När min son kom i fredags var det en genomsvettig men lycklig ung man som ringde på och var lyrisk över den vackra, men lite längre väg han hade valt när han promenerade från järnvägsstationen. Han nappade genast på mitt förslag om att börja med ett svalkande dopp och vi gick ner till sjön. Det var lagom badtemperatur och nu har t o m jag badat. Två gånger faktiskt. En bra början på besöket. Men den stora upplevelsen kom dagen därpå.
Åreskutan är visserligen inte ett berg utan ett fjäll (skillnaden är att ett fjäll är högre än nivån för trädgränsen). Men jag kommer ändå att tänka på strofen i rubriken.
Det skulle bli ca 30 grader i Åre på lördagen men vi tänkte att det säkert var svalare en bit upp. Vi gav oss alltså iväg vid åttatiden. Liftarna öppnade inte förrän kl 10.00 men vi tog det lugnt och gjorde flera stopp längs vägen. Jag skrattar lite åt mig själv när jag tänker på att jag kallade ett tidigare inlägg för ett mastodontinlägg. Här kommer ett inlägg som är ännu värre, i alla fall om man ser till antal bilder.
Första stoppet gjorde vi vid Mattmars rastplats. En vacker by med fina vyer. Mjölkörten (rallarrosen, rävrumpan etc. Kärt barn har många namn) börjar visa upp sina fina blommor.
Kyrkan i Mattmar renoveras och är inte särskilt vacker nu med byggnadsställningar. Klockstapeln ser också ut att ha fixats till och den blev fin.
Vi stannade även till vid Undersåkers kyrkogård där min mormor och morfar har sin grav. Det var ett spontant besök och tyvärr hade jag inga blommor med mig. Det är många år sedan jag var där senast men efter lite letande hittade jag gravstenen. Både mormor och morfar dog i början av 1970-talet och nu finns det ingen som sköter om graven längre. Jag bor närmast men har avsagt mig ansvaret. Det är lite för långt för att ta hand om skötseln. För mig är det här en god anledning till att föredra minneslund. Stenen är fortfarande fin men det är bara gräsmatta framför den.
Där uppe, på Åreskutans topp (1420 möh) finns vårt första mål för dagen.
Det sista jag har hört om kabinbanans framtid är att den ska monteras ner efter denna sommar. Men den är naturligtvis inte i bruk eftersom trängsel i kabinerna inte är tillåtet under coronavirusets framfart. Det gjorde oss absolut ingenting. Det kändes mycket skönare att via två andra liftar ta oss upp till samma plats där kabinbanan har sin slutstation. Först satte vi oss tillrätta i VM8:an och njöt av den sköna färden upp till nästa lift. Som vanligt, när jag är ute på äventyr med min son, är det han som är fotograf när jag är med i bilden.
Vi bytte till Gondolen. Allt gick väldigt smidigt och utan köer. Liftarna har varit stängda sedan före påsk men när reserestriktionerna delvis togs bort öppnade de igen. Till glädje för många, mig och min son inkluderade
Längre upp kommer man inte via liftsystemet så härifrån är det egen benmuskelkraft som gäller.
Högt där uppe kan man skymta toppstugan. Dit kommer man efter ca en kilometers vandring. En skylt pekade mot den en aning längre och lättare leden upp men vi var överens om att välja den led som går rakt upp. Det var inte lätt att se var den leden går och vi gick nog mest utanför den. Det var inte en lätt promenad upp till toppen men vi tog det lugnt och njöt av hela vandringen. Att det var nästan 30 grader kändes inte. Som tur var fläktade det ganska mycket och hade vi inte blivit varma av själva vandringen så hade vi plockat fram våra tröjor.
Vi mötte flera löpare. Det ser härligt ut att kunna både springa och uppleva den vackra utsikten men jag tror inte att man ser så mycket mer än var man placerar fötterna. Det är absolut inte den lättaste löpträning man kan utsätta sig för.
Lite närmare målet.
Vi var inte ensamma på fjället men det var aldrig någon trängsel. Till höger sitter jag och har det skönt på en sten. Svårt att se eftersom jag nästan ser ut att smälta samman med omgivningen.
En skön känsla att vara framme och uppe på toppen.
Vi satte oss och tittade ut över andra sidan av Åreskutan. Jag vill inte kalla den ”baksidan” eftersom invånarna i Kall hävdar att det är framsidan. Vår mat, som vi hade i en mattermos, var fortfarande varm men kallnade fort i vinden. Det smakade ändå himmelskt gott och nog stämmer det att hungern är bästa kryddan.
Efter en stund var det dags för att gå tillbaka. Vi passerade det här sällskapet och jag kan bara inte låta bli att fota när två härliga golden retrievers sitter så fint placerade med sin flock.
Vi hade pratat om att kanske inte åka med Gondolen utan i stället vandra ner till VM8:ans toppstation. Vi mådde båda väldigt bra och hade inga stora besvär när vi kom ner till Gondolen och vi bestämde oss för att göra just så. Det hade visserligen varit en krävande vandring upp till toppen men sådana vandringar är perfekta för att ländryggen ska må bra. De besvär jag kände av var mest bara lite ansträngda ben.
Vi började med att följa leden.
Men naturligtvis kunde vi inte motstå att vandra ut till en annan plats som såg lockande ut. Vi trodde att vi skulle komma fram till en brant med en fantastisk utsikt ner mot Åre och hela Åresjön.
Jag hamnade ofta i den här positionen när jag såg blommor jag ville föreviga.
Vi kom aldrig fram till den vyn vi trodde skulle finnas bakom nästa krön…och nästa krön. Här funderade vi på om vi skulle vända tillbaka till leden eller försöka ta oss ner till liftstationen närmaste vägen. Vi tyckte att det såg ut att vara en ganska lätt vandring ner. Att man aldrig lär sig. Det stämmer att genvägar ofta är senvägar men hur många litar på uttryck och talesätt?
Med små raster klarar man de flesta ansträngningar.
Vi tog oss ner men med lite olika stilar. Min son skuttade och hoppade mellan stenar och små höjder medan jag tog många små steg, försökte hitta något att hålla mig i och ibland satte mig och hasade ner försiktigt. När vi i slutet av dagen jämförde antal steg hade jag ca 3000 fler än min son. Jag kände mig verkligen gammal och stel och jag tänkte lite bittert på att jag dessutom är benskör. Men trots detta var humöret på topp och vi kunde skratta åt vårt vägval.
Här var mina ben darriga som gelé och varje stöt kändes i höger knä. Men det var bara att bita ihop för ner var vi ju tvungna att ta oss.
Som ni ser är Åresjön rejält mycket mer vattenfylld än den brukar vara. Det var kallt i maj och väldigt mycket snö i fjällen. När värmen äntligen kom blev det ett ovanligt snabbt förlopp och mängder av snö smälte samtidigt. Åre hade stora problem med översvämning ett tag men nu är det mycket bättre.
Vi kom ner till liften och till slut var vi nere vid bilen. En stor lättnad. Men vi var inte klara med dagens program och efter att min son hade tagit ett snabbt dopp i sjön for vi vidare mot Tännforsen. Ni kanske minns att jag var där i vintras och fotade fallet i vinterskrud. Nu är det ett större flöde och Tännforsen visar verkligen att den förtjänar att kallas Sveriges största vattenfall, när det gäller vattenmängd som passerar.
När vi kom hem var vi trötta men väldigt glada och nöjda med hur dagen blev. Det fanns ingen ork eller lust till matlagning men den vegokorv vi stekte och åt med korvbröd och diverse tillbehör smakade otroligt bra. En fullspäckad och fantastisk dag var slut och som alltid är det härligt att uppleva äventyr med min son.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Vad ska jag säga..?
Skulle vilja använda ordet magiskt, men det är så väl använt nu för tiden så att det inte riktigt har den valör jag letar efter.
Himmelskt!? Ja, jag tror att du förstår.
Vill egentligen kommentera varenda bild, men det går ju inte.
Tusen tack Ingrid för alla fantastiska bilder och för att jag fick följa med via dem!
GillaGilla
Tack snälla du (jag ser ju ditt namn men vet inte om du vill skylta med det) för uppskattande ord. Jag är långt ifrån att vara en duktig fotograf men med automatik och lite redigering i efterhand blir det ändå skapligt. Att det är lite disigt kan man inte göra så mycket åt mer än att tänka att det vore ännu finare med perfekta förhållanden. Men nog var det magiskt alltid. Jag konstaterar ännu en gång att jag bor precis där jag trivs som bäst. Fjäll, sjöar, karg natur och jag. Vi passar väldigt bra ihop 😀
Det var roligt att du hängde med men jag tror att du skulle uppskatta det ännu mer om du själv kom dit 😀
GillaGilla
Många fina bilder blev det, minns inte när jag var i Åre senast, men det var länge sedan
GillaGilla
Tack! Åre och Åreskutan lär finnas kvar länge än så om du någon gång vill komma dit så finns alla möjligheter 😀
GillaGilla
Jag säger bara wow, eller nej det räcker inte. Bilderna är verkligen magiskt vackra och naturen alldeles fantastisk! Vilken härlig dag ni fick tillsammans.
Kram
GillaGilla
Tack snälla Znogge och vad roligt att du tycker om dem 😀 Det var verkligen en fantastisk dag i min absoluta favoritmiljö.
Kram
GillaGilla
Vilken tur! Och vi som läser fick följa med. På ett litet lättsammare sätt men inte med samma upplevelser som ni fick… men nästan, tror jag. Men de bilderna så känns det så. Så vackert!
GillaGilla
Tack Anna-Lena för snälla ord. Det var en härlig dag och jag rekommenderar starkt att du tar familjen med dig och åker dit. Det var flera barnfamiljer uppe på eller på väg till toppen. Om de inte vill följa med är jag alltid pigg på äventyr 😀
GillaGilla
Vilka fantastiska bilder! Jag blir så fascinerad av ert landskap. Skåne är så platt och det skulle vara härligt att få uppleva ett så bländande landskap. De gånger jag varit norrut har bara varit vintertid. Så roligt att få vara med sonen också.
Kram
GillaGilla
Tack, vad snällt skrivet och vad kul att du tycker så 😀 Du vet att jag gärna visar upp mitt fina Jämtland om du har vägarna förbi. Jag har haft förmånen att kunna åka med husvagn runt i hela Sverige och uppleva mycket av allt det vackra i vårt land. Jag vet att jag gillar det här mest men många håller nog inte med utan tycker att de bor på den bästa platsen. Det är ju så det ska vara 😀 Min son och jag har så kul tillsammans och vi vill oftast göra samma saker.
Kram
GillaGilla
Åh vilka fina a bilder!!! Vad kul att få se M på bild❤ Hälsa så mkt från oss❤ Kram.
GillaGilla
Ni får väl komma hit och göra Åre nästa gång 😀 Det finns många fjäll att upptäcka utanför Bydalen och Höglekardalen och ni är jättevälkomna igen. Det är lite sent att framföra hälsningen men jag ska försöka komma ihåg den nästa gång jag pratar med honom.
Kram
GillaGilla
Ja, vi kommer gärna igen❤
GillaGillad av 1 person
Det er vel bare en ting å si det er WOW, jeg tror virkelig jeg må til Åre en gang, bare grensene åpner igjen!
GillaGilla
Jag tror inte att du ångrar dig om du åker dit men gör det när det är fint väder med bra sikt. Om du vill kan vi träffas och göra sällskap upp 🙂
GillaGilla
Vilka underbara bilder.
GillaGilla
Tack så mycket! Det är inte svårt att hitta underbara motiv där 😀
GillaGillad av 1 person
Vilken härlig dag … och så många alldeles fantastiska bilder! Många år sen vi var där på Åreskutan … men nu kom minnena tillbaka 🙂
Tack för alla fantastiska vyer du bjuder på!
Kram
GillaGilla
Ja, det var härligt och fantastiskt 😀 Tack Anki! Åreskutan ser nog ungefär likadan ut nu som förr och jag hoppas att det bara var fina minnen som dök upp hos dig 😀
Det är jag som ska tacka för allt snällt du skriver och för att du ville titta på allt.
Kram
GillaGillad av 1 person
Du milde tid vilket inlägg och alla helt fantastiska bilder du visar! Ni är inte dåliga som fixade även vägen ned…. Jag kom att tänka på en brant kulle, nästan rakt upp, där uppe skulle finnas en cache. Jag hade inte gått upp där ensam, men ena sonen ville upp och då skulle förstås jag med för ett par år sedan. Det gick sakta men säkert. Värre var det när jag skulle ned, konstigt nog! Tog några steg, men satte mig snart på ändan och hasade mig ned sakta men säkert. Varje går jag passerar där förbi i Värnamo kommer minnet åter. Men… jag tror ”din väg” ned är mer beunransvärd, kanske även längre.
Kontentan av i min kommentar: Helt otroligt tjusiga vyer du bjuder oss läsare på! 🙂
GillaGilla
Tack Mia och vad kul att du gillar bilderna 😀 Om vi hade följt leden ner hade det gått betydligt lättare. Men vi ville se hur det såg ut längre bort och missbedömde svårighetsgraden den vägen. Jag betedde mig nog ungefär som du på den branta kullen och ner kom vi ju, utan andra skador än värkande ben 😉 Min väg nerför var säkert inte brantare än den du gick men det kändes som om det aldrig tog slut. Visserligen behövde jag inte hasa mig ner hela vägen men det var absolut inte gåvänligt. Totalt sett var ändå upplevelsen helt fantastisk och jag skulle gärna göra om den 😀 För som du skriver, det var otroligt tjusiga vyer.
GillaGillad av 1 person
Wow, sitter här o ler från öra till öra! Och Tännforsen! Finns det inte någon låt om just den? Vilka fantastiska foton du knäppte där, det var nästa så jag hörde dånet och kände vattendropparna! Och vilken fin dag ni fick, för mig i en mycket annorlunda exotisk miljö med snö på backen i slutet av juni. Tänk så lätt att svalka sig om man blir för varm, bara rulla runt några varv! Håller med dig om att det är jobbigast att gå nedför, efter min skada i vintras i baksida lår har hela elasticiteten i benet försvunnit och utan att ha något att stödja mig på klarar jag inte nedfarter. Och så lyckliga ni är tillsammans, så fin dag för mor och son!
GillaGilla
Jag tror inte att jag har hört någon låt om Tännforsen men jag kan tycka att det borde finnas någon 😀 Det är ett pampigt fall och regnbågen förstärkte intrycket. Min son kände igen sig först när vi kom fram till den lilla bron som är en utsiktsplats. Han uppskattade det här besöket mycket mer än när han tvingades med som barn 😉
Hela dagen var fantastiskt lyckad, om man bortser från den branta avslutningen nerför från Åreskutan. Många tycker nog att det är speciellt med snön men de som bor här uppe bryr sig inte så mycket. Men nu dröjer det nog inte länge innan den sista snön också har smält.
Om du skulle komma hit och åka upp med liften så behöver du inte tänka på att gå ner. Man kan lika gärna åka samma lift ner igen och det var så vi först planerade att göra. Men det kändes lite synd att missa allt fint som en vandring ner bjuder på. Det finns ingen annan jag hellre är ute på äventyr med än min son. Är man inte glad innan så blir man det i hans sällskap när han njuter av allt härligt 😀
Kram
GillaGilla
Jag är mållös! Hissnande underbart på alla sätt. Jag vill vara där på vart enda foto. Skulle vilja skriva en hel sida om allt fint men jag måste bara titta på alla bilder en gång till.
Stort tack för att vi fick vandra med dig.
Stora kramen
GillaGilla
Det är makalöst vacker när man kommer upp på fjälltoppar. Men det gäller att vädret är ok också. Oftast är det lite disigt, som här, även när solen skiner men det var i alla fall fritt från låga moln. Vi såg väldigt långt men det syns inte lika bra på foton. Men nu vet du vad du ska boka in när du åker norrut 😀
Kram
GillaGilla