När jag hade gått en liten bit kom de första regndropparna.

Jag avslutar med samma vy som den jag började med men med ett lite annat väder.

Resten av dagen har det regnat mer eller mindre men jag hade ju redan fått njuta av en härlig promenad.

I morgon ska jag äntligen få komma till frissan och kapa av mycket av mitt risiga, trista hår. Men jag ger inte upp än och klipper en kort frisyr. Kanske kan det kännas lite bättre om en eller några dm försvinner.