Sommaren är inte slut

Visserligen ser det inte ut som om det ska bli någon sommartemperatur här uppe, så långt prognoserna sträcker sig, men solen visar sig ibland och nya blommor dyker ständigt upp. Det händer att jag har turen att få se nya tillskott i djur- och fågelvärlden och lyckas jag då få några skapliga foton blir jag glad. Bilderna är från två olika promenader, igår och idag. Båda dagarna har jag lyckats pricka in lite solsken men molnen finns alltid där, beredda att ta över.

Jag låter bilderna tala för sig själva.

Jag brukar dela det mesta ganska öppenhjärtligt med er här på bloggen och nu har jag något som jag gärna skulle vilja skriva om. Men det är svårt att förklara och jag vet inte hur jag ska formulera mig. Det jag kan skriva än så länge är att jag, som alltid har varit tacksam för att jag ”bara” har fysiska åkommor, nu har fått inse att jag även har problem som räknas till psykisk ohälsa. Under de år det har varit mer och mer märkbart har jag skyllt på olika saker och hittat på förklaringar. Min äldsta dotter berättade om en av mina upplevelser för sin psykolog och hans bedömning fick mig att börja fundera. Mycket får sina förklaringar och jag har börjat fundera på om jag ska försöka få hjälp via terapi. Jag är ganska påverkad och skulle gärna vilja slippa det här. Det är ingen egen diagnos utan mer ett tillstånd som kan ingå i flera diagnoser. Det här tar upp så mycket av mina tankar att jag tappar lusten att skriva om något annat och nu, när jag har skrivit lite kryptiskt om det, kanske det släpper lite. Jag återkommer när jag känner mig redo och kan formulera det bättre. Men det är ingen depression. Jag är fortfarande samma glada person 😀

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Om vi säger så här, få av oss är helt befriade från fysiska åkommor, allergi, synfel mm. Så få av oss är nog helt befriade från psykiska besvär, även om de i de flesta fall inte är särdeles allvarliga eller besvärliga men som kan vara bra att i alla fall erkänna för sig själv.

    Gilla

    Svara

    • Jag håller helt och hållet med om det men just nu är jag så förundrad över att något som påverkar mig avsevärt inte har fått mig att inse vad det är frågan om. Det är nästan skrattretande att jag har varit medveten om det men oftast hittat andra förklaringar. När förklaringarna tog slut och besvären inte försvann har jag ignorerat dem. Återkommande hallucinationer, som jag bara har skrattat åt utan att själv söka en förklaring, var det som fick min dotters psykolog att reagera. Nu faller många delar på plats och jag skulle gärna slippa allt det för med sig. Men vårdtrött som jag är, tar det emot att kontakta vården.

      Gillad av 1 person

      Svara

      • Allt måste få mogna och sjunka in innan man kan börja lägga pusslet och slutligen förstå. Sedan kan ju fysiska åkommor ha en psykologisk förklaring och naturligtvis även tvärtom.

        Gilla

      • Ja, det tar tid. Jag har tänkt bakåt i tiden och kan inte komma ihåg att jag hade de här besvären, i alla fall inte i stor omfattning, innan jag blev änka. Ofta är det ett trauma som utlöser det. I mitt fall stämmer det väldigt bra. Nästa trauma, som fortfarande gör mig stressad, gjorde säkert sitt till också. Trauma och stress är två utlösande faktorer till något som förmodligen har funnits hos mig väldigt länge. Haha, nu har jag snart skrivit så mycket att det går att lista ut vad det är 😀

        Gillad av 1 person

  2. Precis som föregående har skrivit så är det få, eller t.o.m INGEN som är helt befriade från psykiska problem. Man får leva med det, ibland bätre, eller upplevs t.o.m borta, men det ligger där latent. Ja så tror jag. Ju mer vi är i harmoni desto mindre märker vi av såväl psykiska som fysiska problem.

    Jag hoppas det inte får uppta alltför mycket av din tid 😉

    Gilla

    Svara

    • Jag har också samma uppfattning och jag vet att vi alla har små eller starkare drag av olika psykiska problem eller psykiska funktionsnedsättningar. Det är när det blir så påtagligt att man har stor påverkan på något sätt som det kan behöva tas mer på allvar. Jag är van vid att leva med värk och när den är i sitt ”normala” läge tänker jag inte så mycket på det men jag är också van vid att den kan yttra sig på olika sätt och ge vissa biverkningar. Nu fick jag en riktig aha-upplevelse och mycket föll på plats. Det är skönt med en trovärdig förklaring och det har jag fått nu. Jag kan leva med det men jag skulle inte kunna ha ett arbete där fokus och koncentration krävs. Tack vare att jag har varit sjukskriven för värk så länge har jag inte behövt särskilja de här besvären från de fysiska. Finns det en chans att åtminstone minska det här så vill ha den chansen. Men jag väntar till i höst innan vänder mig till vården.
      Tyvärr tar det här upp mycket av mina tankar nu men så småningom hoppas jag att det blir annorlunda.

      Gillad av 2 personer

      Svara

      • Ibland är det väldigt nyttigt och ger effekt av att få prata med någon kunnig i ämnet för att det ska ge trygghet. Allra helst om det blir som du skriver att det tar upp mycket av din tid, alltså tankarna. Hur du än gör så hoppas jag det ska kännas bra för dig.

        Gilla

      • Tack Mia 😀 Jag har turen att ha någon som förstår det här att prata med. Men jag vill ändå ha en psykologs bekräftelse på att jag har rätt och kanske även terapi för att komma tillrätta med det. Det känns bra att förstå 🙂

        Gillad av 1 person

  3. Vårdtrött – vilket himla bra ord. Här har du en till.
    Förr var jag ofta på besök på olika vårdinrättningar men nu drar jag mig verkligen för att gå dit.
    Har tyvärr tappat förtroendet för alla olika vårdcentralsläkare, som kommer och går.
    Träffar man en riktigt bra läkare, ja då finns hen naturligtvis inte kvar vid ett senare besök.
    Detta har verkligen gjort mig vårdTRÖTT!

    Hade den stora turen att till slut (efter 50 år) hitta rätt när det gäller kost och hälsa. Aldrig att jag kunde ana att man kan ändra så mycket av sitt dåliga mående med hjälp av annan kost.

    Du berättar mer (eller inte alls) när du vill. ♥

    P.S. Jag har fått höra otaliga gånger att mina besvär var psykiska, och jag kan bli så arg när jag tänker på det idag. Vi (äldre) kvinnor (som ibland saknar förmågan att ”stå på oss”) blir lätt avfärdade med just de orden, ja då slipper ju någon att engagera sig.
    Det som andra kallar psykiskt kan faktiskt visa sig vara fysiologiskt, näringsbrister, allergier m.m. Symptom och sjukdomstillstånd som man mer eller mindre enkelt kan rätta till. D.S.

    Barbro

    Gilla

    Svara

    • Vårdtrött är ett ord som beskriver det många känner. Men det är lite kluvet i mitt fall eftersom jag samtidigt är väldigt tacksam för all hjälp jag har fått. Jag har också träffat på en del läkare som jag blivit besviken på. Men flertalet har jag fått förtroende för så jag har nog haft tur. Mängden vårdbesök har gjort mig rejält vårdtrött och nu är det otroligt skönt att ha kommit till en punkt med provtagning bara var tredje månad och läkarbesök två gånger om året (plus några extra undersökningar inför varje årsdag av transplantationen). Just dessa provtagningar visar att alla mina värden är bra och att jag inte har några brister. Det är omfattande provtagningar och jag känner mig trygg med att min kost gör det den ska 😀 Det är en väldig förmån att få den bekräftelsen fyra gånger om året.
      Jag har förstått, genom din blogg, att du har haft stor hjälp av träning och det gör mig glad. Det är härligt att läsa om förbättring och bättre livskvalitet hos andra 😀 Ingen har sagt rätt ut till mig att mina besvär är psykiska. Men även i det fallet har jag haft tur. Jag har ändå varit medveten om att kopplingen mellan fysik och psyke kan vara stor och att det ena kan leda till det andra. Jag har hela tiden trott att jag har sluppit undan det psykiska och jag har varit väldigt glad för det. Det är alltså inget jag har försökt se hos mig själv utan det var min dotter som såg det och tog upp det med sin psykolog. Då föll poletten ner och det kändes så självklart. Nu är jag i acceptansstadiet och snart ska jag försöka ta mig till stadiet med lösningsfokus. Men det innebär nog att jag måste få hjälp. Jag är mest bekymrad för att det ska bli värre.

      Gillad av 1 person

      Svara

  4. Jeg tror været har en stor innvirkning på folks psyke. Jeg kjenner jeg er så lei denne dårlige sommeren. Det er på sommeren man skal lade opp batteriene til den lange og kalde vinteren, men det er ikke blitt sånn i år. Jeg orker heller ikke 30 varme grader, det er like slitsomt som vinteren. I år har vi ikke hatt noen bra vinter heller, så jeg gledet meg til en flott sommer. Jeg merker at været har mer og mer å si på mitt humør etter som jeg blir eldre. Fortell når du er klar du, det er godt å få støtte fra andre når man er ensom i sitt hus.

    Gilla

    Svara

    • Det tror jag också men jag har alltid hört till den kategorin som inte påverkas psykiskt av vädret. Jag har aldrig känt att jag påverkas av fullmåne, mörker eller annat som har med natur och yttre omständigheter att göra. Jag har varit väldigt glad för det och för att jag inte har haft psykiska besvär (förutom av viss medicin). Jag gillar alla årstider men riktigt heta sommardagar kan få mig att längta efter kyla. Jag blir trött av hettan men mår inte psykiskt dåligt av den. Därför är det väldigt underligt att nu inse att jag faktiskt mår dåligt av något som beror på hjärnan och psyket. Tack och lov är jag inte nedstämd.
      Jag ska fundera mer och försöka hitta mig själv i det här och när jag har varit i kontakt med vården i höst kanske det kommer ett mer förklarande inlägg 😀

      Gilla

      Svara

  5. Först … jättefina bilder från dina promenader!
    Sen … vad du nu än går och funderar på och som så upptar dina tankar, så är det ditt beslut om du vill skriva om det. Nu har du förstås väckt vår nyfikenhet och kanske är det bra att få tankarna på pränt.
    Önskar dig allt gott!
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack! Det finns massor av blommor fortfarande och jag hoppas att regn och ibland lite sol ska göra så att det fortsätter så ett tag till 😀
      Jag har inga problem med att berätta och särskilt inte eftersom det den här gången handlar om mig själv. Men det är väldigt svårförklarat och yttrar sig på en del sätt som jag först måste formulera för mig själv innan jag kan dela det med andra. Men så småningom kan jag inte hålla mig från att skriva om det, så mycket vet jag 😀
      Tack snälla Anki och det önskar jag dig också .
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  6. Så härligt att få titta in till dig. Se massor av fina foton. Ska läsa ikapp när livet tillåter. Tack för alla fina ord hos mig. Det betyder så mycket. Även om mycket är en lättnad just nu så är det också en konstig saknad. Saknaden av en pappa utan att allt det andra finns med, det har ju varit så mycket fokus på sjukdom runt honom under en så lång tid. Blandade känslor!
    När du vill skriva av dig så gör det. Ibland så kan det vara en lättnad av få dela med sig av det som rör sig i huvudet.
    Många kramar till dig och tack ännu en gång!

    Gilla

    Svara

    • Jag har saknat dig och blir glad att se dig här igen 😀 Men känn inte att du måste läsa och kommentera allt. Det kan i och för sig vara skönt att distrahera sig själv genom att ta del av andras liv men jag är glad bara för att du tittar in en stund 😀 Jag kan säga samma sak till dig som du så klokt skriver till mig. Skriv av dig i bloggen om du, som jag, kan känna att det har en terapeutisk verkan. Jag har bara fått fin respons och mycket stöttning när jag har gjort så.
      Ta hand om dig!
      Varm kram ❤

      Gilla

      Svara

  7. Vilka fantastiskt fina foton! Du har rätt, sommaren är inte slut, det kan bli många fina dagar än.
    Det var tråkigt att läsa att du har någon form av psykisk ohälsa, , men meningen att du är samma glada person ändå värmde. Tycker absolut du ska prova terapi, jag har gått i terapi flera omgångar och det har känts bra. Skulle det inte kännas bra så kan man avbryta.
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack! Det finns fortfarande massor att njuta av i naturen och det dyker upp något nytt varje dag 😀 Men sommarkänslan har inte varit här sedan i slutet av maj.
      Ja, jag är väldigt glad för att inte påverkas med att glädjen försvinner. Tyngden som ligger över en när man har en depression har jag men underligt nog hänger inte nedstämdheten med. Något att vara tacksam för 🙂 Det är också bra att det finns bättre dagar. Jag är inställd på att försöka få professionell hjälp. Jag ska bara försöka förmå mig att söka den 😉 Jag har gett mig själv respit till i höst.
      Kram

      Gilla

      Svara

  8. Psykisk och fysisk ohälsa är helt jämställt men ändå har vi lite svårare för den psykiska. Men det finns hjälp att få så självklart ska du anlita sådan även om beslutet tar lite längre tid att mogna fram.

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Ja, så borde det vara men det är en liten bit kvar tills vi är där. För egen del har jag inte alls några problem med att berätta om psykiska problem. Som du vet tycker jag att det är viktigt att lyfta fram även de sjukdomarna och när jag själv har satt mig in i det här så kommer det en bättre redogörelse 😀 Jag är helt inne på att söka hjälp men jag måste kämpa lite med mig själv först 😉
      Kram

      Gilla

      Svara

  9. Kropp och själ hör ihop. Jag tillhör dem som när jag gått in i den så berömda väggen inte en utan två gånger tvingade se mig själv i vitögat, men någon hjälp förutom piller fick jag inte. Och pillren blev man ju bara kollrig av. Men jag tror som många här har skrivit att det får mogna fram i dig och det är skönt att du har tid att låta tankarna sväva fritt och utan stress kan du låta processen ta sin tid, både vad det gäller problematiken och hjälpsökning. Jag hade gärna gått i terapi, men har aldrig haft möjlighet till det. Mammas död vid nyss fyllda 48 år har jag aldrig bearbetat, bara stoppat in i ett låst rum. Du är en tänkande människa så jag tror att du rätt snart fundilerar ut vad som är bäst för dig för att komma tillrätta med det som tynger.
    Varma kramar
    PS Jättevackra blommor och fjärilar och kryp!

    Gilla

    Svara

    • Ja, visst är det så och det har du verkligen erfarenhet av. För mig är det en stor omvälvning att plötsligt inse att jag inte har sluppit ifrån psykiska besvär. Tänk att jag har haft de besvären så länge och inte fattat vad de betydde. Jag känner mig lite frustrerad å dina vägnar att du inte fick bättre hjälp än bara piller. I det läge du var i då kunde du säkert inte själv förmå dig att protestera och då var du väldigt utlämnad till att vården gjorde rätt. Jag har kommit så långt i mina tankar att jag har bestämt mig för att söka hjälp och jag kan bara hoppas att jag inte blir avfärdad. Man vet ju aldrig hur man ska bli bemött och så är det även med fysiska besvär. Hur jag reagerar på eventuell terapi vet jag inte. Kanske tycker jag att det känns bra eller så blir det bara obehagligt och jobbigt. Men då kan jag ju avsluta. Kanske borde du också ta upp frågan om terapi nästa gång du träffar en läkare. Det är aldrig för sent att få hjälp med bearbetning av sorg och trauman. Men lite skrämmande är det.
      Kramar tillbaka!

      Gilla

      Svara

  10. Vilka fantastiska bilder på blommor du tagit Det är nog så att om man går nära så blir det så mycket vackrare men det går inte med en mobiltelefon. Det blir bara suddigt. Att man påverkas av det fysiska även i hjärna är ju sant. Kan det vara det som man kallar själen skrubbsår. Ibland behövs det hjälp av någon annan för att kunna hjälpa sig själv

    Gilla

    Svara

    • Tack Anita! Just närbilder är det bästa och roligaste att fota när man har en kamera som klarar det 😀
      Det är sant att man ofta påverkas psykiskt av fysiska besvär. Det är ju jobbigt att ha värk t ex. Men i det här fallet är det ett trauma som har utlöst psykiska besvär och de yttrar sig även fysiskt. Så är i alla fall min teori och jag vill gärna ha den bekräftad av en psykolog för att sedan få hjälp att minska besvären. Det känns både skrämmande och spännande och lite nervöst, för tänk om jag inte anses behöva hjälp.

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar