Vår + vinter = vårvinter

Fler och fler vårtecken dyker upp samtidigt som vintern dröjer kvar och kylan inte släpper taget. I alla fall inte på nätterna. Men dagtid håller sig temperaturen någon eller några grader över nollan och när solen tittar fram en stund känns det att våren gör sitt bästa. På en del stigar, där solen kommer åt att värma, är mycket av isen borta och i dag kunde jag gå med lågskor hela vägen bort till Vallsundsbron. Innan jag kom dit hittade mina spanande ögon precis det de letade efter. I en brant slänt ner mot sjön såg jag något blått och medan jag försökte hitta grenar att hålla mig i hasade jag ner till de blåsippor som fanns där. Årets första för min del. Lyckan var stor och när jag klättrade upp igen möttes jag av ett par nyfikna hundögon. Det var inte helt fel att få avsluta min klättring med lite vovvegos.

På andra sidan stigen sprang myrorna kors och tvärs i en stor myrstack. Det är inte lika lätt att fota våryra myror som att få en skaplig bild av blåsippor, men jag gjorde ett försök

Jag vände mig om och kunde då konstatera att visst är det vårvinter fortfarande. Det dröjer nog innan isen och snön på fjällen försvinner.

Jag vände när jag såg stan och gick en annan väg tillbaka. Halvvägs hem mötte jag Drottningen av Saba och hennes husse. Saba var ovanligt gosig och enligt hennes husse hade hon blivit det efter att ha blivit påkörd av en cykel. Hon hade inte blivit svårt skadad men tydligen försvann hörseln och hon blev mer tillgiven. Jag förstod inte riktigt hur hon kunde bli döv av att bli påcyklad och träffad i sidan och jag misstänker att åldern, 13 år, har något med saken att göra också. Hur som helst var det kul att träffas och den här promenaden gav mig mycket. Sol, vårtecken, vovvemys och trevliga pratstunder. En stund på balkongen blev det när jag kom hem och ännu en trevlig pratstund då både jag och grannen böjde oss ut över räcket för att uppdatera oss lite om vad som hänt sedan sist. Sedan var jag nöjd med att interagera med andra och slog mig ner i soffan med en kopp kaffe och en stunds mindfulnessmålande. Huvudet behövde vila efter alla intryck och då är det skönt med tystnad och positiv ensamhet.

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Vilken bra dag med härliga möten. När det gäller hunden så kan säkert åldern också ha den betydelse misstänker jag. De åldras ju på samma vis som vi människor gör.

    Kram

    Gilla

    Svara

  2. Härligt med vår och blåsippor, visst borde en påkörning av en cykel påverka hörseln även hos en hund. En äldre bekant som numera är avliden drabbades av något liknande i samband med en olycka som slog mot huvudet, han blev i princip döv eller i alla fall svårt hörselskadad. Sedan spelar säkerligen åldern in, precis som hos min bekant, han hörde som en ”kratta” redan innan.

    Gilla

    Svara

    • Ja, våren är välkommen och de första vårblommorna är alltid efterlängtade. I dag har vintern kommit tillbaka men förhoppningsvis blir den inte långvarig.
      Om hunden ramlade och slog huvudet kan det förklara att hon förlorade hörseln men jag fick bara höra att hon hade blivit träffad i sidan och inte skadad på annat sätt än just hörseln. Men jag kanske inte fick höra alla detaljer och kanske chocken av att bli påkörd också kan påverka.

      Gillad av 1 person

      Svara

  4. Vad mysigt med vårblommor, hundgos och trevliga samtal. Man blir lite extra lycklig när man finner de där efterlängtade vårblommorna. Nog kommer det att dröja innan isen lämnar men det hinner nog bli varmt i vattnet tills jag kommer 🙂

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Jättemysigt och jag passade så klart på 😀 Om hundar så tydligt visar att de vill hälsa och ägaren är med på noterna så tar jag alla chanser. De första vårblommorna är speciella. Hahaha, det är inte säkert att det blir varmt i Storsjön någon gång men de senaste två somrarna har det faktiskt varit över 20 grader en lång period. Det är inte vanligt men kanske en följd av klimatförändringen. Jag håller tummarna för att vattnet ska vara badvänligt när ni dyker upp här. I alla fall så att Eddie kan svalka sig 😀
      Kram

      Gilla

      Svara

  8. Precis sådär brukar jag tänka när jag gått mina hundpromenader i byn och hälsat på grannar, utväxlat några ord med bekanta och vänner. En tur till affären eller biblan kan ta över en timme. Sen är jag helt nöjd att vara för mig själv…
    Hur högt norrut växer blåsippan, finns den i hela landet?? Jag har fått för mig att den inte gjorde det, men bevisligen får iaf du njuta av dem! Och myrstacken lever, jag har försökt titta men inte sett några som rör sig där ännu.
    En farbror frågade idag vad Daniel var för ras, han trodde inte en chihuahua kunde se ut så. O jag trodde det inte fanns såna farbröder som han, liknade en tomtefar med ett vitt hårsvall som spretade åt alla håll. Kramen

    Gilla

    Svara

    • Jag är gärna social ett tag och pratar lite med folk jag träffar ute. Men det räcker med det och sedan trivs jag med bara mitt eget sällskap. Det betyder inte att jag inte kan tycka om att umgås längre stunder eller ha övernattningsgäster men i min vardag är jag ganska nöjd med att få rå mig själv. Jag har ingen aning om hur långt norrut man kan hitta blåsippor men nog borde den finnas högre upp än här. Jag minns att det var svårare att hitta blåsippor när jag bodde utanför Strängnäs men där växte i stället gigantiska vitsippsmattor. De är inte lika vanliga här. Myrstacken levde då men kanske kryper myrorna ner en bit i stacken när kallgraderna kommer varje natt.
      Så du fick träffa tomtefar 😀 Det var ju kul och en liten pratstund fick du med honom också. Du skulle ha passat på att önska dig något 😀
      Kram

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar