Språkspaning

Det var väldigt länge sedan jag skrev ett inlägg om språk. Det finns en del bland er som minns att jag själv kallar mig för språknörd och att språk är ett stort intresse. Men det har skett en förändring i mitt förhållningssätt. I alla fall försöker jag förändras eftersom det ger mig mer sinnesro. Från att ha förfärats över språkets förfall och hur det används har jag mer och mer övergått till att med intresse lägga märke till hur ord och uttryck förändras i både sin utformning och sin användning. Min egen förändring har tagit lång tid och det är fortfarande en process. Min acceptans för hur vårt språk förändras, och även hur skrivregler förändras, startade nog med insikten att det är ok att börja en mening med ”och” eller ”men”. När jag gick i skolan fick jag lära mig att man aldrig sätter in ett ”och” eller ett ”men” efter punkt eller kommatecken eftersom det blev kaka på kaka. Jag kämpade länge emot men nu är det helt naturligt även för mig att gå emot det jag lärde mig. Och 😀 jag tycker till och med att det känns naturligt och bra.

Jag ska ge er några exempel på språkförändringar. En del har nog kommit naturligt och en del är bara märkliga. Men det gemensamma är nog att ju oftare de används desto mer accepterade blir de. Och där kom första exemplet helt naturligt. Ni har säkert också tänkt på hur vanligt det är att ”ju… desto…” ofta blir ”desto… desto…” eller ”ju… ju…”. Jag trodde att det var felsägningar först men jag har hört det så ofta så jag gissar att det är ditåt vi går.

Alla är inte lika språkintresserade så jag blandar upp min språkspaning med bilder från hur det ser ut här hos mig. Ryggen blir långsamt bättre och jag har börjat kunna gå lite längre promenader igen. Men några dagar var jag tvungen att hålla mig nära värmedynan och då blev det bara en bild från balkongen. Jag satt faktiskt där ute en kort stund också medan jag drack en kopp kaffe. Söderläge och nästan helt lugnt gav mig lite sommarkänsla trots höstfärger.

De två senaste dagarna har jag dock utmanat ryggen och gått mina vanliga rundor. Inte så skönt efteråt men jag återhämtar mig relativt snabbt och då vill jag inte vara utan mina promenader. I förra inlägget bjöd jag på en soluppgång och lite av samma tema blir det här. Ändå gick jag bort från soluppgången. Men molnen färgades svagt i den här riktningen också.

Inte bara molnen blev svagt rosa utan även fjällen långt därborta.

Det är lite svårförklarat hur det kan bli så eftersom solen gömde sig bakom moln och dimma. Men det är bara att tacka och ta emot när solen gör världen vackrare.

Så småningom kom solen högre upp men den står ändå ganska lågt. Den starka och låga solen gjorde det svårt att titta någon annanstans än ner i backen. Lösningen kan vara att titta genom lövverket på ett träd.

Det blir inte så många blomsterbilder nu men ibland hittar jag någon fin blomma också.

Det var gårdagens sköna morgonpromenad och nu kommer det några språkspaningar igen. Något jag har lagt märke till på senare tid, kanske sedan ett halvår, är ett uttryck som jag kommer att behöva kämpa med att acceptera. Jag hoppas att det inte ska ta över för i mina öron låter det inte klokt. Har ni också hört att det ibland sägs ”komma till bukt med”? Första gången jag hörde det log jag bara för mig själv och tänkte att hoppsan, där blev det lite fel. Men nu har jag hört samma sak från olika personer i olika tv-program och jag studsar till lite varje gång. Jag kan också säga lite tokiga saker så jag tycker inte att det är konstigt att det blir fel någon gång. Men jag skulle vilja kunna bryta in i samtalet på tv:n och tala om att det heter antingen ”komma till rätta med” eller ”få bukt med/på”. Självklart kollade jag upp det här innan jag påstår att något är fel och tydligen är det jag som får ge mig. Det här hittade jag i en frågelåda om språk.

Få bukt med är det traditionella uttryckssättet, som tas upp i ordböckerna. Komma till bukt med är det nyare, som vissa kan reagera på. Båda uttrycken används i betydelsen ‘komma till rätta med’.

Tidigare har jag noterat att ord förändras och förkortas. Ett exempel är hur ”förnyelsebar” har blivit ”förnybar”. Även med det har jag länge kämpat med mig själv och faktiskt fnyst lite åt politiker som inte orkar säga hela ordet. Men på något underligt vis har jag börjat tycka att det låter helt ok med förnybart. Jag konstaterar att det är som med mode. Jag har alltid varit ca två år efter innan jag tycker att nytt mode är fint och kanske tar det ungefär lika lång tid för mig att acceptera språkutveckling.

Något som är ganska spännande, men också tänkvärt och som kan skapa missförstånd, är hur ord har olika betydelser för olika personer. Här har jag bara ett exempel från min egen familj och det exemplet får mig att tro att det kan vara en generationsfråga. Minst ett, och jag tror att det kan vara alla tre av mina barn, sätter likhetstecken mellan ordet ”älskvärd” och att vara värd att älska. Ganska naturlig tolkning men inte alls samma som min. För mig har ”älskvärd” alltid betytt artig, trevlig, vänlig etc men det är bara någon dag sedan jag hörde en person i ett tv-program säga ”han är i alla fall älskvärd” och där lät det som om det skulle tolkas som värd att älska. Min googling av ordet gav följande:

Synonymer till älskvärd

behaglig, vänlig, angenäm att umgås med, förbindlig, ämabel, charmerande, rar, förtjusande, tillmötesgående, snäll, god, trevlig, hjälpsam, hövlig, belevad, urban, affabel, artig, godlynt, huld, lättsam, sympatisk.

Kanske kan någon hitta andra sidor på nätet som ger en annan bild av ordet men jag känner mig nöjd med att få bekräftelse på min tolkning 😀 Man kan nog säga att har man de egenskaper som anges ovan så är man även värd att älskas och då är det ju inte helt fel att tolka det så.

Ett ord som ofta används helt fel, och som jag med bestämdhet kan säga är fel, är ordet ”borgenär”. Som ekonomistudent (på gymnasiet), dotter till en bankkamrer och med en egen kort bana inom bankväsendet ser jag rött när jag hör hur totalt fel det blir ibland när det ordet används. En borgenär är en person som man har en skuld till och inte en person som går i borgen för ett lån. Borgar man för ett lån så är man en borgensman. Den som har en skuld till en borgenär är en gäldenär. Så där, nu fick jag utlopp för lite av min språkfrustration och kanske kunde jag även sprida lite kunskap.

Det här får räcka för den här gången. Jag ska inte ens börja skriva om grammatik för då är jag svår att stoppa.

I stället visar jag vad dagens morgonpromenad bjöd på. Jag hade ingen tanke om att få se ännu en soluppgång eftersom det skulle vara mulet, men vilken överraskning jag fick.

När solen väl hade kommit upp en bit fick jag en stunds promenad tillbaka med det härliga sken som en nyuppstigen sol kan ge.

Vilken tur jag hade. När jag hade gått en liten bit kom de första regndropparna.

Jag avslutar med samma vy som den jag började med men med ett lite annat väder.

Resten av dagen har det regnat mer eller mindre men jag hade ju redan fått njuta av en härlig promenad.

I morgon ska jag äntligen få komma till frissan och kapa av mycket av mitt risiga, trista hår. Men jag ger inte upp än och klipper en kort frisyr. Kanske kan det kännas lite bättre om en eller några dm försvinner.

Soluppgång

Jag är alltid uppe tidigt på morgnarna men förutsättningarna för att få se en fin soluppgång, nu när solen håller ett schema som passar med mitt, har inte varit de bästa. Men i morse såg jag stjärnor när jag tittade ut och väderappen sa att det fanns en möjlighet till något bra och fint. Ca halvsju tog jag bilen för att komma lite närmare fri sikt mot soluppgången. Jag parkerade en bit ifrån så att jag skulle få en lagom promenad och sedan tog jag med mig kameran och gick sista biten. Tio minuter före soluppgången var jag nästan framme och det såg lovande ut.

Solen var gömd bakom några moln när den steg upp över land men färgskådespelet gav tillräckligt mycket valuta för min biltur och promenad hit.

När solen till sist syntes var färgerna nästan helt borta och jag var redan på väg tillbaka till bilen. En fin och efterlängtad morgonupplevelse.

Dags igen

Min ländrygg skötte sig fantastiskt bra hela sommaren och ganska bra i början av hösten. Ja, hela kroppen har haft en bra period men man får inte vara glad hur länge som helst. Jo förresten, glad är jag fortfarande men lite resignerad över att det kom till slut, det skov som bara smockade till mig för några dagar sedan. Helt plötsligt är jag i samma smärtnivå som runt min flytt hit för 2,5 år sedan. Men det är en stor skillnad. Nu vet jag att det blir bättre och det gäller bara att vara tålmodig. Som tur är har jag min sköna värmedyna som täcker både rumpa och rygg. Tack vare den klarar jag mig utan starkare piller än alvedon dagtid. Men på kvällarna behöver jag lite mer och tack och lov har jag vad jag behöver.

Det är lätt att bara bli sittandes på värmedynan och tro att det är det bästa. Men jag har lärt mig att lagom mycket rörelse är det bästa och därför går jag ändå ut, men lite kortare promenader än vanligt. I dag tittade solen fram mellan molnen och då måste jag så klart ut. Hösten är fantastisk och kontrasten mellan det gröna gräset och de vackra löven är speciell. Det var 14 grader när jag gick ut så jag hade inte den riktiga höstkänslan. Men skönt var det.

Jag tog mig till fälten nedanför campingen innan det var dags att vända. Många löv har redan fallit till marken och en del träd är helt kala. Andra har lite glest mellan löven men lyser fortfarande fint på lite håll.

Ni kanske har hört att republiken Jämtland nu är utan president. Vår president, Ewert Ljusberg, somnade in för några dagar sedan och han är saknad av många. I hela 32 år hade han det finaste ämbete en jämte kan ha och jag tror att alla var nöjda med hans insats. Det har varit en del missnöje bland hans undersåtar eftersom inte en endaste kommunal jämtlandsflagga syntes på halv stång. Det finns säkert regler för sådant men jag kan tycka att det hade varit en fin gest. Ewert Ljusberg har ändå betytt en hel del för den jämtländska sammanhållningen och samtidigt bidragit till PR för Jämtland. Nu ska det bli spännande att se vem som blir hans efterträdare. Vem det än blir så hoppas jag att den personen ska verka för samma öppenhet och medmänsklighet som Ewert alltid framhöll som viktigt.

Höstrusk

Det fina vädret, nästan som sommar, lämnade jag kvar där nere i söder och kom hem till höstrusk. Det gäller att passa på mellan regnen om man vill komma ut och slippa bli blöt. Som tur är håller regnet inte i sig hela dagarna och hittills har jag haft tur under mina promenader.

Igår var det dags för ett delat pass på katthemmet igen och det blev både mys med kattungar och attack av en arg och rädd kattmamma. Eller attack kanske är lite överdrivet. Hon gjorde utfall mot mig så fort jag öppnade dörren till det bås där hon och hennes två kattungar bor. Jag satte mig på golvet utanför, öppnade dörren lite på glänt och tog försiktigt ut de matfat och den vattenskål som stod precis innanför dörren. Sedan drog jag lådan med kattsand till mig med hjälp av en sopborste. Under tiden gjorde mamma katt flera utfall och fräste ilsket. Men hon kom inte ända fram till mig så det var nog mest varningar. Men jag hörde att en volontär hade blivit biten så jag var väldigt försiktig. Jag lyckades i alla fall städa kattlådan och sätta in ny mat och fräscht vatten.

I båset bredvid låg en annan kattmamma och hennes ungar och där fick jag välkomstkel av både mamman och barnen. Medan jag var där kom det några nya kattungar till karantän och efter matning och namngivning släckte vi hos dem och drog för persiennerna. En av kattungarna var så stressad att den försökte hoppa genom glasrutan så vi ville ge den lite lugn och ro.

I köket var det kärlek i luften. I alla fall från ett håll. En väldigt mysig och gosig liten kisse blev först könsbestämd som hane. Men misstaget upptäcktes snart och då blev namnet Stårsa (flicka på jamska). Av någon anledning har Stårsa fallit pladask för Prinsen, ni vet den gamla, njursjuka och trafikskadade katt som bor permanent i köket. När hon hör någon komma börjar hon bearbeta dörren till sitt bås och jama envist. Prinsen är snäll mot henne och därför får hon komma ut under passen. När jag öppnade sprang hon som en pil direkt till prinsen och förklarade sin kärlek till honom.

Prinsen är nog lite smickrad och kanske gillar han Stårsa till viss del. Men han är en gammal kisse som kanske tycker att det är lite under hans värdighet att visa samma kärlek till en väldigt ung liten tjej. Som tur är accepterar han hennes närmanden och hon är inte på honom hela tiden. När vi var klara med allt som skulle göras satte vi oss och fikade och då ville Prinsen upp i mitt knä. Jag lyfte så klart upp honom och genast var det en liten Stårsa som tog ett skutt upp bredvid honom. Men hon fick inte plats och ramlade ner igen. Där satt hon och tittad längtande upp på sin stora kärlek. Jag lyfte upp henne en stund men det blev för trångt och hon valde själv att hoppa ner igen.

Jag skulle vilja ha lite solsken och blå himmel som kontrast till alla höstfärger men det ser inte ut att bli så den närmaste veckan. Men jag njuter ändå av att promenera i ett höstfärgart landskap och även idag lyckades jag pricka rätt mellan regnen.