Jag visste ingenting om ljusmanifestationen, som hölls igår kväll, innan jag såg ett inslag på de lokala nyheterna samma dag. Jag minns inte exakt vad de fokuserade på men det hade med läkare och att FK inte godkänner deras intyg att göra. Det som fastnade hos mig var slutklämmen där reportern, en f d nästangranne till mig, sa att ”i kväll ska det hållas en ljusmanifestation vid rådhuset kl 17.30”. Det är klart att jag kände mig manad att ta mig dit. Jag har inte skrivit något om min kamp mot FK på ett tag men den är i högsta grad levande. Den har fått mig att må riktigt dåligt men efter min systers besök känner jag mig ordentligt peppad att fortsätta kampen och gå vidare med juristhjälp om det behövs.
Det regnade och blåste riktigt rejält när jag gav mig av hemifrån men när jag kom fram blev det tack och lov uppehåll. Men de hårda vindbyarna ställde till det lite och de utställda ljusen fick tändas om med jämna mellanrum. Jag förstod snart att jag inte hade fått hela syftet med manifestationen klar för mig. Jag hade letat efter information på nätet men inte hittat någon. Det var i första hand en aktion för alla de som inte orkade kämpa längre och som inte såg någon annan utväg än att ta sina liv. De mörka siffror, som det inte finns någon statistik om men som många, över hela landet, kan vittna om. Det var nämligen en landsomfattande manifestation mot försäkringskassan och för alla de som p g a omänskliga beslut har tagit sina liv. Jag hade med mig ett gravljus och det var helt rätt eftersom det var just gravljus som skulle tändas för alla FK:s offer.

Tyvärr var vi en alldeles för liten skara men tydligen har manifestationen fått mer uppmärksamhet på andra orter. Det har jag förstått efter att ha läst en del inlägg i den fb-grupp jag fick tips om (försäkringskassanupproret). För min egen del kändes det både skönt och samtidigt väldigt ledsamt att jag är i samma situation som mängder med andra människor. Jag mottogs väldigt väl och fick höra de andras berättelser om både sig själva och om andra. Som jag skrev i rubriken, jag är inte ensam och inte värst drabbad. Jag har viss annan försörjning och en bra buffert och jag kan kosta på mig några tusenlappar i juristhjälp för att få hjälp att få upprättelse om mina överklaganden inte hjälper. Men efter att ha mått dåligt och varit uppgiven ett tag har jag en stor förståelse för att värre utsatta personer ser självmord som den enda utvägen. Utslängd från sjukförsäkringen och för sjuk för att få hjälp från arbetsfömedlingen, då återstår bara försörjningsstöd (f d socialhjälp) för många och efter gårdagen inser jag att många inte ens får den hjälpen. Sjukförsäkringen är en försäkring som hanteras av en myndighet. Myndigheter behöver inte vara rädda för att kunderna ska fly till andra bolag eftersom de har monopol på sina tjänster. De kan alltså hantera människor precis som de vill och behöver inte bry sig om konsekvenserna. Låter jag bitter så är det för att jag är just det och min tillit till FK är helt obefintlig.
Vi var fler innan jag tog den här bilden men många av oss orkar inte stå länge i hård blåst och kyla. Jag stannade i 40 minuter men sedan gav även jag upp.

Vid parkeringen tittade jag ut över båthamnen och bort mot mitt Frösön. Jag har aldrig ångrat att jag flyttade tillbaka och här lär jag nog bo kvar så länge jag lever.

Hur går det då med min egen kamp? Jag har redan berättat om hur ett väldigt illa skrivet läkarintyg, som jag fick av en stafettläkare, ledde till att den förra sjukperioden inte godkändes. Det beslutet överklagade jag (till en annan instans men fortfarande till FK) och väntar fortfarande på besked. Jag sjukskrev mig genast igen och fick komma till min områdesläkare. Han skrev ett mycket bättre intyg men efter 21 års sjukskrivning anser FK att jag plötsligt har full arbetsförmåga i ett välanpassat arbete. Jag har under den här tiden haft tre olika handläggare på FK och av den senaste fick jag ett förslag på vad för slags arbete jag förmodas kunna utföra. Det hon beskrev var exakt det arbete jag hade när det inte fungerade längre. Nu har ännu ett läkarintyg skickats in och där rekommenderar min läkare starkt att jag ska få göra en arbetsförmågeutredning. Sådana har jag gjort flera stycken tidigare och alla har visat att jag inte kommer upp i 25 % arbetsförmåga. Fortsättning följer.
Här kan ni läsa hur FK bedömer mina besvär. De fick nästan med alla mina problem men väljer att ignorera en del. Nu väntar jag på deras beslut och om det blir som förväntat ska jag överklaga. Får jag inte rätt då går jag vidare med jurist som är specialiserad inom detta område.
Bedömning
Du är sjukskriven på grund av fibromyalgi och smärtor i bröstrygg och
rygg. Av läkarintyget framgår att du har svårt att arbeta med armarna över
axelhöjd och ut från kroppen. Du kan inte lyfta eller bära, du behöver byta
position ofta, och du har också svårigheter att gå.
Försäkringskassan bedömer att du trots dina besvär skulle klara ett sittande
arbete med möjlighet att växla position och som inte kräver att du bär eller
lyfter tungt.
Därför anser Försäkringskassan att din arbetsförmåga inte är nedsatt med
minst en fjärdedel på grund av sjukdom.