En dag utan nederbörd

Jag och bloggvännen A-L bestämde oss för att ta en gemensam promenad runt Bynäset. Ni har hängt med dit förut och jag har berättat att det är ett f d militärt övningsområde där man nu delvis har röjt bort alla farliga rester av allt de har använt där. Man får vandra på en stig runt hela ön och en stig tvärsöver är också öppen. Men för övrigt är allt avstängt med staket. Vädret var skapligt i jämförelse med hur den senaste perioden har varit. Vi stämde möte på parkeringen och vandrade iväg på den fina promenadslingan.

När vi kom runt till andra sidan av ön såg vi Andersön mitt emot. Ni kanske känner igen namnet på det naturreservat där jag har varit flera gånger tidigare.

DSC_0001

För att ge er en liten aning om var vi befann oss tar jag med en kartbild. Ni vet ju att jag bor på Frösön. Bynäset har röd markering och Andersön gul markering.

 

Screenshot_20200520-152118_Maps_LI

Vi satte oss en stund på en bänk och kanske var jag i större behov av en liten stunds vila än A-L men jag tror att vi båda uppskattade att sitta där en stund och se ut över Sjön och bort mot fjällen.

DSC_0006

Det blev en skön förmiddagspromenad med trevligt sällskap och inte en enda regnskur eller snöby.

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Vad härligt med en promenad och det såg vackert ut, roligt att kunna göra den tillsammans med en bloggkompis! Det känns ju som man känner varandra!
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Det är en fin runda och att gå nära en sjö, eller ett hav, är alltid trevligt. Jag kanske måste sluta skriva ”bloggvän” nu. Vi har träffats och promenerat tillsammans flera gånger så kanske kan det räcka med ”vän” hädanefter 😀
      Kram

      Gilla

      Svara

  2. Vilken härlig dag ni fick tillsammans! Perfekt väder dessutom 😀 Jag tror det är dags att slopa blogg och bara säga vän.

    Kram och god kväll!

    Gilla

    Svara

    • Det var en väldigt skön promenad med ett mycket bättre väder än den senaste tiden. Lite bättre måste det ändå bli innan det kan kallas perfekt 😉 När jag kan lägga undan mössan kan jag kanske bli mer nöjd.
      Det får nog räcka med vän fr o m nu 😀
      Kram

      Gilla

      Svara

  3. Bodde ju under min uppväxt i närheten av ett militärt övningsområde, Järvafältet, det röjdes succesivt från farliga saker. Det hängandes aldrig in utan man fick ta del av kartor där man uppmanades att inte besöka markerade områden, dessa områden var som en magnet för killar i 10 – 12 års åldern i början av 70-talet, där kunde man hitta många spännande saker, såsom icke detonerade handgranater och annat spännande. ”Märkligt nog” sprang vi aldrig på några tjejer i vår ålder i dessa skogar, men dom hade kanske lite andra intressen.

    Gilla

    Svara

    • Självklart dras barn till det som de inte får göra eller bör gå till. Jag var en snäll och lydig flicka men även jag har gjort en del lite riskabla saker som jag visste att jag inte borde. Men vi har klarat oss och tack och lov för det 😀 Det är en väldig skillnad på säkerhet inom många områden nu och då. Jag, och kanske du, har åkt bil utan säkerhetsbälte (vi barn låg och sov längst bak under långresor), vi använde inte cykelhjälm och det finns säkert många fler exempel på skillnader. Jag klättrade omkring på bjälklaget till övervåningen på byggen och du levde farligt i militära övningsområden. Vilka förebilder vi är 😉

      Gillad av 1 person

      Svara

      • Jo, resor utan säkerhetsbälte har man varit med om, fram till i mitten av 70-talet hade vi en bil utan säkerhetsbälte i baksätet. Under de första åren när vi åkte till vår sommarstuga i Västmanland rådde även fri fart på vägarna. Hastighetsbegränsningarna kom ju i och med dagen H 1967. På den tiden dog det ca 1300 personer i trafiken varje år, idag runt 300. Under andra världskriget dog det i Sverige också runt 300 personer i trafiken varje år, trots att trafiken var nästan obefintlig.

        Gilla

      • Vi ska nog vara glada för det säkerhetstänk som finns nu. Det är ganska ruggiga siffror om hur många som dog. Nu för tiden tänker man nästan inte på att man använder bälte. Det är en automatisk och inövad rörelse och det skulle kännas väldigt fel att inte ta på sig bältet.

        Gillad av 1 person

      • Jag åker ju ganska sällan bil numera, har ju inget körkort, i år har jag ännu inte åkt bil. Förra året var det kanske en eller två bilresor med min pappa. Minns dock en av alla tjänsteresor till Tyskland där föraren av bilen körde i 240 km/h större delen av resan från Hannover till Minden, 20 mil klarades på under en timme.

        Gilla

      • Jag skulle nog inte tycka att den korta restiden kompenserade för faran med den hastigheten. Men motorvägarna där är byggda för höga hastigheter så det kanske inte kändes så läskigt.

        Gilla

    • Kul att du gjorde oss sällskap. Vi får hoppas att det någon gång i framtiden ska ges tillfälle för oss att sitta på samma bänk och titta ut över något fint 😀 Det är kul med en promenadkompis och vi är båda överens om att lagom mycket umgänge är bäst.
      Kram

      Gilla

      Svara

  5. Så trevligt att kunna träffas för en gemensam promenad i er fantastiska närmiljö … jag hade gärna följt med – synd att det är så långt mellan oss 🙂
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Jag hade hoppats att ni skulle komma hit upp med husbilen i sommar men vi får nog vänta till nästa sommar. Då kanske vi kan sammanstråla och nu har du ett antal bloggvänner att träffa här 😀 Tänk vad kul om vi alla kunde träffas 😀
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  7. Många gånger så tycker jag det blir så bra med en människa på fotografier.
    Det skapar perspektiv.
    Om personerna dessutom har färgglada kläder (som här) så blir det ännu bättre, som en bonus.

    Gilla

    Svara

    • Jag tycker precis likadant men det är inte ofta jag har någon med mig och som dessutom ställer upp som modell. Förr hade jag ofta hundarna i bilderna men nu är det snart två år sedan både min och syrrans hund dog tätt inpå varandra. Jag skulle förstås kunna ta selfies lite oftare men det känns inte särskilt kul. Jag får nog passa på att fota när A-L och jag promenerar tillsammans 😀

      Gilla

      Svara

      • Förstår.
        Är man på ett ställe med lite fler människor, så kan man ”låna” någon okänd. Alltså så som du gjorde på din bild. Tar man då bilden bakifrån (så gör ofta jag) så förblir personen anonym.

        Gilla

  8. Min dotters famil åkte till Bynäset idag. Fint väder och dessutom ledig dag för både barn och vuxna- Hon har meddelat att den stora parkeringen var full med bilar… Så vill man ha lite lagom med adra människor runt sig så var nog vår valda dag bättre.

    Gilla

    Svara

  9. Vatten ger en särskild känsla i naturen, är helt säker på att vi är väldigt många som tycker! Vättern är min pärla, som du säkert vet. Men de dagar solen skiner är det i regel mycket folk utmed strand och promenadväg, inte alltid det hålls distansavstånd heller. Tyvärr blir det kanske inte så många promenader där i sommar för mig.

    Åter till din promenad, nu vet jag inte riktigt vilken skala kartan är i, men nog ser det ut att ni fick er en ordentlig promenad! Skönt, extra kul om du får trevligt sällskap på din vandring!

    Gilla

    Svara

    • Jag dras alltid till vatten om det finns något i närheten. Det är spännande, vackert, rogivande och fascinerande. Jag gillar också vättern och har badat där åtskilliga gånger som barn, när vi bodde i Motala. Tyvärr är det mest bestående minnet hur vi blev bitna av vattenloppor. Den klådan glömmer jag inte. Nu bor min syster där och jag ser ofta bilder på hur hon och hennes hund vandrar längs stränderna. Jag har hängt med i verkligheten också någon gång. Jag hoppas att folk håller avstånd även på stränderna i sommar.
      Vår promenad var sju kilometer. Det gick bra men visst kändes det efteråt. På något underligt vis känns det inte så långt när man har trevligt sällskap 🙂

      Gilla

      Svara

  10. Aha du är från Östersund du. Så vackra bilder därifrån. Östersund är en fin stad. Jag ska snart till Ås. Då tänkte jag försöka ta mig till Tännforsen också…

    Gilla

    Svara

    • Ja, jag är född här och det är absolut här jag hör hemma. Men jag har flyttat runt lite i södra Sverige också. Östersund har alltid varit min fasta punkt i tillvaron och för drygt ett år sedan återvände jag hit för andra gången. Jag försökte bo närmare släkt och barn men jag längtade hit alldeles för mycket för att kunna hålla mig borta 😀
      Jag besökte Tännforsen senast nu i vintras och det är ett mäktigt fall alla årstider. Hoppas du får riktigt fint sommarväder under din vistelse 😀

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar