Gårdagskvällens jamskakurs var lika kul som förra gången. Men kanske borde jag vara lite mer avslappnad och inte återigen hamna i ”duktig-flicka-tankarna”. Ingen hade väl egentligen trott att det skulle bli läxförhör men vi ombads ta fram papperet med glosor och täcka över den svenska delen. Sedan fick vi turas om att översätta. Naturligtvis, som de som känner mig kanske tycker är typiskt, hade jag pluggat in alla ord och diverse böjningar och komparationer. Det var nästan så att jag kände att jag ville hålla tillbaka och inte visa upp mina kunskaper men det går ju inte. Jag kan ju inte låtsas att jag inte vet hur det ska vara. De andra två deltagarna briljerade på andra sätt och det kändes skönt. Alla vi tre ”elever” var helt överens om att det är väldigt underligt att vi oftast förstår när jamska pratas när det finns massor av ord vi aldrig har hört. Några av de orden vill jag gärna dela med mig av till er.

Tyllmeis = tok, schleipmaersn = snigel (hal mask), trynshleikes = hångla, kongeroa = spindel.

En del av dem kanske jag får användning för, man vet aldrig.

I förmiddags hade jag fått en tid för att hämta mina nya glasögon. Det känns alltid lite osäkert när något så tydligt avviker från hur det var tidigare men jag tror inte att många tänker på det. Kanske försöker de förstå vad som är annorlunda utan att förstå vad. Jag behöver lite tid för att vänja mig men jag tror att jag snart trivs med dem.

Jag var förutseende nog att klä mig efter väder (ca -10 grader när jag åkte till stan men lite varmare senare) och även kameran fick följa med. Vid parkeringen såg jag ut över sjön där en första led nu har stakats ut. Den går bara mellan Badhusparken, eller Vinterparken som den heter den här årstiden, och Frösön. Förhoppningsvis om kylan håller i sig lite till och vi får rejält med snö, så kanske de ansvariga vågar låta en traktor åka ut på isen och ploga upp ”Medvinden”. En mycket längre led som bl a går rakt nedanför mitt bostadsområde. Många väntar säkert på att isvägarna ska kunna börja användas också eftersom det blir en rejäl genväg. När vi bodde utanför Oviken tjänade vi ca 20 minuter på att kunna ta en isväg när vi skulle åka in till stan. Några få solstolar har satts ut men det är nog inte riktigt rätt förutsättningar för att locka folk i dag.

Jag gick förbi Stortorget och såg något jag har missat tidigare. Eftersom jag inte hittar den här utsmyckningen via Östersunds konstwebb får det bli en gissning. Med tanke på vad vi gärna förmedlar om vad vi har här gissar jag  att det här föreställer Storsjöodjurets svans och att hon precis har lagt ett ägg. Hon är nämligen en hon och på Jamtli finns ett antal av hennes stora ägg. Minst en son, Birger, brukar visa upp sig på diverse event.

Efter att ha fått mina glasögon gick jag ner till bilen vid Vinterparken igen och jag hade varit klok nog att ta med dubbskorna. Jag bytte skor och begav mig mot leden på sjön, för nu kände jag att jag skulle våga. På bilden byggs det just nu och rakt ner syns hur stora snöblock börjar sättas ihop till en borg.

Innan jag hann ut på isen hördes skrik och skratt och jag stannade till för att se på de modiga ungdomar som efter att ha instruerats hoppade i en vak och tog sig upp igen med hjälp av isdubbar. Men de fick inte komma upp innan de hade svarat på en eller flera frågor. Vad de sa hörde jag inte men jag känner igen momentet från tidningsartiklar från tidigare år. Jag tror att gymnasieelever erbjuds att testa detta och att det är frivilligt men att påtryckningar förekommer.

Jag såg hur två tjejer fixade sina dopp och att ta sig upp och jag imponerades av hur lugnt, men väldigt sammanbitna, de tog sig upp till byggnaden med bastu och omklädningsrum.

Medan jag stod kvar hoppade även en modig kille ner i vaken och även han var tvungen att säga något innan han fick komma upp.

Den stackars killen gjorde en jättebra insats men han höll inte masken lika bra som tjejerna. Småspringandes och skrikandes tog han sig snabbt upp till den värmande bastun. Jag skulle förmodligen ha klarat det ännu sämre men jag skulle å andra sidan aldrig utsätta mig för risken att hamna i en vak. Det är säkert nyttig kunskap som lärs ut och jag kan gissa att de som väljer att bada känner sig väldigt stolta efteråt.

Jag tog mig ut på isen för att gå den runda jag hade planerat. Först skulle jag ta mig ut till Frösön och där skulle jag följa gångvägen längs med sjön och ta mig tillbaka via gångbron till Badhus-/vinterparken igen. Jag såg skotrar på isen några dagar innan och det är vad som krävs för att jag ska våga gå ut där. Högst där uppe i slalombacken stod jag och fotade ut över stan och de bilderna såg ni i förra inlägget.

Efter väldigt varierande temperatur är den här leden allt annat än jämn. Det har ibland varit ett lager med issörja överst och när folk har gått där och det sedan fryser till, då blir det så här. Vanligtvis går det att åka skridskor här men nu såg jag skridskoåkare som valde att åka på slätare is.

När jag kom tillbaka passerade jag en isbana där man kan köra de här fordonen. Ingen aning om vad de kallas men det är säkert kul att halka omkring runt servering och golfbana. Vanlig skridskobana finns också upplogad och om kylan stannar kvar kommer ännu fler aktiviteter för de som känner sig hugade.

Härifrån ser man att det är på gång att bli en snöborg där barnen sedan får leka, klättra omkring och ha kul. Förmodligen kommer Birger att byggas bredvid borgen och kanske en del andra kul saker. Men det får jag i så fall återkomma till.