Volontär

Nu kan jag kalla mig volontär. Jag har gjort ett första pass på katthemmet och jag har blivit medlem i volontärernas fb-grupp och fått tillgång till schema och information.  Klockan 07.00 möttes jag av en van katthemsvolontär och tillsammans gick vi igenom de olika avdelningarna och mötte massor av fina katter. De flesta är skygga och jag försökte  inte ens klappa de som såg rädda ut. Jag vill ju inte skrämma dem mer än nödvändigt när jag ska ge dem mat och vatten och städa kattlådor. Jag nöjde mig med att gosa lite med de katter som visade att de ville det. Det fanns även en grupp som nyfiket lät mig komma lite närmare men där jag inte vill röra dem innan de själva inbjuder till det. Jag beter mig ungefär som med hundar och barn, dvs jag tvingar mig inte på någon utan väntar tills de tar kontakt. Jag behövde inte vara ledsen för att inte få mysa med katter. Tillräckligt många kom och strök sig mot mig och buffade mig i ansiktet med både nosar, pannor och små tassar. Hur mysigt som helst.

Kameran var inte med och de mobilfoton jag tog blev inte särskilt bra. Den här är dock tillräckligt ok för att vara med och just den här katten var väldigt kelig. När jag strök den över ryggen rullade den helt enkelt ner från ställningen och ner i min hand. Som tur var hann jag få dit även den andra handen och fånga upp den. Det hade säkert inte varit någon fara i alla fall. Den är ju katt 🙂

20200110_080946

Jag var hemma igen vid 11-tiden och efter lunch ville jag ut i friska luften. Det ryker ganska rejält om kattsanden och därför kändes det extra skönt att andas in den sköna luften. Det har varit en fantastisk skridskois på Storsjön i några veckor nu och jag tror att många tycker att det är helt ok att det inte snöar. Det ger möjlighet till sköna långfärdsturer på skridsko. Det är ingen trängsel men jag ser skridskoåkare nästan varje gång jag tittar ut. Även detta är en mobilbild.

20200110_133231

I dag tog jag inte heller med mig kameran och det fanns inte heller något särskilt att fota. Men jag fick känna mig lite medmänsklig och det känns alltid bra. Jag gick på en gångväg som lutade uppåt i min riktning. Längre fram såg jag någon i en rullstol och den stod helt stilla. När jag nästan var framme såg jag att det var en man i rullstolen och innan han såg mig började han långsamt rulla sig framåt. Det såg väldigt jobbigt ut och han rörde sig inte mycket. Det är lite svårt att veta hur man ska bete sig i en sådan situation. Risken finns att man får ett irriterat bemötande om man erbjuder hjälp eftersom många vill klara sig själva. Men jag kunde inte bara gå förbi och ignorera honom. Jag hejade, frågade om det gick bra eller om han ville ha hjälp och fick ett stort leende tillbaka. ”Ja, jag behöver nog lite hjälp” fick jag till svar.

Jag är nog inte den som är bäst skickad att skjuta en rullstol i uppförsbacke med lite knöligt underlag. Jag kände av mitt kattskötande från dagen innan och förstod att jag skulle få ännu mer värk av en sådan här ansträngning. Men det kan man ju inte säga och jag vet samtidigt att jag inte förstör något utan jag får bara ont. Jag började skjuta på och mannen hjälpte till med att jobba med hjulen. Vi tog oss fram lite i taget och på lite flackare delar klarade han av att ta sig fram själv. Då passade vi på att prata lite och det var faktiskt lite lustigt, även om det inte var kul, att han berättade att hans fru har en jättestor cysta på sin lever. Jag berättade om alla mina hundratals cystor som jag nu inte har kvar längre och han ville ha råd eftersom hans fru nu har stora besvär. En cysta, även om den är stor, betyder inte att hon har samma diagnos som jag hade men har man besvär ska man naturligtvis söka vård. Han undrade hur jag hade gjort och jag berättade. Till slut var vi uppe där han kunde klara sig själv och med ett tack från mannen och en glad känsla inom mig gick jag vidare hem för att titta på alla dagens skidtävlingar.

Vad gäller volontärarbetet med katterna så är jag uppsatt på onsdag morgon igen och då ska jag försöka komma ihåg all information och göra rätt. Även då kommer jag att ha hjälp av samma kvinna men jag hoppas att hon håller sig i bakgrunden och bara har koll på att jag inte missar något. Det här känns kul och jag tror inte att jag kommer att ångra mig. Det kommer fler kattbilder längre fram men kanske nöjer jag mig med att presentera en fin kisse i taget.


En kommentar

  1. Grattis till din nya titel och så roligt att det gick bra. Katter kan vara väldigt skygga men också mycket tillgivna. Då är det garanterat en tillgång att vara före detta djurägare och veta hur man närmar sig eller inte närmar sig djur. Så fin katt!

    Så pedagogiskt och bra du lade upp det när du frågade om mannen behövde hjälp. Det kunde liksom inte riskera att tas illa upp. Det kan vara känsligt att erbjuda sin hjälp, precis som om man tror att någon inte klarar sig, men ditt upplägg blev perfekt. Kan tänka mig att mannen uppskattade att fråga dig som mycket även om det självklart inte behöver innebära att hans hustru har den diagnosen som du hade. Ibland kan det vara bra att bara få prata av sig lite.

    Kram och god lördagskväll!

    Gilla

    • Haha, tack 😀 Jag gillar både hundar och katter och jag tror att jag passar bra som katthemsvolontär. Det kändes i alla fall rätt 🙂 Den här vita katten var bara en av väldigt många olika och väldigt fina katter. Men nästa gång jag kommer har några fått nya hem och kanske har några nya kommit dit. Det är många som gör ett jättejobb och än så länge är jag bara en liten del av det.
      Jag tänkte nog bara att jag skulle fråga artigt och vänligt och det togs som tur är väl emot. Men jag såg ju hur han kämpade och då ska man vara ganska kall för att bara gå förbi. Hade det inte sett så besvärligt ut hade jag nog inte vågat erbjuda hjälp. Det var ju lite lustigt att han kom in på att hans fru hade det besvärligt med en stor cysta på levern. Kanske vill hon inte söka vård men det här kanske gav honom något slags påtryckningsmedel. Jag hoppas det.
      Kram och detsamma till dig!

      Gilla

  2. Det låter jätteroligt att vara volontär på ett katthem. Är det katter som människor kan ta hand om?
    Hur skulle mannen ha klarat sig upp om inte du kommit? Kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste vara att inte kunna ta sig fram som man vill.
    Kram

    Gilla

    • Ja, det kändes väldigt bra och var även både kul och lite vemodigt att träffa alla dessa fina katter. De tas om hand och får först vara i karantän innan de kommer ut till övriga katter. Under hela vistelsen försöker vi vänja dem vid människor för att få dem att lita på oss och bli trygga. De får även den veterinärvård som behövs och alla blir kastrerade. När de mår bättre får de komma till godkända hem, naturligtvis mot en kostnad. Det känns helt rätt att vara en liten del av detta 😀
      Jag hoppas att det till sist hade kommit någon annan och hjälpt honom men han hade säkert inte bett någon om hjälp. Han sökte inte min blick när jag kom upp jämsides utan det var först när jag frågade som han visade att han blev glad. Men stoltheten gör det nog svårt att be om hjälp. Jag vet ju själv hur mycket jag ville klara mig själv när jag mådde riktigt dåligt.
      Kram

      Gilla

  3. Så flott å ha ”jobb” som kattekoser! Det er herlig å ha kontakt med dyr når man ikke har det selv. Kanskje du skal ha litt veldedig jobb å være besøksvenn også, så fikk du litt svar når du snakker med dem?

    Gilla

    • Det känns jättekul och alldeles lagom att vara där ca en gång i veckan. Den nivån klarar jag men mer skulle till slut bli för mycket och återhämtningen skulle inte fungera. Jag har varit kontaktperson för en lätt utvecklingsstörd kvinna för ganska många år sedan och det var också väldigt kul. Men det tog mer på krafterna och katterna kräver inte lika mycket. Jag tycker om att gå och greja med djur omkring mig och ibland träffar jag troligtvis på någon människa där också 😀 Jag tror att du förstår precis hur mycket det ger 😀

      Gilla

  4. Vilken söt katt, du blir säkert en perfekt volontär. När det gäller att hjälpa en rullstolsanvändare gjorde du 100% rätt genom att fråga om personen ville ha hjälp. Att bara hugga i och skjuta en rullstolsanvändare upp för en backe är sällan populärt. Detsamma gäller en blind/synskadad, man ska inte bara hugga tag i dom och dra i väg dom, såvida det inte handlar om en nödsituation, ex en brand i en fastighet.

    Gilla

    • Ja, den och många andra var väldigt fina och tack för att du tror på mig 🙂 Det kändes som om jag passar in bland katterna och det är klart att det känns bra att ha en meningsfull syssla. Jag sätter gränsen vid en gång i veckan. Det är nog ungefär vad jag klarar av och det verkar vara vad de förväntar sig.
      Det var ju bra att det blev rätt men kanske har jag en viss förståelse eftersom jag själv gärna vill klara mig själv när jag mår som sämst. Min syster sa till mig på skarpen några gånger efter transplantationen för att jag hade så svårt att be om hjälp 😉 Men här var det ingen tvekan om att han hade stora svårigheter och att visa respekt för någon kan aldrig vara fel. Vi fick ju en kort men trevlig promenad tillsammans också 😀

      Gillad av 1 person

      • Folk är oftast bereda att hjälpa till mer än man tror, för några år sedan observerade jag en äldre man på en tunnelbanestation som såg lite frånvarande ut. Jag började tala med honom och han var mycket förvirrad, han var på väg till sin dotter men visste inte var hon bodde. Jag fick låna hans mobil och där hittade jag hennes mobilnummer i den och ringde upp henne. Hon bodde vid en station nära mig så jag tog med honom till den stationen där hon mötte upp, det visade sig senare att han hade fått en lättare stroke (hon ringde upp mig dagen efter och tackade för hjälpen).

        Gilla

      • Vilken tur att just du befann dig där och såg att mannen behövde hjälp. Jag tror att många såg men hade fördomar eller bara helt enkelt struntade i honom och tänkte att någon annan säkert skulle hjälpa. Både dottern och mannen var säkert väldigt tacksamma och kanske räddade du hans liv. Bonusen man får av att hjälpa andra är en skön känsla inombords 😀

        Gilla

  5. Det verkar som om du har kommit helt rätt i kattvärlden. Jag förstår att det är katter som inte har något hem…. ska de förhoppningsvis placeras ut till lämpliga människor som längtar efter en katt.? Eller vad händer med dem om ingen hör av sig?
    Jaså, det finns folk som åker långfärdsskridskar på isen? Det skuller inte jag våga.

    Gilla

    • Ja, jag har nog hamnat ganska rätt 😀 Jag saknar att ha djur och det här är ju bra för både mig och katterna. Det är katter som har omhändertagits av olika orsaker, både misskötsel och katter som har förvildats. Det finns även tragiska berättelser om kattägare som har blivit dementa och glömt bort att de har katter. De tas om hand, får veterinärvård, kastreras och får vänja sig vid människor innan de förhoppningsvis köps och kommer till godkända hem. Jag vet inte vad som händer om en katt aldrig får ett nytt hem men en katt har tydligen fått stanna permanent och han går fritt omkring hela tiden och kommer bra överens med de flesta 🙂
      Utanför mig åks det mycket långfärdsskridskor och ibland ser jag hur barn och vuxna bara åker omkring lite och kanske har hockeyklubbor och en puck med sig. Jag väntar med att gå ut på isen tills jag ser att skotrar kör där. Ännu hellre vill jag att det ska komma snö så att en traktor kan köra där och ploga upp ”Medvinden”. Då vågar jag mig ut också 😀

      Gilla

  6. Det låter helt underbart, du ger omsorg och kärlek och får detsamma tillbaka, visserligen inte lika ivrigt av alla, men det kommer…Berätta gärna hur många katter som bor där, och hur adoptioner går till. Jag tycker det är så tragiskt att katten har så låg status att man väljer att bara dumpa sina katter utan tanke på vad som händer med dem. De flesta katthem är ju överfulla, iaf här i Dalarna. Tror du kommer att trivas och även få nya sociala kontakter bland de övriga volontärerna.
    Vi håller på att försöka locka flera till vår loppisverksamhet, ett par stycken volontärer har slutat efter femton års engagemang och det är inte helt lätt att hitta frivilliga. Det som verkar vara värst är att behöva binda upp sig, dvs. ha ett inbokat arbetspass varje vecka. Så att pensionärerna har all tid i världen stämmer knappast.
    Och berättelsen med farbrodern lockade faktiskt fram en tår. Jag hade gjort likadant, jag är såpass impulsiv att jag inte ens tänker tanken att hjälp kanske inte önskas…där visar du mycket mer hänsyn, precis som man säkert ska göra.
    Och vilket bra samtal om ett ämne där du kunde komma med lite upplysningar, tror han var jätteglad och nöjd när han kom hem till frun igen! Kramen

    Gilla

    • Man får mycket tillbaka när man har med djur att göra. Även de som inte vågar komma fram ger glädje då man ser att de äter maten, tyr sig till varandra och kanske så småningom vågar lite mer. Jag har ju bara varit där en gång och vet inte så mycket om hur allt går till. Jag tror att det var ca 40 katter där men några skulle få flytta till sina nya hem redan dagen efter och en del närmade sig att få nya familjer. Det är inte bara övergivna katter utan en del har omhändertagits pga att de inte har fått den skötsel de ska ha och det kan bero på mycket. Några katter hade glömts bort av sin dementa ägare, som egentligen älskade sina katter och hade tagit väl hand om dem innan. Det är en tragedi på så många sätt när det blir så. Tyvärr är det överfullt även i det här katthemmet och de måste säga nej till en del. Det är hemskt att så många djur far illa men allt jobb som läggs ner för att de ska må bra gör mig glad. Nu får jag vara en del av det 🙂
      Det är alltid svårt att hitta tillräckligt med folk till volontärarbete och det brukar bli så att de mest engagerade får ta fler pass än vad som är meningen. Här är jag inte bunden till förutbestämt pass utan jag skriver själv in mig i schemat på de pass jag vill ta. Jag ska försöka hålla det på en lagom nivå så att jag orkar och ett pass i veckan får lov att räcka. Det är rätt så tungt att gräva i kattsanden i många kattlådor och det känns efteråt. Men det gör inget om jag bara gör detta pass och sedan kan ta det lugnt till veckan därpå.
      Det viktigaste när man erbjuder hjälp till en okänd som ser ut att ha problem är nog att visa respekt. Och naturligtvis att vara artig utan att ömka och se medlidsam ut. Precis så som jag själv vill bli bemött med andra ord 😀
      Kram

      Gilla

    • Tack Anki! Ja, det känns väldigt bra och både jag och katterna får förhoppningsvis ut en del av det 😀 Det blir en lagom stor arbetsinsats som jag kan hantera. Ett pass i veckan och där ska jag försöka vara bestämd. Blir det för mycket så vet jag att jag snart får problem för det är tungt att tömma alla lådor med kattsand.
      Kram

      Gillad av 1 person

  7. Nu må jag säga att du verkligen gjort goda gärningar och inte bara en utan flera. Katthjälp och rullstolshjälp och goda råd som säkert var värdefulla. Hurra för dig som verkligen varit en riktig ängel.

    Gilla

  8. Grattis! Du delar med dig av ditt stora varma hjärta både i uppförsbackar och med fina katter som kommit till katthemmet. När man umgås med många katter så som du nu får gära på katthemmet så ser man hur många olika kattpersonligheter det finns. En del vill gosa tjugofyra sju med andra kika på håll. Härligt! Det där med kattsand som ryker är inget kul, jag som bara har en katt att tömma lådan hos tycker att det räcker. Längtar efter att få se flera bilder på fina katter.

    Nu stormar det igen hos mig, ska visst blås regält inatt.

    Stora kramen till dig!

    Gilla

    • Haha, tack! Man kan ju vända på det och säga att katterna och de som driver katthemmet låter mig komma och ta del av all värme som finns där. Att få mysa med djur är något jag saknar. Jag ska inte ha något mer djur, varken hund eller katt, och då är det här en väldigt bra lösning för både mig och katterna 😀 Jag har varit där i dag igen och försöker närma mig de lite skyggare katterna. Men jag är väldigt försiktig och det får bli i deras takt. Några katter är väldigt ivriga att få gosa och då tar jag för mig.
      Jag kanske borde ha munskydd när jag gräver i all kattsand men jag orkar inte vara så pjoskig 😉
      Hoppas inte stormen förstörde något för dig.
      Kram

      Gilla


Lämna en kommentar