I onsdags var det fortfarande ostadigt väder men det såg ut att bli ganska bra på eftermiddagen. Det blev bestämt att jag, Lotta och Eddie skulle möta min son vid tåget för att sedan åka till Andersön. Precis när vi klev ur bilen för att ta en härlig promenad kom första åskknallen och ett fint regn strilade ner på oss. Vi var helt överens om att fortsätta i alla fall och tur var det. Det tog nämligen inte lång tid innan regnet försvann och snart började solen titta fram mellan molnen.

Alla foton där jag är med är tagna av min son.

Det blev precis så härligt som vi hade hoppats och pojkarna i sällskapet badade medan vi flickor nöjde oss med att titta på.

Som synes var lyckan stor när Eddie väldigt tydligt visade att han accepterade och gillade min son.

Efter middagen åkte Lotta och Eddie tillbaka till släkten i Semlan. Jag tror att vi båda var lika nöjda med våra dagar tillsammans och det blir säkert fler tillfällen. Jag och min son använde kvällen till att förbereda oss för en ganska tidig avfärd morgonen därpå.

Vårt första boende var bokat lite utanför Ö-vik (Örnsköldsvik) och vi hann med två rejäla stopp innan vi kom dit. Min son har varit vid Döda fallet som barn men minns inte att det var så trevligt ordnat som det är. Kul att han gillade vår runda bland spångar och stenar. Ni kanske känner till att Magnus Huss blev anlitad för att göra en liten förändring av Älven för att underlätta flottningen. Resultatet blev en katastrof och numera är det en turistattraktion.

Vid entrén finns en vridbar scen där uppskattade föreställningar har spelats. Senast spelades Dunderklumpen och efter vad jag har hört var det en väldigt bra föreställning. Nu har det varit uppehåll med föreställningar sedan pandemins start men scenen står redo för bättre tider.

Vi åkte vidare men gjorde ett lunchstopp på en rastplats i Sollefteå.

Vårt nästa mål var Balesuddens naturreservat, som finns bara ca en halvtimme från vårt bokade boende. Naturligtvis vill man se havet när man kommer ut till Höga kusten och även om det inte var öppet hav så kom vi till några fina vikar.

Det var ganska många backar, både uppför och nerför och i värmen var det rätt så svettigt emellanåt. Vi gick genom olika naturtyper och leden tog oss lite då och då till stränder och klippor nära havet.

Här badade min son men jag väntade till lite senare. Stugan där borta är öppen och åtta personer får plats att sova där. Inget vatten eller el men väldigt mysigt med bl a vedspis.

Det finns inte bara hav här utan även en tjärn, Balestjärn, med väldigt klart vatten. Här hittade vi en liten ledig plats där vi båda tog oss ett dopp. Eller rättare sagt, jag tog ett dopp och min son simmade omkring. Härligt svalt men inte kallt. Faktiskt vederkvickande för både kropp och huvud.

Från tjärnen kunde man fortsätta upp på berget och komma närmare öppet hav. Men det var långt kvar och även om jag hade tänkt att vi skulle ut dit så var min son klok nog att inse att det nog skulle bli lite för mycket för hans mamma. Det var tur för han hade så klart helt rätt. Vi gick tillbaka en liten bit till stranden vid en liten havsvik och där gjorde vi kaffe och åt varsin chokladboll. Inte så dumt.

En rolig avslutning på besöket av Lotta och Eddie och sedan en helt fantastisk första dag på min och min sons resa. I dag har också varit en härlig dag men det får bli en senare historia.