Min lilla halkning för en vecka sedan ställer fortfarande till det lite och kanske förvärrar jag det genom att envisas med att gå ut. Efter en trist helg med benet i högläge och full dos alvedon och några citodon, har det bara blivit några korta promenader den här veckan. Kanske borde jag låta benet vila ordentligt. Trist men kanske en bra idé med tanke på att jag planerar att kunna använda mina ben, ja hela kroppen, om två-tre veckor. När det inte händer något minskar inspirationen och det blir inga inlägg. Så kan det vara ibland och då vet jag att det bästa är att vänta tills lusten kommer tillbaka. För det gör den. Nu fick jag lite skrivlust och några bilder har jag fått ihop. Den första tog jag när jag hörde hur det skränade utanför min lägenhet. Vad för slags fåglar det är går inte att se men det lät som om traktens alla björktrastar hade samlats för körövningar.
En nyinkommen och jättefin kisse, som heter Balder, fick lite extra omsorg från mig den här veckans volontärpass. Han beter sig lite som Tazzi, den ledsna katt jag har berättat om tidigare, men lyfter på huvudet och tittar på mig när jag klappar honom. Jag hoppas att han ska bli lite gladare så småningom. Precis som Tazzi, som jag trodde var en hona men som jag nu vet är en hane. Jag märkte en stor skillnad på hur Tazzi bemötte mig den här gången. Han både tryckte huvudet mot min hand och spann medan jag klappade honom. Stora framsteg tycker jag. Men det här är alltså Balder. Jag är alltid lika glad när jag får komma dit och träffa alla katter och dessutom med trevligt sällskap.
Vi var ganska effektiva det här passet och var klara redan strax efter halvtio (ca två timmar). Jag bestämde mig för att ta en liten tur upp på Östberget (varje gång jag skriver om det har jag lika svårt för att bestämma mig för om jag ska skriva Östberget, som det heter, eller Frösöberget, som alla säger). Jag gick i alla fall en runda på ca en halvtimme och kom fram till samma utsiktsplats som jag har visat er flera gånger tidigare. Vid det här laget vet ni att Östersund ligger vid Storsjön och att min stad ser ut så här.
Det är så härligt att vara ute och gå i naturen och det är svårt att avstå. Men efter den här rundan bestämde jag mig för att vara hård mot mig själv och stanna inne. Vi får väl se hur det går.
Bedömningssamtalet har genomförts och nu ska de ha en konferens och återkomma nästa vecka. Sedan är det lång väntan när det inte handlar om ett akut problem. Ca ett halvår. Jag blev tipsad om att anmäla mig till Mittuniversitetets psykologmottagning där de just nu tar in ansökningar till behandling hos sistaårsstudenterna på psykologprogrammet. Under handledning av legitimerad psykolog genomför de terapi med vuxna patienter som de anser passande i utbildningen. Jag har hört andras erfarenheter från detta och det har låtit positivt. Nu har jag alltså anmält mig där och om det går snabbare och jag tycker att det låter som ett bra upplägg kanske jag testar det. Men om jag får välja kanske jag ändå väntar på att en erfaren psykolog ska ”ta hand om” mig. Jag är egentligen inte särskilt hemlighetsfull om detta men jag vill nog ha en slags bekräftelse innan jag skriver mer om vad jag tror är problemet. Ni vet ju att jag tycker att det är viktigt att vi pratar om psykisk ohälsa (det tar emot att skriva de orden för jag kan fortfarande inte riktigt känna att det gäller mig).
Tyvärr blev jag så påverkad av detta samtal att jag helt enkelt inte orkade hänga med när goda vänner undrade om jag ville följa med till Stocke Titt. Vänner som jag inte har träffat på länge tack vare corona och som nu hade ärenden i Östersund. Trist men vi får se till att hitta ett nytt tillfälle.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Så härligt att du märker framsteg när det gäller katterna på katthemmet och det är ett gott betyg till er volontärer.
Så skönt att bedömningssamtalet är avklarat i alla fall. Sedan förstår jag inte riktigt arbetsgången med en konferens. Du har sökt hjälp så då får man väl utgå från att det föreligger ett problem för jag hoppas att inte någon annan ska avgöra det. Kanske missförstår jag och jag har ärligt talat ingen aning om hur det fungerar. Synd att du inte orkade följa med men vissa saker gör oss mer urlakade än andra.
Kram och god fredagskväll!
GillaGilla
Ja, är det något som jag blir glad för så är det när katterna visar att de mår bättre 😀
Jag måste erkänna att jag var så dimmig i huvudet och hade svårt med koncentrationen i slutet av samtalet att jag inte heller riktigt uppfattade vad som ska hända på konferensen. Men jag tänker på hur min utredning på Sahlgrenska avgjordes på en konferens innan jag fick beslutet om att jag hamnade på listan. Kanske ska de bedöma om de vill eller kan hjälpa mig. Det får jag veta nästa vecka 😉 Jag vet i alla fall att han (psykologen) sa att det inte var aktuellt med gruppterapi utan att jag behövde enskilda samtal. Jag märker mer av det här sedan jag blev medveten om det och ibland är det ganska starka reaktioner. Just så blev det efter samtalet och precis då fick jag frågan om att hänga med. Lite dålig timing 😉
Kram och detsamma!
GillaGilla
”Ni vet ju att jag tycker att det är viktigt att vi pratar om psykisk ohälsa (det tar emot att skriva de orden för jag kan fortfarande inte riktigt känna att det gäller mig).”
Vi tolkar andra genom vårt eget filter, hur skulle det kunna vara på något annat sätt..
Och just den där meningen väcker en stor igenkänning hos mig och min magkänsla visade sig också vara rätt, när det gällde mina symptom.
Flera läkare ville påskina/eller trodde att mina problem var psykiska, men jag orkade inte framföra och stå upp för min känsla – visste bara att något var fel. Lite elakt kan jag tänka att det är ett lätt sätt att avfärda patienter (med en komplex sjukdomsbild) på.
När jag genom egna studier och senare genom att göra de förändringar som behövdes – då slapp jag nästan alla mina symptom.
Men många många års rundgång inom vården, mycket ledsnad och frustration kunde ha undvikits, det kan kännas lite tufft ibland.
Därför tänker jag inte så mycket på det som varit. 🙂
Egentligen vill jag kommentera allt det andra i inlägget också – men sååå långa kommentarsfält finns väl inte på WordPress!? 😉
Trevlig helg/Barbro
GillaGilla
Du har så rätt i det du skriver och jag vet att många har råkat ut för samma dumma fördomar. Men i mitt fall har det aldrig varit så. I alla fall inte som jag har märkt. Jag har haft tur som redan från början kom till en läkare som var påläst om mitt första problem, fibromyalgi. Efter det har jag blivit feldiagnostiserad några gånger men jag har aldrig fått höra att mina problem var psykiska. Den aha-upplevelse jag fick när jag efter lång tid nyligen insåg att vissa symptom med största säkerhet är just psykiska fick mig att känna att nu stämmer det. Allt detta som jag har bortförklarat på olika sätt och som ingen har haft anledning att misstro. En kirurg skickade mig för säkerhets skull på en utredning för hjärta och lungor men de fungerar helt perfekt. Det var inte ens jag själv som såg sambandet utan min dotter fick påpeka det och allt föll på plats. Nu vill jag ha det bekräftat och sedan få hjälp…om det går. Det är jag inte helt säker på. Men jag förstår nu att det varken var leverbesvär, biverkningar av mediciner eller abstinensbesvär när jag blev beroende. Många gånger har jag skyllt på att ”nu håller jag nog på att bli sjuk” när feberkänslor dök upp och plötsligt försvann igen. Koncentrationssvårigheterna, att jag tappar ord och glömmer lättare nu har jag skyllt på ålder. Tyngden som av en depression men utan nedstämdhet och en väldig trötthet är också en del av det. Det är skönt att få en förklaring men jag vill gärna att någon bekräftar det som jag tycker stämmer så bra. Det är ett flykttillstånd som vissa har förmågan att utveckla. Nu har jag nästan berättat allt men kanske ändå inte 😉
Jag är väldigt glad för din skull att du efter att ha blivit bemött med
mycket trångsynthet och ren dumhet har hittat det som hjälper dig. Det är ett evigt kämpande att vara sjuk och det tar ofta alldeles för lång tid att hitta rätt. Att, som du gör, inte tänka tillbaka så mycket utan utgå från hur det är nu och se framåt tror jag mycket på. För det mesta är det min inställning också men nu är det som var plötsligt intressant.
Tack detsamma!
GillaGillad av 2 personer
Tack för ditt fina svar Ingrid.
♥️
GillaGilla
Tack till dig för ditt engagemang ❤
GillaGilla
Så söt Balder är! Jag hade nog kunnat plocka hem flera katter därifrån!
Tråkigt att du kände dig påverkad av bedömningssamtalet så du inte orkade träffa vänner. Jag tycker också det är viktigt att vi lyfter psykisk ohälsa. Jag har inte varit på topp denna sommaren, jag kan inte skriva om allt tyvärr.
Kram
GillaGilla
Ja, visst är han. Och jag hoppas att han snart ska visa lite glädje när vi vill mysa med honom. Nu var det mer som att han bara accepterade det.
Det var synd att det skulle sammanfalla för nästan när som helst annars hade jag gärna följt med.
Det är mycket vi inte kan skriva om och ofta kanske andra personer kan känna sig träffade. Jag har fått tillstånd av i första hand min äldsta dotter när jag har skrivit om henne men nu gäller det bara mig själv. Då känner jag att jag inte behöver hålla igen när jag väl har fått en bekräftelse. Jag hoppas att du har någon du kan prata med om allt för det kan göra stor skillnad.
Kram
GillaGilla
Den katten är väldigt lik min Morris minsann. Hoppas att du blir bra i foten så du kan gå på dina promenader. Det är ju bäst att kunna det nu när det är så härligt väder.
GillaGilla
Morris är jättefin och jag kan se likheten.
Det är benet som värker och jag tror nog att jag ska komma ut i naturen ordentligt igen snart. Men jag ska vara duktig och vila några dagar först 😀
GillaGilla
Så utrolig mange fugler som har samlet seg utenfor hos deg. Kanskje det er stæren som har samlet seg allerede for å fly sørover. De er forholdsvis store og samler seg ved disse tider. Jeg fikk akkurat opp et minne på FB av en stor flokk stør som jeg hadde tatt bilder av for noen år siden. Håper utredningen går bra så du får hjelp både til det ene og det andre.
GillaGilla
Det var bara just den dagen det var så fullt med fåglar. Det var ett väldigt tjattrande och jag tänkte direkt på björktrastar. Men jag vet inte hur starar låter när de samlas så kanske har du rätt 🙂
Tack! Det är bara att vänta och se. Jag hoppas att jag får bra hjälp men jag är tveksam till hur bra det kan bli i slutänden.
GillaGilla
Jag blir alltid lika glad när jag får läsa om dina besök på katthemmet. Så söt han är Balder och jag blir rent ut sagt överlycklig när den lille debbige missen börjat att spinna. Gott tecken!
Bedömningssamtal kan vara väldigt jobbiga och jag förstår att du inte orkade följa med dina vänner. Det är klokt att du tackade nej även även att jag anar att du så gärna hade velat följa med. Det kommer flera tillfällen.
Åhhh vad tråkigt med ditt ben, du ska veta att jag tänkt på dig. Hoppas verkligen att det går att vila bort och att det är det som behövs. Är man van vid att vara ute mycket och traska runt så blir man lätt less på att vara inne.
❤ Tack för kloka ord hos mig. Du ska veta att det betyder mycket. Det har hänt en hel del annat också privat som just nu är lite svårt att skriva om men jag hoppas allt ska lätta framöver.
Många kramar och glöm inte att vila benet 🙂
GillaGilla
Det är alltid kul att komma till alla fina kissar och ännu roligare är det nu när vi är två som delar på passen 😀 Vi har så många jättefina katter där och varje gång någon verkar bli mer tillitsfull eller ser ut att må bättre blir jag varm i hjärtat.
Det samtalet tog mycket energi från mig och det är så trist att det var just då mina vänner hade vägarna förbi. Men jag ville bara luta huvudet mot något mjukt och blunda en stund så att följa med var inget alternativ. Vi får fortsätta att träffas via telefon ett tag till.
Jag har ju en del värkproblem och den lilla incidenten på Andersön gjorde att den vanliga värken blev ännu värre. Jag vet att det blir bättre igen och nu är jag lite sträng mot mig själv och tvingar mig att stanna inne och vila. Belöningen kommer förhoppningsvis senare 😀
Tack själv för allt fint och bra du skriver hos mig. Vi är båda medmänniskor som har erfarenhet av mycket och kan sätta oss in i hur det känns. Jag hoppas att det där mötet vi har planerat i flera år nu snart ska kunna bli av. Då kan vi prata om både svårt och roligt och det ser jag fram emot 😀 ❤
Stor kram ❤
GillaGilla
Jag har också just idag sett dessa stora flockar av fåglar.Men på så långt håll och så högt upp i träden att jag inte kunde se vilken sort det var. Kvittrandet lät inte alls som björktrastar… Jag tog fram en kikare för att titta närmare, och jag tror att det är starflockar på väg söderut.
Tråkigt att benet värker… det är dags för oss att gå den ”omtalade” vandringen där du brukar gå. Nu börjar jobb, skolor och förskolor och jag kommer inte alls att ha samma kontakt med min familj… Sms:a mig när du känner dig redo.
GillaGilla
Nu är ni två som tror att det kan vara starar och jag böjer mig för majoriteten 😀 Men det var definitivt inget kvittrande utan mer ett skränigt tjattrande utanför mig 😉
Det är klart att vi ska gå min fina runda. Jag hör av mig om någon dag när förhoppningsvis det ska fungera med benet och jag hoppas att ditt knä också mår bättre nu.
GillaGilla
Jag har saknat dina inlägg och förstår att inspirationen tryter ibland. Så är det här också, men för mig gäller det att hålla i, bara skriva några korta rader, för håller jag upp några dagar då blir det mycket svårare att hitta tråden igen.
Så glad jag är över dina besök hos katterna, jag tror att de betyder mycket mer än tanken att vara till hjälp, varje levande varelse är ett litet underverk, och katter tillhör tyvärr de arter som anses vara en slit-och släng-vara som gör mig så arg! Jag har haft katter i trettio, motvilligt från början, men oavsett vilket djur man väljer så får man så mycket tillbaka. Även av ett marsvin eller en fågel.
Jag kan inte riktigt kommentera vad du nu går igenom när du söker hjälp inom psykiatrin. Jag var i kontakt med kommunens hjälp när jag gick in i väggen men kände aldrig att det gav mig något. Och jag mådde för dåligt för att ens vilja ha eller kunna begära någon hjälp, jag ville bara vara ifred…
Jag tror att vi alla skulle må bra av någon typ av terapi eller kalla det samtal med någon yrkeskunnig inom området. Och jag hoppas att du på ett eller annat sätt får bra möten med någon som du får förtroende för. För det är nog det viktigaste. Att känna förtroende för den man samtalar och yppar sitt innersta för.
Varmaste kramen från pörtet
GillaGilla
Vad gullig du är som skriver att du har saknat mina inlägg. Jag är lite beroende av min blogg och att ”umgås” med er, mina bloggvänner, men ibland känns det lite kravfyllt att skriva och då väntar jag ett tag tills lusten är tillbaka.
Självklart betyder katterna och besöken hos dem mycket för mig. Nu, när vi är två som delar passen, känner jag att jag orkar mycket bättre och det är alltid roligt att komma dit 😀 Jag har också väldigt svårt att förstå hur man kan behandla djur illa. Det gäller alla djur. Jag mår rejält dåligt när jag ser och hör om misskötta djur och jag blir rent ut sagt förbannad om jag får veta att djur misshandlas. Men det känns bra att i alla fall en del av dem får hjälp att må bättre
Nej, det är inte lätt att säga något om mina problem när jag än så länge är ganska hemlighetsfull. Jag blir lite ledsen för att du inte fick den hjälp du behövde. I den situation du var i borde de verkligen ha varit lyhörda och ha förstått att de inte kunde begära att du skulle orka ta initiativ.
Jag har alltid varit övertygad om att jag inte har något behov av hjälp med min psykiska hälsa. Men det är aldrig för sent och nu inser jag att det är just sådan hjälp jag behöver. Om det finns något som hjälper vet jag inte men jag vill i alla fall göra ett försök. Men, som du skriver, det gäller att jag känner förtroende och märker att det finns kunskap om det jag tror är problemet.
Kram tillbaka!
GillaGillad av 1 person
Jobbigt att benet fortfarande ”bråkar” med dig … hoppas du orkar ha tålamod att ta det lugnt, så det blir OK för längre strapatser igen. Balder ser lite misstänksam ut … och tankarna kommer alltid med funderingar vad som hänt – som med Sixten, som fortfarande efter alla år hos oss är rädd för alla utom för oss …
Så bra att du varit på bedömningssamtalet – en bra början på att ta reda på vad som orsakar dina funderingar och problem …
Som alltid önskar jag dig allt gott! Var rädd om dig!
Kram
GillaGilla
Ja, det var lite klantig att halka till och förvärra något som redan innan fanns där. Nu avvaktar jag lite och hoppas att det går tillbaka till det ”normala” så att jag kan njuta som förut av promenaderna.
Ja, jag funderar mycket på vad alla ”våra” katter har varit med om och det är sällan svaren finns. Sixten har haft en väldig tur som hittade er och ni är säkert lika glada för det som han är 😀
Det är skönt att bedömningssamtalet är avklarat och nu är det spännande att se vad det leder till. Något bra hoppas jag.
Tack detsamma Anki och en stor kram!
GillaGillad av 1 person