Här, alldeles nära där jag bor, rapporteras det om att en björn har slagit sina lovar. Den har synts vid vårt lilla centrum och i området vid Ändsjön (den fågelsjö jag ibland promenerar runt). De lokala nyheterna berättar om att skoleleverna i just det här området inte ska gå för långt från skolan och extra personal är ute med barnen på rasterna. De barn som inte har fritids får ändå stanna kvar efter skolan om behov finns.

Jag är inte rädd och jag tänker inte hålla mig borta från dessa områden. En frisk björn vill inte ha närkontakt och om den ser mig i skogen så kommer jag inte att märka det. Men jag förstår att skolan vidtar en del försiktighetsåtgärder. Hade jag haft hund skulle den inte få vara lös de närmaste dagarna. Förmodligen vandrar björnen vidare snart och kanske har den sökt sig hit för att björnjakten just nu är igång. Jag hejar på björnen så länge den inte blir för närgången.

Min bloggvän Anita bor väldigt naturskönt ca en och en halv timmes bilkörning från mig. Förra sommaren, när jag bara var en besökare i Östersund, hälsade jag på hos henne och det blev en riktigt trevlig dag. Nu bor jag här uppe och självklart svarade jag ja när jag blev tillfrågad om jag ville komma igen. Den första som välkomnade mig var fina labradoren Jack, Anitas brors hund.  En superglad och lekfull vovve som viftandes på svansen lekte antingen med oss eller på egen hand i stort sett hela tiden jag var där. Här gräver han efter stenar som han sedan försöker få upp på land.

Efter en stund med fika nere vid stranden vandrade vi några hundra meter bort till Anitas bror och hans sommarstuga. De har varsitt hus på släktgården men på sommaren flyttar brodern bort till sin mysiga, timrade sommarstuga. Jag fick följa med på en skön båttur för att få se omgivningarna och en del av de platser som jag har läst om i Anitas blogg (som du kommer till HÄR ).

Släktgården sedd från sjön. De två husen en liten bit upp och längst till höger i bilden finns bastun och den lilla strandstugan.

Det var länge sedan jag var ute med båt på en sjö och det var härligt. Varma vindar och mycket fint att titta på. Jag fick t o m ro några årtag både när vi lämnade bryggan och när vi kom tillbaka hit, till den fina sommarstugan. Vi fikade på bryggan och vad kan vara mysigare en dag som den här?!

Jag och Anita vandrade tillbaka till hennes hus och innan jag gav mig av hemåt hjälptes vi åt att plocka ihop lite svarta vinbär till mig. Sedan lämnade jag Anita i hennes paradis och körde hem. Efter en kvart kom jag  på att jag hade glömt mobilen i hennes badrum och vände tillbaka. Den låg där jag trodde och jag gav mig återigen av, nu på en ganska välkänd väg 😉 Det man inte har i huvudet…

Jag hade elva checkpoints kvar att hitta på Frösöberget (egentligen Östberget men alla säger Frösöberget) och igår registrerade jag dem under en väldigt skön morgonpromenad. Det är många tankar som fladdrar omkring i mitt huvud och det finns inget som slår promenader i naturen när man funderar på något. Tankar på den förestående resan, på mina barn, systrar och en del andra släktingar. Men även på nya självinsikter som jag har blivit uppmärksammad på. Insikter som kom krypande när min äldsta dotter lite försiktigt påpekade att hon såg tecken och som det tog ett tag innan jag faktiskt kunde se att hon förmodligen har rätt om. Jag nämnde det för min läkare häromdagen och han tittade på mig som om han trodde på mig. Men när han gjorde en ansats att gå vidare med det sa jag, lite självförnekande, att det varken är nödvändigt eller troligt att resurser läggs på det. Det är inget hemligt (och inget allvarligt) och förmodligen återkommer jag om det, men just nu finns det anledning att avvakta.

Men det är inte bara tankar som lägger beslag på min uppmärksamhet. Jag har ganska bra koll på naturen (och checkpointsstolparna) också. Jag fick inte till en jättskarp bild på den här fina blomman men visst är den ett litet underverk, precis som så många andra små blommor.

Lite då och då stannade jag och åt hallon. Söta, goda vildhallon. Jag vet inte varför jag tycker att de smakar mycket bättre än de odlade. Det kanske bara är inbillning men goda är de. Jag kan inte låta bli att tänka på mina hundar när jag plockar bär. Hallon, blåbär, krusbär plockades försiktigt och med stor förtjusning av dem och slank snabbt ner i deras magar. Jorgubbar var också en favorit.

Jag kan ju inte låta bli att ta med ännu en utsiktsvy. Är man på ett berg med fina vyer åt olika håll, då måste det fotograferas och gärna visas upp.

Nu väntar några dagar med sommar igen och en av de dagarna ska jag få njuta av sol och värme i en bloggväns paradis.

Igår fick jag veta att baksidan till min mobil nu fanns i butiken och strax efter nio i morse åkte jag in till stan för att få den satt på plats. Jag hade blivit lovad inköpspris och gratis montering. Det kostade mig bara 320:- i stället för det ordinarie priset på 900:- Den halvtimme det tog att fixa monteringen gick jag en liten runda på stan. En väldigt lugn stadskärna innan alla butiker öppnade.

Här byggs det något och det blir spännande att se vad det ska bli när det är färdigt. Kanske någon slags sittgrupp.

Östersunds rådhus. Jag har varit uppe i tornet vid ett tillfälle då det var öppet hus av någon anledning. I små grupper leddes vi upp till de stora klockorna och genom nätförsedda små fönster kunde vi titta ut över nejden.

Storsjöteatern har fått en påbyggnad som tillhör en bank. Den kan man tycka lite olika om men jag tycker inte att det blev en vackrare byggnad när den kom dit. Den skarpögda kanske kan se att även det samiska ordet för Storsjöteatern finns där.  Men för att ni inte ska anstränga ögonen så att ni blir vindögda kan jag hjälpa till genom att skriva ordet här: Stoerrejaevrienteaatere.

Den man, som är anhållen misstänkt för stämpling till terroristbrott, körde först upp vid Stortorget och när polisen kom lyckades han smita förbi och vinglade fram längs den här gatan tills han körde in i ett betongfundament. Det gula huset är länsresidenset, där landshövdingen håller till.

Det var lite dramatik på stan även den här dagen. Eller dramatik är nog ett för starkt ord. Det var ingen som såg ut att ha bråttom men två brandbilar stod med blåljusen påslagna i närheten av varandra. Kanske något jag får läsa eller höra om senare.

Jag hämtade min mobil som nu är hel både på fram- och baksida. Nu ska den få bo i ett fodral och inte bara ha en skyddande plastbaksida.

Jag hade förberett mig för ett besök uppe på Östberget (Frösöberget) genom att packa lite drickbart och ta på mig TENS:en. Ett antal checkpoints är utplacerade där och jag bestämde mig för att gå en runda och försöka hitta en del av dessa stolpar. Att jag inte har letat där, så nära där jag bor, tidigare beror på att flera av dessa checkpoints släpptes första augusti.  Jag parkerade vid Frösötornet och gick på jakt efter stolparna.

Jag nöjde mig med att hitta nio stycken och återvände till tornet. Eventuellt återvänder jag och letar efter resten i morgon. Mitt letande förde mig bl a till Gustavsbergsbacken, Frösöns slalombacke, och jag gick nerför en bit i liftgatan

Jag var vid det här laget ganska hungrig och inne på caféet gjorde personalen snabbt i ordning denna väldigt goda smörgås. Fröknäcke med hummus, avokadoröra, gurka och rädisa. Det var redan mycket smak och välkryddat men jag älskar salt och strödde över lite av de flingor som följde med mackan.

Naturligtvis tog jag hissen upp i tornet också. Det var inte lätt att fota där eftersom speglingarna i fönsterrutorna var störande. Men en bild får vara med, starkt beskuren för att slippa speglingarna. Det är regnskurar i fjällen.

Det var inte dålig utsikt från marken heller. Den halvt igenväxta sjön är Ändsjön, den fågelsjö jag ibland tar med er till, senast i förra inlägget fick ni följa med upp i fågeltornet. Vid den röda pilen bor jag.

Jag kan inte låta bli att börja i god tid. Den här gången beror mitt tidiga packande delvis på att jag vill veta hur stor väska, utöver en ryggsäck, som behövs. Här är det inte lika lätt att ta sig till tåget som det var i Mjölby. Där tog jag min packning och vandrade iväg. Efter ca sju minuter stod jag på perrongen. Här måste jag åka buss in till centrum och sedan antingen byta buss eller gå någon kilometer. Jag vill inte kånka på en väldigt stor resväska när jag tar bussen och därför vill jag testa om jag kan klara mig med en lite mindre väska. Det verkar ganska lovande. Om två veckor är vi på Island och har sovit där en natt. Det känns helt fantastiskt att det snart är dags.

Jag hinner ut och promenera också men det är inte mycket nytt att redogöra för. Jag har bl a gått runt Ändsjön igen. Det är en trevlig promenad men det är inte många gånger man ser själva sjön trots att stigen går ganska nära. Vassen har tagit över stora delar av sjön och det är nog bra för fåglarna. Nu syns inte många fåglar längre och det hörs inget väsen från skrattmåsar.

Jag klättrade upp i fågeltornet men det var inte mycket mening med det, i alla fall inte för att se fåglar. Men det var skönt att sätta mig på en bänk och vila en stund. Underligt nog fick jag ingen svindelkänsla av att stå vid staketet och titta ut över sjön. Däremot blev det lite jobbigt när jag skulle gå ner för trappan. Jag tog två steg, gick upp igen och tog sedan stadiga tag om båda räckena och det gick ganska bra. Underligt att jag inte har känt av det när jag har varit där förut. Kan det bero på att jag inte var ensam då och att jag blev distraherad?

Dagen efter FK:s beslut, om att inte godkänna min sjukskrivning för senaste perioden, sjukanmälde jag mig igen på deras hemsida. I dag har jag träffat en underbar läkare, tydligen min områdesläkare. Vilken otur att han inte hade någon ledig tid när jag behövde sjukintyg förra gången. Han lyssnade, frågade, gjorde en liten undersökning för att testa min styrka i olika lägen och betedde sig så som en bra läkare ska göra. Han lovade att han ska skriva ett riktigt bra intyg och skicka två kopior till mig. Detta för att jag ska kunna se om allt är ok innan jag sedan postar ett ex till FK.

När jag pratade med min handläggare på FK satt det långt inne innan han erkände att jag kunde göra så för att behålla min SGI (sjukdomsgrundande inkomst). Innan dess verkade det som om mitt enda alternativ var att anmäla mig som arbetssökande, söka arbete aktivt och sedan återgå till sjukförsäkringen. Jag har nu även skickat in en begäran om omprövning av beslut. Jag påtalade att en slutsats hade blivit helt fel eftersom den som läste läkarintyget inte hade vänt blad och läst fortsättningen på en mening. De fick det till att min ländrygg är helt återställd men meningen löd …”återställd efter levertransplantationen”.

I beslutsunderlaget stod det även att artrosen bekräftades av en läkare men i motiveringen, på nästa sida, stod att problemen i ryggen hade läkt ut. Ett uttryck som den inkompetenta första läkaren skrev utan något som helst belägg. Han lyckades inte heller få med i intyget den diagnos han själv hade fått svar om från Röntgen. I verkligheten gick det till så att jag hade en diagnos men den bekräftades inte av en annan läkare. Jag hade inte ork att kämpa i det läget och därför fick ryggvärken ingå i fibromyalgidiagnosen. Nu finns det röntgensvar som utan tvivel bekräftar artros. Det har aldrig varit något som har läkt ut. Bara en felaktig diagnos som nu har bytts ut mot en som är rätt. Haha, det var inte meningen att skriva en hel uppsats om detta men fingrar och huvud ville ha det så 😉 Det finns mer att anmärka på och jag ångrar att jag inte skrev något om att personer med makt att ta bort sjuka människors inkomst, åtminstone borde vara noggranna med fakta innan de slarvar iväg ett beslut. Men lite syrlig var jag när jag kommenterade de slarvfel som gjordes. Jag kunde inte låta bli.