Delmål Rättvik

Strax efter nio i morse satte jag mig i bilen, matade in adressen i GPS:en och åkte iväg. Det var ett perfekt bilåkarväder och jag kände mig glad över att ha startat min resa. Det finns otroligt många vackra platser i Sverige och trots att vi har kuskat runt med husvagn i hela landet vet jag att det finns mycket kvar att se. Men det får bli en annan gång eftersom jag ville komma fram i skaplig tid till Rättvik.

Den här första etappen var ca 36 mil och det var inte behagligt den sista timmen. Ändå stannade jag ett antal gånger längs vägen. Det blev både toastopp och bensträckare. En matpaus också så klart. Eller mat kanske är fel ordval. Jag åt min macka och drack min fruktdryck. Det smakade bra och min valda matplats var inte oäven heller.

Nästa bensträckare blev i Noppikoski i Orsa Finnmark. Det finns två platser i Orsa Finnmark som jag redan som barn fastnade för. Jag tyckte att de hade roliga namn. Förutom Noppikoski la jag Pilkalampinoppi på minnet. Jag gick till Noppikoskiforsen och satte mig där en stund innan jag gick tillbaka till bilen.

När jag äntligen kom fram till den stuga jag hade bokat kändes det väldigt skönt. Inte blev jag besviken heller för stugan låg precis så fint och var så mysig som jag hade trott. Den här gången har jag inte bokat via airbnb utan bara sökt på boende på google. Men det blev ungefär samma effekt och jag bor mycket hellre så här än betalar mer för ett hotellrum utan kök och väldigt lite utrymme.

Jag skrattade till när jag kom in i köket och jag tog genast en bild som jag skickade till familjechatten. Det är exakt samma luckor och samma stänkskydd bakom diskbänken som fanns i vårt hus utanför Oviken. Vi totalrenoverade det köket så småningom men vi hade det så här i flera år. Övervåningen gillar jag men det blir nog varmt i natt. Den nedersta bilden visar vad man kanske kan kalla ett verandarum. Utsikten är fantastisk från alla fönster.

Jag hade fått ett tips av min värdinna att jag kunde följa vägen ännu längre upp och efter ca en kvart komma till Vidablick, ett högt utsiktstorn med en enastående utsikt. Det är klart att jag ville ta mig upp dit och det kändes skönt med en promenad för att mjuka upp en stel kropp. Här har Rödbläran börjat blomma.

En toppmurkla växte precis vid vägen. Tänk att vi åt sådana under en period. Vi var noga med att förvälla dem minst tre gånger men sedan åt vi dem och njöt. En god, gräddig murkelsås är fantastiskt smakrik men numera får vi leva på minnena av den smaken.

Jag kom fram till Vidablick men det var tyvärr stängt. Tornet, butiken och caféet var alla stängda så det blev varken utsikt eller fika. En glassbutik var öppen men jag var inte så sugen på glass så att jag brydde mig om att fråga om det fanns veganglass. Utsikt fick jag förresten ändå men inte riktigt lika bra som jag skulle ha fått längst där uppe. Kanske var det lika bra. Nu slapp jag svindel.

Jag promenerade neråt mot stugan igen, stannade och beundrade utsikten från en annan plats och var snart tillbaka.

Här blommar häggen.

Jag satte mig en stund i en av korgstolarna på övervåningen och kände mig som hemma.

En fin första resdag och nu är det snart dags att sussa gott. Det blir en händelserik dag i morgon så det gäller att vara utsövd.


En kommentar

  1. Dalarna är så vackert, jag har rest en del runt här i landskapet men har minst lika mycket kvar att se. Och vilket mysigt boende du ordnade! Självklart förekommer det avvikelser från bestämmelser som att undvika resande, det sägs ju faktiskt onödigt resande, något som verkligen inte stämmer i ditt fall.
    Jag tycker det låter jättebra att ni är flera som hjälper till med dotterns flytt.
    Jag får faktiskt hit min dotter och dotterdotter med pojkvän nästa vecka. De ska inte bo hos mig utan i en lägenhet jag har hyrt och vi umgås utan kramar. De kommer ju från Falun så det är faktiskt tillåtet avstånd, bara 12 mil. Jag undrar om jag inte sett dem senast förra sommaren! I julas träffades vi inte alls. Njut nu av din fina familj o att ni får träffas även om förhållandena är som de är. Kram från pörtet

    Gilla

    • Ja, du bor i ett vackert landskap och jag tänker att här ska jag upptäcka mer när coronakrisen är över 🙂
      När jag kom upp på övervåningen i stugan kände jag att här skulle jag kunna bo. Men efter att ha hört lite krafsande i väggen tänkte jag om 😉
      Jag tror att både du och jag har tänkt igenom hur vi ska kunna träffa våra barn (och barnbarn i ditt fall) på bästa sätt. Det svåraste blir nog att inte kramas och jag misstänker att jag inte helt kommer att lyckas med det. Jag ska njuta av tiden med min familj och det hoppas jag att du gör med din också 😀
      Kram

      Gilla

      • Vi reste mycket i Dalarna och Värmland när jag var ung, men det är idag länge sedan jag besökte Dalarna. Tyvärr är såväl Dalarna och Värmland landskap som mer eller mindre kräver att man är bilburen för att ta sig runt och det är ju inte jag.

        Gilla

      • Jag vet inte hur kollektivtrafiken fungerar eller hur väl utbyggd den är i de landskapen men det är trist om man inte ska kunna ta sig ut till det platser man vill besöka. Kanske din son vill ta körkort så småningom och då kanske han vill ta med sin pappa på en semestertripp 😀

        Gilla

    • Tack! Även om det inte är en semestertripp så passar jag på njuta lite av det jag passerar och stannar till i 😀 Stugan var en positiv upplevelse.
      Flytten gick bra men det var mycket slit.
      Kram

      Gilla

  2. Jag ser att du har fått med långbryggan i Rättvik på en av bilderna. Den är över 600 meter lång och den har jag gått på ett antal gånger. På sommaren badar många… det är långgrunt. Jag tror att den förstördes delvis av vinterns väder… men kanske kan man gå en bit på den ändå. Eller så kanske den redan är lagad.

    Gilla

    • Ja, den kom med 😀 Jag förstår att det här är välbekanta trakter för dig och jag konstaterar att Dalarna är ett vackert landskap som jag känner att jag vill besöka senare och stanna lite längre.

      Gilla

  3. Vilket jättehärligt stopp! Den lilla stugan såg ju väldigt idyllisk ut. Det är en frihet att kunna ge sig av så, hoppas allt går bra med flytten!
    Kram

    Gilla

  4. Så trivelig stue du fikk leid deg. 36 mil på en dag er langt, da er det ekstra godt å kunne strekke litt på beina før en kryper til køys. Var det ingen pinner å jakte på der i nærheten?

    Gilla

    • Jag trivdes väldigt bra i den stugan 🙂 Det var nog lite för långt men jag tog mig fram och det kändes bättre efter en liten promenad. Jag vet inte om det finns stolpar att hitta i Rättvik men jag hade inte tillräckligt mycket ork för att ge mig ut att leta. Det är nog en aktivitet jag får göra hemma när jag har hur mycket tid som helst.

      Gilla

  5. En riktigt fin första dag på resan söderut! Noppikoski … där har vi faktiskt varit, men det är nog 35 år sedan 🙂 Huset ser verkligen trevligt ut – och så fin utsikt från fönstren! Det är stenmurkor som vi inte ska äta, medan toppmurklor fortfarande anses som bra matsvampar, men bör tillagas väl och inte ätas rå. Enligt mig godare än stenmurklorna!
    Nu är det redan torsdag och jag antar att du är på plats. 🙂
    Ha det gott och bär inte för mycket tungt!
    Kram

    Gilla

    • Ja, det var en fin början. Har man åkt norrut genom Orsa Finnmark så känner man nog till Noppikoski 🙂
      Stugan var hur fin som helst och väldigt fräsch. Många fina detaljer i inredningen också.
      Jag trodde att vi skulle undvika alla murklor men där ser man hur fel det var. Jag kanske borde ha plockat den men ett enda exemplar blir ju inte så mycket att mätta magen med.
      Ja, jag är på plats och flytten är avklarad. Nu gäller det bara att få ordning på allt i nya lägenheten. Men det får min dotter pyssla med när hon orkar och får lust. Vi har hjälpts åt med en del möbelmontering men allt annat vill hon ta hand om själv.
      Tack, jag bar nog en del lite för tunga saker men den värken som kommer av det är tillfällig 😉
      Kram

      Gillad av 1 person


Lämna en kommentar