När mitt liv som hundägare tog slut tänkte jag att jag ändå skulle komma ut på promenader varje dag. Jag tänker fortfarande likadant men lyckas inte alltid så bra. Regniga dagar eller dagar då ryggen värker extra mycket händer det att jag bestämmer mig för att jag slipper gå ut den dagen. Oftast kommer jag ändå faktiskt ut och jag vet ju att det är mest jobbigt innan. När jag väl har fått på mig tensen, lånkalsingarna och ytterkläderna och kommit ut så är det nästan alltid skönt och humörhöjande. Men det är bra att ha en anledning och idag hade jag tid hos frissan. Lite väl långt för en sammanhållen promenad men jag trodde att en halvtimmes vila medan jag klipptes skulle räcka för att det skulle gå bra. Det gick så där. Men jag hade ju inget annat jag måste så jag kunde ta det lugnt och njuta av värmen från värmedynan resten av dagen.

Jag känner att jag behöver någon slags aktivitet och kvällskurser har funkat bra för mig förut. I alla fall nästan alltid. Jag sörjer fortfarande att jag inte klarade mer än tre gånger på buggkursen förra hösten. Det var något jag hade längtat efter under min långa väntan på en lever. Ni kanske kommer ihåg hur roligt jag tyckte det var att få dansa och hur besviken jag var när jag var tvungen att sluta. Men nu har jag hittat något jag borde klara. En grundkurs i jämtska/jamtska. Båda stavningsvarianterna står med i kursens rubrik och jag vet att det skiljer en hel del mellan hur man pratar i olika delar av länet. Kursledaren är känd, författaren av ”Orlboken” (både ord och grammatik). Jag har tittat lite i den boken tidigare och vet att den är omfattande. Det här ska bli kul och, som den språknörd jag är, ser jag fram mot kursstarten i februari. Inte förrän jag redan hade bokat en plats kom jag ihåg att jag egentligen har infört köpstopp. Hoppsan, det var ju inte bra men jag tror att jag kommer att tycka att det är värt kursavgiften.

Matbutikerna fyller på mer och mer med veganska produkter men här i Östersund har jag inte hittat något riktigt gott smörgåspålägg. De pastejer som jag har provat lockar inte till fler köp och de skivade pålägg jag har hittat har snabbt känts trista. I stället har jag köpt hummus som jag kombinerar med picklad rödlök eller någon grönsak. Vissa veganska ostar går också bra att äta tillsammans med marmelad eller t ex tomater. Jordnötssmör är väldigt gott och det är också något jag varierar med. Men minnet av goda skivade pålägg gjorde att jag har saknat något liknande. Vissa butiker har ovo-vegetariska varianter av typ salami men de innehåller ägg.

När jag var hos min son i Uppsala hade han en förpackning med vegansk salami och på hans hembakade bröd smakade det himmelskt gott. Ingen kan säga att smaken är som äkta salami men det är väldigt mycket godare än allt annat jag har provat. Innan min son kom hit i helgen frågade han om jag ville ha några förpakningar av denna salami och jag bad honom att ta med så många han kunde. I lördags kom han och levererade 15 förpackningar och nu kan jag frossa så mycket jag vill. Utgångsdatum är i februari men de går säkert bra att frysa in också.

Någon kanske undrar vad seitan är för något och enkelt förklarat är det vetegluten. Stärkelsen i vetemjölet separeras bort och kvar är seitan/vetegluten. Det används till en hel del inom vegansk matproduktion.

Det blev en skön och mysig helg med två av mina barn och på lördagskvällen fick vi besök av Stitch i sällskap med yngsta dotterns svärmor och hennes sambo. Stitch är en trevlig liten herre som även är mycket hungrig. Men hans lilla mage tål inte saffran och därför fick han inte smaka lussebulle. Det är nog inte bra för någon hunds mage och våra hundar har aldrig heller fått sötsaker och definitivt inte vid mat- eller soffbord. Men min son fick en fin mysstund med denna fina vovve även om det var bullen som fick honom att lägga sig i knät.

Nu är det tomt här igen men snart åker jag söderut för en ny härlig familjeträff.