Att se de små naturunderverken

Jag har alltid tyckt om att vandra i naturen men upplevelserna blev ännu starkare sedan jag köpte min kamera och lät den hänga med på nästan alla promenader och äventyr. De stora och vackra vyerna ser jag ungefär på samma sätt fortfarande men det är de där små, små sevärdheterna jag har fått upp ögonen för tack vare fotandet. Tittar man djupt ner i gräset eller snåren så hittar man ofta något man inte skulle ha lagt märke till annars. Det är den världen jag har upptäckt och det är de små underverken där nere som jag tycker bäst om att fotografera. Jag såg inte ens flugan på den första bilden innan jag la upp bilderna på datorskärmen.

Men allt jag ser är inte lika fint. För precis en vecka sedan, när jag kom från ett pass på katthemmet, såg jag tjock rök från ett område en bit ifrån där jag bor. I Svt-appen läste jag om hur en radhuslänga brann men att det tack och lov inte fanns några skadade. Jag gick förbi där på min väg mot Ändsjön och jag tänkte på hur beroende vi, som bor i lägenheter, är av att våra grannar inte drabbas.

Det var väldigt tyst och tomt i och runt fågelsjön den här dagen. Men jag såg ett gräsandpar och tänkte försöka fota dem, bara för att man ska fota fåglar när man går runt en fågelsjö. Men de upptäckte mig och det enda jag fick på bild var det här. Dessutom fick jag väldigt bråttom och fokus hamnade på helt fel plats. Ett misslyckat foto med andra ord men ändå lite kul.

I dag var jag återigen på katthemmet och det var precis lika roligt och mysigt som alltid. De enda foton jag fick med mig därifrån var på en av de allra minsta och ljuvligaste kattungarna. Jag skulle så gärna vilja visa er den bilden men det får jag inte göra. Jag får ha den för mig själv och njuta av att se det lilla, otroligt söta kattansiktet.

Vi var ganska snabbt färdiga idag och jag bestämde mig för att ta en promenad innan jag åkte hem. Det blommar fortfarande mycket på vissa platser. Här längs järnvägsvallen en bit söder om Östersund.

Naturen är ganska bra på att fixa till sina egna små blomsterarrangemang.

Efter att ha peppat mig själv en period har jag nu tagit kontakt med vården för att se om de kan hjälpa mig med det som pågår i mitt huvud. Efter tre telefonsamtal kom jag till den instans jag tydligen måste börja med och nu är ett bedömningssamtal inbokat. Lite nervöst är det men mest tycker jag att det är spännande. Men jag har inga jättestora förväntningar och det är nog bra.

Sugen på dans

Min ländrygg har mått relativt bra under en ganska lång period nu och jag börjar hoppas på att de övningar jag lärde mig hos sjukgymnasten, plus alla andra träningsmoment jag gör, har gjort skillnad. Kanske kommer det värre skov framöver men jag börjar ändå fundera på om jag kanske ska våga anmäla mig till en buggkurs igen. Ni vet ju vid det här laget att jag älskar att dansa. Det vore sorgligt om det är slutdansat helt och hållet för min del. Jag hade visserligen accepterat det men ett litet hopp tändes igen.

Så fort den tanken kom till mig satte jag mig vid datorn och googlade ”buggkurs i Östersund”. Det var inget stort utbud på utförare och hos den enda jag hittade är naturligtvis alla danskurser inställda just nu. Men så läste jag att besked kommer efter styrelsemötet om ca tre veckor. Jag började känna mig mer och mer ivrig att göra ett nytt försök men med inställningen att går det inte så är det så och det får jag acceptera. Då kom jag till en upplysning om att man kan söka en danspartner via dansklubben och jag hittade en tretton sidor lång lista med nästan bara kvinnor som söker danspartner. Tydligen måste man fixa en partner innan man anmäler sig. Jag har ingen lust att skriva upp mig på listan så jag gav upp av den anledningen. Visserligen var det många gamla efterlysningar från tidigare år men jag tappade ändå lusten.

När det var sovdags i går kväll tittade jag ut och såg månen precis komma upp över trädtopparna på andra sidan sjön. Jag hämtade kameran och försökte få till några skapliga bilder. Det blev inga bra närbilder och jag var för trött för att stå där och försöka särskilt länge. Kanske får jag en ny chans ikväll om molnen skingras.

I dag har sommaren återvänt och jag var förutseende nog att gå ut på en promenad direkt efter frukosten. På så sätt slapp jag gå i värmen. Dimman höll på att lätta och bara en liten stund efter att jag tog den här bilden hade solen drivit bort all dis och dimma.

Fukten efter dimman, och kanske även daggen, gör att alla små spindelnät täcks av droppar och syns bra i gräset.

Att det är svamptider även här uppe är det inget tvivel om. Men förutom några sandsoppar såg jag bara svampar som jag inte vill ha med hem. Jag hade inte för avsikt att leta svamp och jag höll mig på gångvägarna. Kanske finns det mycket gott om man går in i skogen

Det finns många dekorativa grässorter. Här ett något överblommat exemplar.

Jag har tidigare nämnt att vinbärsbuskar växer vilt på väldigt många platser. Fritt fram för fåglar och människor att förse sig.

Nästan hemma igen såg jag att fjällen fortfarande har diset omkring sig och att dimman ligger kvar på en viss nivå.

Jag har inte helt gett upp tanken på dans. Det kan ju hända att fler kursarrangörer dyker upp när det är ok att dansa igen.