Lååång väntan på mobilglas

Fyra månader, så lång tid tog det för butiken att få hem glaset till framsidan till min mobil. Efter två månader ringde jag och fick besked om att den var beställd och att de skulle höra av sig när den kom. Jag har många gånger tänkt att jag ska gå in i butiken och fråga vad som har hänt men det har inte blivit av. Men nu,  efter fyra månader , är min mobil helt fri från sprickor…på framsidan. Baksidan är däremot som ett spindelnät av sprickor nu. Tydligen var den lite trasig i kanten och när reparatören lossade på den sprack den upp ännu mer. Jag blev lovad att få en baksida till inköpspris och gratis montering. Den stackars killen såg så ledsen ut men jag förstod ju att det inte var hans fel. Men jag tog emot hans erbjudande, under förutsättning att det inte blir dyrt (han hade ingen prisuppgift ännu). För min del är det inga problem. Min mobil fungerar bra och med ett fodral blir baksidan skyddad.

Jag passade på att gå en liten promenad. De besökare jag hade tidigare hade sett ett storsjöodjur som jag har missat. Bredvid lekparken i Badhusparken står den här figuren och det är fritt fram för att leka med och på den.

DSC_0001

Några trötta måsungar som knappt reagerade när jag satte mig på huk framför dem.

DSC_0007

Östersund fick vara med på nationella nyheterna och det för att en man har gripits, misstänkt för stämpling till terroristbrott. Här…i vår lilla stad! Nu har säkerheten stärkts i de centrala delarna men det verkar vara mest i lugnande syfte. Ingen ökad hotbild.

Dagarna som gick…

Nu är det tomt igen efter att först ha haft min son här och sedan ett besök av min mans systerdotter med man och dotter (hädanefter kallar jag dem familjen L). Himla kul har det varit och jag hade gärna haft alla här längre. Mellan besöken gjorde de här två sötnosarna ett försök att också få komma in till mig. Men jag höll fönstret ordentligt stängt och jag tror att både de och jag har det bäst där vi normalt brukar vistas.

Familjen L har haft ett fullspäckat program och vädret har inte varit så dåligt som prognoserna spådde några dagar innan. Lite regn men mest uppehåll. Innan de kom till mig bodde de några nätter på hotell och gjorde det som många gör när de besöker Östersund. De tillbringade två dagar på Jamtli och där kan man gå runt länge och roa sig om man vill. Skådespelarna i de olika gårdarna är duktiga på improvisation och familjen L hälsade på i alla möjliga tidsepoker och deltog i aktiviteter.

Tre nätter stannade de hos mig men på dagarna gjorde de diverse roliga utflykter. Fru L har vistats mycket i de jämtländska fjällen under sin uppväxt och ett mål med vistelsen här var att få mannen och dottern att falla för Bydalen i Oviksfjällen. Det verkade som om det blev ett lyckat resultat. Jag gick mina promenader här på Frösön och på morgnar och kvällar hade jag väldigt trevligt sällskap. En av dagarna blev jag bjuden på god mat på en restaurang inne i stan (de hade rekat tidigare för att veta vart de kunde ta med mig). En bukett med vackra rosor fick jag också och nu pryder de mitt hem och ska tydligen kunna göra det i ca tre veckor. Det sätter lite press på mig och min hantering av blommor men jag ska försöka komma ihåg att fylla på vatten om de dricker upp det de redan har fått.

DSC_0018

I morse släppte jag av familjen på stationen och eftersom det var en skön dag, sol och ca 12 grader, hade jag packat min lilla ryggsäck och for direkt iväg på en utflykt. Jag har inte letat checkpoints på länge men nu börjar det kännas lockande igen. Sist jag var på Andersön lämnade jag kvar tre ouphittade checkpoints. De låg lite otillgängligt till och jag orkade inte leta mer just då. Dessa tre planerade jag att hitta den här dagen. Jag började i närheten av den långa stranden men drog mig snart in mot mitten av ön.

DSC_0003

På kartan ser det ut som om det är helt fritt från stigar där de här stolparna är utplacerade. Det var två svarta och en röd (olika svårighetsgrader där de här är de två svåraste). Men när många människor har följt Gps och tagit raka spåret mot den på kartan utmärkta punkten, då blir det stigar. Det var inte ett dugg svårt att hitta dessa checkpoints. Här står jag på en upptrampad stig och fotar stolpen och den stigen ska inte finnas enligt orienteringskartan. När jag gav upp sist hade jag ännu inte kommit på att jag kunde använda mobilens Gps. Annars hade jag nog kämpat på lite mer. En del kanske tycker att det är lite fusk men syftet med allt det här är att folk ska komma ut och röra på sig och det syftet uppfylls.

DSC_0016

Ibland öppnades skogen upp och jadå, fjällen var där som de alltid är.

DSC_0007

Nu ska jag samla en del kraft för att ta itu med att överklaga Fk:s beslut. Ett beslut med en motivering som innehåller både fel och är så motsägelsefull att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta åt eländet. Men det spelar förmodligen ingen roll för de behöver inte vara sakliga eller rättvisa. Låter jag lite bitter? Ja, förmodligen och det är nog för att det är just det jag är.

Förkylt

Jag har inte haft en ordentlig förkylning sedan våren 2015 Men nu är det dags och jag kan väl inte klaga när det sker så sällan.  Några dagars snuva upplevde jag några månader efter transplantationen men det blev inte mer än så. Som tur är höll jag mig på rätt sida av febergränsen där jag måste kontakta vården. Den går vid 38 grader och min temp stannade på 37,9. Inte mycket men påverkad blev jag. Det var lite synd att min enda feberdag sammanföll med min sons ankomst. Jag meddelade honom om förkylningen så att han skulle kunna välja om han ville utsätta sig för smittorisken. Svaret blev att det inte var någon fara och att det var väl bara bra om han kunde komma och ta hand om mig om jag blev dålig. Min fina, omtänksamma son ❤

I dag vaknade jag upp feberfri och efter lunch kände jag att jag gärna ville prova att gå ut och visa min son min finaste promenad. Det gick bra men var lite kämpigt på slutet. Det var i alla fall skönt att komma ut och få frisk luft.

DSC_0002

Min son åker hem i morgon och dagen efter får jag ännu ett roligt besök. Min mans systerdotter med familj kommer och ska bo hos mig några dagar. Jättekul ska det bli. Då räknar jag med att vara både smittfri och må helt bra. Vädret verkar bli lite si och så men om jag känner den här familjen rätt så hindrar det inte dem från att ge sig ut på aktiviteter. Det ser i alla fall inte lika illavarslande ut som för några dagar sedan.

Min systers fina, nya hund.

Det har gått drygt ett år sedan både jag och min syster förlorade våra älskade vovvar. Med knappt två månaders mellanrum fick de somna in. Min hund Kasper (den svarta) pga ålder, 15,5 år, och min systers hund Nalle (den vita) pga sjukdom. Det blev tomt och ödsligt och saknaden är fortfarande stor (jag och min syster delade ett tvåfamiljshus och hundarna blev ett gemensamt ansvar). Men jag hade redan innan bestämt mig för att Kasper fick vara min sista hund. Min syster däremot, visste att hon så småningom skulle vilja ha en fin hundkompis igen.

 

007

DSC_0153DSC_0636

Nu har Rod flyttat in hos min syster och de haft några dagar på sig att lära känna varandra. Rod, som är en blandning mellan bordercollie och något mer, är räddad från ett inte särskilt roligt liv på Irland och är ca tre år. En härlig hund som gillar både människor och andra hundar. En del problem har han pga sina erfarenheter. Bl a kryper han ihop om min syster gör en lite för snabb handrörelse när hon vill klappa honom. Han tvekade inför att gå in i huset och måste lära sig att han är trygg i hela huset och med sin nya matte. Men med all den kärlek han får fr o m nu är han snart en väldigt lycklig och trygg vovve som kommer att älska sin matte.

Lite kul är det att Rod ser ut som en blandning av Kasper och Nalle 😀 Finare kan en hund inte vara.

img_20190805_162428_522514389140529901258.jpg

Det är klart att jag är avundsjuk och att jag önskar att jag också kunde ha en hund. Men jag har inte ändrat min åsikt om att ska man ha en hund så ska man orka aktivera den och dessutom ha backup om det behövs. Jag får nöja mig med att hälsa på andras hundar och så småningom ska jag se till att få lära känna Rod.

En helomvändning

Från djup och mörker i förra inlägget till glädje och skratt här. Jag har knappt tänkt på att det har varit Yran-veckan. Storsjöyran är den festival som förändrar hela Östersund en vecka om året. Själva festivalen, med massor av både kända och mindre kända artister på ett antal olika scener i stan, är bara igång under några dagar. Men krogstråket, eller den tillfälliga krogverksamheten på Storsjöstråket, är i full gång hela veckan. Både dagtid och kvällstid söker sig folk dit för att äta, dricka, lyssna på olika artister och träffa folk. Här, i mitt fridfulla lilla område, har jag inte märkt något av festligheterna förutom när Thomée, en välkänd turbåt på Storsjön, åkte förbi utanför min balkong på en av sina musikturer. Men så fick jag frågan om jag ville hänga med på ”Stråket” och det nappade jag på.

Vi bestämde att vi skulle träffas vid det krogtält där Ständut Blakk spelar. Just igår hade de en gästartist som mina vänner ville se och som jag blev nyfiken på. Ännu en väldigt ung person som blir känd genom videor på Youtube. Den unge mannen, endast 11 år, är ett kusinbarn till min vän och har redan en stor skara fans. Han var även med i ett kort inslag på postkodlotteriets program igår kväll (vet inte riktigt vad programmet heter).

Det var lite för långt för mig att gå hela vägen in till stan så jag tog bilen halva vägen. Jag tänkte att det skulle vara klokt att parkera på Frösön för att sedan gå över bron i stället för att försöka hitta en parkering på plats. Det var väldigt rätt tänkt och jag fick dessutom en fin promenad längs sjökanten. Jag parkerade här, vid storsjöodjursspaningsplatsen (oj, vilket långt ord det blev 🙂 ).

DSC_0001

Jag passerade ett utegym, surfbukten och en pumptrackbana (googla om ni vill veta) och även det här, som ev kan vara ett slags konstverk. Hittade ingen skylt.

DSC_0013

Vid Badhusparkens kajkant låg ångaren Östersund förtöjd. En tillfällig placering som jag gissar bara används under Yranveckan. Även Östersund gör turistturer på sjön.

DSC_0021

Åt andra hållet ligger Stråket. Olika krogar i Östersund bygger dessa tältrestauranger bara för den här veckan. Sedan rivs allt  tills det är dags nästa år igen.

DSC_0023

Jag träffade mina vänner, och några av deras vänner, och tillsammans gick vi in i det stora tältet. Vi var ute i god tid och fick platser precis framför scenen. Det var mycket folk igång och tältet blev fullsatt så där hade vi lite tur. Ständut Blakk är ett band som har spelat i alla tider känns det som. De spelar på festivaler, after ski, olika privata tillställningar och har haft en egen krogshow. Det syns väldigt tydligt att de gillar vad de gör och har kul tillsammans. Jag har sett en spelning med dem en gång förut och de är lika bra nu som då, för ca 10 år sedan. Humor blandat med alla möjliga olika musikstilar och fiolspelaren är en riktigt skicklig musiker.

Naturligtvis är Jämtlandssången med i ett jämtlänskt potpurri med Wilhelm Peterson Bergers kompositioner. Just Jämtlandssången har han skrivit texten till men musiken är från en brudmarch från slutet av 1700-talet. Här hör ni först en liten slutsnutt av Jämtlandssången följt av Sommarsång.

Så kom då gästartisten,  11-åriga Elias. Inte mycket nervositet där inte och scenvanan märks. En jätteduktig kille. Det är helt på egen hand han har slagit igenom på YouTube men kanske har hans pappa, trummisen i bandet, ett finger med i att han fick uppträda just här. Tittar ni på pappan så ser ni stolthet och glädje och ibland kan han inte låta bli att sjunga med. Och vem skulle inte vara stolt som förälder här?

Jag kan inte låta bli att ta med ett fiolnummer till. Undrar hur många fiolspelare som går omkring på bord och får sådant mottagande. Hela bandet bar ÖFK-tröjor och om det är ett samarbete eller om de ”bara” är supporters kan jag inte svara på.  

Lätt döva, som man kan bli när man sitter alldeles framför högtalarna, men väldigt nöjda med framträdandet gick vi ut och vandrade längs stråket. Vi gick in i ett tält som låg precis vid kajkanten och beställde varsin wrap. Jag med sojafärs och grönsaker övriga i sällskapet valde älgwraps. Väldigt gott var det och fin utsikt hade vi.

På tälttaket landade ibland måsar och det var en ganska kul syn. Där sprang de omkring som i ett skuggspel.

Vilken härlig dag det blev. Ett perfekt väder och allt annat var väldigt trevligt. Jag är jätteglad att jag hängde med för det var precis vad jag behövde.