Det lär nog bli ett återkommande tema det här med alla fina katter jag får nöjet att hjälpa till att sköta om. Antalet katter på katthemmet ändras hela tiden men ca 4o katter uppskattade jag, och den kvinna jag gick tillsammans med, att det finns där just nu. Min läroperiod varade i hela två tillfällen och nu anses jag beredd att ta egna pass. Jag har fått veta att varje ny volontär är väldigt välkommen och det förstår jag när jag tittar på schemat. Det är inte ett schema med fasta pass utan var och en fyller i när man kan vara på katthemmet. Vissa personer finns uppsatta väldigt ofta och andra lite mer sällan. Jag har begränsat mig till att vara där ett pass i veckan. Det är tungt att städa alla kattlådor, diska alla matkoppar, sopa där det behövs och alla övriga småsysslor. Jag får ont men det gör inget om jag vet att jag hinner återhämta mig. Av erfarenhet vet jag att återhämtningen fungerar bra om det inte blir mer än en gång per vecka. Jag skulle egentligen gärna ställa upp mer, för det här är riktigt kul, men det skulle troligtvis inte sluta bra.
Den här veckan bjussar jag på en fruktansvärd bild till 50% men det är figuren som tittar fram i bakgrunden ni ska titta på. Visst är han ganska söt och han gillar att krypa upp precis så här. Han börjar med att buffa lite i ansiktet för att sedan sätta tassarna mot den person som just då ger honom uppmärksamhet och sedan smyger han sakta upp och runt nacken. Där vill han gärna sitta och då är det lätt att få ett fånflin av glädje över hela sig 😀 Om jag minns rätt heter den här fantastiskt härliga kissen Samson, men jag är inte helt säker på det.
Det finns ett gäng svarta katter och här är en av alla de sötnosarna. Nästan alla de svarta katterna är väldigt skygga och det syns nästan i ögonen på den här ljuvliga lilla varelsen att det finns en stor portion rädsla. Även om jag älskar att få mysa med vissa katter så ömmar jag lite extra för de katter som inte litar på oss människor. Jag vet inte vad de har råkat ut för men jag önskar att jag kunde svinga ett trollspö och få dem att inse att många människor är snälla och vill dem väl. I dag lyckades jag komma nära en av de svarta, skygga katterna och efter en stund låg den och spann medan jag fick klappa den. Stor lycka! Jag närmade mig väldigt försiktigt och la först min hand en bit ifrån innan jag i små steg förde handen lite närmare och närmare. Till sist nådde min hand tassen och då blev det lite otäckt. Han ryckte till men flyttade sig inte. Jag väntade lite till medan jag pratade med den andra volontären och plötsligt låg min hand på den skygga kattens rygg och det kändes som en stor vinst. Jag ska väl erkänna att det inte var den mest skygga katten men ändå…det kändes bra. Kan ni begripa varför svarta katter ratas i stor utsträckning? Men så är det och när jag ser in i ögonen på den här kissen kan jag inte för mitt liv förstå varför.
Igår fick jag komma till ”Nationellt Vintersportcentrum” i Östersund, ett forskningscentrum där det förutom forskning bedrivs produktutveckling och test- och träningsverksamhet för A-lagen i längdskidåkning och skidskytte. Man kan ju undra vad jag hade där att göra men när jag fick kallelsen dit förstod jag att regionen sparar pengar genom att anlita dem som konsulter eftersom de har modern utrustning för en del medicinska undersökningsmetoder. Det var dags för min årliga bentäthetsmätning och jag måste säga att det var en helt annan klass på utrustningen än den jag undersöktes med i Linköping. Och sjukhuset i Linköping är ändå ett universitetssjukhus. Den här apparaten kunde mäta mycket mer än bara bentäthet men i mitt fall var det bara just det som var målet. Jag satt i väntrummet och tittade på massor av inramade foton av diverse kända skid- och skidskytteåkare. En del skiddräktsklädda personer passerade men ingen jag kände igen och förmodligen är alla man känner igen nere i Alperna just nu. Tyvärr fick jag inte veta resultatet av mätningen eftersom det inte var en läkare eller specialistsköterska som skötte denna high tech-apparat. Det skulle vara kul att få veta om medicinerna har fått benskörheten att minska eller om det ligger kvar på samma nivåer. Nåja, svar kommer så småningom.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Vilken praktisk lösning att ni volontärer får skriva upp er på ett schema utifrån vad ni hinner, kan eller orkar. På så vis behöver ingen känna någon begränsning utan det innebär säkert att fler ställer upp. Så fint att du till sist fick klappa katten. Man får närma sig skygga djur försiktigt för många gånger är deras tillit rubbad. Själv förstår jag inte hur man kan överge ett djur, oavsett färg.
Här hos oss finns en privat kattjour som ställer upp och hjälper övergivna katter. De gör verkligen en rejäl insats så all heder och ära till er alla som ställer upp!
Kram och god kväll!
GillaGilla
Ja, jag tycket att det känns som en bra lösning att få anpassa mina pass efter min egen förmåga och vad jag har för mig i övrigt. Men naturligtvis ställer vissa upp extra mycket just för att andra inte kan så ofta som det skulle behövas. Är det riktig kris kan jag nog också tänka mig att göra ett pass till men jag tänker vara duktig på att hålla mig till det jag tänkt. Man får så många belöningar när man är med djur och det vet du ju 😀 Just att få närma sig den skygga katten var en stor belöning och jag tror att jag får ut minst lika mycket av att få vara bland alla dessa katter som de får hjälp av mig. Tyvärr blir många djur dåligt behandlade och man kan inte rädda alla men många gör så gott det går. Det är inte bara kattägare som inte vill ha sina svarta katter. De är tydligen långt ner på listan bland de som kommer till katthemmet för att köpa katter.
Jag tackar å alla våra vägnar men för min del är det ingen uppoffring utan något jag väldigt gärna gör och som jag redan vet ger mig mycket 😀
Kram och detsamma!
GillaGilla
Vilken fin bild på dig och katten!
GillaGilla
Hahahaha, tack snälla du men jag förstår ju att du menar att själva stämningen i bilden är det som är fint 😀
GillaGilla
Fin insats du gör.
Perfekt att kunna styra själv hur stor insats man kan lägga in/orkar med.
Den där nödvändiga balansen mellan aktivitet och återhämtning – så viktigt att lära sig den.
GillaGilla
Tack! I ärlighetens namn måste jag erkänna att det i första hand var min egen längtan efter närhet till djur som fick mig att bli volontär. Jag har nästan alltid haft hundar och/eller katt och det är väldigt tomt utan en djurkompis. Det här blev en bra lösning och naturligtvis är jag jätteglad för att min längtan även blir bra för katterna 😀
Systemet med ett schema, som ligger ute på nätet, verkar fungera bra och det är lätt att få en översyn och se när det behövs en insats.
Ja, visst är det viktigt att lära sig var gränserna går för hur mycket kroppen tål. Jag har lång erfarenhet av att studera just det 😉
GillaGilla
Det låter jättebra!
En situation som alla vinner på – både du och katterna.
🙂
GillaGilla
Precis så är det 😀
GillaGilla
Wow må være stilig å late som en er toppidrettsutøver en dag! Min svarte katt er sær på kos også. Hun vil bare kose på morgenen. Aller helst når jeg steller meg på badet.
GillaGilla
Haha, jag kände mig nog mer som en dåligt tränad medelålders kvinna, kanske på gränsen till gammal, men det var kul att få komma dit och se en liten del av vad som finns där 😀
Katter är härliga djur som man aldrig riktigt kan förstå. Vi hade en svart, jättefin katt som inte var jättesugen på att kela men när jag hade cyklat på motionscykeln och var svettig, då kom hon alltid och strök sig mot mig. Svettlukten måste ha varit väldigt lockande 😀
GillaGilla
Men oh vad söta ni är tillsammans! Förstår att du trivs som fisken i vattnet! Trots att jag har haft katt sedan början av 90-talet så litar jag inte på katten till hundra procent vad gäller reaktioner. Min Torsten kommer o vill kela, trycker sig emot mig, och när jag börjar klappa honom kan han plötsligt hugga och hänga i armen på mig, det gör ont! Då blir jag jättesur o fattar inte vad det beror på…Men av alla katter jag haft är han nog de mest opålitliga. Och den jag nästan älskat mest…
Jag förstår ditt resonemang kring dina arbetsinsatser. Hur många timmar gäller det per dag? Väljer du bara dag i veckan eller timmar på dagen? Jag jobbar ju mellan 4-5 timmar en gång i veckan och tycker det räcker. Nu då två har slutat på loppisen har vi fått dra ner på öppettiderna och det är ett himla tjat. Men det är inte många som vill binda upp sig för att jobba regelbundet varje vecka, o om man inte gör det är det svårt att hålla fasta öppettider. Så ta du det i din takt, mycket bättre än att du i ren iver och glädje tar på dig för mycket…
Kramen, o fortsätt publicera och presentera flera goa missar
GillaGilla
Tack för de orden men nog är den lite mindre figuren den som står för det söta. Resten tänkte jag först redigera bort men tänkte sedan att jag får väl bjussa lite på mig själv 😀
Ja, visst trivs jag och jag är glad att jag kom på att jag skulle göra det här. Men jag har insett att det inte är lätt att tyda alla katter. På katthemmet finns det en katt som är hur gosig som helst men när han rullar över på rygg får man inte klappa honom på magen för då kan han hugga. Inte så att det går hål men så att det känns. Om en katt biter med hugghänderna så att det går ner djupt i skinnet, måste man söka vård enligt min läkare. Det gäller även friska personer eftersom det finns en viss sorts bakterie där som inte är så trevlig. Det kanske du ska tänka på om det händer dig någon gång. Det är lätt fixat med en antibiotikakur men man ska inte tveka att söka vård.
Längden på mitt pass varierar efter hur mycket tid jag vill lägga på att mysa med eller socialisera katterna. Om jag är effektiv skulle jag säkert klara av allt på några timmar men det är inte så jag vill göra. Vi två som var där tillsammans var klara efter ca 4 timmar men då var vi långt ifrån effektiva. Jag bestämmer även själv vilken tid jag vill komma dit på morgonen. En del kommer inte förrän kl 09.00 men vi kom dit vid sjutiden. Jag kommer nog att börja ca 07.30 och sedan får jag se hur lång tid jag tar på mig.
Synd att ni inte kan ha loppisen öppen lika mycket men jag har en del förståelse för de som inte vill binda upp sig. Men jag antar att det inte är omöjligt att byta tider om man vill göra något annat just den dag man har sitt pass. Det kanske inte bara är schemat som är problemet utan kanska har de helt enkelt tröttnat. Det kan ju bli så ibland. Jag har talat om hur jag tänker och har fått förståelse för det så jag tror inte att det ska bli något problem för min del. Det kommer helt klart att bli en hel del kissekattbilder här framöver. Jag blir glad av det här och den glädjen vill jag behålla. Då är det bäst att vara lite försiktig med arbetsinsatsen.
Kram
GillaGilla
Ni ser ut att trivas ihop, du och Samson 🙂
Ja, man undrar vad en del djur varit med om … som vår Sixten som inte litar på någon annan än mig, inte ens Lasse …
Så bra att det funkar för dig att vara där en dag i veckan – undrar liksom Paula hur långa pass det är – bra att ni får välja dagar själva!
Hoppas resultatet från bentäthetsundersökningen visar på förbättring!
Ha det gott!
Kram
GillaGilla
Jag passar på när tillfälle ges och visst var det mysigt 😀
Jag funderar mycket på vad alla dessa katter har varit med om men jag vill nog helst inte veta det absolut värsta. Det behöver inte alltid vara så att någon har gjort dem illa även om det så klart också förekommer. De kan ha glömts bort av en dement ägare, som några av de katter som bor på katthemmet nu, och vandrat iväg för att själva försöka hitta mat. De kan bli lite förvildade och om de sedan får ungar blir de ännu mer förvildade. Sixten har haft tur som hittade er och kanske framför allt dig. Jag vet att han försvinner ibland men han kommer alltid tillbaka och det visar tydligt att ni är hans trygghet.
Passen blir så långa som vi vill att de ska vara 😀 Själva arbetsuppgifterna kanske tar någonting mellan 2-3 timmar men mycket tid går åt till att ägna sig åt katterna. Man får bestämma själv vilken tid man vill börja och på morgonpassen varierar det mellan 07.00-09.00. Jag kommer nog att börja ca 07.30 och sedan får vi se hur lång tid jag vill ha för att mysa med alla fina katter. I mitt fall behövs också de mysstunderna för att vila lite mellan det som måste göras. Jag har inte bråttom därifrån men till lunch kommer jag säkert att vara hemma.
Jag märker inte av benskörheten men hoppas på att det i vart fall inte har förvärrats. Jag vet inte hur stor chans det är att det har blivit bättre men jag hoppas så klart på det 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Men åh så söta katter!! Måste vara roligt att få hjälpa till där. Människor som behandlar djur illa har en alldeles egen plats i helvetet. Finns ju dom som tror t ex att man kan fostra med våld. Usch!!!
Det lät ju spännande när du gjorde bentäthetsmätningen. Men vad konstigt att dom har bättre utrustning än ett universitetssjukhus.
Kram
GillaGilla
Ja, det är ingen brist på fina katter och ja, det är jättekul att få vara där 😀 Att få se att katterna har det bra och att de har kompisar som de tyr sig till, det är en stor glädje. Men det är svårare att få dem att känna tillit till oss människor och lyckas man med det så känns det så klart extra bra. Det är hemskt att en del människor beter sig så illa mot sina djur men det verkar inte heller vara ovanligt att dementa personer glömmer sina älskade katter och då måste katterna försöka klara sig själva. Är de utekatter blir de lite förvildade om de inte hittar nya ägare men en hel del katter kommer till katthemmet efter att folk har ringt och berättat om att det går en okänd katt omkring i trakten. Ibland får den mat och vatten av de som bor i byn men när vintern kommer kan det vara någon som tänker att katten får svårt att klara sig. Då händer det att katthemmet larmas. Det kan vara så att en sådan katt blir lite som en sommarkatt för de som kommer över sommaren och sedan kan och vill de inte ta med den när de åker därifrån. Katten blir övergiven ännu en gång och det är hemskt.
Nationellt vintersportcentrum har säkert en större budget för sådana maskiner än vad olika regioner har. Det är ju elitidrottsmän- och kvinnor som det handlar om och där läggs det ner mycket pengar. Kan regionen spara en slant på att köpa in tjänster så är det nog ett bra koncept 😀
Kram
GillaGilla
Så konstigt att svarta katter ratas. Jag har haft en svart katt, så söt och tillgiven. Vi var tvugna att ge den till grannen efter några år, när det visade sig att ett av barnen var känslig mot pälsdjur. Men katten fick det bra där, och vi kunde kela med den när vi träffade den utomhus. Annars hade det blivit svårt att skiljas från den…
Att det finns ett nationellt vintersportcentrum i Östersund, det visste jag inte. Så bra att det också kan används av andra än eliten.
GillaGilla
Ja, visst är det underligt att det är så men kanske har det lite med skrock att göra. De katter vi har haft har varit svarta och min dotters katter är helt svarta och helt underbara 😀 Jag dras nog mer till de svarta och därför har jag svårt att förstå att de är minst populära.
Vad bra det löste sig för er katt och att den inte satt och jamade längtande efer att få komma in till er. Perfekt att ni kunde träffas utomhus. Den fick ju på ett sätt två familjer, eller kanske en väldigt stor 😀
Vintersportcentrum finns i ett hus på campusområdet och jag tror att de har funnits där ganska länge. De har ett samarbete med mittuniversitetet och det passar nog bra med det läget i och med att så många skidåkare bor i de här trakterna. Och visst är det bra när resurser kan delas av flera 🙂
GillaGilla
Den randiga katten liknar min Tindra, jag älskar randiga katter eller röda stora (kastrerade) hankatter. Att svarta katter överges ofta än andra hade jag ingen aning om. Visst är det underbart när man kan komma en skygg katt nära. De brukar ge med sig till slut när man låter det ta den tiden som katten behöver. Jag kör förbi ett hus som ligger väldigt nära vägen när jag kör till jobbet. De har en stor innegård med nät utanför ytterdörren. På kvällen när det är tänt i tv-rummet som har ett stort fönster ut mot gatan ser jag att det ligger katter över allt. De har en hög kattställning med hål som de kan ligga i och jag ser massor av pälsbollar ligga där. Vet inte om det är egna katter eller om de tar emot katter från kattkomando. God gärning i så fall.
Hoppas provet är bra och att medicinen hjälpt.
Kram
GillaGilla
Jag har ingen direkt favoritfärg eller favoritmönstring när det gäller katter men jag faller för de som vill gosa och de som det är synd om. Jag inser att jag var lite otydlig i det jag skrev. Jag vet inte om det är så att svarta katter överges oftare än andra. Det jag menade var att svarta katter inte är lika önskade och efterfrågade när folk vill ta hand om katter från katthemmet. Men kanske stämmer det i båda fallen.
Jag hoppas att fler katter ska komma över sin rädsla och så småningom acceptera oss som försöker komma nära dem. Det vore verkligen en stor vinst varje gång det sker 🙂 Jag hoppas också att alla de katter du ser när du kör förbi, är omhändertagna och sköts om på ett bra sätt. Troligtvis är det nog så eftersom de ser ut att ha det bra. Det är sådant som man blir glad av 😀
Tack, jag hoppas också att benskörheten åtminstone inte har förvärrats. Jag märker inget av det men det är klart att jag inte vill att risken för benbrott ska öka.
Kram
GillaGilla