Det spelade ingen roll hur roligt det var att träffa familjen eller hur fint naturen visade upp sig söderut. Jag längtade ändå hem och när jag gav mig iväg från Örebro var det med både vemod, eftersom jag troligtvis inte får träffa varken mina barn eller min syster på länge, och glädje för att jag var på väg hem. Jag valde en delvis annorlunda väg och stannade för natten i Mora. Mora är en stad som man oftast bara passerar på väg till ett annat mål. Men vi har faktiskt stannat till där några gånger med husvagnen. Första gången var campingen översvämmad och där husvagnar och husbilar skulle stå simmade ett antal svanar. Vi fricampade i stället. Då besökte vi Tomteland i Gesunda med våra två äldsta ungar, varav den ena bara var några veckor gammal. Vi har gjort ännu ett besök där när familjen hade utökats med en liten tjej till. När barnen var utflugna stannade jag och min man i Mora bara för att vandra lite i Vasaloppets spår och när jag kom dit igår gick jag nästan samma promenad.

Jag hade bokat ett rum på Kristinebergs B&B och om ni någon gång behöver övernatta i Mora kan jag rekomendera det. Mest imponerad var jag av att frukostutbudet inkluderade både veganskt smörgåspålägg, havredryck till mitt té och havregurt med jordgubbssmak (med müsli i havregurten blev det väldigt gott). Det hade jag inte alls räknat med men kanske var det just den detaljen som fick mig att känna att det är nog där jag ska boka rum hädanefter när jag åker söderut. Jag hade bokat det enklaste rummet med en våningsäng. Men madrassen var skön och jag hade ett eget badrum. 476 kr var inte för mycket för allt som inkluderades och det var även handdukar, sängkläder och städning. Så bra är det inte överallt. Man har dessutom tillgång till ett stort kök och mina kylvaror fick plats i kylskåpet.

Jag lämnade mina väskor i mitt rum och gav mig ut på promenad. Utanför fanns rikligt blommande träd och jag såg likadana på flera platser.

Jag kom snart bort till Vasaloppets målportal och en staty av Gustav Vasa. Statyn är gjord av Anders Zorn och uppförd på den kulle där Gustav Vasa stod och talade till Morafolket 1520. Nu har statyn kompletterats med ett munskydd och i dessa dagar är det säkert ingen som misstolkar det. Men kanske skulle man för ett halvår sedan ha trott att någon ville tysta honom. Vasaloppsmålet komponerades av konstnären Gustaf Ankarcrona från Leksand till 1923 års Vasalopp. 1986 permanentades portalen och har alltså sedan dess stått kvar året om. Naturligtvis gick jag en bit längs gatan bortom målet och vände sedan för att gå i mål. Det är andra gången jag går i mål på samma sätt 🙂

Jag såg en del blixtar på håll och jag ville inte riskera att hamna i ösregn. Därför gick jag bara en kort bit vid Siljan innan jag vände tillbaka. Men på den korta promenaden hann jag se både båtar, ett lok, en dalahäst och vackra träd.

Efter en god natts sömn och den frukost jag redan har beskrivit satte jag mig i bilen prick klockan sju i morse och styrde kosan hemåt.

Det har blivit en vana att stanna i Sveg när jag passerar där. På OKQ8 finns det bra toaletter med en egen ingång och det brukar vara lagom att göra en toapaus där. Förmodligen sitter den vanan i sedan jag som barn alltid fick höra att ”nu ska vi åka genom Orsa Finnmark och det är 12 mil till nästa toalett”. Så är det inte längre. Det finns ett antal toamöjligheter längs vägen men vanan sitter i. Konstigt nog har jag inget minne från var vi stannade när vi kom söderifrån.

När jag stannade i Sveg passade jag på att fota den stora träbjörnen som ingen kan undgå att se. Nedanstående text har jag kopierat från Härjedalens kommuns sida men bilden är min.

”Världens största träbjörn

Björnen uppfördes 2003-2005 av Svegs Samverkansgrupp för att vara ett landmärke för Sveg och Härjedalen. Den är byggd av 60 cm långa plankbitar till ett självbärande skal som invändigt består av tre plan med ca 70 m² golvyta.

Den byggdes på plats upp till 9 meters höjd. Därefter byggdes den i sektioner som sedan lyftes på plats av en mobilkran. El finns indragen och den är förberedd för anslutning till vatten och avlopp. Den är 13 meter hög, väger 80 ton. Det har gått åt 210 m3  virke samt 570 000 spikar, som bara de väger 4 ton.”

Från Sveg kan man välja att åka en något kortare sträcka via Ytterhogdal eller så väljer man den lite längre men finare vägen förbi Vemdalen, över Vemdalsskalet och vidare förbi Klövsjö. Jag valde fjällen men det var inte riktigt rätt dag för det. Molnen hängde låga och det var inte alls de vyer man annars kan se. Här har jag stannat uppe vid Vemdalsskalet och där såg jag i alla fall de nedre delarna av backarna.

Klövsjö har en gång utsetts till Sveriges vackraste by men även här var det svårt att se det fina. När man kommer norrifrån en fin dag då kommer man från en hög höjd och ser ner över den vackra dalen med fjällen i bakgrunden. Men det kanske jag kan visa en annan gång.

När jag kom upp på de höjder jag skrev om såg det ut så här. Jag hade kameran på passagerarsätet och jag lyckades ta en bild utan att titta på kameran. Som tur var höll sig renarna borta från vägen. Jag såg två stycken lite tidigare men om det stod några längs kanterna här så såg jag dem inte.

Jag var hemma igen strax före 12.00 och vilken skillnad det var på grönskan jämfört med när jag åkte för åtta dagar sedan. Min vy från balkongen känner ni väl igen nu men den skiftar i färg en hel del.

I brevlådan låg ett brev från regionen och jag har fått en telefontid med en läkare (rutin gällande levern). Prover ska lämnas innan så i morgon tar jag en tur till sjukhuset. Det var ju tur att jag kom hem precis för att hinna. Men jag har egentligen inget behov av att prata med en läkare. En helt okänd läkare dessutom. Jag skulle egentligen ha gjort en ultraljudsundersökning men jag mår ju bra så för min del hade det räckt med provtagningen.