Små händelser i vardagen

Det har blivit sommar och det är skönt. Men jag har inrättat mina dagar efter värmen och mina nya rutiner är som följer: jag går upp, äter frukost och gör mig i ordning. Vid sjutiden har jag gett mig iväg med bilen till olika områden där jag har letat checkpoints. Jag har betat av de områden som förra året var de mest myggrika och det var en bra strategi eftersom de små blodsugarna nu har satt igång sin jakt på lämpliga offer. När jag kommer hem brukar jag fixa lunch och sedan har det blivit en stund i solen på balkongen. Jag går inte ner till sjön och badar. Dels är det för kallt och dels hinner jag bli varm igen innan jag är hemma. I stället tar jag en lite svalare dusch än jag brukar och sedan blir det kaffe. Träningen försöker jag hinna med men dagarna försvinner väldigt fort.

Jag uträttar en del ärenden när jag ändå är ute och kör. Livsmedel och apoteksvaror är ett exempel men jag har också visat upp bilen för en skadebesiktning. Andra veckan i juli får jag klara mig utan bil men det känns inte som något problem.

En dag passerade jag ett gäng skolelever och några lärare som spelade brännboll. Men jag var tvungen att stanna till lite och titta för det var inte riktigt som jag kommer ihåg det. De elever jag såg hade alla problem med att träffa bollen med ett racket men efter tre försök tog några fram en fotboll och sparkade ut den så långt det gick. Fotbollen behandlades likadant som den mindre tennisbollen skulle ha gjorts och medan den som sparkade iväg bollen sprang mellan konerna, försökte utelaget kasta tillbaka bollen för att bränna de som sprang. Men alla valde inte fotbollen utan några kastade i stället en frisbee. Tänk om de möjligheterna hade funnits när jag gick i skolan. Jag var urusel på att träffa med racket så jag hade med glädje valt något annat. Men det verkade som om de här ungdomarna var tvungna att först göra tre ”vanliga” försök.

Bilderna är från olika promenader den här veckan. Fjärilar, blommor, spindel och naturligtvis vyer med fjäll i bakgrunden. De syns från de flesta ganska högt belägna platser jag besöker.

I dag körde jag på en skogsväg där alldeles ny beläggning bestod av väldigt finkornig sand. Det var hårt och bra att köra på men oj vad sanden kröp in i alla skrymslen i bilen. Jag stängde av luftintaget men tyckte ändå att det kändes sandigt i halsen. På hemvägen stannade jag till i slutet av sandvägen och borstade bort så mycket jag kunde men det var ändå nästan nödvändigt att köra in i en automattvätt.

Det var bara en bil före mig i kön till tvätten och jag hade som tur var inte bråttom. I stället log jag åt den långsamma, lite äldre man som verkligen inte stressade. Han brydde sig inte om att jag väntade på min tur utan han tog god tid på sig när han gick runt sin bil och gjorde slut på en flaska avfettningsmedel. Sedan gick han lika långsamt bort en bit till en skräpkorg för att slänga flaskan. Först när han kom tillbaka började han kolla igenom och välja bland alla tvättprogram. När han äntligen var redo att köra in sin bil gick det så långsamt att jag faktiskt skrattade till där jag satt och förundrat tittade på. När han nästan var helt inne var det tydligen något som inte var bra för han började lika långsamt backa ut igen. Det var nog en liten justering som behövdes för sedan körde han in igen och stannade bilen. Innan dörrarna stängdes hann jag precis se hur han sakta tog sig ur bilen och gick mot en dörr som leder ut. Jag slutade nästan andas. Jag blev lite rädd för farbrorns skull och tänkte att nu blir han tvättad. Men han kom ut genom dörren och sedan vandrade han iväg. Han bara gick sin väg och ni kan kanske förstå att jag var lite förbryllad. Jag var tvungen att gå ur bilen och se mig omkring och då såg jag att han hade gått iväg en bit för att röka.

Medan jag satt där och väntade på min tur, med dörren öppen för att inte få för varmt i bilen, kom en kvinna gåendes och frågade om jag kunde hjälpa henne med att koppla på en släpvagn. Ännu en gång blev det ett gott skratt för trots otaliga husvagnssemestrar och användning av släpkärror så har jag aldrig kopplat på en släpkärra på en dragkrok. Men jag har sett på och jag sa som det var medan jag följde med för att se om jag kunde vara behjälplig. Jag försökte lossa på handbromsen på släpkärran men där blev det problem på en gång. Jag vågade inte ta i för mycket och jag tänkte att det kunde finnas någon slags spärr som jag inte såg. Jag tipsade kvinnan att ta ett foto och gå in på macken så att den ensamma tjejen där inne kunde peka och visa. Lite senare lyckades påkopplingen och det var ju bra.

Men biltvätten då, hur blev det med den? Jo, mannen rökte klart och kom tillbaka. Han gick in till sin bil och när hans tvättprogram var klart öppnades dörrarna och han backade lika sakta och försiktigt som förut. Jag körde in och det kändes skönt att automattvätten tog hand om all den sand som var kvar.

När jag kom ut, och stannade för att sätta tillbaka takantennen, stod den långsamma mannen fortfarande kvar och pysslade med sin bil. Han kom fram till mig med ett stort leende och sa att han tyckte att färgen på min bil var otroligt fin. Hade jag varit lite sur på honom, vilket jag inte var, så hade jag genast glömt det när han kom och var så trevlig. Ni som kommer ihåg hur viktigt det var att jag fick en blå bil förstår att jag gillar att få höra att min bil är fin 😀


En kommentar

  1. När vi spelar brännboll får man välja mellan racket, boll, frisbee, sparka eller kasta. Med andra ord så kan alla vara med och så ska det vara.
    Skönt att det löste sig me tvätten 😀

    Kram

    Gilla

  2. Hahahaha…sitter här på jobbet och glädjs över att dagens skratt gav mig lite mjölksyra. Jag kommer nog se den lille farbrorn snigla sig fram innan jag somnar efter nattens jobb. Tur att du är lugnet själv, jag hade nog fått klåda på ett olämpligt ställe om det varit jag. Hoppas din bil blev blank och fin nu.
    Vilka vackra blommor, jag har inte sett så många fjärilar i år kom jag på nu när jag såg dina fina bilder. Bara citronfjäril och det har inte varit många gånger. Fåglar finns det däremot gott om i år. Förra året var det väldigt lite fåglar, hade med torkan att göra året innan var det någon som sa.
    Jag har aldrig spelat brännboll med annat än rundträ och boll, men det tipset var mycket bra. Vi blir bara ett litet lag mot vad vi brukar vara till midsommar i år men då måste vi testa.
    Några timmar till på benen sedan blir det sängen innan jag kör till ön. Längtar!

    Kramar

    Gilla

    • Ja, han var rolig i all sin irriterande seghet. Jag hade absolut ingen brådska till någonting och jag bestämde mig genast för att inte bli negativt påverkad. Efter en första tanke om att han kunde väl ha släppt fram mig och sedan pysslat om sin bil, valde jag att bara fascinerat följa händelseförloppet. Som slow-tv 😀 Bilen blev fin där tvätten kom åt men jag måste nog putsa lite för hand också.
      Nu har blommorna verkligen satt fart och snart har vi de fantastiska blomsterängarna i full blomning. Jag ser fram emot att vandra genom dem utan rädsla för fästingar 🙂 På vissa ställen verkar fjärilarna trivas väldigt bra men på andra håll ser jag väldigt få. De flesta har dock väldigt svårt för att sitta still när jag kommer med kameran 😉
      Jag har inte heller spelat brännboll på det sättet men kanske är det numera vanligt runt om i landet. Znogge kommenterade om att de gör så i den skola där hon arbetar så både i Jämtland och Skåne gör man så. Jättebra tycker jag, som minns hur svårt det var. Hoppas att du får riktigt skönt sommarväder när du kommer till din ö 😀
      Kram

      Gilla

  3. Brännboll med fotboll? Det måste vara nytt, på min tid var det två sorters slagträn och tennisboll som gällde. Å andra sidan underlättar ju fotbollen, den kan ju alla träffa.

    Gilla

    • Ja, jag har inte heller sett brännboll spelas på det sättet tidigare men enligt Znogge, som är lärare i Skåne, gör dom så där också. Det kanske är en relativt ny pedagogisk inriktning och jag tycker att det är bra. Jag skulle ha velat ha det så. Dock är jag inte övertygad om att jag hade fått bra resultat med fotbollen heller 😉 Den enda bollsport jag var bra på var basket. Frisbeen hade nog varit det bästa alternativet för mig i den nya sortens brännboll.

      Gillad av 1 person

  4. Att du orkar leta checkpoints i denna värme. Det är bra gjort.
    När det gäller sanden/leran som fastnade under min bil tidigare, så såg jag häromdagen att den inte alls blev ren i tvätten. Det sitter mycket kvar under den… fast jag betalade för fullt program… med underredstvätt. Jag får försöka få bort det på något vis. Jag vet inte hur, bara.

    Gilla

    • Jag har varit ute tidigt på morgnarna för att orka men värmen har kommit tidigt. Men det har inte varit plågsamt varmt. Kanske för att jag har gått mycket i skuggan inne i skogarna. Men nu börjar myggen komma och då är det inte lika kul.
      Jag har inte tittat under bilen men i mitt fall var det inte lera utan bara väldigt lätt sand. Det blir inte lätt att få bort leran under din bil. Men kanske en högtrycksspruta kan göra nytta.

      Gilla

    • Ja, det var lite spännande att se honom ta god tid på sig utan att han brydde sig om något annat 😀 Han hade en uppgift och den skulle han klara även om det tog tid. Hade jag haft en tid att passa hade jag kanske blivit lite frustrerad och åkt därifrån men så var det inte. Det är kul att observera människor och olika beteenden och här hade jag ett ypperligt tillfälle 😀

      Gilla

  5. Haha 😁 det var en söt historia med mannen som gjorde allt så långsamt. Lite skönt ändå med människor som tar det lugnt. Hade någon väntat på sin tur när jag tvättade bilen hade jag känt mig en aning stressad. Gulligt med att berömma färgen på din bil 😁
    Kram

    Gilla

    • Ja, det var faktiskt lite sött. Han var så obekymrad om allt utom sin bil och att han kom fram och pratade med mig visade att han inte själv insåg att han kunde ha agerat annorlunda. Jag hade hunnit tvätta min bil medan han pysslade om sin inför tvätten 😉
      Kram

      Gilla

  6. Vilka fantastiska foton du har tagit, man ser minsta lilla detalj både på fjärilar och blomster! Den gubben i biltvätten hade nog gett mig gråa hår om jag inte redan varit det…jag med mitt obefintliga tålamod! Men, på senare år har jag blivit något bättre, framför allt brukar jag alltid ha med mig antingen ett korsord eller en bok när jag är ute o far. I värsta fall får man roa sig med mobilen, allt för att inte få blodtrycket att rusa i höjden! Vilken tur du fick en så fin komplimang, nästan lika bra som om han sagt att du var fin i håret?
    Kram

    Gilla

    • Tack snälla Paula! Jag själv var inte helt nöjd med skärpan i fotona i just det här inlägget så jag tar tacksamt igen dina vänliga ord 😀
      Det tog nog några sekunder innan jag insåg att jag ju lika gärna kunde sitta där och beskåda den långsamma show som utspelades framför mig. Jag hade inga som helst måsten att hinna till så jag tog det med ro. Bra att ha något att syssla med i bilen om man blir ståendes av någon anledning.
      Hahaha, hade han sagt att jag var fin i håret så hade jag kanske tagit det som en ironisk kommentar. Jag hade precis kommit från skogen och det fanns förmodligen en del mygglik och något barr i mitt rufsiga hår 😀
      Kram

      Gilla


Lämna en kommentar