Vildmarksvägen dag 1

Glad och förväntansfull startade jag min lilla roadtrip och första målet var starten på Vildmarksvägen, Strömsund. Jag stannade vid hembygdsgården där jag visste att en, av jämtar omtyckt och välkänd, figur håller till. För alla som inte har sett filmen ”Dunderklumpen” är Jätten Jorm säkert en ny bekantskap men här uppe känner alla till honom. Filmen, av och med Beppe Wolgers, visades förr och kanske nu också i alla skolor och vi är nog många som småsjunger lite på någon av sångerna i filmen. Jorm är, som ni nog förstår, ett fjäll och det finns andra platser med Jorm som en del i namnet. Min resa ska fortsätta genom de trakterna.

Strömsunds hembygdsgård rymmer ett ganska stort antal gamla, fina byggnader från tidigare århundraden. De är väl utspridda och därför visar jag bara ett fåtal.

För att eventuellt bidra till någons allmänbildning ger jag er möjlighet att se avslutningssången ur Dunderklumpen. Ett slut där alla är vänner och sjunger tillsammans, precis som ett lyckligt slut ska vara.

Vildmarksvägen går mellan vackra omgivningar längs sjöar och med berg och fjäll åt alla möjliga håll. Men jag börjar med en bild som är mycket vanligare här i norr än söderut. Hur många vägar med det här utseendet har 100 som hastighetsbegränsning i södra Sverige? Jag har aldrig sett någon.

Strax efter förra bilden stannade jag till för att äta min lunchmacka.

Jag hade planerat lite dumt för när jag passaerade mitt boende för natten var klockan bara ca 12.00. Incheckning var från kl 15.00 så jag fortsatte sex mil till för att vandra upp på Kalberget. Där har jag aldrig varit förr men det jag läste om leden upp på berget kändes som en bra vandring. Här startade jag.

Jag kunde ha gått mycket längre och fått en ännu bättre utsikt åt alla håll men jag vill att min kropp ska hålla under hela min resa. Jag kommer snart upp på mycket högre höjder så jag nöjde mig med att ta mig hit upp. Det blev i alla fall ca 17000 steg och det är mer än jag vanligtvis går.

När jag kom ner från berget tyckte jag att jag lika gärna kunde åka förbi Hällingsåfallet innan jag checkade in på mitt bokade bed&breakfast. Vägen till fallet går på motsatta sidan av sjön och jag kunde se de berg jag hade vandrat upp på. Jag kom förbi den första kala bergstoppen, där jag tog några bilder, och fortsatte en liten bit upp på det högsta berget. Men jag kom inte så långt upp där innan jag vände. Det var lite synd att jag inte tog mig ända upp men samtidigt var det nog klokt att vara lite lyhörd för en del tecken från kroppen.

Hällingsåfallet faller ner i norra Europas längsta vattenfyllda kanjon men det är inte hällingsån som skapat kanjonen. Snarare är det ett mäktigare vattendrag, kanske delvis den isälv som rusade fram när inlandsisen smälte för snart 900 år sedan. Det var omöjligt (för mig) att få till riktigt fina bilder med de ljusförutsättningar som var men de ger er ändå en föreställning om hur det ser ut.

Som ni ser till höger, där min skugga hamnade, står jag på en bro och ser ner på fallet. Det ser inte särskilt märkvärdigt ut på bilden men jag fick lätt svindel och skyndade mig snabbt vidare efter att ha tagit den här bilden.

Dessa byggen som folk gör överallt finns även här.

Trött och hungrig kom jag till mitt boende och efter en god natts sömn vaknade jag före tuppen. Den började gala när jag åt frukost. Nu ska jag ge mig iväg på nya äventyr och vädermässigt verkar det bli perfekt.

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Så härligt att du kom iväg på din resa! När vi åkte Vildmarksvägen stod vi på parkeringen vid Strömsunds Hembygdsgård den första natten … känner igen Dunderklumpen förstås, vem gör väl inte det 🙂
    Vilka fantastiska vyer … och Hallingsåsfallet där var vi också. Tyvärr var det en mulen dag och jag lyckades inte fånga den mäktiga platsen som jag önskade, men minnet finns kvar.
    Ha en fortsatt fin resa!
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Ja, jag tror att jag har lyckats pricka in bästa tiden för den här trippen 😀 Haha, jag tror att det finns många som inte känner till Dunderklumpen men här uppe är han välkänd.
      Jag är på precis rätt plats, mitt i fjällvärlden, och det här är det jag älskar med att bo nära fjällen.
      Tack Anki!
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  2. Underbara bilder från trakter som jag aldrig besökt, ett av de få områdena i Sverige som är en vit fläck på kartan för min del. Intressant med hastighetsgränsen 100 km/h, i södra Sverige hade det varit 70 – eller möjligen 80 km/h.

    Gilla

    Svara

    • Då har du gått miste om något som jag tror att du skulle gilla. Jag tror att du gärna skulle ha vandrat iväg på någon av alla vackra leder som finns i fjällvärlden. Just den här perioden är det dessutom inga mygg och inte särskilt mycket folk.
      Jag vet inte varför en del vägar här uppe har sådan hastighetsbegränsning men så länge den inte har för skarpa kurvor går det bra. Jag har varit mestadels ensam på vägen och eftersom jag vill se vad jag passerar har jag kört lite långsammare. Inne i skogspartier däremot har jag gasat på 😀

      Gillad av 1 person

      Svara

  6. Så härligt att du kom iväg på din resa och så fin den första etappen blev. Väldigt vackra bilder men jag förstår att du skyndade iväg där vid fallet. Själv fick jag nästan svindel bara av att titta på bilderna! Så mesig är jag 😉

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Jag är så glad att jag kom iväg och att det blev just nu när vädret är så fantastiskt 😀 Det finns så mycket vackert att se runtom i Sverige men det här är min absoluta favoritnatur. Det var ganska läskigt att stå där och det kändes som om jag sögs med i det dånande vattenflödet. Pampigt men lite läskigt.
      Kram

      Gilla

      Svara

  7. Nu har jag googlat på Vildmarksvägen. Hade ingen kännedom om denna helt underbara maffiga naturupplevelse. Och fallet, wow! Vilka hisnande vyer, och vilket fint väder du förärades på första dagen. Hoppas vädret håller i sig under resan. Dunderklumpen var före min tid i Sverige, filmen är från 74 och jag flyttade hit 1978. Visst känner jag till namnet men har inte sett film eller hört några sånger…
    Längtar redan till nästa etapp
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Det är en otroligt vacker runda och väldigt populär. Särskilt när vägen öppnas i början av juni och snövallarna är höga uppe vid Stekenjokk. Jag föredrar hösten när myggen är borta och likaså de flesta turisterna 😀 Inga restriktioner om att vandra iväg på fjället eftersom fågelungarna är kläckta och borta så det är bara att njuta och gå så mycket man orkar. Dunderklumpen är ingen fantastisk produktion men den är småtrevlig och lite mysig, precis som Beppe Wolgers 😀
      Nästa etapp finns tillgänglig nu 😀
      Kram

      Gilla

      Svara

  8. Jag säger bara oj oj oj vad underbart. Nu ska jag titta vidare på din färd. Jag kommer inte bli besviken den dagen detta ska bli verklighet för mig.

    Kram

    Gilla

    Svara

  9. Strömsunds hembygdsgård, den får jag nog skriva upp ifall jag kommer iväg nästa år. Tack för litet Dunderklumpsmusik så här på fredagseftermiddagen….

    Vackra vattenfall finns nog litet varstans där upp i norr, misstänker jag. Du visar ett, misstänker att det dånet av forsande vattnet brusade ordentligt. Vackra bilder… Nu ska jag läsa vidare om din resa.

    Gilla

    Svara

    • Beppemuseet finns också bland byggnaderna vid hembygdsgården i Strömsund. Tyvärr hade de nyss stängt för säsongen när jag var där så jag fick nöja mig med att strosa runt lite och titta på Jätten Jorm. Filmen om Dunderklumpen är ingen höjdare direkt men den är småtrevlig och vissa sånger stannar kvar.
      Ja, vattenfall hittar man lite överallt här uppe men de finns längre söderut också. Njupeskär i Dalarna t ex, som är Sveriges högsta vattenfall. Visst dånar det rejält om de större fallen och vid Hällingsåfallet är ljudnivån ganska hög.

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar